Vädermannen

by Ulf Lundell

I Vädermannen har Ulf Lundell återvänt till Sverige. Till ett Skåne och Österlen som han gripande vackert beskriver, ett landskap lika utsatt för vädrets makter som människan för sin ovissa framtid. Här befinner sig Georg, en konstnär som närmar sig sextio och som försöker leva i nuet och acceptera saker som de är. Men det som är, är komplicerat och att åldras är allt annat än lätt.Februari 2007, konstnären Georg återvänder till sitt hus på Österlen för att packa ihop och sälja gården. Men under natten kommer en kraftig snöstorm in från havet. Drivorna ligger höga runt huset och vägen är ofarbar. Georg kommer ingenstans, han är insnöad. Månaderna går, sommaren kommer och Georg har fortfarande inte kommit därifrån, vare sig från gården eller från Sverige. I Frankrike finns hans andra hus. Och hans unga kvinna Lydia– om hon nu fortfarande är hans kvinna. Det vet han inte säkert.Georg vill nu helst vara ensam och ägna sig åt sin konst, eller försöka ägna sig åt den. En gallerist har hört av sig och vill ställa ut hans tavlor. Hans ännu omålade tavlor. Men blockeringen släpper inte. Kanske borde han dricka lite mindre. Eller kanske mer? Och ensam får han inte vara, olika människor tränger sig på och mer eller mindre ofrivilliga möten med såväl män som kvinnor uppstår.På sina morgonpromenader i det närliggande naturreservatet springer Georg ihop med en kvinna. En kvinna i hans ålder. En väldigt vacker kvinna. Mot sin vilja attraheras han av henne. Hon både fascinerar och skrämmer. Den här kvinnan bär på ett tyngre bagage än han egentligen orkar eller vill hantera. Men han klipper inte banden. Han har egentligen inte heller klippt banden med Lydia, eller Sofia, som han i ett svagt ögonblick erbjudit ett jobb och som han väntar ska komma ner till gården när som helst.Under tiden har sommaren börjat nå sitt slut, sommaren som egentligen aldrig blev någon sommar. Den blötaste sommaren på länge, fälten står under vatten och solen är en sällsynt gäst. Redan i augusti annonseras höstens ankomst, men hösten är ju också en början.

390 pages, Paperback

First published January 20, 2009

Reviews

[Ann Svensson · Rating 2 out of 5]

Orkade inte. Ok i början, sen blev det en såpa.

[C M · Rating 4 out of 5]

Lundell pladdrar på och jag läser och njuter hela vägen. Boken tog ganska bra fart när hans dotter dök upp, och jag tyckte om brevet som avslutning. Min första bok av Lundell men definitivt inte den sista. Påminde mig lite om Knausgård men lite mer "down to earth" och mindre filosoferande.