När trettioårskrisande Anna-Lisa Johansson ramlar över romanen "Vägen till Klockrike" på en loppis tar hennes liv en ny vändning. Hon fascineras av berättelsen om luffaren Bolle och bestämmer sig för att själv gå på luffen i Sommarsverige. Skaffa sig mat och husrum genom att måla staket och klippa gräs. Tjäna pengar på det hon är allra bäst på, att fynda dyrgripar på loppis och sälja vidare. Fundera över vad hon vill göra med resten av sitt liv. Och kanske finns där ute någonstans en kille för henne?När luffen går mot sitt slut har Anna-Lisa vandrat många mil genom Roslagen, Norduppland, Bergslagen och Östergötland. Hon har mött både snälla människor och farliga, jobbat sig fram och sovit under stjärnorna.Och tagit ett beslut som förändrar hela hennes liv."En sommar på luffen" är första boken i serien om retrohandlaren Anna-Lisa Johansson.
It was a somewhat charming and fun read about a 30 year old woman traveling around getting by, with helping people along the way for food and a place to live. An interesting idea but quite unrealistic story overall but sometimes books don't have to be realistic, just a fun and good time. Think there is more books in the series and I might continue
Jag var ärligt talat inte helt såld på denna bok när jag skulle ta mig till Feelgoodfestivalen 2023 men efter jag fått smälta allt. Alla miljöer, alla karaktärer och språket. Ja men då blev jag lite kär I Anna-Lisa som är en optimistisk, självgod och lite för oförsiktig kvinna som nyligen blivit singel och följer en karaktär, luffaren Bolle, som hennes gud och frälsare. Lite bokstavligt talat ändå.
Första luffen för Anna-Lisa blir lite som en isbit i magen. Att jobba för dagens moderna svenskar och få mat och husrum kan gå sisådär. För det mesta får Anna-Lisa måla hus och städa men ibland blir det lite antikvariat och silverputs. Människorna hon träffar är en blandad skara. Några helt förjävliga, och konstiga. Andra helt underbara och kärleksfulla.
Det är en bra och realistisk blandning av folk. Bra personskildringar och miljöer. Intressanta händelser och kärleken är väl okej. Asså jag gillade inte Rolf i första taget men likasom han lyckades charma Anna-Lisa så växte han även i mina ögon. Men nu är detta inte riktigt en romance bok utan en feelgood och jodå. Jag förstår lite hur luffarstilen blev ett sätt att hitta sig själv. Halva svenska befolkningen kör ju tågluffandet eller road trip I Europa för att hitta sig själv. Nu för tiden har de flesta börjat dra sig till Australien. Så att hitta sig själv är ju ett tema som är obligatorisk nu för tiden i feelgood, känner jag.
Underbar bok att läsa för den är så rolig och självgod. En härlig feelgoodroman. Mycket gott kan jag bara säga. Gillar man dessutom antikvariat och loppis, välkommen! Läs läs läs!
Helt ok i början, men retade mig mer och mer på Anna-Lisa som var mer än lovligt naiv. Tycker hon var väldigt fräck och smög sig in i lador och olåsta stugor för att sova utan att ha fått lov. Konstigt att hon inte blev polisanmäld. Förstod inte heller att hon blev kär i Ralf som framstod som väldigt på och lite småcreepy. Hon påstod att hon inte låg med någon som hade flickvän men ändå var hon med Ralf. Slutet var lite hastigt och inte så bra slut heller enligt mig.
Suomeksi "Kesä kulkurina" lukijana Sanni Haahdenmaa. Kävelyn ja pyöräilyn kuunteluna. Ideana kirja oli kiva ja tässä oli monta hyvää kohtaa, mutta jotenkin tarina ei iskenyt lopulta minuun. Päähenkilö ei ollut kovinkaan karismaattinen ja enemmän kulkurius oli haahuilua. No, sain kuunneltua loppuun, jatko-osaan tuskin tartun.
Jag är ju alltid för litteratur som kan förändra liv, Anna-Lisas kärlek till Harry Martinssons Vägen till Klockrike är rörande, men genomförandet av hennes egen historia är inte lika gripande. "Jag ska finna mig själv" är en av Anna-Lisas uttalande innan hon ger sig ut på en färd som känns både dumdristig och förolämpande gentemot alla de som till skillnad från Anna-Lisa inte har något jobb eller en lägenhet i Stockholm att dra tillbaka till när sommaren är slut. Visst är det tufft med en tjej på luffen i modern tid, men med tanke på att hon har råd så borde hon kunna unna sig en riktig ryggsäck och att kolla upp STFs karta med gratis vindskydd och liknande. Hennes "hitta sig själv" resulterar, trots hennes egna protester, främst i att hitta en man eller planen som hon hade redan från början, vilket urholkar bokens budskap. Nä, även för att vara en feelgood är här alldeles för många händelser som skär sig mot verkligheten. Vem lånar ut sin stuga till en total främling? Det är väl möjöigen för att hon är en ung, vit kvinna då…
Boken är tydligen skriven av en äldre kvinna, vilket märks tydligt i Anna-Lisas attityd och sätt att vara, och såklart på "raggare" . Vilka trettioåringar idag förfasar sig över tatueringar? Det är snarare svårt att hitta någon som är otatuerad…
Boken hade ett bra flöde och det märks att författaren kan skriva, men tyvärr ger jag inte mycket för innehållet.
En enkel roman att koppla av till, med somrig sol och en varm känsla.
I början av boken deklarerade Anna-Lisa att hon alltid skulle arbeta för mat och husrum och att hon absolut aldrig skulle tigga. Inte långt efter smyger hon i någons skjul, snor kaffe och kex samt spenderar natten, när hon sedan blir påkommen blir hon sur över att tvingas köra in ved utan att "ens få lunch". Detta var för mig ett hycklande beteende som satte en dålig smak på historien och huvudkaraktären redan från början.
Jag fortsatte dock, och upplevde att Anna-Lisa mognade under historiens gång, samtidigt som fler intressanta karaktärer tillkom.
Hennes romantiska intresse var dock en smula segdraget och kunde ha varit utan det förutsägbara slutet. Jag hoppas att den karaktären inte återkommer i fortsättningen, som man ju måste läsa, eftersom boken slutar med en cliff hanger. Inget riktigt slut med andra ord.
An entertaining and fun feel-good read that isn't always the most realistic, but still manages to keep you going until the end. I like the vagabond theme and the small elements of girl power. A little disappointed with the ending regarding the romance part of story where I felt the character was inconsistent and lost all her girl power, but it also seemed a bit abrupt and unfinished. Still a nice story about finding yourself on the road.
DNF vid 30% eftersom Anna-Lisa är en oerhört osympatisk karaktär som inte bara är naiv och egocentrisk, utan har ytterst flexibel moral och uttrycker sig nedlåtande om allt och alla, speciellt alla som är äldre än hon. Jag har bättre saker att göra än att lyssna på något som bara gör mig irriterad. Vill du läsa en härlig bok om vintagefynd och att luffa runt, rekommenderar jag istället böckerna om Tant Gredelins Vintage av Annalena Stålnacke.
En sommar på luffen är första delen i en serie som handlar om Anna-Lisa. Det här är en charmig feelgoodroman som handlar om att hamna i en livskris och att våga prova på något okänt. Jag tror att många kan känna igen sig i känslan av att någon gång i livet vilja (och kanske också våga) testa något nytt utanför sin komfortzon.
Anna-Lisa som är huvudperson i boken ger sig ut på luffen inspirerad av en bok av Harry Martinsson. Hon råkar ut för flera öventyr och resan blir inte helt utan motgångar. Att säga att hon tar motgångarna med jämmod är en sanning med modifikation men hon ger ändå inte upp.
En sommar på luffen är en mysig feelgood som innehåller både humor, kärlek o h sorg blandat med mysiga sommarmiljöer och intressanta karaktärer.
Hm, nie wiem. Nie wiem co myśleć o tej książce. Raczej nic nie zmieniła w moim życiu. Główna bohaterka totalnie mnie irytowała i jakoś nie mogłam uwierzyć w te historie, w te podróż a już na pewno nie w te uczucia. Raczej szybko zapomnę o tej powieści.
[kryteria oceny dla „obyczajówki”] 0,2/1 logiczność i ciągłość wydarzeń 0,4/1 wartości merytoryczne i moralne 0,3/1 płynność i przyjemność w odbiorze 0,2/0,5 fabuła 0,1/0,5 kreacja bohaterów 0,1/0,5 styl pisania autora 0/0,25 „sedno”/ cel/ morał 0/0,25 pozytywny odbiór całości 0/0,25 ✨ to coś ✨
Oj så fånig. Valde den enbart för att det fanns ett "sommar" i titeln och hoppades att den skulle vara lite bra. Den lockade ändå lite med referenser till "Vägen till Klockrike" av Harry Martinson. Men det här var bara fånigt, förutsägbart och ytligt.
Anna-Lisa ger sig ut på luffen för att finna sig själv, men istället hittar hon en man som hon (av någon underlig anledning) blir störtkär i. Mer eller mindre besatt kanske jag skulle kalla det, och hennes inte resa försvinner helt och hållet bland framtvingad humor och översvallande (orealistiska) känslor. Blir även tröttsamt att hela tiden läsa om alla fantastiska 50-tals fynd och vandrarhem hon bara råkar snubbla över. Även språket känns lite väl simpelt och hade gärna fått vara mer målande.
Först tyckte jag bara att boken var ytlig, tråkig och intetsägande. Romantik och livsåskådning i romaner är sådant jag brukar fnysa åt. Men när jag kommit halvvägs hade jag trots allt blivit mer och mer fäst vid karaktärerna, och ännu närmare slutet kunde jag inte lägga den ifrån mig utan fick sitta uppe på natten och läsa ut den. Dock så är inte slutet så som jag själv hade velat, vilket jag blev lite besviken på, men detta är en bok som kommer stanna med mig länge.