Inferno

by Fabian Göranson (Adapter, Illustrator), August Strindberg

1894, August Strindberg har just lagt pennan på hyllan, för att försöka framställa guld genom alkemiska experiment. Ju fler experiment som misslyckas, desto mer övertygad blir han om att en osynlig hand styr hans liv. Steg för steg går han vilse i en labyrint av svart magi, hemliga tecken och paranoida vanföreställningar.

Inferno är August Strindbergs märkligaste verk. I Fabian Göransons seriebearbetning lyfts denna mystiska berättelse fram med humor och kraftfulla illustrationer. En sjudande sekelskiftsvärld öppnas upp, fylld av konstnärsbohemer, religösa grubblerier och en helt ny bild av nationalskalden.

Genres: Graphic Novels, Swedish Literature, Classics, Comics

156 pages, Hardcover

First published January 1, 2010

Reviews

[Romuald · Rating 2 out of 5]

Kan man läsa Strindberg åtminstone i serieform? Fabian Göranson gör ett försök att ge oss denna möjlighet, men det blir knappt bättre. I denna självbiografiska roman följer vi Strindbergs galna paranoida vanföreställningar i en sekelskiftes värld - och känslan av obehag och nån sorts skevhet aldrig släpper.

[Michael Bafford · Rating 3 out of 5]

Jag har läst en del Strindberg men aldrig riktigt gillat honom. Den här läste jag som serieroman. Jag gillade inte den heller. En annan recensent påpekade att medan boken är skriven i förstapersonsperspektiv fungerar inte det i en serieroman så vi ser Herr Strindberg, med sin fåniga mustasch, utifrån. Han är en knepig typ ur alla perspektiv.

En framgångsrik författare, huvudpersonen Strindberg, bestämmer sig för att bli kemist och omkullkasta den vedertagna kemistläran. Han misslyckas och under tiden genomgår han flera kriser. Jag säger huvudpersonen Strindberg för att markera att det är nog inte riktigt samma man som författaren Strindberg som sitter i Lund flera månader senare och skriver om detta. Han var ju, trots allt, en duktig författare och inte endast ett psykfall.

Historien börjar i Paris där huvudpersonen säger adjö till sin fru och dotter som åker iväg till hennes barndomshem i Österrike. Först känner huvudpersonen sig fri, men snart kommer grubblerier. Han avvisar sin fru, medelst brev. Han dricker absint, umgås med några konstnärstyper - författare och målare, skulptörer. Han blir paranoid att en viss rysk konstnär försöker döda honom. Han misslyckas med de flesta av sina experiment. Han ser järtecken överallt och tolkar dem ganska sanslöst.

Efter ett tag bryter han upp och far till Österrike där han inte får träffa sin hustru (f.d.) däremot sin dotter och några av fruns släktingar. Sedan far han norrut till Trelleborg och sedan till Lund där boken slutar – och blir till. Inte alls för tidigt.

Boken är behändig i format, endast 23x16 cm, inte alls lika stor som ett vanligt seriealbum. Illustrationerna är ganska lättolkade, om små och ganska mörka. De är kompakta, ofta fem eller fler bilder per sida, vilket gör dem små i detta mindre format. Ibland finns dock endast en teckning på en helsida. Färgskalan är svart och brunt, blått och grönt, och något litet vitt. Huvudpersonens minspel är ganska varierat och underhållande. Det finns en hel del humor i teckningarna, för vilket jag tackar.

Som gestaltning av en inre kris fungerar det inte riktigt. Omslagsbilden, där världen rämnar, är den mest dramatiska.

[MG · Rating 3 out of 5]

Vilket intressant sätt att göra "om" ett klassiker. Jag älskade de lustiga illustrationerna.
Handlingen i sig var otroligt skum. Känslan av galenskap sitter kvar genom hela boken. August Strindberg som karaktär var en opålitlig berättare men eftersom boken är omvandlad till serie så ser vi på hans galenskap från perspektiv utifrån, vilket gör så att man märker att det är bara hans inre demoner och inte andras. Hans perspektiv ändras men inte riktigt vårt. Boken är därmed inte så personlig men känslan av galenskap omvandlar miljöerna runt honom och gör boken obehaglig. Hans karaktär gör hela boken obehaglig egentligen.

[Magnus Frederiksen · Rating 3 out of 5]

Alltid gillat Fabians stil. Och han är duktig på att berätta historier med sina illustrationer. Försökt läsa Strindbergs ”Inferno” när jag var yngre och la ner den boken ganska snabbt. Det denna serieversion lyckas göra är skapa intresse för boken igen. Jag gillar att det känns som en snabbspolning av boken, precis vad jag behövde. Men jag är orolig att Fabian lyckats få med det som är intressant och med det sagt, boken är nog så outhärdlig som jag kände redan då.
Så vad handlar boken om? Är det vilsenheten i ett privilegierat liv utan åtaganden och rädslan att inte hitta meningen med livet som leder mot religiositet?

[Elin · Rating 1 out of 5]

Har inte läst jättemycket av Strindberg, och ”Inferno” hade jag aldrig hört talas om innan en kollega nämnde denna grafiska tolkning. Vet inte om det var själva serie-formatet eller August Strindbergs stil som jag hade mest svårt för, men något kändes skevt.

[Elsa · Rating 4 out of 5]

fabian göranson är så himla bra. mwah.

[Amanda Almén · Rating 4 out of 5]

Den här underbara serieboken om August Strindbergs inferno-kris är helt fantastisk. Det är som att man kliver in i Strindbergs värld och Fabian Göranssons fina bilder underlättar ytterligare för att man ska få de rätta känslorna. Boken fastnade i hjärnbarken och har suttit kvar där i flera dagar. Saknar den lite, tror jag!

[Princess Consuela Bananahammock · Rating 2 out of 5]

Även om jag tycker om illustrationerna har jag svårt för Strindberg och Inferno är faktiskt bara märklig. Dock intressant med det biografiska men inte tillräckligt intressant för en roman. Är glad att jag valde att läsa Inferno i denna serieform, annars hade jag nog inte läst färdigt den.