What do you think?
Rate this book
Mannen i skogen : en biografi över Vilhelm Moberg
Swedish / Svenska
1 pages, Paperback
First published August 24, 2018
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 23 of 23 reviews
Read
June 9, 2019En minst sagt heltäckande biografi som verkar ha fått med allt och lite till. Lite väl mycket för min smak (nästan 700 sidor).
Intressanta fakta om Moberg beskriver en komplex, motsägelsefull och föränderligt person - just som människor är.
Blev oerhört besviken över att läsa om Mobergs raljerande över judar, kvinnofientlighet, otrohetsaffärer, elaka utfall, maskulinitetsfixering, lättkränkthet mm. Han sjönk som en sten. Och på botten är han knappast ensam.
Verkligt imponerad av Jens Liljestrands makalösa arbete och hållning. Så proffsigt!
Intressanta fakta om Moberg beskriver en komplex, motsägelsefull och föränderligt person - just som människor är.
Blev oerhört besviken över att läsa om Mobergs raljerande över judar, kvinnofientlighet, otrohetsaffärer, elaka utfall, maskulinitetsfixering, lättkränkthet mm. Han sjönk som en sten. Och på botten är han knappast ensam.
Verkligt imponerad av Jens Liljestrands makalösa arbete och hållning. Så proffsigt!
April 6, 2019
Fantastisk!
January 8, 2019
Rörande. Avsnitten om de olika rättsaffärena var stundtals trista och lite svåra att hänga med i. Tycker mig märka att Jens Liljestrand börjar skriva som den författare han skriver om vilket här gör att han med effektfull likgiltighet gör att man känner Mobergs känslor. Jag brukar säga/tänka att man skriver för att man är ensam. Tänkte mycket på det i avsnitten om att Moberg, trots att han var Sveriges mest sålda författare, verkade tycka att han var förbisedd, fick för lite bekräftelse. Egentligen handlade det väl om att han kände sig ensam.
April 19, 2021
Mycket tjock, välskriven och intressant biografi över Vilhelm Moberg och hans produktion. Mycket detaljerad litteraturanalys. Finns många av hans böcker som jag ännu inte läst och det var lite väl många "spoilers" och utdrag ur hans verk.
Ser en del kritik mot boken och mot Moberg som person - man får inte glömma att han var en man av sin tid. De värderingar som många ser som självklara idag var inte ens påtänkta under hans levnad.
Ser en del kritik mot boken och mot Moberg som person - man får inte glömma att han var en man av sin tid. De värderingar som många ser som självklara idag var inte ens påtänkta under hans levnad.
March 2, 2019
En mycket välskriven bok om den stora författaren Vilhelm Moberg och hans liv. En bred bild sv ett händelserikt liv och jag lärde mig otroligt mycket sil jag inte visste innan.
Verkligen läsvärd!!!
Verkligen läsvärd!!!
April 10, 2023
En dag ska vi mötas åter. Vissa böcker är starka, andra roliga, tunga eller allsköns andra adjektiv. Den här är, i brist på andra ord, viktig. I alla fall för mig. Jag förstår mer om Sverige i allmänhet och något som intresserar mig mycket - utvandringen - i synnerhet. Men jag lärde mig också mycket om mig själv konstigt nog då den rastlöshet som beskrivs i boken sätter egna tankar om att gräset alltid är grönare på andra sidan i perspektiv. Men den ger också en sådan kärlek till det gedigna arbetet, hur Moberg rest runt i USA, och Liljestrand i Mobergs fotspår, för att skapa något som är bra, snarare än lätt. Det tar tid att läsa. Det är värt det.
May 27, 2026
Vilhelm Moberg har länge tillhört mina favoriter, ända sedan jag köpte hela utvandrarserien i en billig reaupplaga med tunt papper och tillät den att förstöra en tentaperiod. Karl Oskar, Kristina, Robert, Ulrika, Arvid och alla de andras öden var och är fortfarande bland det mest fängslande jag någonsin läst. Två av karaktärerna som etsat sig fast är några som inte reste till Amerika - dels fadern, som stapplar ut på bron för att “åskåda sina söners likfärd”, och dels givetvis Anna. Scenerna med den fyraåriga flickan som dör för att hon tjuvätit gröt var ett klubbslag i magen för den 23-åring jag var. Hur det skulle vara att läsa den idag, som småbarnsfar, kan jag inte föreställa mig.
Överhuvudtaget är det en lång rad scener med enorm kraft som jag minns när jag tänker på böckerna. Utöver de som redan nämnts:
Ulrika skriker och svär åt kyrkvärden.
Kaptenen på båten läser bön över en förmodat döende Kristina.
Robert står vid relingen och ljuger för Arvid.
Följet från småländska landsbygden går iland i ett myllrande New York.
Hela Roberts historia.
Karl Oskar räddar sin son från att frysa ihjäl genom att klubba ihjäl sin oxe.
Bara för att nämna några.
Och utöver de enskilda scenerna tyckte jag att boken gav mig en större förståelse för USA. Karl Oskar är individualisten som vill klara sig själv och bli lämnad ifred av myndigheterna. Flera andra flyr religiöst förtryck och hittar sin religionsfrihet i Amerika. Två väldigt amerikanska företeelser fick så sin förklaring. Jag fick en historielektion samtidigt som jag kom att älska ett antal luggslitna men strävsamt kämpande individer.
Sedan dess en favorit, alltså, och det jag läst av Moberg har aldrig gjort mig besviken. O.P Rosell, bankdirektör var ytterst relevant 80 år efter sin utgivning, och Din stund på jorden är en melankolisk betraktelse över den tid som går och aldrig kommer åter. Klart att jag älskar den.
Så det var med stor förväntan jag tog mig an Liljestrands biografi, och jag blev inte besviken. Den är fantastiskt välskriven och lika fantastiskt genomarbetad. Liljestrand har doktorerat på Moberg, han kan ämnet, och det finns inte en enda sten han inte vänt på. Inte ett enda brev eller utkast han inte läst. Språket flyter lätt och ledigt, och denna sjuhundrasidorsbiografi är faktiskt en bladvändare. Bara det är en bedrift.
Vilhelm Moberg var en fascinerande person i en intressant tid. Han föddes i Fattigsverige 1899 och tog sitt liv som förmögen man i ett modernt land år 1973. Hans resa från fattig till rik löper parallellt med landet Sveriges motsvarande utveckling.
Sina första år levde han i stort armod på den småländska landsbygden. Flera syskon blev inte vuxna, och andra drog, i likhet med flera släktingar, till Amerika så fort de kunde. För pengar som släktingar skickade hem kunde familjen byta sin fattigstuga mot ett lite bättre hus, och drömmen om Amerika brann starkt hos den unge Vilhelm (som kallades Karl i unga år). Han hade till och med köpt biljett för pengar som syskonen skickat, men till sist reste han ändå inte. Hans mor lär ha vädjat åt honom att stanna i Sverige, och kanske svek honom modet. Moberg levde alltså sitt liv i skuggan av den Amerikaresa som aldrig blev av, och i ett land som han länge hade för avsikt att lämna. Ett land som han dessutom var i ständig konflikt med.
Vi får följa Moberg genom skolgången, och genom de tidiga skrivjobben. I lumpen vantrivdes han, men han gjorde sig ett namn genom att skriva satiriska och uppskattade texter om militärlivet. Sina första jobb som reporter hade han på ett flertal olika landsortstidningar i Småland och Värmland. Han skrev frenetiskt och hade en ohygglig arbetskapacitet. När han inte skrev tidningsnotiser satt han uppe på natten och författade skönlitteratur eller pjäser. 1918 drabbades han av spanska sjukan och undgick döden med en hårsmån.
Hjälten, eller antihjälten, i hans berättelser är ofta en man med starkt moraliskt patos, orubblig viljestyrka och lika orubblig frihetslängtan. En man som går sin egen väg. I skottgluggen står förljugenhet, hyckleri, medlöperi och förtryck. Ett exempel är Rid i natt som spreds i Norge under nazi-ockupationen, och blev en omåttligt populär allegori om nödvändigheten att ta strid för det moraliskt rätta.
Moberg var själv en man som började utan någonting alls och som arbetade sig upp med hjälp av osedvanlig begåvning, men också tack vare en okuvlig strävan uppåt. Ett frustande driv. Det porträtt som Liljestrand tecknar visar en man som visserligen är beundransvärd i sin strävsamhet och sin principfasthet, men som också verkar rent outhärdlig. Han grips ofta av raseri, och han skriver ursinniga brev till vänner och fiender när deras göranden och låtanden inte finner hans gillande. Svenska akademien föraktade han alltid, eftersom de accepterade ett antal nationalsocialister som de hade i sina led. Moberg var stark antinazist, men på samma gång var han också antisemit, vilket framgår t ex från hur han i brev beskriver familjen Bonnier, alltså hans egna förläggare. Liljestrand försöker inte dölja Mobergs mörkare sidor.
Den första boken i utvandrarserien skrevs till stor del i Kalifornien. Inför boken reste han för första gången till USA för att göra research. Han kom till sina släktingar i Mellanwestern och trivdes inte, då han fann dem okultiverade och obildade. Bland konstnärerna i Carmel och Monterey trivdes han däremot. Klimatet var perfekt, han skrev disciplinerat och badade varje dag i Stilla havet.
Mobergs person, hans konflikter och hans uppgörelser med det offentliga Sverige tar plats i hans romaner. Liljestrand gör mycket noggranna litteraturanalyser av samtliga verk, och texterna om utvandrarserien tar nära hundra sidor i anspråk. Han kallar det ett mästerverk (och jag håller med), men konstaterar också att bilden av Sverige är påtagligt mörk, och att det nog speglar den kritiska syn han själv hade på 1900-talets Sverige. Han pekar också på några faktamässiga tveksamheter i boken, som att de första som reste till USA sällan var de som blev nybyggare. Ofta hamnade de första invandrarna i nationella kluster kring Chicago eller St. Paul och levde under svåra omständigheter. Det vanliga var att det var deras barn som sedan lyckades tillskansa sig tillräckligt med språkfärdigheter och övrig kunskap om det nya landet för att framgångsrikt kunna muta in land och starta en gård. Andra frågetecken reses kring Roberts berättelse. Det är otydligt vilken väg han färdats genom västern, vilken öken han släpat sig genom, och vilken sjukdom han bar på. Här brister realismen.
En sak som fastnar i minnet på mig är anekdoten om hur Moberg läser i tidningen om hur en pappa i Minnesota försökt rädda sina två söner från snöstormen genom att slakta en oxe och gömma barnen i kadavret, vilket blev inspiration till ett kapitel i boken. Tyvärr visade det sig att originalhistorien slutade olyckligt. Pojkarna dog.
Utvandrarserien blev en succé, liksom så mycket annat Moberg skrev, och han blev en förmögen man med hus i Roslagen, lägenhet på Östermalm och arkitektritat hus i Schweiz.
Men han tycks sällan ha varit lycklig. Han kämpade mot depressioner och mot värk, och mot slutet av sitt liv kunde han inte skriva i samma takt som han brukade. Hans sista stora projekt skulle ha blivit en stor roman om digerdöden, men den blev aldrig slutförd. En morgon sommaren 1973 valde han att dränka sig vid sitt hus i Roslagen. Pikant nog gick han ut kl 07.20, samma tid som den älskade brodern tar sitt sista andetag i Din stund på jorden.
Liljestrands biografi är ett praktverk, och som läsare har det varit fantastiskt att få känna personen Moberg bättre och förstå hans romaner bättre. Dessutom har jag blivit påmind om hur mycket som finns kvar att läsa. Högst på den listan: Rid i natt.
Överhuvudtaget är det en lång rad scener med enorm kraft som jag minns när jag tänker på böckerna. Utöver de som redan nämnts:
Ulrika skriker och svär åt kyrkvärden.
Kaptenen på båten läser bön över en förmodat döende Kristina.
Robert står vid relingen och ljuger för Arvid.
Följet från småländska landsbygden går iland i ett myllrande New York.
Hela Roberts historia.
Karl Oskar räddar sin son från att frysa ihjäl genom att klubba ihjäl sin oxe.
Bara för att nämna några.
Och utöver de enskilda scenerna tyckte jag att boken gav mig en större förståelse för USA. Karl Oskar är individualisten som vill klara sig själv och bli lämnad ifred av myndigheterna. Flera andra flyr religiöst förtryck och hittar sin religionsfrihet i Amerika. Två väldigt amerikanska företeelser fick så sin förklaring. Jag fick en historielektion samtidigt som jag kom att älska ett antal luggslitna men strävsamt kämpande individer.
Sedan dess en favorit, alltså, och det jag läst av Moberg har aldrig gjort mig besviken. O.P Rosell, bankdirektör var ytterst relevant 80 år efter sin utgivning, och Din stund på jorden är en melankolisk betraktelse över den tid som går och aldrig kommer åter. Klart att jag älskar den.
Så det var med stor förväntan jag tog mig an Liljestrands biografi, och jag blev inte besviken. Den är fantastiskt välskriven och lika fantastiskt genomarbetad. Liljestrand har doktorerat på Moberg, han kan ämnet, och det finns inte en enda sten han inte vänt på. Inte ett enda brev eller utkast han inte läst. Språket flyter lätt och ledigt, och denna sjuhundrasidorsbiografi är faktiskt en bladvändare. Bara det är en bedrift.
Vilhelm Moberg var en fascinerande person i en intressant tid. Han föddes i Fattigsverige 1899 och tog sitt liv som förmögen man i ett modernt land år 1973. Hans resa från fattig till rik löper parallellt med landet Sveriges motsvarande utveckling.
Sina första år levde han i stort armod på den småländska landsbygden. Flera syskon blev inte vuxna, och andra drog, i likhet med flera släktingar, till Amerika så fort de kunde. För pengar som släktingar skickade hem kunde familjen byta sin fattigstuga mot ett lite bättre hus, och drömmen om Amerika brann starkt hos den unge Vilhelm (som kallades Karl i unga år). Han hade till och med köpt biljett för pengar som syskonen skickat, men till sist reste han ändå inte. Hans mor lär ha vädjat åt honom att stanna i Sverige, och kanske svek honom modet. Moberg levde alltså sitt liv i skuggan av den Amerikaresa som aldrig blev av, och i ett land som han länge hade för avsikt att lämna. Ett land som han dessutom var i ständig konflikt med.
Vi får följa Moberg genom skolgången, och genom de tidiga skrivjobben. I lumpen vantrivdes han, men han gjorde sig ett namn genom att skriva satiriska och uppskattade texter om militärlivet. Sina första jobb som reporter hade han på ett flertal olika landsortstidningar i Småland och Värmland. Han skrev frenetiskt och hade en ohygglig arbetskapacitet. När han inte skrev tidningsnotiser satt han uppe på natten och författade skönlitteratur eller pjäser. 1918 drabbades han av spanska sjukan och undgick döden med en hårsmån.
Hjälten, eller antihjälten, i hans berättelser är ofta en man med starkt moraliskt patos, orubblig viljestyrka och lika orubblig frihetslängtan. En man som går sin egen väg. I skottgluggen står förljugenhet, hyckleri, medlöperi och förtryck. Ett exempel är Rid i natt som spreds i Norge under nazi-ockupationen, och blev en omåttligt populär allegori om nödvändigheten att ta strid för det moraliskt rätta.
Moberg var själv en man som började utan någonting alls och som arbetade sig upp med hjälp av osedvanlig begåvning, men också tack vare en okuvlig strävan uppåt. Ett frustande driv. Det porträtt som Liljestrand tecknar visar en man som visserligen är beundransvärd i sin strävsamhet och sin principfasthet, men som också verkar rent outhärdlig. Han grips ofta av raseri, och han skriver ursinniga brev till vänner och fiender när deras göranden och låtanden inte finner hans gillande. Svenska akademien föraktade han alltid, eftersom de accepterade ett antal nationalsocialister som de hade i sina led. Moberg var stark antinazist, men på samma gång var han också antisemit, vilket framgår t ex från hur han i brev beskriver familjen Bonnier, alltså hans egna förläggare. Liljestrand försöker inte dölja Mobergs mörkare sidor.
Den första boken i utvandrarserien skrevs till stor del i Kalifornien. Inför boken reste han för första gången till USA för att göra research. Han kom till sina släktingar i Mellanwestern och trivdes inte, då han fann dem okultiverade och obildade. Bland konstnärerna i Carmel och Monterey trivdes han däremot. Klimatet var perfekt, han skrev disciplinerat och badade varje dag i Stilla havet.
Mobergs person, hans konflikter och hans uppgörelser med det offentliga Sverige tar plats i hans romaner. Liljestrand gör mycket noggranna litteraturanalyser av samtliga verk, och texterna om utvandrarserien tar nära hundra sidor i anspråk. Han kallar det ett mästerverk (och jag håller med), men konstaterar också att bilden av Sverige är påtagligt mörk, och att det nog speglar den kritiska syn han själv hade på 1900-talets Sverige. Han pekar också på några faktamässiga tveksamheter i boken, som att de första som reste till USA sällan var de som blev nybyggare. Ofta hamnade de första invandrarna i nationella kluster kring Chicago eller St. Paul och levde under svåra omständigheter. Det vanliga var att det var deras barn som sedan lyckades tillskansa sig tillräckligt med språkfärdigheter och övrig kunskap om det nya landet för att framgångsrikt kunna muta in land och starta en gård. Andra frågetecken reses kring Roberts berättelse. Det är otydligt vilken väg han färdats genom västern, vilken öken han släpat sig genom, och vilken sjukdom han bar på. Här brister realismen.
En sak som fastnar i minnet på mig är anekdoten om hur Moberg läser i tidningen om hur en pappa i Minnesota försökt rädda sina två söner från snöstormen genom att slakta en oxe och gömma barnen i kadavret, vilket blev inspiration till ett kapitel i boken. Tyvärr visade det sig att originalhistorien slutade olyckligt. Pojkarna dog.
Utvandrarserien blev en succé, liksom så mycket annat Moberg skrev, och han blev en förmögen man med hus i Roslagen, lägenhet på Östermalm och arkitektritat hus i Schweiz.
Men han tycks sällan ha varit lycklig. Han kämpade mot depressioner och mot värk, och mot slutet av sitt liv kunde han inte skriva i samma takt som han brukade. Hans sista stora projekt skulle ha blivit en stor roman om digerdöden, men den blev aldrig slutförd. En morgon sommaren 1973 valde han att dränka sig vid sitt hus i Roslagen. Pikant nog gick han ut kl 07.20, samma tid som den älskade brodern tar sitt sista andetag i Din stund på jorden.
Liljestrands biografi är ett praktverk, och som läsare har det varit fantastiskt att få känna personen Moberg bättre och förstå hans romaner bättre. Dessutom har jag blivit påmind om hur mycket som finns kvar att läsa. Högst på den listan: Rid i natt.
May 16, 2022
Ja, vad ska man säga? Ty, efter en mycket heltäckande livsberättelse av Ville i Momåla känner man sig ganska matt. Jag valde att lyssna på boken, vilket innebar 17 timmars lyssning om Vilhelm Mobergs liv. Vissa gånger blev jag chockad över hans karaktär, tex hans synsätt kring homosexualitet, kvinnans roll osv. Andra gånger förvånades jag av hans eget sätt att vara, hans buttra och envisa persona.
För att uppnå bästa läsningsstund vore det bra att ha läst de flesta av Mobergs mest kända böcker innan. För mig, som läst några stycken, upplevde jag parallellerna till böckerna något oklara och förvirrande. Om man läst böckerna kan man lättare anknyta till kopplingen.
Trots de inte alltid så roliga lyssningstimmarna kan jag helt klart säga att det var mödan värt! Och jag kommer tya mer av denna författare. Helt klart!
För att uppnå bästa läsningsstund vore det bra att ha läst de flesta av Mobergs mest kända böcker innan. För mig, som läst några stycken, upplevde jag parallellerna till böckerna något oklara och förvirrande. Om man läst böckerna kan man lättare anknyta till kopplingen.
Trots de inte alltid så roliga lyssningstimmarna kan jag helt klart säga att det var mödan värt! Och jag kommer tya mer av denna författare. Helt klart!
Read
March 17, 2025Mycket bra!
February 22, 2026
Alla måste läsa.
April 10, 2019
Standardverket om Vilhelm Moberg (även om det inte finns någon annan bok i skrivande stund som tar upp hela författarens levnad) Bra berättat (blir aldrig tråkig trots 707 sidor), fascinerande inblickar i litteratursociologin (hur Moberg försörjde sig och blev så rik författare) och fint skrivet om Mobergs demoner. Befriande problematiserande om vad Moberg symboliserar eller stod för i den svenska debatten och historien. Litteraturanalysen är dock inte väldigt skarp eller inspirerande tyvärr, ibland bara spekulerande
January 24, 2019
Extremt välgjord. Blicken inställd på precis rätt skärpedjup, inte för mycket tyngande detaljer, fritt från spekulationer utan täckning eller allt för stora ambitioner att skriva om tidsandan, ”Sverige” eller liknande. Bara det att jag i hög takt plöjt drygt 700 sidor om en författare jag inte ens är särskilt intresserad av. Impad.
May 24, 2020
Ville Moberg som "Storstarken med folkviseögonen" (Nisse Ferlin) och Liljestrand med mustascherna som dess levnadstecknare.
Kunde ju kanske saltat anekdoten om matsvamp en smula... Men storyn om när Moberg glömmer säga "hipp hipp" efter "ett leve för den fria teatern!" och därmed möts av hur "det blev tyst, alla väntade, ingen hurrade" är ju god nog som den är...
...med famnen full av tulpaner försvann han plötsligt, via ridå till kuliss. Och sen självdör han ju i slutet.
Tänk att gå runt med omvärlden som en ständigt enerverande sten i skon. Ja, tänk på det du.
I övrigt kan tilläggas att Jensa Liljestrand och hanses mustascher är jätteduktiga på att stava.
Kunde ju kanske saltat anekdoten om matsvamp en smula... Men storyn om när Moberg glömmer säga "hipp hipp" efter "ett leve för den fria teatern!" och därmed möts av hur "det blev tyst, alla väntade, ingen hurrade" är ju god nog som den är...
...med famnen full av tulpaner försvann han plötsligt, via ridå till kuliss. Och sen självdör han ju i slutet.
Tänk att gå runt med omvärlden som en ständigt enerverande sten i skon. Ja, tänk på det du.
I övrigt kan tilläggas att Jensa Liljestrand och hanses mustascher är jätteduktiga på att stava.
May 23, 2020
Åh, vilken berörande bok! Vilket hästjobb! Vilket storverk!
Njutit, våndats och tårats av Martin Wallströms fina inläsning.
Känner mig mer vilsen i vem Vilhelm var. Svårt traumatiserad var han tvivelsutan. Något han i sin levnad aldrig förmådde ta hand om, men det gav honom en oerhörd arbetskapacitet. En tydlig parallell till min egen småländska far. Tar särskilt, bland så väldigt mycket annat, till mig berättelsen kring invigningen av Utvandrarnas hus 1968. Jag bodde sen i Växjö 1972 - 86, och besökte i somras åter Parken och Utvandrarnas hus.
Njutit, våndats och tårats av Martin Wallströms fina inläsning.
Känner mig mer vilsen i vem Vilhelm var. Svårt traumatiserad var han tvivelsutan. Något han i sin levnad aldrig förmådde ta hand om, men det gav honom en oerhörd arbetskapacitet. En tydlig parallell till min egen småländska far. Tar särskilt, bland så väldigt mycket annat, till mig berättelsen kring invigningen av Utvandrarnas hus 1968. Jag bodde sen i Växjö 1972 - 86, och besökte i somras åter Parken och Utvandrarnas hus.
May 6, 2020
En nyanserad och fantastisk skildring över Mobergs liv, och inte bara över hans liv, utan över stora delar av 1900-talet. Längtar efter att få läsa mer av en av mina favoritförfattare (som tyvärr stundtals är en ganska oskön person)
June 1, 2023
Mycket detaljerad genomgång av Mobergs liv och eftermäle. MEN... något för detaljerad. Det är svårt att hålla reda på alla fakta som presenteras, så för att på riktigt inhämta all kunskap kommer biografin behöva läsas om fragmentariskt.
January 8, 2019
Intressant att läsa om människan, författaren, dramatikern och debattören Vilhelm Moberg. För mig gav boken också en förståelse för de samtida samhällshändelser som ofta speglas i Mobergs böcker.
January 14, 2020
Imponerande insats, absolut. Välskriven, välresearchad, heltäckande. Men, förlåt, väl lång... och inte jätteskojig, liksom. Inte Liljestrands fel, utan huvudpersonens, misstänker jag.
April 30, 2021
Bitvis mycket intressant men tradig med för mycket ovidkommande fakta.
Want to Read
July 6, 2023Här inte läst boken! Började, men blev inte fångad.
December 12, 2025
Extremely detailed and in many ways interesting.
Displaying 1 - 23 of 23 reviews