Fröken Filipssons hus står i lågor. Ett år senare brinner Europa. Tre systrar och två bröder växer upp vid Kungsbergets fot. Där går Karin och Sofia armkrok tills kärleken och döden kommer emellan, medan Emilia cyklar omkring och drömmer sig bort. Samma dag som kriget bryter ut föds en flicka.
Vi får följa syskonen bort ifrån byn – in till lägenheter, arbete och äktenskap i Sandviken. Brodern Edwin bor ensam kvar, han som byggde traktens första slalombacke och som i hemlighet kände fröken Malva Filipsson. 1958 har han skaffat TV inför fotbolls-VM. Alla ska de komma dit. Men än en gång sker en katastrof...
Bergets döttrar är en släkthistoria, en kollektivroman, en skildring av Sandviken med omnejd under åren 1938–58. Och helt säkert är att Anna Jörgensdotter låter en levande längtande skara människor komma oss nära i ett nu som blir smärtsamt och skimrande tydligt, och där alla är del av varandras berättelser. Det handlar om frihet och beroende, om gemenskap som spräcks, om mäns och kvinnors olika villkor och om möjligheten att äntligen bryta sig loss.
Jag kan inte minnas senast det tog mig så här ”lång” tid att läsa ut en bok… Det var liksom inte så att den var dålig men jag fastnade aldrig riktigt, trots att jag verkligen trodde att jag skulle tycka om den.
Je n'ai pas pu le terminer. Le style d'écriture est difficile à lire et m'amenait à relire plusieurs fois les mêmes passages. Il y avait tant de longueurs que j'avais l'impression de faire du sur-place dans l'histoire, et les personnages manquaient d'intérêt. J'étais curieuse de savoir ce qui allait leur arriver, mais j'ai baissé les bras aux 2/3 car je m'ennuyais trop.
Nie wiem, czy to wersja elektroniczna jest tak źle przygotowana, czy (chyba bardziej prawdopodobnie) ta książka tak po prostu jest napisana, ale strasznie ciężko się czyta. Trudno upilnować, co się dzieje naprawdę, co jest wspomnieniem, a co tylko myślą. Skończyłam, ale raczej bez przyjemności.
Fantastisk berättelse; tragisk, småful och skavande som ett polyesterplagg samtidigt som den var vacker och hoppfull emellanåt. Smårörig ibland men det kunde lika gärna bero på att jag läste för korta delar i taget. Jag förstår att författaren fått pris; en bok man inte glömmer i första taget och som jag borde läsa om någon gång.