Det regnar in under tröskeln, blixten har slagit ner i modemet, jag måste kontrollera att autogiroutgifterna inte överskrider summan på kontot för då skickas fordran direkt till den franska motsvarigheten till kronofogden och hamnar man där är det slut på livet i den form jag känner det, det dagliga livet, det lilla fina vanliga livet. Jag måste se till att försäkringarna är betalda - det regnar ju in under tröskeln och rörmokaren kommer inte - varför skulle han komma när ingen annan kommer - för att sätta upp hyllor i köket där kryddor, kastruller och tekoppar, sopptallrikar och glas står i en hög på köksgolvet.
Bodil Malmsten (born 19 August 1944 in Bjärme, Jämtland) was a Swedish poet and novelist. She was born close to Östersund in Jämtland, Sweden and grew up at her grandparents.
The English translation of her novel, Priset på vatten i Finistère (The Price of Water in Finistère, translated by Frank Perry), was selected as a Book of the Week on BBC Radio 4. In the novel, having decided to pack up and leave her country of birth, she recounts the story her settling into her new home in the Finistère département, in the northwest of France. It is told in a series of vignettes about gardening, learning the language, dealing with French bureaucracy, and struggling with writer's block.
She was awarded a doctorate honoris causa ad gradum (honorary degree) by the Faculty of Human Sciences at the Mid-Sweden University in Östersund in 2006.
Lite oljämn men ändå bra, som alltid. Så här i efterhand tolkar i alla fall jag det som att det var hennes cancerbesked som gjorde att hon förlorade sitt Finestere.
Jag älskar Bodil Malmsten! Priset på vatten i Finistère var en höjdare, och detta farväl till världens ände är minst lika bra. Hon lyckas blanda ihop ironi, filosofi, visdom och sårbarhet till en perfekt mix. Ett nöje att lyssna henne läsa sin bok, men föredrog ändå att läsa vissa delar, så otroligt fint språk.
jag gillar hur malmsten skriver men stod verkligen inte ut med det välbeställda gnäll den här boken var. förlåt men det att öht ha någonstans att bo är ingen självklarhet för de flesta och den här boken handlar om hur synd det är om protagonisten för att den frivilligt sålt sitt hus och köpt lägenhet istället??? missa mig med det tramset. skiter i hur existentiellt eller metaforiskt en kan läsa det, det är sjukt störigt ändå.
Malmsten tvingas lämna sitt Finistère av oklara omständigheter (kanske var det ekonomin som tvingade fram ett uppbrott?). Det här är en bok om avsked av sin plats på jorden.
”Jag borde känna stolthet över vad jag skapat men det känner jag inte, jag känner ingenting - jag har känsloförbud.” (s.10).
Och ”Den som vill mig väl ställer inga frågor.” (s.232)
Ledsen, men jag klarade bara en fjärdedel. Finns inget som intresserar mig här, och det är svårt att förstå varför boken blev skriven och utgiven. Trädgård. Grannar. Mer är det inte.
Inte min favorit av Malmsten, men fortfarande Malmsten så givetvis värd att läsa och suget efter att ta mitt pick och pack och flytta till Finistère är mycket stort nu.
Jag har förlorat mitt Finistère: det är mantrat, som Bodil Malmsten upprepar. Huset i Frankrike måste säljas, hon är vag om varför, men kanske var det på grund av alla reparationer som måste göras och hantverkarna som aldrig dök upp. Orättvisorna, ilskan och sorgen dominerar, men tack och lov finns det också stycken om svårigheten att skriva den Erotiska Romanen före Madame C gör det; utan dessa hade det nästan blivit en alltigenom bitter bok, som tappat en del av den humoristiska svärtan Malmsten är så bra på. Sista boken kan inte riktigt mäta sig med Priset på vatten, men båda böckerna får mig att längta till Bretagne.