Muistattehan te minut? Marie-Sofie Månssonin, jota kaikki sanovat Lotaksi. Erään luokkaretken jälkeen minulle ja ystävälleni Giggille sattui kummallisia asioita. Joku yritti ottaa kovasti selvää kuka minä olen, vanha koululaikkuni pihistettiin ja sen sellaista.
Lotta som spänningsroman! (Eller ”trillare”, som det heter i bokens första upplagor.) Man riktigt biter på naglarna då Lotta och hennes urblekta bag ”Spöket” efter en friluftsdag börjar förföljas av mystiska karlar. Farbror Urban håller föredrag om hur man konstruerar deckare, Giggi har Sherlock Holmes äventyr som ny hobby och Lotta visar återigen att hon förutom att vara otursförföljd har ett annat utmärkande karaktärsdrag, nämligen att kombinera observationsförmåga och intuition. Lotta utbrister det klassiska citatet ”Jag är inblandad i plasten!”, räddar katt ur träd och drar i nödbroms.
Hyvää ja kirkasotsaista teiniviihdettä jostain 60-luvulta jännitysmomenttia unohtamatta. Ei sarjan hauskimmasta päästä, mutta ihan lukemisen väärti, jos näistä pitää.