What do you think?
Rate this book
För att lämna röstmeddelande tryck stjärna
Om
Det finns böcker om hur man ska leva, om hur man förverkligar sig själv och blir en lycklig människa.
För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA är en sådan bok.
Du tar personerna i boken som förebild och gör tvärtom.
För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA är en lägesrapport inifrån dagens Sverige.
Fem svenska människor i olika åldrar pratar för sig själva.
De skulle kunna prata med varandra men eftersom de är svenska människor som inte känner varandra så gör de inte det.
Bert-Ove är långtidssjukskriven och heltidsensamstående.
Giselle är överklass men har råkat bli anhörig och därmed underklass.
Edvard har allt men går omkring och skjuter upp att skjuta sig.
Jessica har en vrede som är större än hon själv och det är bra.
Och Thomasine, en gammal kvinna från Norrlands inland, tränar på kärlek men inte hat.
Det är inte synd om de här människorna och det är inte jag som är Thomasine.
Inte mer än vad jag är Bert-Ove, Giselle, Edvard, eller Jessica.
För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA är en bok.
Att det går en teaterpjäs på Dramatens Lilla Scen med titeln Tryck stjärna är inget sammanträffande – det är samma författare och i stort sett samma personer på scenen som i boken. Men sedan tar likheten slut.
En bok och en teaterpjäs – mer olika blir det inte.
Att läsa en bok är något av det privataste man kan ta sig för. Det privataste. När du läser en bok är det du som bestämmer vad det står och hur fort det ska gå.
Ingen – inte ens författaren – särskilt inte författaren! – har rätt att säga att du läser fel.
Det är du som läser och du har rätt.
En teaterpjäs är en offentlig sak. Du en del av publiken och som publik är du del av föreställningen.
När du läser en bok är det du som är föreställningen.
Det här säger jag inte bara för att göra reklam för boken, utan för att göra reklam för pjäsen också.
Tryck stjärna fortsätter att spelas på Dramaten i höst med sina fantastiska skådespelare Marie Göranzon, Björn Granath, Julia Dufvenius och som Edvard, mannen som har allt men går omkring och skjuter upp att skjuta sig – Peter Engman.
Den första boken från Finistère, Mitt första liv, är belönad med ett humorpris av ”En bok för alla”.
För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA är den andra boken. Om det blir något humorpris för den får framtiden utvisa. Finistère är ett samarbete mellan Bodil Malmsten och Modernista Bokförlag.
Det finns böcker om hur man ska leva, om hur man förverkligar sig själv och blir en lycklig människa.
För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA är en sådan bok.
Du tar personerna i boken som förebild och gör tvärtom.
För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA är en lägesrapport inifrån dagens Sverige.
Fem svenska människor i olika åldrar pratar för sig själva.
De skulle kunna prata med varandra men eftersom de är svenska människor som inte känner varandra så gör de inte det.
Bert-Ove är långtidssjukskriven och heltidsensamstående.
Giselle är överklass men har råkat bli anhörig och därmed underklass.
Edvard har allt men går omkring och skjuter upp att skjuta sig.
Jessica har en vrede som är större än hon själv och det är bra.
Och Thomasine, en gammal kvinna från Norrlands inland, tränar på kärlek men inte hat.
Det är inte synd om de här människorna och det är inte jag som är Thomasine.
Inte mer än vad jag är Bert-Ove, Giselle, Edvard, eller Jessica.
För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA är en bok.
Att det går en teaterpjäs på Dramatens Lilla Scen med titeln Tryck stjärna är inget sammanträffande – det är samma författare och i stort sett samma personer på scenen som i boken. Men sedan tar likheten slut.
En bok och en teaterpjäs – mer olika blir det inte.
Att läsa en bok är något av det privataste man kan ta sig för. Det privataste. När du läser en bok är det du som bestämmer vad det står och hur fort det ska gå.
Ingen – inte ens författaren – särskilt inte författaren! – har rätt att säga att du läser fel.
Det är du som läser och du har rätt.
En teaterpjäs är en offentlig sak. Du en del av publiken och som publik är du del av föreställningen.
När du läser en bok är det du som är föreställningen.
Det här säger jag inte bara för att göra reklam för boken, utan för att göra reklam för pjäsen också.
Tryck stjärna fortsätter att spelas på Dramaten i höst med sina fantastiska skådespelare Marie Göranzon, Björn Granath, Julia Dufvenius och som Edvard, mannen som har allt men går omkring och skjuter upp att skjuta sig – Peter Engman.
Den första boken från Finistère, Mitt första liv, är belönad med ett humorpris av ”En bok för alla”.
För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA är den andra boken. Om det blir något humorpris för den får framtiden utvisa. Finistère är ett samarbete mellan Bodil Malmsten och Modernista Bokförlag.
141 pages, Paperback
First published January 1, 2005
2 people are currently reading
72 people want to read
About the author
Bodil Malmsten
51 books90 followersBodil Malmsten (born 19 August 1944 in Bjärme, Jämtland) was a Swedish poet and novelist. She was born close to Östersund in Jämtland, Sweden and grew up at her grandparents.
The English translation of her novel, Priset på vatten i Finistère (The Price of Water in Finistère, translated by Frank Perry), was selected as a Book of the Week on BBC Radio 4. In the novel, having decided to pack up and leave her country of birth, she recounts the story her settling into her new home in the Finistère département, in the northwest of France. It is told in a series of vignettes about gardening, learning the language, dealing with French bureaucracy, and struggling with writer's block.
She was awarded a doctorate honoris causa ad gradum (honorary degree) by the Faculty of Human Sciences at the Mid-Sweden University in Östersund in 2006.
The English translation of her novel, Priset på vatten i Finistère (The Price of Water in Finistère, translated by Frank Perry), was selected as a Book of the Week on BBC Radio 4. In the novel, having decided to pack up and leave her country of birth, she recounts the story her settling into her new home in the Finistère département, in the northwest of France. It is told in a series of vignettes about gardening, learning the language, dealing with French bureaucracy, and struggling with writer's block.
She was awarded a doctorate honoris causa ad gradum (honorary degree) by the Faculty of Human Sciences at the Mid-Sweden University in Östersund in 2006.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 10 of 10 reviews
March 19, 2021
Jag hade ett samtal med mina kollegor. Handledning, sådant som vi har på socialtjänsten. Vårt samtal fick mig att börja tänka på den här boken igen. Det är knappt tre år sedan jag läste den första gången och jag fick ett behov av att läsa om den. Jag sa till mina kollegor att jag är trött, på arbetet, att jag inte är den socialarbetaren jag vill vara just nu. Jag orkar inte. Orkar inte ta in mer lidande, orkar inte med fler nedskärningar eller högre krav från en ledning som inte litar på våra bedömningar. De litar inte på att vi gör vårt jobb och det gör mig ledsen.
Bodil Malmsten skriver i början av 2000-talet:
”Det är dom elakaste som jobbar kvar, inte bara på F-kassan.
Dom som lyder order eller dom som ger order.
Man hinner inte hänga med i hur det fungerade efter förra omorganisationen och så är det dags igen, det organiseras om.
Organ-iseras.
Blir mer och mer oorganiskt.
Eller mer naturligt, bara dom hårdaste som klarar sig.
Dom som inte släpper in något mänskligt.
Dom som organiserar om.
Dom där jävla dom.
Sverige – det är bara någon gammal myt som är kvar.”
Det är 2021 och ingenting har förändrats. Jag antar att det bara har blivit värre. Budgeten minskar varje år och sjukvården säger alltid till oss att de behöver ”frigöra vårdplatser”. De behöver skicka hem människor i förtid för att få plats för en annan att skicka hem i förtid. Systemet är trasigt och ledningen försöker laga det trasiga genom omorganisationer, som bara leder till merarbete för oss som är kvar. Vi försöker att inte bli påverkade, vi försöker fortsätta släppa in det mänskliga men jag vet inte hur länge vi kommer att orka. Jag lyder inte order naturligt, jag säger emot när jag inte förstår vad sjutton vi håller på med. När hålla budget är viktigare än att hjälpa och finnas kvar. När cheferna säger att det tillhör arbetet att göra avslag och tittar på oss som om vi är dumma i huvudet. Som om vi inte förstår vad arbetet faktiskt innebär. Jag blir ledsen. Tappar lusten. Sitter på min kontorsstol och stirrar framför mig, vet att jag behöver ringa det där samtalet, skriva en utredning, fatta ett beslut men jag kommer mig inte för. Jag hoppas att det bara är en fas. För jag vill inte bli en av de hårda bara för att överleva.
Jag vet inte vad jag vill säga med det här egentligen. Kanske bara att litteraturen har flera olika användningsområden. Den finns för att kunna fly verkligheten men också för att göra den tydligare. Ibland behöver man läsa en text där det känns som om avsändaren förstår en. Där författaren hjälper till att formulera ens egna tankar. Att förstå rätt och fel, frambringa hopp eller hopplöshet. Och just nu känner jag bara det sistnämnda.
Bodil Malmsten skriver i början av 2000-talet:
”Det är dom elakaste som jobbar kvar, inte bara på F-kassan.
Dom som lyder order eller dom som ger order.
Man hinner inte hänga med i hur det fungerade efter förra omorganisationen och så är det dags igen, det organiseras om.
Organ-iseras.
Blir mer och mer oorganiskt.
Eller mer naturligt, bara dom hårdaste som klarar sig.
Dom som inte släpper in något mänskligt.
Dom som organiserar om.
Dom där jävla dom.
Sverige – det är bara någon gammal myt som är kvar.”
Det är 2021 och ingenting har förändrats. Jag antar att det bara har blivit värre. Budgeten minskar varje år och sjukvården säger alltid till oss att de behöver ”frigöra vårdplatser”. De behöver skicka hem människor i förtid för att få plats för en annan att skicka hem i förtid. Systemet är trasigt och ledningen försöker laga det trasiga genom omorganisationer, som bara leder till merarbete för oss som är kvar. Vi försöker att inte bli påverkade, vi försöker fortsätta släppa in det mänskliga men jag vet inte hur länge vi kommer att orka. Jag lyder inte order naturligt, jag säger emot när jag inte förstår vad sjutton vi håller på med. När hålla budget är viktigare än att hjälpa och finnas kvar. När cheferna säger att det tillhör arbetet att göra avslag och tittar på oss som om vi är dumma i huvudet. Som om vi inte förstår vad arbetet faktiskt innebär. Jag blir ledsen. Tappar lusten. Sitter på min kontorsstol och stirrar framför mig, vet att jag behöver ringa det där samtalet, skriva en utredning, fatta ett beslut men jag kommer mig inte för. Jag hoppas att det bara är en fas. För jag vill inte bli en av de hårda bara för att överleva.
Jag vet inte vad jag vill säga med det här egentligen. Kanske bara att litteraturen har flera olika användningsområden. Den finns för att kunna fly verkligheten men också för att göra den tydligare. Ibland behöver man läsa en text där det känns som om avsändaren förstår en. Där författaren hjälper till att formulera ens egna tankar. Att förstå rätt och fel, frambringa hopp eller hopplöshet. Och just nu känner jag bara det sistnämnda.
May 3, 2025
Bodil❤️ Fick låna av farmor och farfar. Fint och nästan talspråkigt skriven bok. Hur beter sig människan i vår samtid? Vad håller oss över ytan? vad är ytan? kan man leva med att inte kunna leva utan någon annan? eller tvärtom? Lite sorlig och mörk på sina ställen, och ibland blir det till en ”mörk” humor.
”Få barn heter det. Få. Man får dom. Nyfödda. Bebisar. Alldeles släta. Lite dun på huvudet.
Mjuka huvuden, det mjukaste stället - fontanellen heter det.
Stora huvuden, som hundvalpar, för att man ska vilja ta hand om dom.
Gamla har små huvuden för att det ska vara lättare att slå ihjäl dom om det behövs.
Näää.
Men en bebis, den vill man ju ta hand om. För att den är så mjuk och slät.”
”Att över huvud taget nämna att det finns makt, att så mycket som nudda vid begreppet, anses provokativt i Sverige.
Inte enbart av dem som har makten, de som utsätts för makten vill inte heller tala om den.
För att det är skamligt att det inte är de själva som har makten. Alltså låtsas ingen om att den finns.”
”Få barn heter det. Få. Man får dom. Nyfödda. Bebisar. Alldeles släta. Lite dun på huvudet.
Mjuka huvuden, det mjukaste stället - fontanellen heter det.
Stora huvuden, som hundvalpar, för att man ska vilja ta hand om dom.
Gamla har små huvuden för att det ska vara lättare att slå ihjäl dom om det behövs.
Näää.
Men en bebis, den vill man ju ta hand om. För att den är så mjuk och slät.”
”Att över huvud taget nämna att det finns makt, att så mycket som nudda vid begreppet, anses provokativt i Sverige.
Inte enbart av dem som har makten, de som utsätts för makten vill inte heller tala om den.
För att det är skamligt att det inte är de själva som har makten. Alltså låtsas ingen om att den finns.”
July 17, 2016
Åh Bodil. Älskade Bodil. Hur gör du för att rymma så mycket skratt, tårar, kärlek och visdom på en sån liten yta? "För att lämna röstmeddelande tryck stjärna" är ett vibrerande livskoncentrat, där vardagssanningar vänds upp och ner, där tristess är en folksjukdom och där samhällsapparaten håller på att krackelera, men där det vackra, det stora, det som gör oss höga på livet, alltid finns någonstans i periferin.
"Jag älskade att resa, de stora städerna, främmande länder, främmande kontinenter, jag älskade det främmande, men mest av allt älskade jag kvällarna innan jag reste bort, jag var uppfylld av kärlek till det som jag skulle lämna, det som är mitt, det som hör mig till ... Allting så tydligt kvällen innan du ska åka bort. Synligt och kännbart. Ordlöst. Som inför en stor högtid. Förhöjt."
"Jag älskade att resa, de stora städerna, främmande länder, främmande kontinenter, jag älskade det främmande, men mest av allt älskade jag kvällarna innan jag reste bort, jag var uppfylld av kärlek till det som jag skulle lämna, det som är mitt, det som hör mig till ... Allting så tydligt kvällen innan du ska åka bort. Synligt och kännbart. Ordlöst. Som inför en stor högtid. Förhöjt."
May 28, 2016
Älskar detta så mycket ❤️
April 24, 2018
Mer än en historia känns det som personbeskrivningar och flytande, målande meningar.
May 26, 2020
Förlåt för att jag inte tyckte att denna var jättebra jag älskar dig ändå Bodil :(
July 10, 2020
Fina porträtt med cyniska poänger och sorgekanter. Bra.
January 7, 2023
Bra, bra, bra.
April 30, 2010
Very stream-of-consciousness as usua; very good. but too usual. Too regular, at times leaves, sheaths from her own blog. Nothing wrong with that. Nothing wrong. Just plain for being her, that's all. At times genial.
March 5, 2012
A beautiful collection of short stories. I enjoyed reading all of them.
Displaying 1 - 10 of 10 reviews