Får man ångra sig och ta tillbaka köpet? Jo, ifall det handlar om en bakmaskin eller en cykel. Men hur är det med ett land? Det lilla landet som ångrade sig är en roadtrip genom det allt mer svårbegripliga konceptet ”Sverige”. Längs resan konfronteras Jens Ganman och Mustafa Panshiri med solmogna hippies, gated communities i fjällvärlden, religiösa omvändelser av homosexuella – och sina egna fördomar. Uppföljaren till succéboken Det lilla landet som kunde tecknar bilden av ett land i identitetskris och ett imploderande medielandskap där en enda sanning återstår: allt är tillåtet.
* Jens Ganman är författare och skribent. Han blev 2019 utsedd till Årets svensk av tidningen Fokus. Mustafa Panshiri är författare, föreläsare och före detta polis. Han har fått priset Årets folkbildare.
Otroligt underhållande och rolig bok. Skulle dock säga att föregående bok ”det lilla landet som kunde” var något mer vass och genomtänkt. Det är något särskilt med den här duon och jag uppskattar verkligen deras engagemang för boken. Får se om eet dyker upp en efterföljare på denna, hoppas pp det!!!!
Insiktsfull och omfattande reportage om den svenska samtiden, med relevanta intervjupersoner och intressanta jämförelser. Ett plus för att författarna lyckas presentera även bedrövlig fakta med en gnutta humor.
För något år sedan läste jag Panshiris och Ganmans bok Det lilla landet som kunde och tyckte tillräckligt mycket om den för att läsa uppföljaren, eller vad man nu ska kalla Det lilla landet som ångrade sig.
Panshiri och Ganman åker som i tidigare bok runt i Sverige och världen och försöker hitta exempel på lyckad integrering (två olika män en i Lycksele och en i Vilhelmina) på länder som verkar ha en annan ingång till hur poliser ska/får agera (Finland) och var kanske Sverige är om ett par om om utvecklingen med gängkriminalitet fortsätter (Frankrike). De spinner vidare på tråden från förra boken om hur folk (hela Sverige?) ångrat sig/ändrat sig i invandringsfrågan och berättar om Kaxås, en slags gated community light i Åretrakten.
Jag tyckte kapitel ett, inledningen på Det lilla landet som ångrade sig, var hysteriskt roligt. Jag skrattade högt och var tvungen att högläsa för mitt bättre hälft där hemma. Kapitlet handlar om Urkult, en årligen återkommande musikfestival i Näsåker, och kanske är det för att jag själv är i kulturbranchen som jag tycker det är så hejdlöst roligt? Igenkänning. Efter det kapitlet vet jag inte riktigt. Liksom i Panshiris och Ganmans förra bok blir det pladdrigt och internt och även om de lyfter både nyhetshändelser och statistik känns det som om de inte har någon riktig poäng. Fast kanske är det det som är poängen? Det är som det är i Sverige nu och det går inte att backa, så finns det att säga? Det jag tycker är lite synd är att jag är fullkomligt övertygad om att både Mustafa Panshiri och Jens Ganman har mycket åsikter, men av någon anledning inte vill sätta dem på pränt.
Det lilla landet som ångrade sig är väl okej, men någon stark rekommendation är det inte.
"Det lilla landet som ångrade sig" är uppföljaren till "Det lilla landet som kunde". Den första boken utforskade problem och attityder kopplade till invandring samt det intetsägande och urvattnade begreppet integration.
I uppföljaren granskar Ganman och Panshiri istället hur dessa attityder i många avseenden har börjat svänga eller till och med gjort helt om. Undantaget är det desperata och något sorgliga klamrandet till skygglappar, tomma fraser och teorier, eller ständig relativisering.
Genom en serie intervjuer, reflektioner, diskussioner och en noggrann översikt av de senaste årens händelser, uttalanden och utveckling, dissekeras frågan med skärpa och subtil humor. Fasaden av politisk korrekthet och godhetssignalerande övertygelser krackelerar inför den kalla, statistiska verkligheten. Sverige sticker ut som en av flyktingkrisens allra största förlorare, och nu är det många som ångrar sig - med undantag för sossarna, vill säga (kap. 2. "Ångerbranschen").
Ganman och Panshiri är ett starkt radarpar och boken som helhet är klart läsvärd. Deras försiktiga eller "svenska" framförande av sina poänger blir dock ganska tröttsamt. Troligtvis kan detta ses som en del av, eller ett symptom på landets politiska korrekthet och tystnadskultur. Det är i alla fall en bra nedbrytning av en komplex och kontroversiell fråga, och jag ångrar inte att jag läste den.
Intressant men för pladdrig. Väl kopplat till nutida problem i politik och omvärldsanalys. Lite som "hur man vrider och vänder sig, har man rumpan bak". Som en nål att sticka sönder PK-ballongen med. Läsvärd även om själva språket inge var en höjdare.
A highly enjoyable book that explores the current immigration and integration dilemma within Swedish society, also drawing comparisons to Finland and France as two reference states. Overall, it's a very entertaining read.
Välskriven! Rolig! Kanske lite före sin tid, och därför saknas konkretion och riktning. Liljestrand ångrade sig ju igår. Jag tror ändå att Det lilla landet som ångrade sig ska läsas som en del i en större svit, tillsammans med Det lilla landet som kunde och framtida Det lilla landet som reste sig eller Det lilla landet som gick sönder, beroende på hur det går och hur det blir.