Erik Svenningson fryser. Kylan kryper upp genom kroppen och täcker honom snart med ett decimetertjockt pansar av is. Läkarvetenskapen står maktlös. Är det en genetisk smitta från de djurhudsklädda förfäderna under istidens dagar? Det finns bara en utväg för att rädda honom och den leder till Sydamerika, till solen och livsglädjen. Här återfinner vi Svenningson, nu som skeppare på en hjulångare som sakta stävar uppför Amazonfloden. Ombord finns en brokig samling passagerare, bland andra mestisflickan Maruja, dödgrävaren Don Manuel, kallad Don Muerte, professor Silberman och hans vackra dotter Sarah, samt Den Fjättrade i lastrummet, som under resans gång alltmer börjar förete oförklarliga likheter med Svenningson själv.
It has a vibe and symbolism that kills. It has psychedelic vibe through the whole book that I thoroughly enjoyed. The book was kinda lacking a point and I did not find any deeper meaning. But I still found the artwork very abstract and estetic. Still worth a read!