Regnspiran

Linda Ståhl #1

by Sara Lidman

Linda föds en vårdag i byn Ecksträsk i norra Sverige. Hennes föräldrar Hanna och Egron har väntat länge på att få barn, modern hade nästan givit upp hoppet och är nu jublande glad. Fadern är mer tveksam inför det sena föräldraskapet. "Tänk om hon blir en sådan storsyndare som jag har varit". Han står på farstubron och lyssnar på fågeln som sägs spå regn, regnspiran, och undrar hur det ska gå med detta barn. Och det blir heller inte så lätt, han känner sig undanträngd och är svartsjuk på Hannas starka kärlek till dottern. Han läser högt i Arndts sanna kristendom om den ädla dygden kärlek, som man bör vara misstänksam mot och enbart rikta mot himmelen. När Linda i femårsåldern i en syn förutspår faderns död i en skogsolycka, vilket också sker, börjar Lindas utanförskap. Folk är försiktiga med henne och hon känner sig utanför Byanden, som hon kallar den. Porträttet av Linda är mästerligt utfört, med ett oerhört njutbart språk och stor psykologisk insikt. Boken är skriven för snart femtio år sedan, men jag hoppas att den hela tiden får nya läsare. Linda kan man sedan följa vidare i "Bära mistel".

Paperback

First published January 1, 1958

About the author

Lidman was raised in the Västerbotten region of northern Sweden. She studied at the University of Uppsala where her studies were interrupted by her receiving tuberculosis. She achieved her first great success with the novel Tjärdalen (The Tar Still). In this novel and in Hjortronlandet she depicts themes like alienation and loneliness. In this and her following three novels, she described the difficult conditions for poor farmers in the northern Swedish province Västerbotten during the nineteenth century.

Her innovative style was influenced by dialects and biblical language.

In connection with her first four novels, she wrote a number of texts with strong political content. She engaged in protest against the Vietnam War (including traveling to North Vietnam and participating in the Russell Tribunal) and apartheid in South Africa. She also supported the miners strikes in North Sweden and was active in the Communist movement and after that in the environmentalist movement. After 1977, she wrote five additional novels that dealt with the colonization of northern Sweden.

She was awarded a number of prizes, including the Nordic Council's Literature Prize for her work Vredens barn.

Reviews

[Alice · Rating 5 out of 5]

Ho letto il romanzo di Sara Lidman su raccomandazione di un’amica svedese, che ringrazio molto. Che dire. È un capolavoro.

Sullo sfondo di una scabra campagna nella Svezia settentrionale di inizio Novecento, destino e scelta si contendono il personaggio di Linda Ståhl. Linda, legittima figlia di un padre fanatico, che come lui causa ferite inguaribili e implora perdono. Linda veggente, che due volte vaticina un destino di morte. Linda che sola conosce la sensibilità di Simon, ma non riesce a proteggerlo da se stessa. Linda, seduttrice per scelta. Linda che insegue lo spirito del villaggio e che mai vi si può abbandonare. Linda che attende la mano di uno straniero che la trascini lontano da un’esistenza corrotta: le parli del bosco, le regali un terreno vergine su cui fiorire. Ma l’attesa è vana e soltanto illusoria. Perché Linda sola conosce il canto della procellaria, e non può illudersi che significhi pioggia.

Quella di Sara Lidman è una scrittura non semplice, grondante di simboli come una nuvola temporalesca, una scrittura che squarcia il velo dell’evidenza e riporta in luce la connessione tra le cose. Una scrittura quasi pascoliana. Che il romanzo successivo non sia stato tradotto, né in italiano né in inglese, mi è fonte di grande tristezza.

[Mina Widding · Rating 5 out of 5]

Satan i gatan vad bra hon är! Meningar på var och varannan sida som är som plockgodis, den ena godare än den andra, både sött och surt och salt och beskt med för den delen. Och så berättelsen i sig, hur människorna och deras liv och allt som händer dem i deras fulfina mänsklighet skrivs fram. Jag njuter i läsningen och våndas, bästa sorten.

[Jenny, havens skräck · Rating 4 out of 5]

Linda Ståhl, vilken karaktär.

[Marianne · Rating 4 out of 5]

Minns inte längre varför jag skulle läsa just denna men är nöjd med att jag nu gjort det. Ett annorlunda språk, en annan tid, ett annat liv som går att läsa med flera perspektiv. Och det kunde lika gärna hänt idag. Det händer idag. Glad att jag läst Sara Lidman.

[mleriksson · Rating 5 out of 5]

Hur kan jag ha levat ett helt liv (hittills) utan att ha läst Sara Lidman, det är ofattbart. Så bortkastat! 🤓 Ska läsa varenda stavelse denna underbara makalösa människa nedtecknat, hennes språk är det mest sagolika jag läst på åratal.

[Jacob Tjernström · Rating 3 out of 5]

Ibland finns det glimtar av det berättarspråk som Sara Lidman senare skulle självbemästra(?), men känns annars väldigt fast i "svensk-bygd-litteratur"-träsket (myren?) Är som starkast när den bryter sig loss från denna genomsvenska tradition.

[Viveka Alm · Rating 5 out of 5]

Oerhört gripande. Underbart skriven på min barndoms språk

[Eva · Rating 4 out of 5]

Ärvd gammal bok, där de första 3-4 sidorna hade fallit ur, ändå fastnade jag direkt i historien och människorna, njutbart levande beskrivna.

[Astrid Johanne · Rating 3 out of 5]

Det tog meget lang tid at komme igennem Døtrene. Nogle steder var den svær at forstå.
Men da jeg først tog mig tid til at læse den, og blev fordybet i den, er det en spændende bog, og Jeg glæder mig til at læse Mistelten i Hjertet.

[Dragenus · Rating 4 out of 5]

Läser Lidman i kronologisk ordning. Som tredje bok i någon slags fristående serie om människor i och kring Ecksträsk hamnar den för min del på delad förstaplats med debuten Tjärdalen, och det nästan enbart baserat på bokens andra hälft, som lyfte en ganska seg första del. Nu mot "Bära mistel"!