År 1795 stiger författarinnan Mary Wollstonecraft i land på klipporna söder om Göteborg. Hennes uppdrag är att söka en skeppslast med silver som hennes man har förlorat. Med sig har hon sin ettåriga dotter Fanny och barnjungfrun Marguerite. Vid denna tid är Mary Wollstonecraft 36 år och har skrivit en rad böcker. Mest uppmärksammad är Till försvar för kvinnans rättigheter, som gjort henne omstridd i hemlandet England – aktad, till och med älskad, men också föraktad. Och nu har hon alltså begett sig till en av Europas utkanter. Resan i Sverige, Norge och Danmark blir ett händelserikt tillstånd där hennes tillvaro står och väger. I Lutad mot ett spjut får läsaren följa med i Mary Wollstonecrafts fotspår och in i hennes tankevärld. Det är en sann historia som tar sig friheter med inspiration av 1700talsförfattarens fantasi och förnuft. En fängslande biografi – och en skattjakt.
Förvånande mig. Njöt till fullo av denna bok. Jag gillar hur författaren så sömlöst glider mellan olika delar av Wollstonecrafts liv och idéer för att få läsaren att förstå hennes anteckningar om Skandinavien. Levde mig verkligen in i boken, uppskattade både stilen den var skriven i, Wollstonecrafts spännande liv och den historiska kontexten Bjärvall så detaljerat målar upp. (
Intressant bok. Blandning av fiktion och fakta som ger mersmak. Boken lärde mig om Wollstonecraft, en intressant kvinna som förtjänar att lyftas fram mer, inte minst utifrån att hon är en feministpionjär.
Jag läser ju inte biografier (såklart - skönlitteratur är bäst, ingen protest). Men eftersom jag gjorde ett liiiitet undantag för Selma (Anna-Karins Palm fina "Jag vill sätta världen i rörelse" - läs!), kan jag göra ett litet till - för Mary. Och Bjärvall blandar ju faktiskt fakta och fantasi här, precis som hennes subjekt tycker att man ska. Det blir riktigt bra, på sina ställen. Jag stör mig här och var på författarens egen röst, som klampar in lite för hårt i vissa tolkningar ("Mary hade ju tidigare skrivit att hon tyckte tvärtom, och det var det hon faktiskt tyckte, inte det här hon skrev nu", typ). Men ATT jag stör mig betyder att jag själv tagit ställning i Wollstonescraft åsikter, vilket visar på hur engagerad Bjärvall får mig att bli. Jag hade troligtvis inte läst boken om 1) Jag fastnat för Frankisstein (och blandat ihop Mary med dottern Mary) 2) Vi läser gjort ett så lockande reportage inför bokens utgivning. Och nej, jag kommer inte gå över till att inkludera biografier i min vanliga läsning (så många böcker, så lite tid). Men det här blev ju rätt bra ändå.
En intressant skildring av det sena 1700-talets tankar och liv och av en framsynt föregångskvinna. Tyvärr upplevde jag boken som rörig och överlastad med hänvisningar till andra skrifter av Mary och hennes samtida, där liknande reflektioner kunde återkomma på ett sätt som blev lite tjatigt.