Dödslistan är en lättläst deckare i högt tempo. Som vanligt i den här serien så tar Anna Jansson tillfället att få med samhällsaktuella fenomen. Jag läste Dödslistan i en period när jag hade svårt med fokus i läsningen, pga allt runtomkring i världen, och det visade sig vara precis rätt. Man skulle kunna tro att man som läsare skulle bli mer deprimerad över temat här, men för mig blev det en påminnelse om att allt inte handlar om det vi står mitt uppe i nu. Det var också skönt att få ”träffa” gamla bekanta i bokvärlden, i form av Maria Wern och hennes kollegor. Det gav en trygghet som jag behövde.
I och med beskrivningen av boken hoppas jag att jag inte spoilar något med att skriva om temat. Det är den här gången övergrepp på flickor och unga kvinnor. Det är ett fruktansvärt tema att läsa om och det är obegripligt. Anna Jansson har valt att fördjupa sig vad som händer om någon anser sig stå över lagen och straffa förbrytarna. Det är ett moraliskt dilemma som karaktärerna, inte minst Jarita ställs inför. Anna Jansson lyckas väl med att beskriva dilemmat genom sina karaktärer.
Anna Jansson brukar alltid låta någon av karaktärerna i polisteamet stå i fokus i boken. Den här gången var det Maria Wern och jag erkänner villigt att hon inte är min favorit, jag har faktiskt svårt för henne. Men den här gången så sympatiserar jag med henne. Jag hade dock gärna läst mer om en del av de andra karaktärerna. Hampus tyckte jag var trevligt att få lära sig mer om. ”Ragnarök” hoppas jag däremot var en högst tillfällig bekantskap!
Jag upplever en stolpighet i berättandet som jag kommenterat i tidigare recensioner av den här serien. Det gör att berättelsen inte riktigt kryper under skinnet på mig som den skulle kunnat göra med det här temat. Det blir för mig mer en betraktelse utifrån. I Dödslistan så finns det en hel del upprepningar av bakgrund om karaktärerna, och förklaringar som jag inte förstår till vem de är riktade. Jag som läsare kommer ihåg vad det stått tidigare i boken, och blir lite irriterad när jag får det berättat igen.
Tjugoen böcker som sagt var. Men jag är definitivt redo att läsa bok nummer 22 om jag får möjlighet. Med cliffhangern på slutet kan jag inte tänka mig annat än att det blir en bok till.
Omdöme: Lättläst deckare om att ta lagen i egna händer. Betyg: 4-
Nej men. Maria Wern aka mitt allt som jag ÄLSKAR att se i serieformat på tv. Så kul i textformat också, längesen jag gjorde det.
Stör mig inihelv på ”mej” stavningen dock? Pajade lite i upplevelsen.
ÄLSKADE att jag fick lära mig om Jungfrun dvs Gotlands högsta rauk och galna historien bakom namnet!!! Åkte dit i söndags när jag läst klart och det var så skoj. Det är verkligen någonting med att känna till platser i litteraturen.
Maria Wern er tilbake, allerede 21. bok i serien. Jeg er takknemlig for hver bok. Marie Richardsson leser som vanlig, og hennes stemme tar meg direkte til Visby der jeg treffer alle vennene på politistasjonen: Erika, Jarita, Pär, Thomas... Boken handler om seksualbrått, der offeret bærer sine skader livet ut, men den skyldige sjelden får straff. Ingen original tema, og den minner meg litt mye om Sara Larssons bok - men Jansson klarer å knytte saken dypt inni Visby gjengen, og bruker sin kunnskap om sykehusverden for å gi dybde. Det beste med boken er absolutt gjensyn med Visby og gamle vennene der, storyen funker også, og den tøffe glifhanger avslutningen 😱. Det må bare komme bok nr 22!! Jeg vet eksakt hva jeg vil det skal skje til Maria i neste boken.
Anna Jansson har alltid varit en av mina favoritförfattare, jag har läst de flesta av hennes böcker. Jag har hittills aldrig blivit besviken på hennes deckare. ”Dödslistan” är inget undantag, jag älskade den här boken med. Dödslistan är den 21 boken i serien om Maria Wern. När man har läst i stort sett alla böcker i serien så får man ett speciellt förhållande till karaktärerna. Det är som att man känner dem. Man får följa Maria Wern och hennes kollegor både på jobbet och på fritiden.
Dödslistan tar upp ett väldigt allvarligt ämne, våldtäkter på barn och kvinnor där förövarna går fria. Men i den här boken tar någon som kallar sig Erinya saken i egna händer och straffar männen som går fria på ett sätt som stoppar dem från att någonsin skada någon igen.
Anna Jansson fortsätter producera bra böcker med ett innehåll som väcker mitt intresse. Det centrala innehållet berör ofta hemska ämnen som berör och skär i hjärtat. Ibland kan jag bli irriterad över det uppenbara, att poliserna borde se kopplingarna i fallet men samtidigt är det jag som läsaren som ser allt från ovan. Jag har följt författaren sedan starten med Maria Wern #1 Stum sitter guden och jag kommer fortsätta läsa böckerna om Maria Wern och hennes nya serie som utspelar sig hemma i Örebro.
Jag har aldrig läst nån Anna Jansson-deckare och blev glatt överraskad av hennes nya Dödslistan. Den var riktigt spännande och även om jag kunde gissa mig till delar av upplösningen ganska tidigt tycker jag att det var en bra uppbyggd story. Intressant miljö på Gotland där utredningar försvåras av att alla känner alla.
Det här är en av de grymmaste och mest berörande av böckerna i Maria Wern-serien. Dessutom kunde jag inte lista ut vem den skyldige var förrän det avslöjades. Så där allmänt om serien så skulle jag önska lite djupare berättande kring huvudpersonernas privatliv. Det händer mycket omvälvande saker i deras liv, men det berörs väldigt snabbt och ytligt.
Tuttua ja turvallista Maria Wern -sarjaa. Aihepiiri on varsin ikävä. Lapsiinsekaantujat, jotka ovat välttäneet oikeuden tuomioon, aletaan murhaamaan. Dekkarimielessä kirjan alussa tuodaan heti alussa kolme tai neljä potentiaalista koston välikappaletta esille, ja jännittävää on lähinnä se kuka murhaaja näistä on.
Esimene Janssoni raamat ja paraku ei jätnud vau-muljet. Liiga palju nämmutamist ühe ja sama asja ümber, kümnekordsed ülerääkimised meenutasid kohati meie telestaari Lusti korduvaid küsimusi intervjueeritavale. Ka krimistoori konstruktsioon tundus kohmakas. Võtan nüüd mingi muu Janssoni raamatu, kuuldavasti olla neid palju ja proovin uuesti :)
I grunden en bra story men den känns framstressad och dåligt redigerad. Flera märkliga upprepningar och en viktig bakgrund som förklaras på olika sätt som inte går ihop. Anna Jansson är dock alltid läsvärd. Det blir en 3:a.
Agnes är en ung tjej som utsatts för övergrepp i flera år. Genom en barnmorska kommer hon i kontakt med gruppen Ullsaxen på FB. Samtidigt mördas friade våldtäktsmän och alla hittas nakna med ordet Erinya inristat. En klassisk Maria Waern, där polisarbete och familjeliv blandas.
Good descriptions (but overexplicit) of cases people often fail to read correctly - where walk and talk don't go together. From everyday life discrepancies to bigotry and trauma sufferers, wishing to maintain a certain self image.
Agnes oli vaid kaheteistkümneaastane kui ta langes grupivägistamise ohvriks. Ta on seda vahejuhtumit kõigi eest aastaid varjanud ning endas kandnud. Nüüd otsustab ta internetis liituda kinnise, Lambaraudade nimelise grupiga. Selle asutajaks on ämmaemand, kes julgustab vägistamise ohvreid enda eest seisma ning politseisse avaldust tegema. Kahjuks pole see alati edukas ja üks grupi liikmetest otsustab omakohtu kasuks ning hakkab vägistajaid üksteise järel maha nottima. Politseil jääb vaid mehi mõrvav ja lambaraudadega kohitsev kurjategija üles leida. See on Maria Wreni krimisarja 21. raamat ja kuna ma pole eelmisi lugenud, siis ei oska öelda, kui palju "Surmanimekirja" lugemine Maria lugu rikub, kuid mind ei seganud. Küll aga hoiatan, et see raamat on täis laste ja naiste vastast (seksuaalset) vägivalda ning pole kerge lugemine.