She is perhaps most famous for her poems, of which the most well-known ought to be "Yes, of course it hurts" (Swedish: "Ja visst gör det ont") and "In motion" (Swedish: "I rörelse"). She also wrote a few novels including "Kallocain". Inspired by the rise of National Socialism in Germany, it was a portrayal of a dystopian society in the vein of Orwell's Nineteen Eighty-Four and Huxley's Brave New World (though written almost a decade before Nineteen Eighty-Four). In the novel, an idealistic scientist named Leo Kall invents Kallocain, a kind of truth serum.
Boye died in an apparent suicide when swallowing sleeping-pills after leaving home on April 23, 1941.
This recently republished short novel by Karin Boye was a great “discovery”. It was first published in 1933. The protagonist, who has become a widow, examines her own (and others’) views of what love means. The book also includes a novella in which Boye looks at her own novel, and a small sampling of some of her excellent poetry. It is an enjoyable read.
”Den värld som vår herre skapar, den vaknar om våren. Men den värld som människan skapar, den tycks vakna om hösten.”
Efter den fantastiska inledningen fortsätter Merits uppvaknande.
Hon är änka sedan tre år. Hennes man Sune var, när han var i livet, lik Jesus av oförvitlig karaktär. Ju mer tid som passerar sedan han dog, desto högre blir den piedestal hon placerat honom på. Hon ser tillbaka på sitt äktenskap med glädje, trots att det var enformigt. Att nu vara ensam kvar känns meningslöst. Livet upphörde på samma gång som hennes äktenskap.
”’Ni talar av erfarenhet, inte av längtan’, sa den brede mannen stilla. ’Ni är lyckligt gift?’ Hon slog upp ögonen igen. ’Ja, det är jag, kan ni märka det?’ Plötsligt kom hon att tänka på något och tillade hastigt. ’Det vill säga, nu är jag änka.’”
På en bröllopsmiddag blir Merit bekant med Håkan och Rut Willer. Håkan framstår som väldigt sympatisk – för att vara man – men han ser en biktmoder i Merit och förtäljer henne sina synder. Det får Merit att fundera över huruvida hennes man Sune hade hemligheter. Hennes bubbla av självbedrägerier spricker. Hon vaknar och börjar reflektera kring moraliska och existentiella spörsmål, skillnaden på hur hon vill att det ska vara och hur det är. Hur människans skyldigheter, rättigheter och fördömanden förhåller sig till kärlek. Finns det någon villkorslös kärlek?
Boye återkommer således till en central konflikt mellan å ena sidan levande död där förljugenhet och ytlighet råder å andra sidan utveckling via insikt mot äkta liv.
Språket är enastående. Det enkla är det svåra värt, med till synes små medel skapar hon stordåd. Med psykologisk skärpa skildras karaktärerna, ofta via dialog. Det är rent märkvärdigt hur väl hon kunde skildra det finstilta som pågår i långvariga nära relationer. Att hon bara kunde göra det i så unga år?
Jag tolkar romanen om Merit som en varningsskrift över vad som händer när man vägrar möta sin egen sanning. Riktig kärlek, tycks Boye mena, är att älska hela människan med dess brister. Att underhålla sin svagheter och felsteg för varandra hör inte hemma i en bra relation.
Merit med en merit rikare då hon i sitt uppvaknande också inser sitt eget värde.
”Se så lilla Merit, nu ordnar vi det här för dig sa någon som också var Merit.”
jahopp ska jag ge fem stjärnor igen var den inte lite småborgerligt pekoral också nej jag måste göra det det är så ohyggligt välskrivet ! lät min inre monolog när jag skulle sätta betyg. fint & intressant om långvarigt partnerskap, integritet och villkorslös kärlek.
finns i nytryck från lindelöws förlag och på litteraturbanken.se!
”Jag inbillar mig, att någonstans djupt inne i oss finns ett land, där allt är kvar, alla intryck vårt liv har givit oss, till evig tid. De måste smältas och inpassas, så att man sedan kan bygga vidare på dem - och av dem. När vi på det sättet erövrar det förgångna, säger man, att våra sår läker sig. Men att det som varit bara skulle vara ett sår att glömma och bli av med, det accepterar jag inte.”