Den är en välskriven och så trevlig som det är möjligt att vara och ändå behandla ett sådant ämne på ett realistiskt sätt. Min upplaga har en ännu deppigare bild på framsidan, en tecknad flicka med stenansikte som sitter på en stol, en docka på golvet. I en känslig period var ämnet och omslaget lite för mycket för mig och jag drog mig för att fortsätta läsa, då jag trodde att det skulle bli för mycket av illa behandlade barn. Det värsta var dock i den första tredjedelen, så obefogad oro. Att jag inte ger den högre betyg har nog mer med sammanhanget att göra- jag hade för några månader sedan för första gången läst Moa Martinson och det är svårt att konkurrera med sådan briljans. (och att jag läste den under en stressig period och var nästan lite rädd för vad den kunde innehålla) Rekommenderas. Fina beskrivningar av dagligt liv, barns känslovärld, familjer, samhällsnormer, kärlek och uppfostran.