En medborgare höjd över varje misstanke

Hamilton #10

by Jan Guillou

Aldrig tidigare har Carl Hamilton känt sig så pressad. Hämnare från den sicilianska maffian slår till mot hans närmaste anhöriga; hans gode vän och kollega Jurij Tjivartsjev hotas av dödsstraff vid en militärtribunal i Moskva, och i Sverige seriemördas invandrare med kuslig precision. Carl berörs alltmer personligt och tvingas i denna grandiosa final sätta sin tillvaro på spel mer slutgiltigt än någonsin tidigare.

Jan Guillous serie om Carl Hamilton blev omedelbart en stor framgång, som med åren kom att växa till Sveriges största romansuccé genom tiderna.

Genres: Fiction, Thriller, Crime, Swedish Literature, Action, Mystery, Novels

629 pages, Paperback

First published January 1, 1995

About the author

Jan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou (born 17 January 1944) is a Swedish author and journalist. Among his books are a series of spy fiction novels about a spy named Carl Hamilton, and a trilogy of historical fiction novels about a Knight Templar, Arn Magnusson. He is the owner of one of the largest publishing companies in Sweden, Piratförlaget, together with Liza Marklund and his common-law wife, publisher Ann-Marie Skarp.

Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.

In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.

From Wikipedia

Reviews

[Agnė · Rating 3 out of 5]

2.5

[Ash Gawain · Rating 4 out of 5]

1994. Sweden has voted to join the EU. Hamilton’s mother has been murdered by the Mafia and our brilliant spy is now a cop: he has been made admiral, and put at the head of the Säpo (the Swedish security police, equivalent to MI5, but less competent, though).
Is he bored? Is he crazy? Can it be the consequence of his ultra-violent career? Now that he is a super-cop, he has decided to go on a quest of his own.
A very anti-cliché story for the last book of the Hamilton series. Again with the subtle touch of cynicism which is Jan Guillou’s trademark.
Unfortunately, not available in English.

[Grada (BoekenTrol) · Rating 3 out of 5]

After Reading so much about Carl Hamilton, Coq Rouge, I was really looking forward to this book, apparently the last one in the series.

But I was quite disappointed. The book tied up some ends considering the people Hamilton worked with over the years. But in all other aspects it was more of a political book than it was a thriller. Okay, it started off with a bang, but then soon the whole story collapsed. Even the appearance of Wallander couldn't prevent that.

So sadly I read a rather disappointing end to a good series.

[Nick · Rating 4 out of 5]

Den sista (eller snarare den som var tänkt att vara den sista) boken i Hamiltonserien är kanske också seriens mest politiska. Hamilton har genom hela serien mördat i försvar av demokratin på uppdrag av andra. Nu mördar han i försvar av demokratin på eget initiativ. Som Guillou skriver själv i På jakt efter historien. Spioner, reportage, riddare och häxor:

En medborgare höjd över varje misstanke handlar om vår tids största fråga, förhållandet mellan en miljon invandrare och den mer svenska majoriteten. Säpo har kommit att bli ett vapen mot invandrarna, nu när nationens fiender inte längre kan vara kommunister eller vänsterstudenter. Säpoanslagen hade faktiskt fördubblats i Sverige sen 1991, alltså sen Sovjetunionen upphörde att existera!

En medborgare höjd över varje misstanke blir därför inte bara den sista utan också den viktigaste av alla romanerna i serien. För det vi nu får uppleva, genom Säpochefen Hamiltons ögon, är fruktansvärt, en bild av Sverige som kommer att framstå som en mardrömsfantasi för många.

Bokens tema har sannerligen inte blivit mindre aktuellt med tiden. I synnerhet inte efter den 11 september 2001 där regeringar, oavsett majoritet, gladeligen har använt sig av den terroristlagstiftning med tillhörande hemliga bevis skenrättsliga processer Guillou kritiserar (med all rätt) i den här boken. Temat fortsätter i Fienden inom oss som publicerades tolv år efter den här boken.

Då boken skrevs var Ny demokrati på tapeten, och andra högerpartier kunde fortfarande kritisera dem. I dagens situation har vi ett öppet rasistiskt och fascistiskt parti i riksdagen. Det ledande blåbruna partiet, som vill utmåla sig självt som statsbärande och ansvarstagande, och leds av den korrupta lilla vätten Ulf Kristersson (hur många känner till att han åkte till Kina minst fyra gånger på ett år på skattebetalarnas bekostnad under sin tid som lokalpolitiker i Stockholm, som av en ren slump samtidigt som hans fru jobbade i Kina?) springer benen av sig för att få bilda regering med brunskjortorna.

Som konsekvens av sin arrogans i Vendetta har Hamilton ingenting av värde kvar i sitt liv. Det enda är hans sista, självpåtagna uppdrag.

*** SPOILERS ***

Hamilton riktar sina vapen i den här boken mot invandrare som låtit sig rekryteras, i olika grad av frivillighet, som angivare till Säpo. Som konsekvens av deras angiveri har ett otal oskyldiga människor utvisats, fått sina liv slagna i spillror och torterats, mördats eller fått sina hem raserade i hemlandet, eftersom Säpo, likt en lydig hund, skickat alla uppgifter vidare till personens hemland, i synnerhet ockupationsmakten Israel.

Hamilton har försökt lösa situationen genom att sparka de Säpoanställda som använt sig av angivare, men har nått slutsatsen att problemet går så mycket djupare. Det är ett institutionellt problem, inte ett individuellt. Även om han gör sig av med anställda kommer systemet att leva vidare. Han angriper således problemet i den andra änden. Genom att mörda angivare ska det bli mindre attraktivt för andra att bli angivare. Som Hamilton beskriver det själv under rättegången:

Då är det så här, att klipper man av den yttersta länken i kedjan, fysiskt eliminerar angivarna, då rasar hela systemet. Jag har visserligen pillat och plockat med Säpos interna organisation, jag har avskedat flera så kallade handledare för angivarna, jag har reducerat den där skvallercentralen, jag har flyttat om folk och så vidare. Men det är kosmetiska förändringar, sådana funktioner som jag förändrat skulle lätt kunna uppstå på nytt i Säpos kropp, som metastaser. Däremot, om man eliminerar angivarna, då dör hela systemet.”

Hamiltons analys är aningen optimistisk. För när han åker in i fängelse finns ingen som tar upp manteln efter honom, och Säpo kan fortsätta som business as usual. Något som hade givit Hamiltons handlingar lite mer tyngd hade varit om han även hade mördat Säpopersonal, och på så vis rensat upp i träsket från båda håll, men det kanske var lite för mycket för till och med Guillou.

*** SLUT PÅ SPOILERS ***

Nu har jag läst igenom Hamiltonserien för tredje gången, och Hamilton framstår alltmer som en tragisk figur.

Han har ett förflutet i vänsterrörelsen Clarté, men när han upprepade gånger får frågan i böckerna om han fortfarande ser sig själv som kommunist rycker han mest på axlarna och påstår sig vara någon form av socialist, dock oklart på vilket sätt. Hans ideologiska tillhörighet (åtminstone den han själv påstår sig ha) återspeglas inte i något faktiskt handlande. I den mån han kan påstås tillhöra någon form av vänster så är det genom sin solidaritet med tredje världen, men på hemmaplan är det sämre ställt. Han undviker gång på gång att betala skatt och genom avancerad skatteplanering blir han mångmiljonär. Som gammal Clartéist påstår han sig skilja mellan klasstillhörighet och klassmedvetande, men vad betyder medvetande om det inte omvandlas i praktik? Trots hans påstådda vilja att försöka svära sig fri från sin överklassbakgrund, så är han såpass djupt rotad att det genomsyrar hela hans liv.

Han sökte sig till elitstyrkorna inom försvaret eftersom Clartéisterna inte litade på den socialdemokratiska statens möjlighet att stå emot Sovjetunionens imperialism. Genom att inta nyckelpositioner inom försvaret och andra institutioner skulle de ge råg i ryggen åt Sveriges möjligheter att stå emot Sovjetunionen. Ironiskt nog ser han få eller inga problem med att under fem års tid utbildas militärt i den andra imperialistiska supermakten. Visst, han ger några gliringar åt bland andra sin gamla lärare Skip, men mycket längre än så sträcker sig inte hans självreflektion. Genom hela bokserien tjänar han villigt den imperialistiska supermakt han en gång sade sig bekämpa, och på gång använder han sig av den imperialistiska supermaktens medel för att nå sina mål.

I slutet är Hamilton djupt splittrad. Av sin självpåtagna identitet som socialist och antiimperialist finns ingenting kvar. Han är en hycklare. En nyttig idiot.

Guillou skriver följande om hur han författar karaktären Hamilton i På jakt efter historien. Spioner, reportage, riddare och häxor:

Jag försöker göra honom till min egen motsats så ofta som möjligt. I knepiga lägen tänker jag efter hur jag själv skulle ha handlat. Därefter låter jag Hamilton göra tvärtom. (s. 83)

Den här serien på tio böcker är ett storverk som jag som sagt har läst igenom för tredje gången. Jag kommer säkert att läsa om den i framtiden. Den stora behållningen för mig är inte allt pang-pang och ett ganska tröttsamt militärrunkande, utan Guillous mästerliga förmåga att väva samman fiktion med verklig historia. Hans beskrivning av byråkratiskt vardagsliv och politiska intriger, mediers roll som propagandistiska nyttiga idioter åt stats- och militärmakten är lika relevant idag, om inte mer, som när böckerna skrevs för ett trettiotal år sedan.

Som extra krydda i din här boken skrattade jag gott åt Guillous beskrivning av det moderna ledarskapet och ledarskapskonsulter. Jag har själv suttit i olika ledningsgrupper under ganska lång tid och har tvingats lida igenom olika idiotiska övningar som påminner om de Guillou beskriver.

[Andrei Faur · Rating 3 out of 5]

Jag måste säga att jag är lite besviken av det här, inte för att jag förväntade mig nån episk hämndhistora och inte fick den utan att det blev tydligt efter en stund att det hela kommer bli ett Ayn Rand-esque uppträdande där Carl var en gestalt för författarens egna politiska synpunkter. Series slut är dock ofrånkomligt logiskt om man ser hela bilden, det ultimata uppdraget kan inte bli nåt annat än ett som tjänar framförallt Sverige då Carls funderingar har alltid handlad om hur vad han gör tjänar sitt land.

- Marvell och DC crossovers kan ta ett steg tillbaka, Kurt Wallanders framträdande i början av boken var så överraskande för mig att jag fick kolla om jag läste fel bok eller om det var ett tryckningsfel. Oerhört roligt att se två av Sveriges mest kända litterära figurer i samma historia.
- Önskar att det var mer fokus på Carls emotionella reaktioner efter familjens tragedier, vi får inte vet mer än att han klarar sig igenom att sysselsätta sig med jobbrelaterade bekymmer
- Sidohistorian i Ryssland är en bra avslutning av den tråden
- Mycket kommentar över Sveriges olika myndigheter och deras förhållande till varandra och journalisterna

[H_West · Rating 2 out of 5]

Bok 10 av 10 (12)(13?) om Hamilton upplevde jag ganska avvikande från övriga böcker med en spretig handling. Till att börja med dök en författarkollegas romanfigur upp i handling (Mankells Wallander) och inte bara ett omnämnande utan på ganska många sidor. Handlingen gick inte genom Hamilton utan mer från distans samtidigt med nästintill samtliga övriga karaktärer frånvarande, författarens alter ego undantaget. Lika pompös i vissa scener som i tidigare böcker med tydlig politisk agenda. En av de svagare i serien.

[Eva · Rating 3 out of 5]

3,5/5. Roligt att Kurt Wallander (Henning Mankells skapelse) får vara med som 'gästskådis'. Tydligen ett vänskapslån. Tionde och sista delen av de ursprungligt planerade 10 delarna om Hamilton. Alltså handlar det mest om att knyta ihop och avsluta, inklusive att få Hamilton själv ur vägen. Och hela idén med svenska spioner. Hamilton försöker reformera hela det svensk SÄK systemet, som det framställs i böckerna. Mycket handlar om kritik mot journalister, där Guillous alter ego, Erik Ponti tillhör de gamla i gamet, som motsätter sig modernt lättfångat skandalskriveri, till förmån för seriöst undersökande skriverier. En del politik också, förstås.

Så mycket går på rutin, känns igen, blir därmed lättläst, inte så mycket tröttande marinmilitärt osv. Intressant är Hamilton själv, den dubble änkemannen, som fått både ex-fru och fru och båda barnen mördade. Hur han biter ihop, och skapar sitt sista livsprojekt, som han rättfärdigar för sig själv, men som i slutänden visar hur psykiskt störd han blivit både av sitt spionliv och av att nära och kära mördats.

Supermanlighetens omedvetna sårbarhet. Det är faktiskt riktigt skickligt skildrat. Den överfaller mig efter läsningen, mer än under själva läsningen.

[Skunke · Rating 4 out of 5]

And so, it is over.
In 2017, I remember picking up Coq Rogue and flying through it and now, 7 years later, I finally finished the original series. Why did it take me so long? Well I had a bunch of other books to read of course, but I am happy to finally see this story through, to the end.
I really liked the plot twist, the story and I had a lot of fun trying to figure out the mystery. I also really enjoyed seeing the now broken man Carl Hamilton.
However, I missed my boys Åke Stålhandske and Luigi Bertoni-Svensson. However, I am happy to have made this journey and I still have a couple other books related to the series so I might as well soon enough check them out!
3.5 stars

[Sebastian Sampallo · Rating 4 out of 5]

Detta var en lite annorlunda bok i Hamiltonserien och var (såvitt jag förstått) ursprungligen tänkt att vara den sista i serien. I denna bok följer vi i stor utsträckning poliskommissarien Rune Jansson på Riksmordskommissionen när han försöker lösa ett antal mysteriska mord i Sverige. Boken fokuserar förstås även på Hamilton, som i denna boken fått en ny roll som Generaldirektör på det s.k. Aphuset (d.v.s. SÄPO).

Jag saknar storpolitiken i denna bok, men tycker i övrigt att det hade varit en värdig avslutning på en mycket bra serie.

[Willy André · Rating 5 out of 5]

What was supposed to be the conclusion to the Hamilton series, though he did return in two later books as well as the short story Hamlon.
Carl finally snaps and starts killing on his own terms. He sees it as necessary, something he has to do. Getting caught turns out to be hard though, he is after all a citizen beyond reproach.

[Jette · Rating 4 out of 5]

Til dels lidt langtrukken, men slutningen var det bestemt værd.

[Jenny · Rating 4 out of 5]

Jag som läst Madame Terror innan den här boken visste ju vad som skulle hända men på något sätt gav det boken en helt ny dimension. Eftersom jag hade mer information än om jag inte läst Madame Terror så såg jag på detaljerna annorlunda. Genom hela boken får man följa Hamiltons förberedelser för att lämna landet och även den polisutredning som han hjälper till med. Det får mig att undra om inte de slutsatser som dras i Madame Terror faktiskt är sanna eftersom de tidigare för mig förefallit som ursäkter för att få Hamilton fri.

En medborgare höjd över varje misstanke är en till bok fylld med ännu mer hederligt polisarbete där vi stöter på vår kära Wallander vid Ystadspolisen. Dock blev det lite mycket utfyllnad ibland vilket gjorde att man kom ifrån den ursprungliga handlingen.

[Olof · Rating 3 out of 5]

Helbra, men en del andra i serien var bättre. En aningen förutsägbar också. Stora delar av boken kändes som den gick på autopilot.

[Lena · Rating 5 out of 5]

I read these books by Jan Guillou over 20 years ago. They were all great. I've never found any of them translated into English which is a pity.