Mare Kandres tretton berättelser rör sig intill och över gränser. Gränsen mot döden, utplåningen och förvandlingen, mot en besatt längtans uppfyllelse, och gränsen mot världar som tycks märkligt främmande och avlägsna och ändå finns tätt intill vår. Med ofta överraskande vändningar och förlopp tar Mare Kandre läsaren med över gränserna.
Hetta och vitt utspelar sig i tidlösa skogar och rum, men också i högst samtida städer och krigshärdar. Här finns flyktingfamiljen vars liv stegvis reduceras till intet, och den torterade mannen vars förflutna aldrig släpper sitt grepp. Här finns kvinnor och flickor som släpper taget om allt, för att följa en impuls, en förälskelse, en diffus gestalt. Och här finns några omskakande skildringar av det ambivalenta och provocerande i att vänta barn och vara mor.
Mare Kandre was a Swedish writer of Estonian descent. She was born on May 27, 1962 in Söderala, a small place in mid-Sweden and grew up in Gothenburg and Stockholm. Between 1967 and 1969, she lived with her family in British Columbia, Canada, a period which made a very deep impression on her and later in life had an impact on her writing. She died on 24 March 2005 of a prescription drugs overdose, aged 42.
Mare Kandre achieved considerable acclaim in Scandinavia and her works have been translated into more than eight languages. Her novels, short stories and prose poetry often deals with children's, in particular girls', development to adulthood; women's roles; and marginalized and traumatized individuals who opt to break with society's expectations.
Mare Kandre's stories have a marked metaphysical dimension which is strengthened by her poetical language and representation, with existential themes paired with contemporary social issues. In her writing she often returns to issues like the expectations placed on women, how alienation develops, and the significance of instincts. Several of her books were influenced by Gothic fiction.
Before Mare Kandre entered onto the path of writing, she was the frontwoman for the music group Global Infantilists (1983).
Berättelser som rör mänskligt mörker på olika sätt, med betoning både på mänskligt och mörker. Inre tillstånd, krigssituationer från båda perspektiv och dess konsekvenser, ett brytande med det "vanliga" livet i olika bemärkelser, gränsande till övernaturlighet men ändå inte riktigt passerande den gränsen. Död och mörker och smärta är i högsta grad närvarande i dessa texter. Kandre använder också radbrytningar på ett sätt som påverkar flödet, ger en känsla av poesi och får en att stanna upp, särskilja vissa meningar.
Hmm, nä. Inget griper tag i mig i denna novellsamling. Det blir inte bättre av galna mängder tryckfel, även om det inte är något Kandre kan lastas för. Har nog nått min maxdos av författaren för i år, men något hypnotiskt finns ändå som gör att jag alltid återvänder till henne.
As almost all collections of short stories, the quality of the stories vary. They all have a claustrophobic feel, and almost all of them deal with some kind of real life horror. Losing a child, not wanting the child you have. War. Death. Murder. Not a particularly uplifting book by any means, it's still a good one. Mare Kandre is very hit and miss for me. I still consider Qvinnan & Dr Dreuf to be in the top 5 Swedish books ever, but I didn't really like either Aliide Aliide or Bestiarium. This one's better than the two latter, but not as good as Q&DD.