Radhusdisco är en varm och rolig bok om Morris färd mot vuxenvärlden i åttiotalets Trollhättan.
Här möter vi Morris förä mamma som skickar runt Morris bland alla barnfamiljer i bekantskapskretsen för att han ska smittas av påssjuka, pappa som har en förmåga att få det lilla att kännas stort och som berättar om indianer och äventyr.
Morris trivs med kompisarna på lågstadiet, tjejernas favorit Linus, grannen Henke och Ubbe med de nyaste leksakerna och alldeles speciella lekregler. Motvilligt flyttar han till det gula tegelradhuset och en ny skola och en ny tid, mellanstadiet. Men här finns magister Cliffhanger som berättar historier som ingen annan och nya vänner som han delar både roligt och sorgligt med. På högstadiet blir världen lite större, tjejerna viktigare och drömmen om att få dansa tryckare till True Colors med just den där speciella tjejen kanske viktigast av allt.
För första gången läser jag en bok som egentligen inte handlar om något särskilt, och lyckas läsa ut den! Alla sina 435 sidor till trots! Dessutom gillar jag den. Starkt. Den här boken handlar om Morris skoltid och är en samling små berättelser och skildringar av hur världen ser ut för en liten kille som håller på att växa upp. Rolig, underhållande, tänkvärd och så sjukt otroligt mysig att läsa! Sättet att skriva och berätta på får mig att tänka på Jonas Gardell (vilket är något bra). Jag är mycket kräsen med vad jag läser, och jag är imponerad över en författare som kan berätta om så alldagliga saker, så länge, utan att jag för en sekund vill sluta läsa utan bara vill ha mer, mer, MER!
En mycket rolig och fin coming of age-bok om en pojkes år genom grundskolan i Trollhättan under 70- och 80-talet. En bok jag inte ville lägga ifrån mig. Skrattade till och med till några gånger vilket inte hör till vanligheterna när jag läser romaner. Enkelt men levande språk och referenserna till tidstypiska fenomen kändes aldrig krystade, bara härliga.
Fint att läsa om en bok som utspelar sig i Trollhättan. Han vandrade runt och bodde på så många ställen där jag också vandrat runt och bott på. Blev nostalgisk, längtar ”hem”. Men den var ok, inte mycket mer än så. En ungdomsbok, om att vara kille och ungdom.
Jag vet inte hur jag hittade den här boken men jag måste säga att jag är glad att jag hittade den. Den är charmig och rolig och den visar en vardagsrealism som är löjligt lätt att relatera till. Visst, nu utspelar sig det hela några år innan det var aktuellt för mig men mycket är ändå likt. I alla fall när det gäller relationer med vänner, förälskelser och föräldrar. Språket är enkelt men det är väldigt målande, trots att det inte finns så många detaljer om exempelvis 70-talets färger och så, så är det lätt att se det hela framför sig. Morris, som ju är bokens berättare, får allt levande genom sina känslor. Det här är en bok att mysa ned sig i soffan med, en bok att skratta högt åt och en bok som tvingar läsaren att ibland ta fram en skämskudde då karaktärerna gör så hiskeligt pinsamma saker.
Och som jag har skrattat åt pinsamheter han råkar ut för. En bok som inte handlar om mer än att växa upp, en oskuldsfull bok som man blir glad av att läsa. Det är ingen stort litterärt verk, lättläst bok som går fort att läsa.
I huvudet på en tonårig kille född 71 uppvuxen i Trollhättan. Ganska många igenkänningspunkter, men lite väl lång bok, man hann tröttna lite på Morris mellan varven.
För att egentligen inte handla om något ”speciellt” mer än att följa en killes liv i tonåren så är den otroligt underhållande & rolig!! + i kanten att den utspelar sig runtomkring där jag bor hihi
I boken får vi följa Morris som växer upp i ett 80 & talets Trollhättan. Handlingen utspelar sig under låg, mellan och högstadietiden och många goda skratt och nostalgiska upplevelser utlovas för den av oss som är uppväxta under samma tidsperiod. Boken genomsyras av en feelgood känsla och flera gånger upplever jag att man sitter med ett leende på läpparna läsandes sida efter sida.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Stark igenkänning, underbara anekdoter och en behaglig berättarstil till trots så fastnade jag aldrig för Radhusdisco. Kanske var det en låg spänningsfaktor och brist på mysterier. Men något i Morgan Larssons skrivande får mig att glatt läsa vidare, och jag hoppas innerligt att han följer upp debutromanen i framtiden.
En underbar bok om Morris och hans uppväxt. Om förundran över livet och allt vad det kan innebära för ett barn. Många gånger kan man identifiera sig själv med Morris! Larsson har lyckats skildra barnperspektivet träffsäkert.
Uppväxtskildringar är alltid intressanta, speciellt om de handlar om den tid man själv växte upp i. Som Radhusdisco gör. Även om jag nu är några år äldre än huvudpersonen Morris. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2015/03/ra...
Åh vilken underbar historia av en av mina favorit-radio personligheter/författare. Läste ut boken på två dagar, då jag total-fastnade redan från början