Den gamle træport til fangetårnet i Kajsarn i Visby smækker i bag drengen og pigen, og ingen kan høre deres råb om hjælp. Mens de famler sig frem i mørket med en lighter, finder Erik et skattekort, som er dateret til 1816. Siden den nat har de haft en hemmelig aftale om engang at tage til Gotska Sandön og grave skatten op. Men da lejligheden efter tredive års venten endelig byder sig, findes Erik Hansson frosset ihjel i sin bil, og det kan ikke udelukkes, at der er tale om mord.
Kriminalassistent Maria Wern skal vidne i en retssag og har modtaget dødstrusler. Hun tager derfor med seks andre kvinder på et rehabiliterings-kursus på Gotska Sandön, hvor de skal tilbringe en uge uden kontakt til omverdenen. Men turen viser sig at blive skæbnesvanger. Det bliver stormvejr, og al elektricitet går ud, og efter kun et par dage står det klart, at de alle er en del af en djævelsk plan. Kun få af dem vil vende tilbage.
I never intended to be a writer; it was like a latent illness that finally broke out when the urge could no longer be suppressed. Growing up on Gotland, my imagination was fueled by my father and great-grandmother, both master storytellers, and my mother, who read to us nightly.
I worked as a nurse for 25 years, only turning to writing at age 40 after meeting an elderly woman who had been abused by her mentally ill son. My dismay at her story inspired my first Maria Wern crime novel, Stum sitter guden (The Speechless God). After balancing nursing and writing for nine years, the loss of my husband in 2007 and my children moving out shortly thereafter prompted me to take the leap into writing full-time.
It has been a rewarding journey. The Maria Wern series is now a global TV phenomenon, and I’ve since expanded into feel-good fiction and new crime series, earning several awards, among them the Crime Time Honorary Award and the Lifetime Achievement Award from Bonnier’s Book Clubs, which I am especially honored to have received. I also created a children’s series featuring Maria’s son, Emil.
Today, I find immense happiness in my upstairs writing nook, where my imagination ensures I am never truly alone. I am so glad that my readers want to join me on my adventures.
Nionde boken om Maria Wern och nu börjar jag äntligen se slutet på detta mastodontuppdrag som jag lagt på mig själv. Bara på grund av att jag råkade köpa tionde delen i serien, en gång för snart sex år sedan. Läs mer på min blogg.
Todellinen pettymys! Juoni oli hyvin sekava ja epäuskottava. Lisäksi loppu varsin lattea, kun motiivia ei kunnolla kerrottu. Sanoisin, että on plagiointu Agatha Christien Kymmenen pientä..... Juoni oli hyvin samankaltainen. Maria Wernin hahmossa ärsyttää hänen ruikuttamisensa naimisissa olevan miehen perään... Aikuinen nainen käyttäytyy kuin joku lemmenkipeä teini!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Dette er niende bok i Maria Wern-serien og den tar oss med til den vakre øya Gotska Sandön. Hit drar sju kvinner for å komme seg tilbake til hektene etter tøffe tider. Maria selv er en av de sju, som reiser dit under falskt navn da hun har blitt truet på livet og må gå i dekning. Det som skulle bli et avbrekk i idylliske omgivelser, forvandler seg snart til et mareritt. Én etter én forsvinner eller dukker opp døde. Hvem andre er det på øya? Eller kanskje det er en av kvinnene som står bak?
Denne boka var noe annerledes enn tidligere bøker i serien, og jeg likte den meget godt! Den opplevdes som klaustrofobisk, mørk og truende og det var virkelig vanskelig å legge den fra seg. Jeg elsker stemningen den ga sammenlignet med andre lignende krimromaner. Den holdte meg på pinebenken til siste slutt, da konklusjonen ikke endte slik jeg trodde jeg hadde gjettet meg frem til. En godt gjennomtenkt, unik, spennende og overraskende bok med spenning av høyeste nivå. Anbefales på det sterkeste!
Voi olla että suurin osa tyytymättömyydestäni kirjaan johtuu siitä että en ole osa sitä lukijaryhmää mille kirja on tarkoitettu, mutta tämä on juuri ja juuri kahden tähden arvoinen kirja. Jos kaikki Maria Wern kirjat ovat tämänlaisia, on todella ihme että nämä ovat näin suosittuja sillä nämähän ovat aikuisille tarkoitettuja. Juoni ja hahmot ovat aika heikkoja mutta tyydyttäviä, mutta kirjoitustyyli ei mielestäni ole julkaistun kirjan arvoista; monesti törmäsin lauseisiin ja ajattelin "..tämä on valinta jonka kirjoittaja on tehnyt..." enkä tarkoita sitä hyvällä. Yksi hyvä asia kirjasta on se, että se on suht lyhyt, vain noin kolme ja puolisataa sivua.
Hittade boken i vårt soprum. Borde lämnat den där. Första och absolut sista gången jag läser en bok om Maria Wern. Överdrivet, otroligt slarv kring detaljer och hafsigt slut. Förstår inte alls Anna Janssons storhet…? Men men - nu har jag provat iallafall!
Inte ens det förflutna av Anna Jansson har jag lyssnat på som ljudbok sedan i somras. 8:e boken om Maria Wern är det. Jag har inte läst de andra vad jag kan minnas. Och kommer inte att läsa/lyssna på dem heller. Det var inte min typ av bok. Ibland är det svårt att sätta fingret på vad som gör att en författare inte passar. I det här fallet kan det ju också vara uppläsaren som jag inte gillade. Boken handlar om sju kvinnor som reser till Gotska Sandön på ett rehabiliteringsläger. En av deltagarna är just kriminalinspektör Maria Wern som ska vara där under skyddad identitet. Detta eftersom hon ska ställa upp i en rättegång som vittne. På grund av detta har hon blivit hotad till livet. Sen händer än det ena mordet än den andra naturkatastrofen. 11,5 timmar tristess. Tyvärr är jag sådan att jag alltid måste läsa klart böcker jag börjat på. Ibland tar det längre tid att komma igenom boken bara...
Kriminalinspektör Maria reser med sex andra kvinnor på ett rehabiliteringsläger på Gotska Sandön. Maria har fått tillfälligt skyddad identitet och bör hålla sig ur vägen inför en stor rättegång där hon ska vittna. På ön blir snart en av kursdeltagarna mördad och en annan - en av Marias väninnor - försvinner. Lägret utvecklar sig till en överlevnadskamp.
Det här är den första - och sannolikt sista - boken om kriminalinspektör Maria som jag kommer att idas läsa. Boken är skriven efter "sex and violence" konceptet, som har blivit så utnött att det blivit genomskinligt. Den kommer inte ens till något förnuftigt slut, utan slutar abrupt och utan någon tillfredsställande förklaring på massakern. Tummen ned!
Klassinen suljetun paikan mysteeri, Kymmenen pientä neekeripoikaa on ilmiselvästi innoittanut tämän kirjan kirjoittamista. Aika epäuskottava kuitenkin, varsinkin sen suhteen, miten henkilöt käyttäytyvät kun murhat alkavat... Perushyvä dekkari kuitenkin, muttei lähelläkään Janssonin alkuaikojen tuotantoa.
I början ville jag bara lägga boken ifrån mig för det tog ett bra tag innan berättelsen verkligen kom igång. Så småningom utvecklas dock historien till en riktig skräckfilmsmardröm, där Maria Wern ser hur de andra kvinnorna en efter en försvinner eller dör på ön. Spännande men samtidigt trögläst.
Ei mikään maailman paras suomennos ja aika moni asia tarinassa jäi vaivaamaan mieltä. Mielestäni oli jotenkin liian vaivalloista ja epäuskottavaa että kaikki juttuun sekaantuneet naiset saataisiin samalla saarelle. Mutta pidin kuitenkin kirjan trillerimäisestä tunnelmasta.
This entire review has been hidden because of spoilers.