In Uppsala wird vor einem Krankenhaus die Chirurgin Isabella Falk erschossen. Die Psychiaterin Nathalie Svensson und Kommissar Johan Axberg sind zufällig Zeugen, doch bevor die beiden reagieren können, ist der Schütze auf und davon. Als die Ermittler beginnen, im Umfeld der Toten zu forschen, tun sich Abgründe auf, die vor allem Nathalie fassungslos machen – denn die Chirurgin wurde von einem von Nathalies Patienten bedroht. Doch auch eine Gang, dessen Anführer auf Isabella Falks OP-Tisch gestorben ist, trachtete der Ärztin nach dem Leben. Nathalie und Johan stürzen Hals über Kopf in einen Fall, der ihnen alles abverlangt und nicht nur sie selbst, sondern auch ihre Liebsten in Gefahr bringt.
Jonas Moström är författare och läkare. Han debuterade 2004 med thrillern Dödens pendel. Uppföljaren Svart cirkel kom år 2006 och blev hans genombrott med över 80 000 sålda exemplar. Sedan dess har Moström nått stora framgångar med böckerna om kriminalkommissarie Johan Axberg. 2014 kom första boken om Nathalie Svensson, Himlen är alltid högre. I Dominodöden förenas de två serierna.
”Skytten” av Jonas Moström så otroligt spännande – en riktig bladvändare som jag hade svårt att slita mig ifrån. Jag tog varje tillfälle att lyssna på sjätte delen i Nathalie Svensson-serien.
Allt startar dramatiskt när Nathalie och Johan blir vittne till hur en kvinna blir skjuten utanför sjukhuset i Uppsala, där Nathalies mamma är inlagd. Kvinnan visar sig vara mammans transplantationskirurg Isabella Falk. Nu har hon kallblodigt skjutits till döds av en person i svart rånarluva och hatiska ögon. Kriminalkommissarie Johan Skyttberg har mött gärningsmannens mörka blick och tar genast upp jakten på skytten, medan Nathalie försöker rädda Isabellas liv. När de börjar nysta i Isabellas liv visar det sig att det finns många delar både i arbets- och privatlivet som hållits dolda.
Privat tampas både Nathalie och Johan med tvivel över att fatta rätt beslut samtidigt som de försöker få arbete och privatliv att fungera parallellt med varandra.
Det här är verkligen dramatiskt, mycket händer och boken är en riktig bladvändare. Jag tycker att den här boken toppar de tidigare i serien, de blir bättre och bättre. Nu fortsätter jag lyssna på ”Kamelonten”.
Av någon anledning har jag lite av en soft spot för den här deckarserien, jag tycker att den puttrar på ganska gemytligt med ganska lättlästa och lättsmälta böcker som även om de inte sätter några djupare spår håller mig road och underhållen.
Själva deckargåtan är intressant och spelar på ett intressant sätt mellan ett klassiskt svartsjuke och hämnd-drama men även storföretags möjligheter att på illegal väg röja undan hot mot den tvivelaktiga verksamheten. Moström lyckas dribbla ganska länge på båda spåren och läsaren famlar i blindo ganska länge.
Johan och Nathalie går tyvärr lite på tomgång i den här boken tycker jag. Frustrerande nog är t ex lösningen på en av bokens "mini-gåtor" så uppenbar att jag i stor frustration konstaterar att bokens huvudpersoner behöver nästan 100 sidor på sig att klura ut något som borde vara uppenbart för varje läskunnig människa.
Dessutom, och det här är det jag tycker minst om med boken, känns det som att relationen mellan huvudkaraktärerna, och all uppbyggnad som lagts på detta, helt slarvas bort. Stämning som byggts upp under flera av de senaste böckerna kastas överbord, blir klyschigt och platt och tappar mitt intresse på ett sätt som gör mig snudd på arg! Jag har sagt förut att Moström ganska ofta kan kompensera ett mindre intressant fall med intressanta relationer mellan karaktärerna i boken, men i den här faller det mesta platt tyvärr och Skytten är en av de sämre böckerna i serien enligt mig.
Skytten är en lättsmält deckare som ger underhållning och distraktion. Den är också mycket lättläst. Den utspelar sig helt i Uppsala med omnejd och det är många miljöer som jag, som gammal uppsalabo, känner igen mig. Det är rätt ingående beskrivningar av hur Johan och Nathalie åker mellan olika ställen, där det är lätt att följa med (förmodligen lika enkelt via en karta om man inte kan Uppsala). Akademiska sjukhuset och hela det området är en intressant miljö som beskrivs bra, och jag hade gärna läst mer om det.
Det finns många möjliga trådar i Skytten vad gäller skyldiga och det är positivt i en deckare. Men mysteriet och lösningen tycker jag är ”sådär”. Jonas Moström är, precis som mordoffret Isabella Falk, läkare, och jag var besviken på att han inte utnyttjar sina läkarkunskaper mer när han ska måla upp hennes liv och agerande. Jag tror jag hade lärt mig mer då, nu känns mycket ytligt beskrivet.
Den första serien om Johan Axberg och hans vän Erik Jensen uppskattade jag i början men blev så småningom trött på karaktärerna. Därför tyckte jag det blev en energikick med den nya serien om Nathalie Svensson och hennes kollegor i gärningsmannaprofilgruppen. Men jag gillar inte alls hur Nathalie utvecklats. Från att ha varit en professionell överläkare, specialiserad på psykopater, som bidrar till att förstå brottslingarna, är hon nu ett jamsigt mähä som trånar efter Johan Axberg och agerar irrationellt. Och Johan blir mer och mer osympatisk. Kvinnoporträttet är inte smickrande.
Det här var inte min favorit i serien, men jag kommer att ge den här serien en chans till när nästa bok kommer. Jonas Moström ska jag lyssna på när han kommer till Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall, det brukar vara trevligt och intressant.
Helt okej story, boken var lättläst och jag gillade att det inte var helt självklart hur det hade gått till, så det var lite spännande. Kunde dock tycka att det blev lite väl många spår att följa och vissa motiv tyckte jag var konstiga och det känns som att författaren bara kokade ihop nån random lösning mot slutet.
Ett plus är att det inte är lika mycket tjat om hur vacker Nathalie är som det var i de andra böckerna. Det är oviktigt och det är bättre att det fokuseras på andra saker. Tycker att Johan känns mer och mer otrevlig men han gör rätt som väljer sin familj framför Nathalie. Jag retade mig på hennes reaktion över det.
Tycker att karaktärerna går lite på tomgång nu, framförallt Nathalie och Johan, men å andra sidan är det bättre att fokusera på själva storyn och inte på karaktärernas privata sida.
Herregud så drittlei jeg er av at hver eneste bok i serien må starte med en oppdatering på Nathalies kroppsvekt! Og at hun ser ut som en "plus size-modell" men må spise salat og jogge og jeg vet ikke hva.
Nathalie og Johan Aksberg blir bare tatt med i politiet uten NOEN prosess, selv om de er i Uppsala privat og GMP ikke er invitert.
Nathalie som politi blir satt til å avhøre en mistenkt hun har vært psykolog for i TI ÅR. Rolleblanding? Etisk på jordet, og ulovlig her i Norge, gudene vet hva de gjør i Sverige.
Moström bruker for andre gang i serien den samme "vi glemte at kvinnelige mordere finnes ooops"-twisten.
Nathalie legger seg stadig aggressivt etter den serieutro Johan, som har kone og barn, og allerede tidligere har sagt at han ikke vil forlate dem.
Vad får man I denna bok... Jo man får ett otroget arsel, (känner inte att det är en spoiler för det är ett stående inslag) en psykiatriker som själv är i stort behov av psykolog hjälp och en medioker mordgåta. Nej nu blir det inte mer av denna författare. Har läst ganska många böcker men dom blir sämre och sämre. Det är varken karaktärer, intriger eller handling som faller mig i smaken helt enkelt
Helt ok, men efter att ha läst samtliga Moströms böcker genom åren känns det som att det blir lite samma igen och igen. Själva brottsutredningen och just denna boks fall är spännande, men storyn runtomkring med Johan och Nathalie börjar bli väldigt tjatig.
Skytten är den sjätte delen i kriminalserien om psykiatriker Nathalie Svensson och kriminalkommissarie Johan Axberg.
Det här är som tidigare böcker av Johan Moström, en välskriven deckare där berättelsen rullar på i högt tempo och håller läsaren i ett fast grepp fram till slutet av boken och dess upplösning.
Däremot har Nathalies och Johans relation tappat fart vilket är synd för det var något som förhöjde storyn i de tidigare böckerna. Kanske att det märktes extra tydligt då Nathalie kändes svagare i sin personlighet och inte lika självständig som tidigare.
Jag hoppas att hon kommer igen i nästa del av serien, Kameleont, som står på min att läsa-lista.
En lättläst deckare utan något större djup. Har man läst de tidigare böckerna av författaren kommer man att känna igen sig, men det går att läsa boken som fristående. Storyn är helt okej, inga orimliga mord och motiv som det kan vara i andra böcker. Moströms böcker brukar också fokusera på karaktärernas relationer men i den här boken känns den delen väldigt platt, ingenting händer. Sedan störde jag mig på författarens försök att skapa cliffhangers mellan kapitlen, är det 80+ kapitel i en bok blir det irriterande till sist.
Här spretar det åt ett antal olika håll. Det är egentligen inga problem men det blir så tråkigt. Särskilt som jag har lärt mig upplägget, förövaren är alltid någon som bara nämns i periferin. Jag trodde rätt länge att Falks son skulle vara mördaren, han är inte med särskilt mycket, men det visade sig vara fel. Dock upplever jag att hans story lämnas utan avslut. Bokens spretighet gör att jag tappar intresset, det känns som att författaren har velat väldigt mycket men inte fått ihop det.
Helt okej story, inte jättespännande men ändå tillräckligt för att fortsätta lyssna. Blir bara så less på att en man ska skriva saker om en kvinnas utseende som bara känns unket.
Tusind tak til @forlagetpeoples og @jonasmostrom for anmeldereksemplaret!
“Skytten” af Jonas Moström er sjette bog i krimiserien om psykiateren Nathalie Svensson og kriminalinspektøren Johan Axberg. Bøgerne i serien kan læses uafhængigt af hinanden.
Nathalies mor er blevet indlagt. Da Nathalie og Johan er på vej til sygehuset ser de, at transplantationskirurgen Isabella Falk dræbes med skud. Nathalie kæmper for at redde Isabellas liv, og Johan forsøger at få fat på morderen. Og det viser sig, at en af Nathalies patienter har truet hende i en længere periode.
Jonas Moström er utroligt dygtig til gang på gang at finde på spændende plot til sine fortællinger og udførelsen er ligeledes super god.
Der er spænding og drama allerede fra start. Fortællingen er kompliceret, men i løbet af fortællingen bliver det nemmere at overskue på plot og karakterer.
Tempoet er stille og roligt i fortællingen, og der er dermed plads til fordybelse i detaljerne og i karaktererne.
Med sjette bog i krimiserien, er “Skytten” en solid fortælling der bidrager til historien om Nathalie Svensson og Johan Axberg og samtidig leverer en stærk krimi.
Spännande deckare i vardagsmiljö. Mystiken tätnar och relationer fördjupas, men är verkligen allt som det verkar? Jonas gör det igen, han levererar en kanonbra deckare med en perfekt balans mellan realism och hypotes. Språket är toppen och det ger ett riktigt flow i läsningen.