Detta är en spännande bok med rejält driv hela vägen. Eftersom den handlar om en flygkapning där hjälten redan från början kan antas klara sig på ett enastående sätt är historien inte alls realistisk, men det behövs ju inte i den här sortens äventyrsthriller.
Berättelsen om kapningen får djup och bredd genom att man får följa dramat både uppe i luften i flygplanet och på marken i Norge samtidigt. I det senare fallet handlar det om hur norska underrättelsetjänsten och regeringen försöker förhandla med de afrikanska länder som planet flyger över om hjälp, och om hur de börjar försöka ta reda på vem eller vilka som ligger bakom kapningen.
Det är alltså en ganska väl uppbyggd spännande bok som absolut är läsvärd och jag förstår dess popularitet, men...för mig håller det inte hela vägen.
Båda huvudpersonerna, Even uppe i luften och hans chef Elna på marken, är väldigt endimensionella. Inga karaktärer har något djup egentligen. Det är också så många inblandade i arbetet i Norge att det blir rörigt. Even pendlar dessutom mellan att vara oerhört osympatisk och ganska ok. Jag gillar honom inte och han är ingen stabil hjältekaraktär.
Evens del av berättelsen, i luften med kaparna, berättas i jag-form och det tror jag bidrar till att han framstår som så splittrad. Jag tror att det hade funkat bättre om även den delen hade skrivits i tredje person, både för att få en helhet mellan bokens delar och för karaktärens skull. Han framstår nämligen som ganska fånig och störande när hans tankar uttrycks som de gör.
Detta i kombination med några irriterande språkfel (troligen översättarens) drar ner betyget ganska rejält, särskilt med tanke på vilken potential som ändå finns i berättelsen. Men för all del, det är en bra bok för den som vill ha samtida thrillerspänning i lagom orealistisk form.