Som en riktigt bra deckare ska började boken med ett brott. En pojke blir kidnappad av en man i en bil efter en fest, mannen i fråga känner inte pojken och menar att han ska hämta sin dotter från en fest nära där pojken bor. Det visar sig att han egentligen tänker mörda pojken och nästa dag hittas han i soptippscontainer. Man hoppar sedan framåt 1,5 år. Man träffar Markus, en kille som går i åttan. Han är en klassisk kille som är lite av en selfinsert av författaren. Han checkar alla boxarna: Stel, blyg, opopulär, hatar de populära, har en token trying to be cool friend. Generellt känns karaktärerna som om de skulle kunna komma från en Jonas Gardell bok: De populära som är falska, han som vill vara cool, och huvudkaraktären med hyfsade betyg som egentligen är ganska tråkig och neutral(vilket författaren inte vill låssas om då det är en total selfinsert för att han ska kunna utöva sina drömmar om skolan genom sin bokkaraktär). Självklart faller den enda intressanta karaktären som är kvinna, in i boxen: blir kär i huvudkaraktären, även fast hon kan göra mycket bättre (vilket hon tekniskt sätt gör, men han blir självklart mördad för att man ska kunna tro att Nina och Markus kan bli ihop efter att boken slutar). Självklart blir även Markus kär i Nina, för vem kan motstå den nya smarta, snygga och rökande tjejen med daddy issues(tekniskt sätt mommy issues, men ni förstår), likt en perfekt kliche av en tonårsbok. Om man pratar om själva ploten, så är den bra på att missleda en men lämmnar bara ca 30 sidor för att berätta vem mördaren egentligen är och berätta hans motiv, något som boken inte ens rör på. De avförklarar varför en av karaktärerna som var uppbygd för att vara mördaren istället blir homosexuell(du är lika förvirrad som jag) och de förklarar inte objektet som han kastade, vilket är en stor del till varför han har ett motiv. Om slutet varit lite omskrivet hade den varit en bra bok men istället blir det en dåligt underbyggd mördare, och lösningen på det icke existerande motivet är självmord. Överlags var boken bra på att bygga upp spänning och den nämde Modesty Blaise, vilket alltid är ett plus(även om det inte direkt var på sättet man hoppats med en så fantastisk karaktär). Dock tycker jag att mängden karaktärerna dricker och röker i denna bok är något orealistiskt samt att Ninas relation med Jajje är ganska läskig då han är över arton(icke specificerat, man vet bara ett han har gått ut gymnasiet) men Nina bara femton. Om man tittar ur ett genus perspektiv är inte boken direkt ett master piece. Boken börjar faktisk med ett kapitel ur Ninas perspektiv, och jag tycker att hennes karaktär byggs upp ganska väl. Även om den självklart förloras under hennes relation med Jajje, för ingen tjej kan ju vara i en relation med en kille utan att vara den mer investerade. Killar kan ju inte ha känslor om de är coola(tekniskt sett skulle detta kunna vara en social komentar, men med resten av boken tror jag inte direkt det). Nina ses även av Markus som lite av en manic pixie dreamgirl som inte kan göra något fel och mpste skyddas från den hemska sanningen. Fortsättningsvis handlar de kvinliga karaktärernas konversationer bara om män. När Nina och hennes mamma pratar handlar det tekniskt sätt om mordet under den andra konversationen, men ändå vävs pappan in. När Nina pratar med de populära(som självklart måste vara taskiga eftersom författaren är bitter för att han aldrig själv var populär) handlar det bara om Jajje och fester de ska ha, som självklart dras tillbaka till den snygge, perfekte gittaristen Jajje. Jag menar det pågår mord, vilket även är vad boken handlar om, och ändå pratar kvinnor bara om män? Klassisker i ungdomsböcker, prata bara med Malin Persson Giolito. Avslutningsvis måste jag ta upp Nina och hennes mammas relation. Varför rivaliserar de om pappans uppmärksamhet, speciellt eftersom mamman vet att han är gay? Hon måste ju därmed ha valt att ha Nina. Varför har de då ingen starkare relation? Men självklar kan inga kvinnliga karaktärer ha en normal relation, om det finns en mans uppmärksamhet att slåss om. Alltså kan man säga att Prinsessan och Mördaren inte direkt kommer passera bechdel testen innom någon överskådlig framtid. Avslutningsvis måste jag säga att författaren inte direkt har någon diversitet, den enda karaktären som är nämnd som att ha en annan etnisk bakgrund chekar alla boxarna för detta : Stor familj, japp, Lever fattigt, självklart och vill ha bråk? det kan du slå dig fan på.