What do you think?
Rate this book
Jeesuksesta
”Rehellisin ja ankarin Jeesus-kirja, mitä eläissäni olen lukenut.” Pastori Martti Paananen, Kotimaa
Aina, kun joku lausuu vuorenvarmoja mielipiteitä Jeesuksesta ja tekee itsestään hänen äänenkannattajansa pitää muistaa, että on loputtoman paljon sellaista, mitä me emme voi tietää – ei pidä uskoa kaikkea, mitä sanotaan ja kirjoitetaan.
Jonas Gardellin mukaan maailmassa on liian monta jumalaa, liian paljon valtaa, liian monia valtaistuimia, liian paljon itsevarmuutta, liian paljon viisautta, liian paljon kaikkitietävyyttä.
Hän kehottaa meitä epäilemään myös omia väittämiään, mutta samalla hän saarnaa, haastaa, raastaa ja kyseenalaistaa meidän käsityksiämme Nasaretin Jeesuksesta ja kristinuskosta: ”Jeesus ei voi olla yritysjohtaja, joka osoittaakseen hyvän tahtonsa poistuu hetkeksi johtokunnan huoneesta ja kuljeksii verstaan puolella antamassa työläisille hyviä neuvoja siitä, kuinka heidän tulee käyttää koneitaan, ja samalla teroittaa heille, miten tärkeää on, että he lisäksi ovat iloisia, tottelevaisia ja kiitollisia.”
Hän kirjoittaa lähtökohtansa tunnustaen ja tarkoitusperänsä paljastaen eikä salli lukijansa unohtaa sitä.
Neitseellisestä syntymästä voidaan luopua, samoin monesta muustakin kristinuskon dogmista, mutta ilman pääsiäisaamua ei ole kristinuskoa.
Aina, kun joku lausuu vuorenvarmoja mielipiteitä Jeesuksesta ja tekee itsestään hänen äänenkannattajansa pitää muistaa, että on loputtoman paljon sellaista, mitä me emme voi tietää – ei pidä uskoa kaikkea, mitä sanotaan ja kirjoitetaan.
Jonas Gardellin mukaan maailmassa on liian monta jumalaa, liian paljon valtaa, liian monia valtaistuimia, liian paljon itsevarmuutta, liian paljon viisautta, liian paljon kaikkitietävyyttä.
Hän kehottaa meitä epäilemään myös omia väittämiään, mutta samalla hän saarnaa, haastaa, raastaa ja kyseenalaistaa meidän käsityksiämme Nasaretin Jeesuksesta ja kristinuskosta: ”Jeesus ei voi olla yritysjohtaja, joka osoittaakseen hyvän tahtonsa poistuu hetkeksi johtokunnan huoneesta ja kuljeksii verstaan puolella antamassa työläisille hyviä neuvoja siitä, kuinka heidän tulee käyttää koneitaan, ja samalla teroittaa heille, miten tärkeää on, että he lisäksi ovat iloisia, tottelevaisia ja kiitollisia.”
Hän kirjoittaa lähtökohtansa tunnustaen ja tarkoitusperänsä paljastaen eikä salli lukijansa unohtaa sitä.
Neitseellisestä syntymästä voidaan luopua, samoin monesta muustakin kristinuskon dogmista, mutta ilman pääsiäisaamua ei ole kristinuskoa.
437 pages, Hardcover
First published March 13, 2009
6 people are currently reading
150 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 18 of 18 reviews
May 17, 2021
Om Gardell
Det är frustrerande läsning att komma igenom ”Om Jesus”. Absolut inte för att den skulle vara dåligt skriven eller torr eller trög på något sätt. Tvärtom är den mycket välskriven och intressant och ett speciellt intressant grepp som jag uppskattar mycket är hur Gardell väver in sina barndoms tankar och sina intryck som frikyrkoungdom. Jag kan känna igen mig där. Jag vill också säga att Gardell berör djupt när han i slutet av boken skildrar den obegränsade Guds kärlek och Guds vilja till att förlåta och leda den vilsne rätt. Jag tror att det ligger mycket sanning där, att Gud inte övergivit någon. Jag skriver även helt under på Gardells emfas på att det viktiga ligger i att ha en relation med den uppståndne Jesus och inte i att tro på ett par kristna doktriner. Men sedan tror jag att doktrinerna är mycket viktiga för ens tro, men inte heller här ligger egentligen frustrationen.
Frustrationen ligger snarare i hur illa Gardells bok rimmar med dagens bibelforskning. Kritiken jag framför ligger snarast alltså på en akademisk nivå. I mångt och mycket känns det som en Jesustolkning skriven mot slutet av 1800-talet, eller tidigt 1900-tal a la Albert Schweitzer och William Wrede. Och precis som mot Schweitzer skulle nog Karl Barth säga om Jonas Gardells försök att få fatt den historiske Jesus att det enda ansiktet Gardell ser när han tittar ner i historiens brunn är sitt eget. Och Gardell håller i och för sig med och säger att det är så alla forskare gör. Men jag håller inte med.
Även om all forskning påverkas av vem det är som gör forskningen kan även bibelforskning testas och kritiseras utifrån om det är en sannolik och mer eller mindre trovärdig tolkning och läsning av bibeln. I Gardells fall verkar läsningen vara trovärdig, men bara för att han totalt utelämnar stora delar av problematiseringen och bibelforskning. Så vitt jag kan märka stödjer sig Gardell enbart på mer liberala källor som Vermes, Ehrmann, Borg och Crossan och kanske även K.G. Hammar, men honom har jag inte läst så jag kan inte uttala mig om det. I många fall kan jag känna som att jag läser direkta citat från ovan nämnda författare, så en fotnotsapparat skulle faktiskt vara att föredra, men nu skriver väl inte Gardell för forskare utan lekmän. Gardell gör även stor sak i att Jesus skulle ha blivit ”Guds son” vid dopet, ett syn som James Dunn argumenterat starkt för, men som har blivit hårt kritiserad. Gardell nämner att det finns flera synsätt om när Jesus ”blev” Guds son, men han nämner inte att det inte är så svårt att harmonisera dessa tolkningar. Gardell hänvisar även till det s.k. ”double dissimilarities criteria” för att bedöma om en text går tillbaka till Jesus eller ej. Han använder sig att Jesusseminariets rön utan att alls nämnar att t.o.m. Jesusseminariet själva har lämnat det mycket kritiserade ”double dissimilarities criteria” för att få fram vad Jesus verkligen sa.
Det är över huvud taget ett drag i boken att Gardell lägger fram läsningar från en liberal skola, presenterar dem som alternativa synsätt att läsa evangelierna på, men tar dem sedan för sanningar som han bygger sin egen tolkning av Jesus på. Dessa läsningar utgår sedan tydligt från Gardells egna syn på vem Jesus borde ha varit, att han t.ex. skulle kunna tala om dom och rättvisa på den sista dagen för att kärleksbudskapet är oförenligt med en tro på en domens dag. Jag tycker att Gardell gör det lätt för sig i frågan om dom och nåd. Att Gud är kärlek håller jag med om och som jag nämnde tidigare skildrar han detta utomordentligt och mycket trösterikt. Men var finns brottningskampen med ondskans problem. Kan man tala om en kärleksfull Gud och bara ignorera rättvisa? Uppenbarligen kan man det, men jag tycker det är att blunda med ett öga. Jag vill även kunna tro på en rättvis och sann Gud, för mig hör nämligen kärlek, sanning och rättvis samman i Gud, men inte så hos Gardell, eller? (Här skulle jag vilja rekommendera Miroslav Volfs bok ”Exclusion and embrace” för att se vikten av en rättvist dömande Gud. Man kan även läsa en otroligt mer kompetent och sannolik läsning av Kain och Abel där! Volf skulle hävda att Gardell lider av en trygg västerländsk soffmentalitet som inte kan göra något för de verkligt förtryckta. Snacka om att det är ett slag i magen för Gardells hopp om att skriva för de förtryckta!)
Hur som helst så blandar Gardell friskt i när evangelierna är tillförlitliga och när Paulus har förstått Jesus rätt och när Paulus helt och hållet är ute och cyklar. Återigen hävdar han att alla forskare skapar sin egna Jesus, men att skapa sin egna Jesus och att den Jesus forskaren är färgad av forskarsubjektet är inte samma sak. Gardell är ett exempel på relativistisk postmodernism gone mad, där inget någorlunda objektivt verkar kunna sägas. En utgångspunkt som nog inte delas av någon av de forskare han stödjer sig på. Det ska däremot sägas att han skriver mycket engagerande om Jesu sista vecka. Här rör han vid något som nog stör oss moderna läsare, nämligen det att evangelisterna har teologiska ambitioner i sina berättelser om Jesu död. Men jag vet inte om man kan vara så skeptisk om historiska grunder. Fast Gardell har nog en poäng här att evangelisterna har andra ambitioner.
Min största kritik av boken är Gardells ensidiga och oproblematiska användning av forskning. Det är egentligen ingen idé att gå in på specifika faktafel eller läsning. Mycket fakta är dessutom rätt. Fokus på kritiken är Gardells grundsyn. Den står i diametral motsats till min, det måste jag säga. Men om det nu finns motsättande läsningar tycker jag att Gardell i varje fall borde hänvisa lite till det. Det finns otroligt framstående bibelvetare som absolut inte delar Gardells syn på t.ex. evangeliernas tillförlitlighet, N.T. Wright, Daniel Wallace, Ben Witherington, Larry Hurtado, Richard Bauckham och Max Turner är bara några av nu världsledande bibelforskare som helt skulle motsätta sig Gardells utgångspunkt. Larry Hurtado menar t.ex. att evanglierna visar alldeles för mycket av ”local colour” för att vara skrivna av någon, eller haft någon källa som inte själv har varit där. Hurtado visar även i sin (ca 800 sidor tjocka) monograf ”Lord Jesus Christ” hur tron på Jesus som ”Kurios”, Herre, med största sannolikhet går tillbaka till de allra första lärjungarna och att de i och med det trodde på Jesus som Gud. (Att det sedan tog långt tid att formulera är inte konstigt med tanke på vad det måste har ställt till med i ett judiskt ultramonoteistiskt sinne.) Om nu de allra första lärjungarna tillbad Jesus som Herre, hur sannolikt är det då att det inte går tillbaka till Jesus själv? När Gardell, som ett mantra, upprepar, ”Jesus sa aldrig dyrka mig, utan följ mig” så undrar jag hur han ställer sig till de första lärjungarnas praxis. Är den Jesus verkligen något att följa om de som följde honom i tre år så snabbt förvrängde hans lära, t.o.m. jag som är lärare kan förvänta mig att mina elever i varje fall kommer ihåg vad jag har lärt ut till provet är avklarat, men det verkar inte Jesus ha lyckats med.
När man målar upp en Jesus som Gardell gör, där man utan problem väljer och vrakar hur man vill att han ska vara, så blir Jesus helt oprovocerande för ett Sverige i 2000-talet. Jesus bör skapas på nytt av varje individ hävdar Gardell, så man får sin egen Jesus, ett perfekt budskap för vår hyperindividualistiska tidsålder. Jesus älskar alla precis som vi är. Perfekt för en tid som inte på något sätt vill kännas vid något slags synd eller skuldbegrepp. Men, varför uppmanar Jesus nästa alla han träffar och hela att de ska ändra något i sin livsstil? ”Gå synda inte mer”, ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” Det nya med Jesus är hans nåd och kärlek, den är verkligen gränslös, precis som Gardell så övertygande beskriver den, men varför säger Jesus att de inte ska synda mer om han inte förutsätter en förändring personernas liv?
Gardell försöker att utgå från den historiska Jesus, även om han säger att vi inte kan komma långt där och att vi till syvende och sist måste ska oss en egen bild av Jesus som passar vår tid. Men jag tror att det är ”defeatism” som det heter på engelsk. Jag hänvisar här till N.T. Wrights korta respons om historisk forskning i bibelforskning (http://www.ctlibrary.com/ct/2010/apri...).
Om Jesus är välskriven och läsvärd om man vill förstå Gardell bättre och få reda på vilken Jesus han tror på. Men det ska sägas att Gardell lyckas pricka in en imponerande lista villoläror i bara en bok, marcionism, där man hävdar att gamla testamentets Gud inte är samma som Jesu Gud, arianism, som hävdar att Jesus inte var Gud, adoptionism, eller monarkianism, som hävdar att Jesus blev adopterad till Guds son vid dopet. Och Gardell struntar nog helt i detta, men det finns en fara i hans diktum att Jesus enbart sa ”följ mig”, något som Fitzsimons Allision påpekar i ”The Cruelty of Heresy”, om vi ska följa Jesus, hur ska vi någonsin klara av att göra det? Kommer någon att klara av att följa kraven i bergspredikan? Kommer det att få oss att må bättre som människor? Ska vi bokstavligen ta vårt kors och gå? Hur kan Jesus hjälpa oss förutom att han visade vägen? Det känns omänskligt, men om det var något Jesus visade var det att han var mänsklig (…och gudomlig), tacka Jesus för det.0000000
Det är frustrerande läsning att komma igenom ”Om Jesus”. Absolut inte för att den skulle vara dåligt skriven eller torr eller trög på något sätt. Tvärtom är den mycket välskriven och intressant och ett speciellt intressant grepp som jag uppskattar mycket är hur Gardell väver in sina barndoms tankar och sina intryck som frikyrkoungdom. Jag kan känna igen mig där. Jag vill också säga att Gardell berör djupt när han i slutet av boken skildrar den obegränsade Guds kärlek och Guds vilja till att förlåta och leda den vilsne rätt. Jag tror att det ligger mycket sanning där, att Gud inte övergivit någon. Jag skriver även helt under på Gardells emfas på att det viktiga ligger i att ha en relation med den uppståndne Jesus och inte i att tro på ett par kristna doktriner. Men sedan tror jag att doktrinerna är mycket viktiga för ens tro, men inte heller här ligger egentligen frustrationen.
Frustrationen ligger snarare i hur illa Gardells bok rimmar med dagens bibelforskning. Kritiken jag framför ligger snarast alltså på en akademisk nivå. I mångt och mycket känns det som en Jesustolkning skriven mot slutet av 1800-talet, eller tidigt 1900-tal a la Albert Schweitzer och William Wrede. Och precis som mot Schweitzer skulle nog Karl Barth säga om Jonas Gardells försök att få fatt den historiske Jesus att det enda ansiktet Gardell ser när han tittar ner i historiens brunn är sitt eget. Och Gardell håller i och för sig med och säger att det är så alla forskare gör. Men jag håller inte med.
Även om all forskning påverkas av vem det är som gör forskningen kan även bibelforskning testas och kritiseras utifrån om det är en sannolik och mer eller mindre trovärdig tolkning och läsning av bibeln. I Gardells fall verkar läsningen vara trovärdig, men bara för att han totalt utelämnar stora delar av problematiseringen och bibelforskning. Så vitt jag kan märka stödjer sig Gardell enbart på mer liberala källor som Vermes, Ehrmann, Borg och Crossan och kanske även K.G. Hammar, men honom har jag inte läst så jag kan inte uttala mig om det. I många fall kan jag känna som att jag läser direkta citat från ovan nämnda författare, så en fotnotsapparat skulle faktiskt vara att föredra, men nu skriver väl inte Gardell för forskare utan lekmän. Gardell gör även stor sak i att Jesus skulle ha blivit ”Guds son” vid dopet, ett syn som James Dunn argumenterat starkt för, men som har blivit hårt kritiserad. Gardell nämner att det finns flera synsätt om när Jesus ”blev” Guds son, men han nämner inte att det inte är så svårt att harmonisera dessa tolkningar. Gardell hänvisar även till det s.k. ”double dissimilarities criteria” för att bedöma om en text går tillbaka till Jesus eller ej. Han använder sig att Jesusseminariets rön utan att alls nämnar att t.o.m. Jesusseminariet själva har lämnat det mycket kritiserade ”double dissimilarities criteria” för att få fram vad Jesus verkligen sa.
Det är över huvud taget ett drag i boken att Gardell lägger fram läsningar från en liberal skola, presenterar dem som alternativa synsätt att läsa evangelierna på, men tar dem sedan för sanningar som han bygger sin egen tolkning av Jesus på. Dessa läsningar utgår sedan tydligt från Gardells egna syn på vem Jesus borde ha varit, att han t.ex. skulle kunna tala om dom och rättvisa på den sista dagen för att kärleksbudskapet är oförenligt med en tro på en domens dag. Jag tycker att Gardell gör det lätt för sig i frågan om dom och nåd. Att Gud är kärlek håller jag med om och som jag nämnde tidigare skildrar han detta utomordentligt och mycket trösterikt. Men var finns brottningskampen med ondskans problem. Kan man tala om en kärleksfull Gud och bara ignorera rättvisa? Uppenbarligen kan man det, men jag tycker det är att blunda med ett öga. Jag vill även kunna tro på en rättvis och sann Gud, för mig hör nämligen kärlek, sanning och rättvis samman i Gud, men inte så hos Gardell, eller? (Här skulle jag vilja rekommendera Miroslav Volfs bok ”Exclusion and embrace” för att se vikten av en rättvist dömande Gud. Man kan även läsa en otroligt mer kompetent och sannolik läsning av Kain och Abel där! Volf skulle hävda att Gardell lider av en trygg västerländsk soffmentalitet som inte kan göra något för de verkligt förtryckta. Snacka om att det är ett slag i magen för Gardells hopp om att skriva för de förtryckta!)
Hur som helst så blandar Gardell friskt i när evangelierna är tillförlitliga och när Paulus har förstått Jesus rätt och när Paulus helt och hållet är ute och cyklar. Återigen hävdar han att alla forskare skapar sin egna Jesus, men att skapa sin egna Jesus och att den Jesus forskaren är färgad av forskarsubjektet är inte samma sak. Gardell är ett exempel på relativistisk postmodernism gone mad, där inget någorlunda objektivt verkar kunna sägas. En utgångspunkt som nog inte delas av någon av de forskare han stödjer sig på. Det ska däremot sägas att han skriver mycket engagerande om Jesu sista vecka. Här rör han vid något som nog stör oss moderna läsare, nämligen det att evangelisterna har teologiska ambitioner i sina berättelser om Jesu död. Men jag vet inte om man kan vara så skeptisk om historiska grunder. Fast Gardell har nog en poäng här att evangelisterna har andra ambitioner.
Min största kritik av boken är Gardells ensidiga och oproblematiska användning av forskning. Det är egentligen ingen idé att gå in på specifika faktafel eller läsning. Mycket fakta är dessutom rätt. Fokus på kritiken är Gardells grundsyn. Den står i diametral motsats till min, det måste jag säga. Men om det nu finns motsättande läsningar tycker jag att Gardell i varje fall borde hänvisa lite till det. Det finns otroligt framstående bibelvetare som absolut inte delar Gardells syn på t.ex. evangeliernas tillförlitlighet, N.T. Wright, Daniel Wallace, Ben Witherington, Larry Hurtado, Richard Bauckham och Max Turner är bara några av nu världsledande bibelforskare som helt skulle motsätta sig Gardells utgångspunkt. Larry Hurtado menar t.ex. att evanglierna visar alldeles för mycket av ”local colour” för att vara skrivna av någon, eller haft någon källa som inte själv har varit där. Hurtado visar även i sin (ca 800 sidor tjocka) monograf ”Lord Jesus Christ” hur tron på Jesus som ”Kurios”, Herre, med största sannolikhet går tillbaka till de allra första lärjungarna och att de i och med det trodde på Jesus som Gud. (Att det sedan tog långt tid att formulera är inte konstigt med tanke på vad det måste har ställt till med i ett judiskt ultramonoteistiskt sinne.) Om nu de allra första lärjungarna tillbad Jesus som Herre, hur sannolikt är det då att det inte går tillbaka till Jesus själv? När Gardell, som ett mantra, upprepar, ”Jesus sa aldrig dyrka mig, utan följ mig” så undrar jag hur han ställer sig till de första lärjungarnas praxis. Är den Jesus verkligen något att följa om de som följde honom i tre år så snabbt förvrängde hans lära, t.o.m. jag som är lärare kan förvänta mig att mina elever i varje fall kommer ihåg vad jag har lärt ut till provet är avklarat, men det verkar inte Jesus ha lyckats med.
När man målar upp en Jesus som Gardell gör, där man utan problem väljer och vrakar hur man vill att han ska vara, så blir Jesus helt oprovocerande för ett Sverige i 2000-talet. Jesus bör skapas på nytt av varje individ hävdar Gardell, så man får sin egen Jesus, ett perfekt budskap för vår hyperindividualistiska tidsålder. Jesus älskar alla precis som vi är. Perfekt för en tid som inte på något sätt vill kännas vid något slags synd eller skuldbegrepp. Men, varför uppmanar Jesus nästa alla han träffar och hela att de ska ändra något i sin livsstil? ”Gå synda inte mer”, ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” Det nya med Jesus är hans nåd och kärlek, den är verkligen gränslös, precis som Gardell så övertygande beskriver den, men varför säger Jesus att de inte ska synda mer om han inte förutsätter en förändring personernas liv?
Gardell försöker att utgå från den historiska Jesus, även om han säger att vi inte kan komma långt där och att vi till syvende och sist måste ska oss en egen bild av Jesus som passar vår tid. Men jag tror att det är ”defeatism” som det heter på engelsk. Jag hänvisar här till N.T. Wrights korta respons om historisk forskning i bibelforskning (http://www.ctlibrary.com/ct/2010/apri...).
Om Jesus är välskriven och läsvärd om man vill förstå Gardell bättre och få reda på vilken Jesus han tror på. Men det ska sägas att Gardell lyckas pricka in en imponerande lista villoläror i bara en bok, marcionism, där man hävdar att gamla testamentets Gud inte är samma som Jesu Gud, arianism, som hävdar att Jesus inte var Gud, adoptionism, eller monarkianism, som hävdar att Jesus blev adopterad till Guds son vid dopet. Och Gardell struntar nog helt i detta, men det finns en fara i hans diktum att Jesus enbart sa ”följ mig”, något som Fitzsimons Allision påpekar i ”The Cruelty of Heresy”, om vi ska följa Jesus, hur ska vi någonsin klara av att göra det? Kommer någon att klara av att följa kraven i bergspredikan? Kommer det att få oss att må bättre som människor? Ska vi bokstavligen ta vårt kors och gå? Hur kan Jesus hjälpa oss förutom att han visade vägen? Det känns omänskligt, men om det var något Jesus visade var det att han var mänsklig (…och gudomlig), tacka Jesus för det.0000000
September 6, 2021
Klart intressant vinkling av Jesus, apostlarna och evangelierna. En lite mer jordnära version skulle jag säga, där inte hela himlen lyser upp och himlens alla änglar stämmer upp med skönsång och harpspel. Nej, Jesus var troligtvis en man som inte gjorde så mycket väsen av sig då han gick förbi.
Emellanåt varvar Jonas sitt berättande med egna upplevelser från sin barndom, vilket ger en helt annan känsla inför den Jesusbild vi besjunger som kristna idag.
Tyvärr kan jag emellanåt tycka att det känns lite långtråkigt och tar mig bort från det egentliga ämnet. Jag har förstått att Jesus älskade alla och gärna omgav sig med de mer utstötta i samhället, det behövs, för min del, inte sägas ideligen.
Tyvärr kan jag tänka mig att de som verkligen behöver lära sig det, är de som ändå inte läser denna bok.
Man behöver definitivt inte ha koll på vad det står i de olika evangelierna innan man börjar läsa. Vill man kan man alltid kolla upp i efterhand om inte Gardell fått saker bakom ena eller andra foten. Det finns det säkerligen många som tycker.
Jag gillar att det finns en hel del om och kansken vad gäller vad Jesus gjorde och vad han sa.
Det ger mig som läsare en chans att bilda min egen uppfattning.
Betyg: 4 delade fiskar av 5
Emellanåt varvar Jonas sitt berättande med egna upplevelser från sin barndom, vilket ger en helt annan känsla inför den Jesusbild vi besjunger som kristna idag.
Tyvärr kan jag emellanåt tycka att det känns lite långtråkigt och tar mig bort från det egentliga ämnet. Jag har förstått att Jesus älskade alla och gärna omgav sig med de mer utstötta i samhället, det behövs, för min del, inte sägas ideligen.
Tyvärr kan jag tänka mig att de som verkligen behöver lära sig det, är de som ändå inte läser denna bok.
Man behöver definitivt inte ha koll på vad det står i de olika evangelierna innan man börjar läsa. Vill man kan man alltid kolla upp i efterhand om inte Gardell fått saker bakom ena eller andra foten. Det finns det säkerligen många som tycker.
Jag gillar att det finns en hel del om och kansken vad gäller vad Jesus gjorde och vad han sa.
Det ger mig som läsare en chans att bilda min egen uppfattning.
Betyg: 4 delade fiskar av 5
January 30, 2018
A well written and properly researched book about Jesus.
August 23, 2020
Inte nog med undermålig forskning och logiska felsteg på varannan sida, Gardell upprepar Albert Schweitzer’s gamla kritik: att de som skriver om Jesus tenderar att göra om Jesus till en spegelbild av sig själv. I slutändan blir Gardells ”Om Jesus” mest en bok ”Om Gardell”.
March 14, 2017
Läs den, men kontrollera mot Bibeln och den kristna trons grunder. Boken innehåller en del kloka och intressanta tankar men är i grunden en irrlära. Gardell skriver baserat på antagandet att Jesus inte alls är Gud eller kanske ”blev” Guds Son vid döden på korset. Läs gärna men tänk på att det som skrivs inte är alltigenom sant.
Läs gärna Josephs recension nedan!
Läs gärna Josephs recension nedan!
July 21, 2014
Kirjassa yritetään saada erotettua historiallinen Jeesus myyteistä. Aika vähän jää jäljelle! Suurin osa evankeliumeista on kirjoitettu 50-70 vuotta miehen kuoleman jälkeen, perimätiedon pohjalta. Laajalti näihin on sepitetty tapahtumia, jotta vanhan testamentin ennustukset vaikuttaisivat toteutuneen! Jeesuksen kaltaisia kavereita oli Isrealissa vaikka kuinka paljon, ja roomalaisvalta ja juutalaisten ylipapit hoitivat dissidentit mielellään hengiltä ja aika nopeasti. Jeesuksen muiden joukossa, kymmenien tai satojen muiden joukossa. Tarina vain jäi elämään ja kasvoi aika suureksi. na
Kirjana tämä varsin omakohtainen tiristys yrittää saada selville mitä oikeasti tapahtui. Sujuvaa, ei mitään ihmeellistä.
Kirjana tämä varsin omakohtainen tiristys yrittää saada selville mitä oikeasti tapahtui. Sujuvaa, ei mitään ihmeellistä.
April 15, 2020
Kristendom i ett litet nötskal. Välskrivet och väl uppdelat.
Det märks att Jonas har grävt i de teologiska frågorna i hela sitt liv.
Han låter tvivlet framgå men ändå framhålla sin fortsatta tro.
Väl värd att läsa för alla religionsintresserade.
Det märks att Jonas har grävt i de teologiska frågorna i hela sitt liv.
Han låter tvivlet framgå men ändå framhålla sin fortsatta tro.
Väl värd att läsa för alla religionsintresserade.
June 27, 2018
Fakta, teorier, kristen identitet och sin egen tro och tar Gardell och bakar ihop till en mycket intressant bok.
December 23, 2021
Ingen kan berätta om vad som helst på det sätt Gardell kan.
September 24, 2023
Instämmer med Joseph
July 27, 2020
Jag tycker Gardells bok är fascinerande på många sätt, den ger en helt ny bild av den Jesus man känner från kyrkor och söndagsskolor. Den långhårige, fromme mannen är här ersatt av en kortväxt, troligen tandlös analfabet, som dessutom hade hetat Josua i korrekt översättning och som i första hand vände sig till judar.
Jag kan förstås också se problemen; att det mesta materialet består av hörsägen och att Gardells urval och slutsatser är en tolkning i sig (vilket han är helt öppen med). Intressantast tycker jag det blir när han presenterar historiska fakta och gör jämförande evangeliestudier. Mot slutet av boken blir det mycket spekulation och hans personliga, typiskt gardellska reflektioner börjar ta överhanden och då falnar också min glöd litegrann, men jag tycker generellt Om Jesus ger en ny och spännande infallsvinkel och absolut är läsvärd.
Jag kan förstås också se problemen; att det mesta materialet består av hörsägen och att Gardells urval och slutsatser är en tolkning i sig (vilket han är helt öppen med). Intressantast tycker jag det blir när han presenterar historiska fakta och gör jämförande evangeliestudier. Mot slutet av boken blir det mycket spekulation och hans personliga, typiskt gardellska reflektioner börjar ta överhanden och då falnar också min glöd litegrann, men jag tycker generellt Om Jesus ger en ny och spännande infallsvinkel och absolut är läsvärd.
May 31, 2016
En fortsättning på den vetenskapliga handlingen "Om Gud", fast denna gång med fokus på fenomenet Jesus och hur det har setts och ändrats genom århundradens gång.
På samma sätt som i den föregående boken hänvisar han sina analyser och skrifter till särskilda ställen i Bibeln som man själv skall kunna slå upp sedan.
Bland annat tas här upp hur Jesus har setts inom olika kulturer sedan 2000 år tillbaka i tiden.
Boken är mycket informativ och välskriven och kan precis som dess föregångare läsas av precis alla vare sig man tillhör någon form av religion eller inte.
Rekommenderas särskilt till dig som studerar religion, teologi eller religionshistoria.
På samma sätt som i den föregående boken hänvisar han sina analyser och skrifter till särskilda ställen i Bibeln som man själv skall kunna slå upp sedan.
Bland annat tas här upp hur Jesus har setts inom olika kulturer sedan 2000 år tillbaka i tiden.
Boken är mycket informativ och välskriven och kan precis som dess föregångare läsas av precis alla vare sig man tillhör någon form av religion eller inte.
Rekommenderas särskilt till dig som studerar religion, teologi eller religionshistoria.
July 19, 2016
Välskriven bok som kommer med en del intressanta tankar som jag bär med mig.
Delar av boken är väldigt spekulativa och som helhet får man nog se boken, mer som en inspiration och fria tankar om Jesus än en objektiv sanning.
Delar av boken är väldigt spekulativa och som helhet får man nog se boken, mer som en inspiration och fria tankar om Jesus än en objektiv sanning.
June 13, 2010
A well written, objective yet extremely personal take on the historical Jesus and his role in Christianity.
September 9, 2013
Riktigt bra berättelse och teorier kring den historiske Jesus, Messias och Guds son. De skiljer sig åt en hel del. Även bra inslag av nutid, kyrkohistoria och "kristen identitet". Klart läsvärd!
October 22, 2021
The best book about Jesus I have ever read.
May 18, 2014
Alltså, bra bok egentligen, men lite tungt att läsa som kvällslektyr innan man ska sova.
Displaying 1 - 18 of 18 reviews