När Sonja Åkesson (1926-1977) slog igenom på 1960-talet innebar det en revolution i den svenska poesin. Aldrig tidigare hade någon skrivit så på en gång tillgängliga och starka dikter. Sonja Åkesson drar in sina läsare i livets allra vardagligaste vanligheter med snor, åderbråck och övergivna barn. Hon skriver om livets elände med ett absolut gehör och en språklig fulländning. En samhällskritisk poesi, vars udd främst riktades mot den falska idyllisering av kvinnliga villkor.
Poeten och lyrikvännen-redaktören Jenny Tunedal gör ett nytt spännande urval av Sonja Åkessons dikter. Dessutom bidrar hon med kommentarer och efterord.
Hon får 4/5 med denna! Hon skriver väldigt direkt om vardagslivet. I vändningen från där poesin alltid rimmade och var oförståeligt vacker till vardagens föremål och berättelser. Jag blir inspirerad och fascinerad av denna kvinnas röst.
Favoriten som stannar kvar är ”Hur ser din färg rött ut? ”. Men gillade många! Men ibland lite väl mkt vardag. Jag gillar ofta lite mer otydligt.
She is one of my personal favorites in Swedish literature. Sonja Åkesson has her own language that is loud and clear. She is powerful and simple, she is just brilliant in her language that grows out of everyday life and becomes something really unique and unforgettable. A must to every feminist reader (who is able to read in Swedish, I am not sure if she has been translated... as always with the brilliant women, they tend to be forgotten).
Once I tried to translate her to Estonian, but gave up after a while. Perhaps I should pick it up again? It would be sad if she disappears unnoticed.
Eftersom att jag uppskattade 'Åkej' så tänkte jag att Sonja Åkesson kanske var den som skulle få mig att tycka om poesi. Det fanns ett fåtal dikter jag gillade, men det mesta var precis så som jag i allmänhet uppfattar poesi, abstrakt och obegripligt. Det var värt ett försök i alla fall.