Bübins unge

by Mare Kandre

Med mättade och starka fysiska bilder väver Mare Kandre i sin första roman samman flickans känslor och växtlighetens förlopp till en mycket konkret och mångtydig berättelse om övergången från barndom till vuxenhet.

Genres: Fiction, Roman, Swedish Literature

147 pages, Hardcover

First published January 1, 1987

About the author

Mare Kandre was a Swedish writer of Estonian descent. She was born on May 27, 1962 in Söderala, a small place in mid-Sweden and grew up in Gothenburg and Stockholm. Between 1967 and 1969, she lived with her family in British Columbia, Canada, a period which made a very deep impression on her and later in life had an impact on her writing. She died on 24 March 2005 of a prescription drugs overdose, aged 42.

Mare Kandre achieved considerable acclaim in Scandinavia and her works have been translated into more than eight languages. Her novels, short stories and prose poetry often deals with children's, in particular girls', development to adulthood; women's roles; and marginalized and traumatized individuals who opt to break with society's expectations.

Mare Kandre's stories have a marked metaphysical dimension which is strengthened by her poetical language and representation, with existential themes paired with contemporary social issues. In her writing she often returns to issues like the expectations placed on women, how alienation develops, and the significance of instincts. Several of her books were influenced by Gothic fiction.

Before Mare Kandre entered onto the path of writing, she was the frontwoman for the music group Global Infantilists (1983).

Reviews

[David Karlsson · Rating 5 out of 5]

Mare Kandres böcker är tyvärr ofta rätt svåra att få tag på, så att kalla denna nyutgåva för en kulturgärning är nästan definitionen av understatement. För vad säger man egentligen om en bok som denna? Ord som fantastisk och mästerverk känns nästan överflödiga, det räcker med att läsa de första sidorna för att förstå att det här är en bok som inte släpper greppet om en i första taget.

Här har vi en namnlös berättare som bor i ett hus med Bübin och Onkel, eller kanske snarare i dess förvildade trädgård. Efter att hon fått sin första menstruation dyker Ungen upp, och de äldre väljer att lämna dem själva. Handlingen är synbart enkel men möjlig att tolka på flera olika sätt, och den är närmast marinerad i en alldeles egen stämning. Det är förtätat, mångtydigt, mustigt, mörkt, symboltungt och suggestivt. Boken inleds med ett citat ur ”Alice i Underlandet” (och tidigare utgåvor har också haft ett fotografi taget av Lewis Carroll på omslaget) och visst känns det ofta som en mörk spegling av just den boken.  

Var det här Kandres verkliga mästerverk? Jag har bara läst tre av hennes böcker sedan tidigare och gillat dem alla men den här står nog som en ohotad segrare än så länge. Det är bara att hoppas att Nirstedt/Litteratur eller någon annan fortsätter med nyutgivning av fler av hennes böcker så att den som vill jämföra och djupdyka enklare kan göra det.

[Felicia Janssen · Rating 5 out of 5]

Mare är bäst och jag har egentligen inget mer att säga än det! Groteskt och brutal på det bästa sättet, kommer inte glömma detta mästerverk! Snälla läs mare, hon är verkligen så sjukt cool och jag önskar att hon fortfarande levde…

[Mina Widding · Rating 5 out of 5]

Nyårsläsning. Kandre! Inre, tät gestaltning. Tungt och svårt, och ordkargt. I början Onkel och Bübin, som jaget rör sig kring i en nästintill ordlös rutin. Men Onkel reser bort och Bübin med honom, och kvar blir jaget och Ungen, som kom precis efter att allt vändes upp och ned med blodet. Varför lämnas hon ensam? Är det en bild, av hur ensamt det är att vuxenbli? Ungen, ser jag som jagets splittring genom pubertetens intrång.

(spoilervarning)

De svälter, förtvinar, och det fortgår länge, och till slut till slut kommer jaget till punkten då hon gör sig av med Ungen, och först då kan hon på riktigt lämna gården, gå in mot byn. Människobyn, så att säga. Ingenting förklaras, allt är metafor. Samtidigt kan det också läsas som att det faktiskt sker, ett nytt barn kommer till gården, Onkel och Bübin lämnar dem och kommer inte tillbaka, av oförklarliga skäl, kanske har något hänt. Här tänker jag på Agota Kristof, Den stora skrivboken, tex, inte minst för det karga, fattiga livsförhållandena, som känns som långt tillbaka i tiden, eller kanske "bara" under krigsförhållande.
Jag tänker också på Sara Meidells inre unge, barnet som inte vill bli vuxen, och som svälter sig, typ i en kombination av Bouraoui's Intet liv och Cixous Inuti. Flickans röst, flickans upplevelse, som ÄR ordlös, som är obegriplig, karg, ensam.

[Betty · Rating 1 out of 5]

I have no idea what on earth I just read and I did not like it at all.

[Henrik]

Kandre förför mig med sitt paradoxalt karga och måleriska språk. Några gånger varje år läser jag romaner som får mig att själv vilja skriva en roman och det här är en sådan. Det är sorgligt och vackert skrivet; stämningen, om än inte de konkreta händelserna, är för mig kusligt relaterbar. Tre böcker in ser jag mycket fram emot att fortsätta min Kandreresa.

[Gunilla Ölund Wingqvist · Rating 3 out of 5]

I honestly don't know what to think about this book. A poetic, short novel, no conversation, all from the view of the growing child-becoming adult. Short, sometimes half-finished sentences, short paragraphs, short chapters, repetition, rumination. The author did not make it easy for the reader. Most things are implicit, symbolic; nature, heat or cold, hunger, flesh, angst ...
I am not sure I liked it. At all. But it kind of sticks with me, fills me with pictures and feelings.
So, in that sense I guess it is a great book, creating so much feelings - including disgust.
I will surely read it again.

[Nemanja]

S obzirom na činjenicu da je reč o jednoj jako, jako čudnoj knjizi, ocenu i sam prikaz o knjizi ću dodati u nekom narednom vremenskom periodu.

[Maja Borgström · Rating 4 out of 5]

d va barn å obehag å mkt kropp så d uppskattade jag ju. språkligt en liten liten pärla! svag fyra d måste ändå sägas

[Emil Nilsson-Mäki · Rating 5 out of 5]

Kandres mästerliga kortroman om tillblivelsen från flicka till ung kvinna är så metafor och symboltung att man som läsare nästan kan välja vad man vill att den handlar om. Varje mening är så väl utmejslad att man ibland stannar av och betraktar bygget en gång till för att se om det berättar något nytt andra gången. Fantastisk.

[Matilda · Rating 2 out of 5]

En bok om att växa upp, att känna sig ensam och avundsjuk på sitt forna jag som antagligen bör läsas två gånger för att förstå innebörden. Språket var poetiskt och beskrivande på ett väldigt visuellt sätt. På det stora hela hade jag svårt att njuta av texten då jag mest kände mig förvirrad. Kanske därför jag inte brukar läsa böcker såsom denna.

[Nora.022 · Rating 2 out of 5]

Läst för en skrivarkurs. Typisk kursbok, skulle jag säga. Njöt inte av läsupplevelsen men det är ändå en bok som "har något". Kan inte riktigt sätta fingret på vad. Så mörk!
Väcker mycket tankar kring vad som är symbolik och vad som är verkligt, vilket minst sagt gör den lite förvirrande. Dock lättläst, vilket ger pluspoäng!

[love frisell]

som djuna barnes nightwood, en roman för personer som föredrar att läsa poesi

[Sanna · Rating 2 out of 5]

Gillar den inte så mycket som jag skulle vilja. Det är bitvis fascinerande vad Kandre gör med sina ord och vilken fysisk fantasivärld som tecknas, men jag själv som läsare känner eller påverkas inte så mycket. Upplever det jag läser trots allt som alltför konstlat.

[Coki · Rating 4 out of 5]

I denna prosalyriska text är det upp till läsarens fantasi att bilda en kontext kring berättelsen. Min första instinkt var att berättarjagets mor, eller adoptivmor, skaffat sig ytterligare ett barn, eller fosterbarn, att ta hand om. En liten späd sak som väcker berättarjagets avund. Allt eftersom historien vecklar ut sig, och berättarjaget blir allt mer brutal mot ungen, börjar jag luta åt att ungen inte är verklig utan en metafor – möjligen berättarjagets yngre del som den måste skiljas från då vuxenlivet tvingats på henne. Första blödningen kom, berättar jaget kände avsmak, därefter kom ungen, och berättarjaget kände försmådd och undanskuffad. När berättarjaget lämnas ensam med ungen ställs allting på sin spets; ungen tynar långsamt bort, kämpar sig kvar, och berättarjaget försöker ambivalent att frigöra sig. Hon avundas, äcklas av och känner sympati för ungen, så som många tonåringar kan se tillbaka på sina yngre jag. Man både vill vara vuxen och barn på samma gång. Ungens död blir en symbolik för att skiljas från sitt barnjag, sin barndom, att bli en ung vuxen där ett helt annat ansvar vilar över en. Där man måste klara sig själv. Mot slutet av berättelsen välkomnar berättarjaget blödningen, hon har bearbetat sorgen av sin förlorade barndom.

Tolkas berättelsen bildligt är det givetvis en brutal och hemsk skildring av barnmisshandel och barnmord, för att inte tala om försummelse från föräldrarna som lämnade två unga barn ensamma. Även om berättelsen tolkas bildligt är det en intressant skildring, makaber, men samtidigt gripande. Detta är givetvis problematiskt om författaren ämnade skildra något annat och innebörden av därmed texten tolkas felaktigt. Men tolkningsutrymmet som lämnas är troligen medvetet. Det faktum att jag till en början läste berättelsen som om ungen var verklig (och även i senare delar, även om jag samtidigt var medveten om att ungen troligen stod för något annat än ett riktigt barn) gav mig en stark obehagskänsla, och gav texten än mer styrka. Gestaltningen är suverän. Att inte på förhand ge läsaren en tydlig instruktion om hur texten bör tolkas bidrar till att skapa ambivalens hos läsaren som i mitt fall gjorde att jag i större utsträckning reflekterade över innebörden. När det blir tvetydigt skruvas saker och ting till och ställs på sin spets.

[Arcana · Rating 4 out of 5]

Like the dark shadow sibling of Alice In Wonderland, Bübin's Child portrays a young girl's passage into womanhood as mythic-poetic ritual. A brutal body horror, where every page vibrates with unresolved, suppressed emotions.

The intense disgust and alienation of the changing body (and of what is being done to it) and the fear (and pain) of change is a central theme, but like Kandre's other works, the focus of the novel is language itself, and here is where the story really shines.

The inner thought-world of the subject and the feelings her unsentimental but starkly carved out sentences conjures up in the reader, makes this novel deserve its status as one of the most brilliantly original and well-written Swedish novels of the past century.

(Aptly enough, as commissioned by the author upon publication, the front page illustration for Bübin's Child shows one of Lewis Carroll's victorian child portraits: A sinister black and white photo of a young girl, visibly uncomfortable in her pose as she looks straight into the camera, facing the eye of the lens and also of the male spectator, the photographer/male gaze as the everpresent Other. The oppressive presence of the Other contributes to the young girl's alienation and dread...)

[Joseph Sverker]

Det är en smärtsam läsning. Kandre tar verkligen främlingsgörandet till sin yttersta gräns. Den tryckande sommarhetten blir parallell med ångesten hos flickan och ångesten når även läsaren. I varje fall nådde den mig. Boken känns mörk och svår, mycket för att språket är otillgängligt och också för att tempot är näst intill olidligt sakta. Jag kan dock förstå att Kandre hyllades av kritikerna. Det här är kreativt och nytt även om det inte är lättillgängligt. Sen vet jag inte om jag vågar ge mig in på en tolkning. Jag kan inte helt säga att jag förstår boken, eller vad den handlar om. Finns det ett "egentligen" som den handlar om, någon underliggande mening eller är storyn helt enkelt att en flicka får ansvara för en Unge och missköter sitt uppdrag å det monumentalaste?

[Henning · Rating 4 out of 5]

Väldigt tät och obehaglig prosalyrik här, jag misstänker att det här är Sara Stridsbergs Bibel. Jag är dock så obeläst i den här genren att det kanske är helt fel. Jag tycker att boken kunde ha varit snällare mot oss läsare och släppt in något mer ljus. Ingen sten i skon, en ren avhuggning av foten. Jag fick i alla fall mersmak, jag har hört att Kandres romaner är väldigt varierade.

[Kloky · Rating 3 out of 5]

Det är en abstrakt berättelse, eller kanske snarare gömd, en ytligt läsande vissar endast en ganska kuslig och obekväm situation. Denna recension är till stor del även en reflektion så jag kan reda ut vad det hella handlade om.

En ung sky flicka, upväxt med moderliga Bübin och religösa Onkel som verkar var huvud patrierk i familjen. Efter en inexplisivt beskrivd gravid kvinna dör och flickan börjar sin menstruation tar familjen in ett yngre barn. Efter någon ospecifierad tid av svartsjuka som flickan känner för ungen blir de plötsligt övergivna i huset, utan instruktioner eller mat. Långsamt börjar de svälta, flickan ignorerar barnet tills det utan mening råkar gå in i flickan, hon reagerar våldsamt och slår ner barnet så hårt att det blir nära till livlöst och släppar runt på barnet i någon dag tills kissar på sig. De sover en natt tillsammans i samma rum och flickan fortsätter ignorera barnet, hon gör ett ytterligare mordförsök men stoppar i sista minuten av någon anledning. Efter en annan incident låser flickan in barnet i dess rum ett par dagar. När hon släpper ut barnet igen är det så utsvulten att det inte gör något mer, flickan försöker mata honom omogna bär och vissar en död ko men ungen för svag för att sjävl röra sig och för rädd för flickan äter inget. Efter några orelevanta tillfällen till biter ungen flickan av hunger eller hämnd och då slår flicka ihjäl den tillslut. Fri från ungen och med nu färska bär äter hon sig mätt, hennes menstruation påbörjar men nu med en positiv klang, beräteösen avslutas med att hon sitter spänd och lyssnar på byn.

Ungen var nog en symbol för ett vuxenliv hennes psyke inte var redo för men hennes kropp signalerade för. Möjligen en kommentar hur unga flickor post puberteten blir sexualiserade och dess konsekvenser fastän de är barn, men män som så ofta kommenterar att de inter ser ut eller better sig som ett barn eller i vissa delar av världen, hon blöder därefter är hon inte heller barn.

Aja fastän det hella var rörigt hade boken en sorts over the garden wall atmosfär. Obekväm men ändå lite mysig. Överlag inget jag skulle säga var njutbart men något som jag inte ångrar att ha läst.

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

Här får ju läsarn snällt gå till hjärnaffärn och tjacka tankeverktyg så det står härliga till. Ingenting kommer gratis och hela den biten. Det är en trevlig affär, men en sån röra.

Och väl tebax vid idébygget märker man strax att texthuset är byggt på utropstecken. Utropstecken. Som en lekstuga utan skratt.

Marigt, kanske.

[PTG42 · Rating 3 out of 5]

Denna bok var en etta och en femma på samma gång. Jag kan se att det finns delar av den som är genialiska och någon med en annan smak skulle kanske älska den men för mig var upplevelsen en etta. Jag tror att boken måste läsas minst två gånger för att man ska få ut någonting av läsningen

[Anders Næss · Rating 5 out of 5]

så överväldigande vackert om könsmognadens betungande mörker, med barndomens allegoriska död i Ungen.

[Malin · Rating 3 out of 5]

har helt ärligt ingen aning om jag vill ge denna två ellre fyra stjärnor hehe, är blandning av fascinerande och något mer negativt jag inte kan namnge

[wilma · Rating 4 out of 5]

Min typ av bok!

[Tove · Rating 5 out of 5]

Helt otrolig bok. Hemsk, äcklig, men samtidigt vacker. Läs den när du har en vän på besök så att du slipper vara mörkrädd.

[boohoo · Rating 1 out of 5]

Too metaphorical for my taste.

[Epifras]

stenar utrop vit utmattning inuti grönska svartvit på randen till döden brunnen inuti inuti jag är inuti

[Fride Lindholm · Rating 5 out of 5]

Fruktansvärd, mörk, unken, förmultnad och brutal. Och något av det bästa jag läst.

[Anna Jegorova · Rating 4 out of 5]

bär, blod, bitas, alltid ljus eller aldrig ljus i gräset

[Litteraturisten · Rating 4 out of 5]

så glad över att den äntligen kommit ut i nyutgåva! älskade denna sjuka lilla boken speciellt för språket👌

[TheWombatConrad · Rating 5 out of 5]

The first time I read this book I was unsure about it - it was difficult to understand and I had to analyze it for a class. Now, reading it on my on volition and with no pressure to appear smart, it is a really interesting book to read. It is a sort of coming-of-age book, using psychosis and the physical separation of the child and teenage version main character, Kindchen, as a metaphor. Kandre is really good at instilling feelings, sights, smells - all the senses - in her work, and the book is at times a bit uncomfortable to read. I was really uncomfortable by the description of how the child was deteriorating the first time I read the book (I still sort of am) and it made it really easy to see why Kindchen was so scared and put off by the child.

I really like the book, and if you can read it, I recommend that you do, but it is definitely not a pleasant book to read.