Väldigt fin bok, som jag gillar fett mycket. Fina beskrivningar av konstnärstankar, färglära, komposition samtidigt som man får följa Agge från ung ålder till slutet. Stundvis kaosartat och spännande möten med andra konstnärer kring sekelskiftet. Ibland känns det lite drömskt och som att man får ta del av ett ganska spretigt inre. Jag vill också ta på mig en hatt, odla skägg och vägra det mesta förutom att skapa.
Jag är mer förtjust i den här boken, än vad jag är i Aguélis måleri.
Säfve beskriver och berättar historien om konstnären, anarkisten, konvertiten, muslomanen och mystikern Aguéli på ett mycket underhållande vis. Det är kul att få en idé om hur Paris såg ut vid förra sekelskiftet, som konstens centrum, med alla kändisar som Aguéli påstås ha träffat och samtalat med.
Det är också spännande att tänka sig hur han lyckades ta sig fram i livet, med konstnärsdrömmen och munlädret som främsta drivmedel. Hur han lyckades resa runt i Europa, Afrika och Asien utan några större, egna ekonomiska tillgångar.
Oavsett hur mycket av innehållet som är sant, så är det en mycket intressant berättelse, väl värd att läsa!
Först något banal, sen fängslande om en konstnär som inte bara målade tavlor, utan oxå skapade genom sitt liv, sin inställning, sitt väsen under en intressant period.
En trevlig bok. En ständig undran om hur nära sanningen befinner sig? Aguéli måste ha levt ett spännande liv. Man kan med behållningen läsa boken som ren skröna.
Nog mest min ovana som drar ner stjärnantalet. Språket var svårt att komma in i, men det gav med sig efter ett tag. Fin bok i övrigt. Gillade speciellt upptrappningen mot slutet.