What do you think?
Rate this book
Hamilton #12
Men inte om det gäller din dotter
Efter tretton år i exil återvänder viceamiral Carl Gustaf Gilbert Hamilton till Sverige för att få resning i livstidsdomen. Genom sin gamle vän Erik Ponti hamnar han nu i ett nytt umgänge, där de närmaste vännerna är förre översten i Främlingslegionen, Pierre Tanguy, och hans fru polisöverintendent Ewa Tanguy.
Både Hamilton och Tanguy är fullständigt övertygade om att de aldrig mer i livet kommer att lyfta ett finger när det gäller militära insatser utomlands. Men det nya behagliga, fridfulla livet vänds helt över ända den dag en familjekatastrof drabbar dem.
Carl Hamilton använder alla sina gamla kunskaper som spionchef och Pierre mobiliserar vänner inom Främlingslegionen. Deras mål finns i Saudiarabien.
I Jan Guillous roman Men inte om det gäller din dotter möter storpolitiska intriger högst privata relationer och vävs ihop till en andlöst spännande historia.
Både Hamilton och Tanguy är fullständigt övertygade om att de aldrig mer i livet kommer att lyfta ett finger när det gäller militära insatser utomlands. Men det nya behagliga, fridfulla livet vänds helt över ända den dag en familjekatastrof drabbar dem.
Carl Hamilton använder alla sina gamla kunskaper som spionchef och Pierre mobiliserar vänner inom Främlingslegionen. Deras mål finns i Saudiarabien.
I Jan Guillous roman Men inte om det gäller din dotter möter storpolitiska intriger högst privata relationer och vävs ihop till en andlöst spännande historia.
407 pages, Hardcover
First published January 1, 2008
8 people are currently reading
176 people want to read
About the author
Jan Guillou
98 books693 followersJan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou (born 17 January 1944) is a Swedish author and journalist. Among his books are a series of spy fiction novels about a spy named Carl Hamilton, and a trilogy of historical fiction novels about a Knight Templar, Arn Magnusson. He is the owner of one of the largest publishing companies in Sweden, Piratförlaget, together with Liza Marklund and his common-law wife, publisher Ann-Marie Skarp.
Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.
In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.
From Wikipedia
Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.
In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.
From Wikipedia
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 20 of 20 reviews
August 7, 2010
Oh dear. If you have any interest in the political writings of Guillou at all, keep well clear of this trainwreck. While in most cases, Guillou's political clearheadedness outweighs his lack of writing skill, this book offets no such escape. The french taught superheroes console their wives and save their daughters in a predictable yet utterly medieval manner leaving no doubt as to Guillou's perception of gender.
November 24, 2018
2010. Police inspector Eva Johnsén’s daughter has been kidnapped by Saudi terrorists. Luckily for her, her husband and ex-colonel in the French Foreign Legion is now rich after his memoirs have become a best-seller.
Meanwhile, Carl Hamilton, the ex-Swedish spy, who had been put into jail in 1995 for murdering immigrants suspected of spying and had managed to escape to the US, is now back in Sweden.
Retired Swedish spies and retired French Foreign Legionnaires team up to jump over Saudi Arabia and set Eva’s daughter free.
Everything is back to normal. Women are now reduced to the roles of wives and victims, while alpha males display their deadly might.
This is not a bad book, though. Once in a while, it’s quite pleasant to read a traditional male supremacist book for old time’s sake.
On the funny side, French president Sarkozy makes a cameo appearance, and his wife Carla Bruni plays a key role.
Meanwhile, Carl Hamilton, the ex-Swedish spy, who had been put into jail in 1995 for murdering immigrants suspected of spying and had managed to escape to the US, is now back in Sweden.
Retired Swedish spies and retired French Foreign Legionnaires team up to jump over Saudi Arabia and set Eva’s daughter free.
Everything is back to normal. Women are now reduced to the roles of wives and victims, while alpha males display their deadly might.
This is not a bad book, though. Once in a while, it’s quite pleasant to read a traditional male supremacist book for old time’s sake.
On the funny side, French president Sarkozy makes a cameo appearance, and his wife Carla Bruni plays a key role.
August 23, 2022
Den här boken är det andra avslutet på Hamiltonserien efter det som egentligen var tänkt att vara slutpunkten, En medborgare höjd över varje misstanke. Det vill säga fram till i år, då Guillou började publicera ytterligare en ny bokserie om Hamilton och Ponti där Den som dödade helvetets änglar är först ut. Inte mig emot, jag läser gärna mer om dem.
Men inte om det gäller din dotter är en svidande vidräkning med det så kallade "kriget mot terrorismen" där den så kallade "västvärlden" (läs: USA och dess lydiga klientstater) från första början har sväljt mygg och silat kameler. Det så kallade "krigets" rasistiska karaktär illustreras i ett avsnitt där Ewa föreläser för Säpos nyttiga idioter i media:
Storyn rullar på i bra tempo. Det känns lite som om Guillou ångrar den inställda Operation Blue Balls i I Hennes Majestäts tjänst, så den har helt sonika lyfts över till den här boken.
Sättet som Hamilton kommer tillbaka på till Sverige känns lite väl bekvämt. Hamilton får frågan (läs: order) från Putin om att inrätta ett ryskt förband för "kontraterrorism" om han vill kunna fortsätta njuta av den ryska statens gästvänlighet. Varpå Hamilton begär resning i Sverige för att på ett sätt fly Ryssland, vilken beviljas och han frias utan större mankemang. Förutom att hela resningsproceduren var lite väl geschwind så undrar vän av ordning hur han kunde fortsätta resa skytteltrafik mellan Ryssland och Sverige och varför Putin var så angelägen att hjälpa Hamilton som flydde så fort han fick krav på sig. Man kan väl säga att Guillou skrev in sig i ett hörn med livstidsdomen i En medborgare höjd över varje misstanke. Men då han skrev det så var det verkligen tänkt att vara ett slut på böckerna om Hamilton. Som Guillou skriver själv i Hamlon: Skiss till en möjlig fortsättning:
Ännu märkligare är vi inte får ta del av Hamiltons återförening med Åke och Luigi. De dyker bara plötsligt upp som bästisar på fest hemma hos Hamilton, mannen som ballade ur och mördade ett gäng civila, bara för att försvinna spårlöst ur deras liv i ett decennium:
Jag kunde inte låta bli att notera att Göran Karlsson, den femte SEAL-svensken som mest har agerat bänkvärmare, och bara fick vara med och leka i Den enda segern (där han mest framstod som en oproffsig idiot) inte ens existerar längre. Slutsatsen att Guillou brände karaktärkrutet på Hamiltons tre första medhjälpare (Joar, Åke och Luigi) känns inte helt obefogad.
Guillou kängar även med förtjusning till såväl Tomas Bodström och hans "valhänta försök att spela socialdemokrat, han hade skådat det ljuset först i samma ögonblick som han utnämndes till minister", som försvarsmaktens pressekreterare Johanne Hildebrand och hennes karriär som inbäddad propagandist. Värt att notera är att Guillou och jag känner exakt lika stort förakt mot Expressen och allehanda ledarskribenter som agerar mistlur i Säpos sold.
Det anakronistiska niandet lever kvar.
I nästan femton år var den här boken (det andra) slutet på Hamiltonserien. Det ska bli spännande att läsa fortsättningen Den som dödade helvetets änglar som släpptes i år.
Men inte om det gäller din dotter är en svidande vidräkning med det så kallade "kriget mot terrorismen" där den så kallade "västvärlden" (läs: USA och dess lydiga klientstater) från första början har sväljt mygg och silat kameler. Det så kallade "krigets" rasistiska karaktär illustreras i ett avsnitt där Ewa föreläser för Säpos nyttiga idioter i media:
Möjligen var det för att hon inte var i balans som hon nu gjorde en onödigt vågad utläggning om skillnaden mellan en grupp nazister och en grupp påstådda somaliska terrorister som hon nyligen förhört, för det kunde knappast vara någon hemlighet. Det var allmänt bekant att dessa personer satt häktade i huset.
Märkligt nog, ironiserade Ewa, hade nazisterna gladeligen, närmast med stolthet, erkänt att de var terrorister i lagens mening, att deras illegala innehav av vapen och sprängmedel absolut måste sättas i samband med deras politiska program, exempelvis att med hjälp av terror sätta skräck i det av ZOG dominerade och förtryckta vita samhället.
Medan å andra sidan de tre somalierna erkänt allt i sak, men vägrat gå med på att de skulle vara någon sorts terrorister. De hade skickat hem pengar till släkt i Somalia, de hade också skickat pengar till en motståndsrörelse som bekämpade den etiopiska ockupationen.
Och där tog, i båda fallen, förhörarnas uppgift slut. Vad som hände därefter kunde inte påverkas av några förhör utan var snarare en politisk, eller i bästa fall en rättspolitisk prövning av åklagarna och Säkerhetspolisens analytiker.
Vilket i det här fallet lett till att nazisterna friades från misstanken om terroristbrott, mot sitt erkännande. Och somalierna omhäktades som terrorister, mot sitt nekande.
Storyn rullar på i bra tempo. Det känns lite som om Guillou ångrar den inställda Operation Blue Balls i I Hennes Majestäts tjänst, så den har helt sonika lyfts över till den här boken.
Sättet som Hamilton kommer tillbaka på till Sverige känns lite väl bekvämt. Hamilton får frågan (läs: order) från Putin om att inrätta ett ryskt förband för "kontraterrorism" om han vill kunna fortsätta njuta av den ryska statens gästvänlighet. Varpå Hamilton begär resning i Sverige för att på ett sätt fly Ryssland, vilken beviljas och han frias utan större mankemang. Förutom att hela resningsproceduren var lite väl geschwind så undrar vän av ordning hur han kunde fortsätta resa skytteltrafik mellan Ryssland och Sverige och varför Putin var så angelägen att hjälpa Hamilton som flydde så fort han fick krav på sig. Man kan väl säga att Guillou skrev in sig i ett hörn med livstidsdomen i En medborgare höjd över varje misstanke. Men då han skrev det så var det verkligen tänkt att vara ett slut på böckerna om Hamilton. Som Guillou skriver själv i Hamlon: Skiss till en möjlig fortsättning:
Vi kan inte trolla bort hans livstidsdom i Sverige. Han kan inte sätta sin fot på svensk jord utan att åka in i fängelse på minst tjugo år. Regeringen kan, med tanke på hans tidigare bevisade brottslighet, inte benåda honom.
Ännu märkligare är vi inte får ta del av Hamiltons återförening med Åke och Luigi. De dyker bara plötsligt upp som bästisar på fest hemma hos Hamilton, mannen som ballade ur och mördade ett gäng civila, bara för att försvinna spårlöst ur deras liv i ett decennium:
”Jomenvisst är det så”, vidtog finlandssvensken när han tycktes inse att här gällde att snabbt släta över och byta spår, ”en gång var vi de fyra musketörerna. Men en av oss stupade och så var vi bara tre. En av oss försvann på en lång råddig resa och så var vi bara två. Han är nu tillbaka och vi är tre igen, för att sammanfatta nåt saatans krångligt till nåt enkelt. Luigi och jag är Carls comrades in arms i alla avseenden.”
Jag kunde inte låta bli att notera att Göran Karlsson, den femte SEAL-svensken som mest har agerat bänkvärmare, och bara fick vara med och leka i Den enda segern (där han mest framstod som en oproffsig idiot) inte ens existerar längre. Slutsatsen att Guillou brände karaktärkrutet på Hamiltons tre första medhjälpare (Joar, Åke och Luigi) känns inte helt obefogad.
Guillou kängar även med förtjusning till såväl Tomas Bodström och hans "valhänta försök att spela socialdemokrat, han hade skådat det ljuset först i samma ögonblick som han utnämndes till minister", som försvarsmaktens pressekreterare Johanne Hildebrand och hennes karriär som inbäddad propagandist. Värt att notera är att Guillou och jag känner exakt lika stort förakt mot Expressen och allehanda ledarskribenter som agerar mistlur i Säpos sold.
Det anakronistiska niandet lever kvar.
I nästan femton år var den här boken (det andra) slutet på Hamiltonserien. Det ska bli spännande att läsa fortsättningen Den som dödade helvetets änglar som släpptes i år.
July 30, 2011
Hamilton er og blir Hamilton, jeg elsker disse bøkene! :-)
May 16, 2022
Ganska spektakulär avslutning med karaktärer från flera böcker. Gillas skarpt!
June 21, 2019
Det här kändes verkligen som slutet till Hamilton serien, har svårt att tro att det kommer finnas några till böcker med honom som huvudkaraktär (tror att författaren själv erkände det i en intervju).
- Som vanligt har boken en stark politisk kommentar i bakgrunden, denna gången är det terrorism och islamism (i ett modernt sammanhang) som tar upp spotlighten.
- Boken är organiserad på samma sätt som de andra, 70% av den är ren setup som stegvis bygger upp till en stor moment av aktion
- Sättet på vilket Hamiltons gamla kollegor accepterade att han är tillbaka från exil, utan att ifrågasätta något, var lite märkligt och forcerad
- Samma sak med förhållandet mellan Hamilton och Mouna
- Det var kul att Erik Ponti fick vara en del av storyn lite mer än vanligt men önskar att hans personlighet hade varit mer utvecklad
På det hela taget har seriens slut varit något av en besvikelse, önskar att mer hade hänt än "bara en till historia".
- Som vanligt har boken en stark politisk kommentar i bakgrunden, denna gången är det terrorism och islamism (i ett modernt sammanhang) som tar upp spotlighten.
- Boken är organiserad på samma sätt som de andra, 70% av den är ren setup som stegvis bygger upp till en stor moment av aktion
- Sättet på vilket Hamiltons gamla kollegor accepterade att han är tillbaka från exil, utan att ifrågasätta något, var lite märkligt och forcerad
- Samma sak med förhållandet mellan Hamilton och Mouna
- Det var kul att Erik Ponti fick vara en del av storyn lite mer än vanligt men önskar att hans personlighet hade varit mer utvecklad
På det hela taget har seriens slut varit något av en besvikelse, önskar att mer hade hänt än "bara en till historia".
This entire review has been hidden because of spoilers.
January 11, 2025
Är väldigt svg för Hamilton serien. Den tolfte boken i ordningen håller fortfarande hög standard och man har svårt att lägga ner den. Intressant och fint "avslut" med en hopvävning av Guillos karaktärer. Hade kanske velat se Åke och Luigi mer men men. Pierre gör comeback som legionssoldat, lite oväntad enligt mig med tanke på hans "nördiga" karaktär i ondskan.
January 19, 2018
Lite tråkigt....
October 7, 2018
Hyggelig og genlæse, men også en anelse langtrukken. Men den er også skrevet i en hel anden tid.
February 21, 2022
En bog jeg bliver ved med at vende tilbage til.
July 19, 2023
Värdigt slut på en bra serie. Lyssnade på hela serien på ljudbok, vilket jag verkligen kan rekommendera. Bra action och intressanta nya karaktärer.
August 9, 2014
Turvallisuuspoliisin tytär kaapataan. Tyttären löytäminen ja takaisin saaminen on kirjan juoni.
Kirja käynnistyy hitaasti kuten Guillout yleensä, mutta vauhtiin päästyään se rupeaa kiinnostamaan.
Aihepiiri sivuaa kiihkomuslimeja mielestäni melko neutraalisti, toteavasti.
Kirja käynnistyy hitaasti kuten Guillout yleensä, mutta vauhtiin päästyään se rupeaa kiinnostamaan.
Aihepiiri sivuaa kiihkomuslimeja mielestäni melko neutraalisti, toteavasti.
Want to read
April 13, 2013Mycket underhållande till en början, men sen blev det lixom lite tjatigt... Och lite för osannolikt.
January 14, 2013
En snabbläst bladvändare av en Guillou på rutin.
February 12, 2014
Tyttäresi tähden
February 11, 2014
Taattua Guillouta.
February 22, 2015
Her er min anmeldelse av denne boka: (ekstern lenke)
http://bokbloggeir.com/2015/02/22/men...
http://bokbloggeir.com/2015/02/22/men...
October 26, 2015
Sista boken jag läser av Jan. Något bättre än de de övriga Tanguy-böckerna men mest skit.
December 1, 2015
Jaahas. Eka Hamilton-kirjani. Aika keskinkertaista agenttityylistä rymistelyä.
Displaying 1 - 20 of 20 reviews