Представени са два романа на превеждания в цял свят шведски фантаст Сам Й. Лундвал. „Не е време за герои“ (1972) е размисъл за културните постижения на човечеството, които при злоупотреба с най-висшите принципи, вдъхновили някога създателите им,се превръщат в опасно наследство. Същата тема е разгърната още по-пълно в „Ах, тази Алиса!“ (1974), характеризирана от критиците като „опоетизирана научна фантастика“.
Не е време за герои (прев. Светла Стоилова) Inga hjaltar har, 1972
Ах, тази Алиса! (прев. Антоанета Приматарова-Милчева) Alice, Alice, 1974
Sam Thore Jerrie Lundwall (born 24 February 1941), published as Sam J. Lundwall, is a Swedish science fiction writer, translator, publisher and singer. He translated a number of science-fiction-related articles and works from Swedish into English.
С този кратък материал бих желал да представя на любителите на фантастиката един малко известен у нас шведски автор (познат предимно на най-запалените фенове), а именно - Сам Лундвал. Сам Джери Лундвал е роден на 24 февруари 1941г. в Стокхолм. Той е писател-фантаст, критик и изследовател на научната фантастика. Между другото е бил също така редактор, издател, преводач, професионален фотограф, тв продуцент, кинорежисьор, композитор/писал е песни за АББА/, и певец. Негова фантастична пиеса е излъчена по стокхолмското радио, когато автора е бил на 11 години. Лундвал е преведен на български, унгарски, грузински, китайски, корейски, монголски, немски, полски, френски, японски и английски език. У нас шведският писател е познат с книгата си „Ах, тази Алиса” от библиотека „Галактика”. Романът „Не е време за герои" включен в горепосочената книга е едно от най-добрите произведения на карнавалната фантастика, които някога съм чел и по мое мнение поставя автора на едно и също ниво с титани като Тери Пратчет и легендарния Дъглас Адамс. И докато при Адамс и Прaтчет прочита предизвиква лек кикот, когато човек чете Лундвал, веднага усеща напора на див неконтролируем смях, обикновено предизвикван от пушенето на определени цигари, комбинирани с напитка от хмел и малц.
"Every being, every creature, every dream Man ever dreamed is here. They wait for you, they have been waiting for 50 thousand years."
The premise I enjoyed - humans leave earth, return far into the future, and find it roaming with all the characters and fancies of their imagination. You've got Heracles, the Sphinx, Alice in Wonderland, dragons etc etc. The question is, who gets to keep earth?
And that is where the enjoyment ends. The protagonist is, in a word, uselessproudandsexist. So that's that.
The book literally captivated me from the start. It's set far into the future, when the humans have long deserted the Earth, but are already prepared to make a spectacular comeback. However, what they find on the Earth shocks them - it is now the home of all the mythological, fairytale and fictional characters the human mind has ever imagined. This completely changes their expectations and visions, as now they need to face enemies like the Sphinx and the old gods, they watch how Pegasus roams the skies and they sail with captain Nemo on his Nautilus. And let's not forget that in the deep woods Alice, a little girl with golden locks and a blue dress, is waiting for her next companion. The story is a rollercoaster and I enjoyed every single moment of it. It is definitely one of the books I wish could have been longer.
A good idea, but not well developed. Astronauts land on Earth 50,000 years after it was abandoned--and find literary characters such as Alice, and others...
Årets andra Sam J. Ludwall! Det här gick, till skillnad från den förra, fort. Så är den kort också: 150 föredömliga sidor. Mer än så ska inte behövas. Här utforskar Lundwall ett klassiskt SF-tema: planeten som får en i sitt grepp genom att ge en vad man vill ha. Boken (eller iaf temat) ekar av Solaris,och ger återklang i ett par tre Star Trek-avsnitt, minst ett Stargate-avsnitt, och hur mycket annan senare SF som helst. Inledningen skulle kunna formuleras om bara lite lite, så kunde man ersätta huvudpersonerna med Arthur Dent och Zaphod Beeblebrox. Jag skulle gärna sätta en tia på att Douglas Adams har läst den här. Och kanske Neil Gaiman. 📖📖📖📖Mänskligheten lämnade Jorden för 50000 år sen, och återvänder nu. Under tiden har människans skapelser i form av litteratur, myt och maskin hittat ett nytt sätt att konstruera verkligheten på. Och de är överlyckliga över att människorna kommer tillbaka. Och för att de ska vilja stanna gör de gärna människorna lyckliga. Var och en på sitt sätt. 📖📖📖📖Oerhört poetiskt skrivet, medryckande, precis lagom utforskad möjlighet. Jag fattar att den blev nominerad till en Nebula när den begav sig!
Olipahan omituinen teos. Hiukan tulee mieleen jotain lovecraftmaista kauhujen ja kummallisuuksien laveeraamista, harhaista hulluutta. Mutta ei sitten kuitenkaan. Tyyli ei ihan täysin uppoa, mutta olihan tämä kyllä kiintoisan erilainen. Ei silti ihan turhaan palkittu. Iltapäivähotkaistava novelli, joka olisi pidemmässä muodossa mahdollistanut melkoisen kehityksen, jos kohta maalaileva runollisuus tuskin olisi toiminu täyspitkässä romaanissa. Vaikka loppu onkin jotenkin tyydyttävä, latistuu se ehkä hieman muuta kirjaa tavallisemmille tasoille.
I have to admit I was attracted by the fantastic cover, but the story did not disapoint. The cover shows Pegasus, the flying horse, in flight over a futuristic city with the Rockies in the background. Fifty thousand years after a mass exodus from Earth a spaceship returns to Earth to explore and discover what condition the home planet is in. What they discover is that examples of old mythology roam Earth. The returning humans have to discover why? and how? A good read.
While this book hasn't aged well, it is fairly good, and head and shoulders above most of the contemporary SF. My only gripe with this book is that I loathe science fantasy, but that is a matter of personal taste. Besides that I can recommend this book for fans of 60s and 70s SF
Return to a fairytale state. All the world's fictional and historical lore is waiting like a venus fly trap ready to titillate and/or distract you for your pleasure.
Понякога е добре някои книги да си останат само в спомените...
"Не е време за герои" - 1/5. Нямах на практика никакви спомени от преди, освен, че беше смешно. При тоя прочит не само не ми се стори смешно, ами направо ме вбеси на места. Уж сатира, ама толкова пресолена, че даже неприятна. Не знам какъв им е проблемът на някои хора с капитализма и съвременното общество (такива, каквито са били и както въпросните някои са ги разбирали преди 40+ години, когато е писана книгата), но това тук, вместо да ги пародира, както претендира да прави, се дъни жестоко. И за да е гаврата пълна, има и по-лошо - втората история в сборника се оказа, че е чувствително по-добра.
"Ах, тази Алиса!" - 3,5/5. Със сходно въведение като предната - огромна флотилия над изоставен отдавна свят, но в пъти по-добре реализирана. В случая това е Земята, имала хилядолетия да насели изоставената от хората си повърхност с някогашните им митове и фантазии. Много по-добре написана, по-интересна, приятно меланхолична. И днес ми хареса, за разлика от първата.
Цялостно, свалям от 4 на 3, изцяло заради "Не е време за герои", която е солидно разочарование към днешна дата.
Avaruusmatkaajat palaavat takaisin Maahan tuhansien vuosien päästä. Maa on kummallinen paikka, jossa pikkutytön, Alicen, siivittämänä ympäristö muuttuu vanhojen tarustojen ja satujen maisemiksi. Loppuakohti tunnelma hiipuu. 3½