Jonas Moström är författare och läkare. Han debuterade 2004 med thrillern Dödens pendel. Uppföljaren Svart cirkel kom år 2006 och blev hans genombrott med över 80 000 sålda exemplar. Sedan dess har Moström nått stora framgångar med böckerna om kriminalkommissarie Johan Axberg. 2014 kom första boken om Nathalie Svensson, Himlen är alltid högre. I Dominodöden förenas de två serierna.
Es war eine einzige Qual für mich. Ich kam ewig nicht rein. Dieses Hin und her ist es ein Fall oder nicht war einfach mega anstrengend und ehrlich gesagt total öde. Ich hab mich nur durchgequält. Langatmig und einfach nur langgezogen. Das konnte auch das Ende nicht mehr rausholen. Musste mich echt zwingen nach 1/3 bzw dann 2/3 nicht einfsch aufzugeben. Kann auch am Leser liegen. Hatte es als Audiobook gehört. Lohnt sich nicht :(
Helt bra deckare. Tillräckligt spännande för att fortsätta läsa. Korta kapitel vilket gör att man kan läsa lite nu som då ifall man har dåligt med tid. Axberg och Jensen är bra karaktärer. Kan tänka mig läsa följande bok i serien
Seit längerem wollte ich mal wieder einen Nordic Noir (sagt man das noch?) Krimi lesen und bin über diesen gestolpert. Ich hatte von dem Autor vorher noch nicht gehört, werde aber weiterhin nach ihm Ausschau halten, da mir die Geschichte sehr gut gefallen hat.
Ich fand, dass die Spannung durchgehend da war, die Charaktere waren interessant und vielseitig und ich mochte den Einblick in ihr Privatleben, mir gefiel auch die Freundschaft zwischen Axberg und Jensen, und die Morde waren etwas besonderes. Als Thriller würde ich das Buch nicht beschreiben, aber als Krimi auf jeden Fall!
Die einzige Frage, die ich mir als Katzenbesitzerin allerdings weiterhin stellen werde ist: Was ist mit Leo dem schwarzen Kater passiert?
Spännande deckare, som inte bara handlar om groteska detaljer. Karaktärerna är tillräckligt intressanta, både Axberg och Jensen. Mordhistorian är kanske lite väl komplicerad, ibland så blir det lite väl invecklat.
I think I have now have read the book two times and it is a pretty okay book but far from what I want from a crime novel.
The story is pretty slow and it feels like we dont move forward. We are standing at the same place and seeing everything from different persons view. The book is more about the private life of the people we follow than about the crime they are about to solve. This makes is quite boring to read and it is a lot of the same things over and over.
Sometimes it can be good to get to know the people you are reading about and to see the story from different perspective but not in this case. I want to read a crime novel not to see how two different person/families are living and specially when it dont have anything to do with the story itself. When reading other books in the series, you et more and more into the persons lives and less and less will be focus on the crimes they are trying to solve.
Over all a pretty boring book and the only reason I read it more than once, was that I didnt remember reading it before.
Lyssnat på (för andra gången, tydligen) När jag hörde namnet Janus, insåg jag att jag läst/lyssnat på boken tidigare. Svårt att veta om det beror på att jag känner igen mig som boken inte är spännande. För det är inget egentligt fel på den. Behövde lyssna på hela igen, för jag kom inte ihåg hur den slutade.
Inte riktigt så spännande som jag vill att en deckare skall vara, men ändå helt okej. Både Axberg och Jensen är intressanta karaktärer som jag ser fram emot att lära känna genom serien.