Ett självmord och ett mord utlöser ett intensivt polispådrag och kriminalkommissarie Maria Wern pressas hårt av sin chef under den märkliga utredningen. I centrum för händelserna står Cheiron-kliniken, en välrenommerad institution som hjälper barnlösa par med provrörsbefruktning.
Kliniken ägs och leds av Per Göthe, en man med fläckfritt förflutet och internationell ryktbarhet. Vad kan han ha med dessa mystiska sjukdomsfall och ruskiga mord att göra? Eller är det så att läkemedelsföretaget OKTA kanske har ett finger med i spelet?
I en gastkramande upplösning avslöjas hur girighet och avund orsakar katastrofer när människor leker med andras liv och slår mynt av andras olycka.
Det har blivit ett par Maria Wern böcker efter varandra på kort tid. Denna skulle försvinna hos BookBeat i slutet på april så jag passade på.
Här avhandlas barnlöshet, samt vad människor helt utan samvete kan tänkas göra för att tjäna pengar på andra människors olycka.
Det blir bättre och bättre för varje bok jag läser. Jag stör ihjäl mig på Marias make, Krister. Ursäkta mig men vilket praktarsle det är. Hur står hon ut med honom? Den mannen gör inte många rätt, han är minst sagt speciell. Och för att inte tala om hans mamma. Jisses, här har vi verkligen ett exempel på svärmorsmardröm. Jag tycker att Maria är på tok för snäll och medgörlig när det kommer till dem båda.
Wow, I can’t stand this woman’s husband. He has basically no redeeming qualities or respect for her! As a divorcée, I know it’s hard to leave your husband, but he sucks!! I wish she would dump his ass. He is annoying and this plot line does not contribute positively to the books’ interest
Pidän Maria Wernistä ja tähän asti (huikeat kaksi kirjaa) ovat olleet hyviä, mutta tämä kolmas oli jotenkin tylsä - ehkä tarina ei vain kolahtanut minuun. Ehkä seuraava osa on taas parempi. :)
Det tog ett tag för mig att komma in i boken. Oklart om det berodde på mig eller boken. Jag ska gå på nästa bok direkt nu när jag bekantat mig igen med alla karaktärer.
3* Megi Dauðinn Sofa. Mér fannst söguþráðurinn á köflum ótrúlega ruglingslegur og hreinlega ótrúlegur. Allir svo skapillir og öskrandi ókurteisir. Og Christer, við skulum ekki einu sinni ræða hann.
Den här boken gillade jag. Till skillnad från Alla de stillsamma döda och Stum sitter guden så kändes det som att allt bara flöt på och av det språk som jag retade mig på i de två förra böckerna fanns inte ett spår. I stället hittade jag formuleringar som gjorde mig riktigt glad. "Ljum svepte sommarvinden över parkeringen. Sakta sjönk solen ner bakom Kronberget och skuggorna blev längre och mörkare." Det finns säkert något jättetjusigt ord för detta skrivsätt, men det kan jag inte. I alla fall funkar det på mig, precis som allitteration. Nu känns det inspirerande att fortsätta läsa om Maria Wern. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2011/11/ma...
Goed boek. Het duurde even voordat ik in de verschillende verhaallijnen zat, doordat het verhaal soms opeens een paar maanden later was. Maar toen ik in het verhaal zat, wilde ik verder lezen om te weten hoe het allemaal af zou lopen. Ik vind het bij de serie over Maria Wern leuk dat het 'thema' van de boeken elke keer heel anders is. Het leven van Maria Wern gaat ondertussen door en wordt goed naast het 'echte' verhaal gebracht.
Ihan ok tarina. Hahmot tuntuvat olevan yksinomaan huonoja ihmisiä ja itsekeskeisiä ääliöitä. Tekstin tyylissä hahmojen mielettömät jaarittelevat monologit tuntuivat ajoittain kovin tökeröiltä.
Mysteerin loppuratkaisu oli häkellyttävän ripeä ja jätti pienen, kummastuttavan "miten kummassa tämä nyt näin katkesi?"-olon.