I Våringe är det lätt att dö, men jävligt svårt att leva.
Redan någon timme efter larmsamtalet hämtas 14-åriga Dogge till förhör. Jämnåriga Billy är skjuten på lekplatsen där de brukade hänga som små, och Dogge höll i vapnet.
Den engagerade lokalpolisen, de ensamstående mammorna, ägaren av livsmedelsbutiken på torget – ingen är skonad i ett samhälle där gängvåldet tar över och barn dödar barn. Och vem tar ansvar för att det aldrig händer igen?
Malin Persson Giolito was born in Stockholm in 1969, and grew up in Djursholm. She has worked as a lawyer for the biggest law firm in the Nordic region and as an official for the European Commission in Brussels, Belgium. Persson Giolito has published three previous novels. Her latest novel, Quicksand (Störst av allt), was published by Wahlström & Widstrand in June 2016 and has been sold to 24 countries and was awarded the Best Crime Novel of the Year Award 2016, Sweden’s official suspense literature award, which is given by the Swedish Crime Writers’ Academy. She lives in Brussels together with her husband and their three daughters.
Two shots are fired in quick succession, then two more as the snow falls on the affluent suburb of Rönnviken,Stockholm. A boy runs out of a playground, crosses a road, entering the pedestrian tunnel leading to the concrete jungle of Väringe. He makes a call, though the emergency dispatcher can barely make out his words but she sends the first responders who find a young male victim dead. This is the heartbreaking story of two boys, Billy Ali and Dogge (Douglas) Arnfeldt from very different backgrounds. Dogge lives in Rönnviken and has led a life of privilege though appearances can be deceptive. Billy comes from a poor, first generation immigrant family living in cramped conditions in Väringe but it’s a home full of love. The boys meet as six year olds in the same playground where tragedy strikes and become firm friends. However, by the time they are twelve they are runners for a gang led by Mehdi Ahmad, ultimately with terrible consequences in more ways than one. The thought provoking and pertinent premise of the novel is who bears the ultimate responsibility when children commit shocking crimes. The story is told from the perspectives of both boys, by juvenile detective investigator Farid, by the mothers and by a store owner Shemal Aydin, known as Weed. This approach gives an excellent overview and a greater understanding of the impact of the boys friendship and the effect of the gang culture world that they enter.
Once you get used to the typically Scandinavian detailed and meandering storytelling what is revealed is very poignant and sad, demonstrating how the ripples spread wide in a situation like this. The characterisation is excellent as you go through the highs and lows of the boys friendship. You see them as young, innocent and joyful boys, then trace how everything goes wrong, you witness their bravado and them acting tough, with harsh reality of gang life and all its fears and subsequent panic. This hits hard and pulls no punches of gang life and control, and nor should it. Are the gangs responsible for what happens? The gang culture element and the responsibility of Mehdi is dealt with extremely well. His character freezes the blood as control and violence are his first response. There are some awful and very scary scenes as you witness the intimidation, threats, and consequences of that. How much is Mehdi personally responsible for what happens?
The mother’s perspectives couldn’t be a greater contrast, and yet both are heartbreaking. Billy‘s mother Leila is full of love and her desperation is so well expressed. Jill, Dogge’s mother, leaves much to be desired, but this allows you to understand Dogge better. Are the mothers responsible for what happens?
Farid, the detective, is an excellent character, and I like him very much as he cares. He has done his best as a juvenile officer, but you see from the perspective of Weed, that is not enough is done. Are the authorities responsible? How does much does racism and prejudice play a role especially in the case of Weed?
Whilst I think this is a very good book which really makes you think, you do sometimes wonder where things are going. This is especially true of Weed’s perspective as it takes a while and a lot of detail to understand and then it does become highly relevant. The same is true of Farid, we don’t need all the detail of his life though I fully accept this is a Scandinavian way!
Overall though, despite the above issues, this novel has me gripped. The age of criminal responsibility and those involved in the lead up to crimes that rock a nation is a difficult one to decide. All I can say is that the story leaves you feeling very sad, I finish it with a heavy heart, and in the case of this fictional tale, it’s up to the reader to decide on the issue of responsibility.
With thanks to NetGalley, and especially to Simon and Schuster for the much appreciated arc in return for an honest review.
Det här är en stark skildring av samtiden, en oförutsägbar bladvändare som griper tag i mig och har en historia som kommer att stanna kvar. Malin är en fantastisk berättare. På de tre första sidorna har hon skickligt gett ramen till berättelsen och jag är fångad. Det är en högaktuell bok om gängkriminalitet, om klassklyftor, om människors utsatthet, maktlöshet, om vem som blir straffad och vem som har skuld i lagens och moralens mening. Titeln påminner oss om att vi alla bär ett ansvar.
Det är en skrämmande verklighet vi får en inblick i, men det väcker många tankar. En skickligt skriven bok som fångar mig från första stund och är riktigt stark, viktig och bra läsning. Läs!
I dina händer handlar om Dogge och Billy, två kompisar som vuxit upp med varandra. Men en dag händer det ofattbara och Billy blir skjuten. Allt pekar på att Dogge sköt honom, men varför?
Jag hade världens högsta förväntningar på den här boken, så pass höga att det faktiskt var lite ledsamt för boken. Störst av allt är en av mina favoritböcker någonsin, och tyvärr tycker jag inte att I dina händer lever upp till den. Jag hade svårt att komma karaktärerna nära och jag vet inte om det berodde på hur boken var berättad eller hur den var skriven. Jag älskade kapitlerna "Pojkarna" då det var då jag kände mest kontakt med karaktärerna och lärde känna dem. Men de andra kapitlen kändes mest långsamma och utdragna, som att författaren ville att boken skulle få över 400 sidor men inte riktigt hade material till det.
Jag trodde att det här skulle bli en bok jag hyllade och bara kastade i allas famn att läsa, men jag har inte riktigt något att säga om den. Det är en bra bok och jag uppskattar dem ämnen som författaren tar upp i boken; utanförskap, familj, våld och rasism. Men jag hade hoppats på något annat. Jag önskar det fanns ett mer driv i berättelsen, nu är det mer att man visste svaret från början och polisen var tvungen att hitta ett sätt att lösa det på. Och som många av er vet, berättelser där man följer poliser är inte min favorit. Så kanske var den här boken egentligen inte alls för mig?
Även om den inte funkade för mig, så ser jag fram emot att läsa Malin Persson Giolitos nästa bok - och hoppas på att den istället blir en fullträff!
Betyg: 5 av 5 - Malin Persson Giolito är ju absolut en av mina favoritförfattare. Tycker allt som hon har skrivit är mycket bra, och allra bäst är boken Störst av allt, (som ju också blev en mycket bra teveserie). Nu har Malin kommit ut med sin första roman på sex år, och det är den här boken, I dina händer. Och även om jag kanske tyckte att den inte kom upp till riktigt samma nivå som den tidigare boken, som var helt fantastisk, så var också den här boken mycket, mycket bra. Den är välskriven, gripande, lättläst, spännande, berörande, mycket aktuell, oförutsägbar, och en sån bok som jag kommer att minnas. Jag kan varmt rekommendera boken. (Och hoppas på att det inte dröjer sex år tills nästa bok av författaren kommer).
What a very sad and thought provoking story. How young lives can be ruined and death is sometimes inevitable mixing or being forced into these types of circles. This has a very slow progressive style but it tells us from two different familys persepctives and how easily vulnerable children can be trapped in a maze of horror and cant get out.
Many thanks to the Author and Simon and Schuster UK through Netgalley for an ARC.
En pojke hittas död på en lekplats, skjuten i huvudet. Ganska direkt leder utredningen till hans barndomskompis. De har båda jobbat för den lokala gängledaren.
Efter denna katalyserande händelse får vi följa flera olika personer och hur de påverkas av våldet i samhället.
Det här var en bok som jag gick in i med väldigt låga förväntningar, men oj vad den fångade mig. Jag kunde inte sluta lyssna och fullkomligen slukade den på bara några tillfällen.
Det finns flera saker som gör den här så bra, dels är det givetvis det väldigt aktuella ämnet av våld och skjutningar bland ungdomar/barn, men även att vi får följa flera olika personer, både som privatpersoner och i deras yrkesroller. Författaren lyckas verkligen belysa hur komplext detta är. Det finns inga vinnare i den här boken, även om man kan tycka att vissa händelser skulle generera det.
Jag gillar verkligen att det blir så många perspektiv i den här berättelsen och det blir aldrig rörigt, utan varje person har sin unika berättarröst. Jag är verkligen glad att den är nominerad till årets bok, annars hade det nog dröjt innan jag plockat upp den.
Dogge och Billy är två barn som blir bästisar och växer upp tillsammans. En dag blir Billy skjuten till döds, och allting tyder på att det är Dogge som skjutit honom...
Det handlar om gängkriminella barn. Om offer, om skyldiga, om oskyldiga, om vem som gjort vad, om samhället, om vem som egentligen bär ansvar. Den är verklighetsnära och det går inte att låta bli att bli illa berörd av den här tragiska berättelsen. Särskilt krossas mitt hjärta av scenen när mamman vakar vid Billy på sjukhuset.
Men. Utöver det kan jag inte låta bli att jämföra den med "Tills alla dör" av Diamant Salihu, trots att det blir en orättvis jämförelse då det är en reportagebok medan "I dina händer" är en roman. Böckerna rör sig dock runt samma ämne, och Giolito har valt att lägga upp sin roman på liknande vis som Salihu (att man får följa olika perspektiv i form av personer från gäng, anhöriga, polis, socialarbetare osv). Jag har "Tills alla dör" fortfarande färskt i minnet och den boken påverkade, berörde och skrämde mig helt enkelt mer.
Det här är den femte boken jag läser/ljudbokar av de nominerade till Årets bok 2022. Det här blev inte min favorit, men trots ovanstående jämförelse är "I dina händer" en bra välskriven kriminalroman om ett högst aktuellt ämne!
Det måste fan vara omöjligt att inte bli berörd av den här boken. Och förtvivlad, osäker, arg, ledsen. Det tynger att läsa verklighetsförankrade böcker som är så pass välskrivna och med gestaltning som är så äkta att jag kan se de här människorna framför mig och nästan röra vid dem. Det komplexa i jakten på vem som är förövare, offer, skyldig, oskyldig, ansvarig. En gråskala utan dess like.
Det här är ett vansinnigt aktuellt och gripande bygge som är skriven i då- och nutid. Man får följa dessa barn genom hela livet och även människorna omkring dem: polisen, föräldrar, syskon, boende i området. Och med trovärdiga dialoger, korta kapitel och utmärkt dramaturgi får man sig en ordentlig känslomässig resa och mycket att fundera på. Läs!
Va liiiite på min vakt när en djursholms-tant skriver en bok om gängbrottslighet. Och det må vara en klyschig historia som utgår från en rik vs fattig förort, men jag var helt fast! Mycket känslor var det, pendlade snabbt mellan sympati och ilska, de va sånna svin!!!!!! Men de va också bara barn… usch väldigt tragisk historia.
Landade först i betyget 4,5, men efter att ha läst andra recensioner som tycker att den är skräp jämfört med störst av allt blir jag sur. Dessutom tycker jag att den förtjänar ett bättre snitt så den får en 5a!
Jostain syystä Malin Persson Gioliton kuvaus 14-vuotiaiden poikien sekaantumisesta jengiväkivaltaan kävi sydämelle, vaikka poikien elämäntapa on minulle aivan vieras. Sinun käsissäsi puhuttelee lukijaa: näiden poikien kohtalo on sinun käsissäsi.
Kirjassa lähiöpoliisi Farid tuntee vastuunsa ja turhautuu jengiväkivallan ja maahanmuuttajien asuttaman lähiön ongelmien edessä. Rahaa ei ole, ketään ei kiinnosta ja lapset ja nuoret jätetään yksin. Heidän selviytymiskeinoikseen jäävät vain huumeet ja väkivalta.
Pojista, Billystä ja Doggesta, ei voi oikeastaan pitää, mutta kun heidän perheenjäsenensä - varsinkin äidit - tulevat lähelle, tekisi mieli huutaa: Miksi? Mitä järkeä tässä kaikessa on?
Kirja kuvaa jengiytymisen taustoja hyvin konkreettisesti. Paljonkin olisi tehtävissä, ettei lasten elämästä tule tällaista.
En bok som skildrar de hemskheter som pågår i samhället i nutid. Lämnar boken endast som en bra bok, då jag fick allra mest känsla när jag läste kapitel om ”pojkarna”. Blev alltid lite besviken när kapitel om andra karaktärer var näst på tur då dessa ofta kändes väldigt utdragna
Det här är en stark bok kring komplexiteten kring gängbrottslighet. Vem är skyldig och vem är ett offer? Vad händer när offret får nog och plötsligt blir den skyldige? Vem/vilka har egentligen ansvar när något går snett och när skall eventuella insatser sättas in? Hur hanterar ett samhälle cyniska kriminella gäng som skoningslöst utnyttjar straffrabatt för minderåriga för sina syften och där ledarna inte har blod på hädnerna och svårligen kan bindas till något brott?
Boken är skriven på samma sätt som Störst av allt där boken börjar med ett mord och man får i resten av boken följa upptakten till mordet varvat med efterspelet.
Det här är en långtråkig beskrivning av ett dagsaktuellt tema. En rik och en fattig förort, ett oväntat vänskap som slutar med gängmedlemskap och katastrof. Jag slet mig igenom, varje sida kändes som bly. Det enda jag känner nu när jag är färdig är, ”var det där allt?” Mycket besviken eftersom ”störst av allt” av samma författare är en av de bästa böckerna om rättsdrama som jag nånsin läst.
‘*‘ Meine Meinung ‘*‘ Puh, das ist mal ein Buch, das unter die Haut geht. Billy und Dogge kennen sich seit der Kindheit miteinander befreundet, obwohl sie aus völlig unterschiedlichen Gesellschaftsschichten stammen. Die reichen Eltern von Dogge kümmern sich nicht um ihn und Billys Mutter überschüttet ihn mit Liebe. Wobei sie auch recht gutgläubig ist. Als die beiden Jungs 10 Jahre sind, beginnt ihre Karriere in einer kriminellen Bande. Sie werden schnell erwachsen und dann nimmt das Drama seinen Lauf. Die Geschichte verbindet die aktuellen Geschehnisse mit Rückblenden, die immer mit „Die Junge“ betitelt wurden. So fielen nach und nach die Puzzlestücke an ihren Platz und alles ergab zum Schluss ein rundes Bild. Dabei erfuhr ich auch viel über Figuren, die am Rande der Story involviert waren; Polizeibeamter, Ladenbesitzer, Lehrer, Eltern und Familienmitglieder. Ich fühlte den Frust und die Hilflosigkeit, wenn nicht geholfen werden konnte oder gegen Wände gelaufen wurde. Andererseits fühlte ich die Stärke, Bestätigung und Gemeinschaft, die eine kriminelle Bande oberflächlich vermittelt. Auch die Freundschaft der beiden Jungen war nicht das, was sie auf den ersten Blick schien. Dabei spielte der gesellschaftliche Unterschied die geringste Rolle. Es ging um Manipulation und gegenseitiges Ausnutzen auf unterschiedlichen Ebenen. Es war faszinierend, wie die Autorin die Dynamik, die jede Interaktion zwischen all den Charakteren hervorruft, darstellte. Einerseits wollte ich der Abwärtsspirale nicht folgen, aber andererseits konnte ich auch nicht aufhören und wollte genau wissen, warum es zu dem Drama kam. Und war es wirklich Dogge? Darin liegt die Spannung begründet, die mich in die Handlung sog und die mich das Hörbuch kaum pausieren ließ. Timo Weisschnur las hervorragend. Mal hörte ich die Resignation, dann wieder die Euphorie der Jungen und nicht zu vergessen, die Hoffnung, die einige der Charaktere lange besaßen. Er hat einen großen Anteil an meinem Kopfkino und den Emotionen, die bei mir ausgelöst wurden. Der Schreibstil ist unaufgeregt und wenn es mal derbe zur Sache ging, dann passte es zum Kontext und war keine Effekthascherei. Es ist definitiv kein Buch für Zartbesaitete. Ein beeindruckendes Psychogramm einer Gesellschaft, die versagt hat und leider sehr aktuell ist. Klare 5 zitternde Sterne. ‘*‘ Klappentext ‘*‘ Ein Jugendlicher schießt in einem Stockholmer Vorort seinem besten Freund in den Hinterkopf. Wie konnte es dazu kommen? Billy und Dogge sind seit Kindesbeinen eng befreundet. Dass sie aus sehr unterschiedlichen Elternhäusern kommen, hat sie nie gestört. Während Dogge meist von seinen wohlhabenden Eltern allein gelassen wurde, ist Billy, aus einer Einwandererfamilie stammend, umgeben von einer Bastion der Liebe aufgewachsen. Als kriminelle Banden Billys Wohnviertel mehr und mehr beherrschen, werden sowohl Dogge als auch Billy rekrutiert. Allzu gerne schließen sich die beiden an - angelockt durch schnelles Geld und leichten Zugang zu Drogen. Doch dann will Billy mit Hilfe seiner Mutter aussteigen ...
Loistava, loistava, loistava! Kuin sosiologinen tutkielma lähiöistä ja jengirikollisuudesta. Kerronta oli niin realistisen tuntuista, että tuntui kuin olisi lukenut tositarinaa. Suora, rehellinen ja armoton. Antoi lukijalle mahdollisuuden ajatella ja oivaltaa, ei osoitellut, syytellyt tai tuominnut. Näytti kuinka voimattomia yhteiskunta ja sen jäsenet voivat tämän ilmiön edessä olla. Lukekaa tämä kirja!!!
Jag älskar Störst av allt så jag hade ganska höga förväntningar på den här. Tycker tyvärr att karaktärerna är för stereotypa och att handlingen innehåller för få överraskande/intressanta moment.
Ungdomskriminalitet är ett hett ämne idag. Finns många som tar sig friheten att dömma och anklaga dessa pojkar, för det är precis vad dem är, pojkar. Inte män. Boken skildrar och problematiserar dessa två unga pojkars barndom, uppväxt och miljö på ett så trovärdigt sätt. Det finns inte en enkel förklaring eller en enskild händelse till varför en 14 åring väljer att skjuta ihjäl någon. Det är ett resultat av ett misslyckat samhälle och ett strukturellt problem. Boken och alla dess karaktärer är ett underbart verk som får en att både bli arg, ledsen och uppgiven. Författaren har på ett enastående sätt lyckats skildra många av dessa pojkars väg in i kriminalitet.
Två barn som har hela livet framför sig, går förlorade på stigar som redan är utstakade för dem på grund av sociala och geografiska omständigheter. Det är ett högaktuellt ämne och detta är så briljant skrivet!
Billy och Dogge växer upp med skilda sociala bakgrunder och olika förutsättningar, men deras vägar korsas som småttingar på en lekplats och de blir bästa vänner. När boken inleds har en av dem skjutit den andre. Varför och vägen som ledde dit är en berättelse som Malin Persson Giolito målar upp så knivskarpt och skickligt att jag ibland tappar andan under läsningen och får pausa!
T. ex när en mor sitter vid sin döende son och minns tillbaka, om löftet som uttalades när den nyfödde sonen låg vid bröstet, om att alltid finnas där. Hur hamnade de här? ❤️💔
I dina händer är en läsupplevelse som kommer att finnas kvar i mig länge 🥀
Lite besviken! Jag har inte läst Störst av allt men tyckte teveserien var fantastisk så hade nog höga förväntningar på den här. Den hade kunnat vara bra. Temat är väldigt intressant, och boken skildrar väl komplexiteten när det gäller vem som är skyldig och vem är ett offer. Men det känns inte genuint. Det känns som att det beskrivs för väl på ett sätt - ingenting finns mellan raderna att lista ut vilket gör boken rätt.. tråkig, helt enkelt. Jag hoppades ändå att det skulle finnas någon twist på slutet men spänningen uteblev. Känns som en broschyr skriven för kids om gängkriminalitet nästan. Trots det är det en väldigt sorglig historia oavsett.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Ungdomsgängens kriminalitet och hur små barnhamnar i gängen kan inte beskrivas bättre! Malin Persson Giolito tar oss med in det som vi ser på nyheterna. Om gängkriminalitet och hur barn används vid grova brott eftersom de inte kan straffas. Billy och Dogge bor på var sin sida om en gångtunnel. På ena sidan bor de som lever på ett minimum, många har flytt krig i sina hemländer. På den andra sidan tunneln de stora villorna där folket vräker sig i lyx. Trots så olika hemförhållanden blir Billy och Dogge bästa kompisar. I Billys hem fattas det mycket men han har en mamma som bryr sig om honom. Hemma hos Dogge fattas inget materiellt i villan, men hans föräldrar har inte tid för honom. Båda pojkarna söker efter att få uppmärksamhet, att vara någon. Och det finner det i det kriminella gänget vars ledare är Mehdi. Här finns också en polis som i många år engagerat sig i barn och ungdomar i området. Boken berör, den känns verklig. Precis det som händer i vårt samhälle. Polisen har bara tid komma när någon blivit skadad eller dödad. Inte när gängen snattar eller trakasserar i butikerna! Jag har svårt slita mig från boken. Den känns mycket äkta både det som händer pojkarna och hur det fungerar i samhället för barn som känner sig utanför.
Like Quicksand, themes of race, social class, and neglect propel the story of Deliver Me as two young boys from opposite sides of town become entangled in a network of organised crime. Billy and Dogge couldn't be more different—Dogge lives in the affluent Rönnviken, while Billy resides in the concrete jungle of Våringe, but with only a highway separating them, the boys quickly meet and form a friendship. By the time they're twelve, they’re funnelled into the role of runners, and for Billy and Dogge, their future seems dark and predetermined. As time passes, Billy decides he wants to leave the gang, though quitting isn't that straightforward, and suddenly, the two teenagers are caught up in very adult games.
At its core, Deliver Me is a painfully raw novel centred on childhood innocence and the vulnerability that comes with trying to grow into an adult world too soon. While Deliver Me lacks some of the cohesion and structure that make Quicksand my current favourite novel of 2025, it carries an undercurrent of loss and grief that hits deeply and resonates through the cast of characters. With a bit more fleshing out and less ambiguity towards the final pages, it could have earned a five-star rating. As it stands, it is a well-deserved four, and a very different kind of thriller worth taking the time to read.
Deliver Me is heart-wrenchingly sad and allows the crime that initiates the novel to take a backseat, instead focusing on the different perspectives of those closest to the case and the boys. Told in artful prose and filled with thought-provoking questions about societal neglect, Deliver Me showcases Malin Persson Giolito's talent as a writer, and I applaud her for addressing a theme I haven't yet encountered in other thriller novels. While Quicksand remains my favourite, I am very glad I read Deliver Me, and I believe its weight will linger with me for some time.
Romanen I dina händer av Malin Persson Giolito låter läsaren ta del av den krassa, miserabla och kriminella verklighet som utspelar sig på flera platser i dagens Sverige. Förutom att romanen är en högt aktuell samhällsskildring är det också en roman som behandlar maktlösheten hos de föräldrar vars barn hamnar i kriminalitetens centrum, deras försök att få hjälp men och deras undanflykter och vägran att se det som faktiskt sker.
Handlingen utspelar sig i fiktiva Våringe och Rönnviken, två vitt skilda områden, det ena ett miljonprogramsområde och det andra ett välbärgat villaområde men som ligger skilda från varandra av en gångtunnel och bilväg. Läsaren lär känna två fjortonåriga pojkar, Dogge och Billy, och deras väg genom livet från den dag de lär känna varandra till den dag då deras vänskapsrelation tar en fruktansvärd vändning.
Dogge kommer från Rönnviken, där han bor tillsammans med sin mamma och pappa i en flådig sekelskiftesvilla. Utifrån tycks livet i familjen var perfekt men under ytan bubblar det. Billy kommer från Våringe, där han bor i en trång lägenhet tillsammans med sin mamma och syskon. Billys pappa har lämnat familjen flera gånger och det avtryck han har gjort hos familjen blir framförallt synligt genom de dubbellås mamman har på ytterdörren.
Pojkarnas vänskap är stark och deras vardag går från att leka oskyldiga lekar, till att testa på att snatta godis i den lokala butiken i Våringe. När åren går skiftar deras oskyldiga snatteri till tyngre kriminalitet då Våringes boss, Mehdi Ahmad, sakta men säkert börjar linda pojkarna runt sitt finger. Den dagen Dogge och Billy inser att leken har blivit blodigt allvar tycks de inte kunna ta sig ur Mehdis inre cirkel utan att riskera sina egna liv eller sina familjemedlemmars.
För att vara ärlig blev den här boken lite av en besvikelse för mig, främst eftersom jag hade höga förväntningar efter att ha älskat Störst av allt. Jag hade förväntat mig en känslosam och djupgående berättelse om hur det går till när barn blir gängkriminella. Men jag tycker inte Giolito riktigt lyckas. För mig är det något som saknas för att jag verkligen ska känna och förstå karaktärerna och de bakomliggande strukturer som ligger bakom gängkriminalitet och skjutningar.
Det känns som att jag skulle vilja att t.ex. Tills alla dör av Diamant Salihu till alla som lånar den här boken. Kan tänka mig att det är fler som söker insikter precis som jag själv, och då räcker inte I dina händer riktigt till tyvärr.
En bok om två pojkar vars vänskap slutar i tragedi. Den ena skjuter den andra på en lekpark. En roman om gängkriminalitet, de som utför brotten, deras anhöriga och poliserna som jobbar med brotten.
En bok som på nytt och intressant sätt speglar ungas roll i den svenska gängkriminaliteten. Man kommer få en lite annan bild av hur personer i yngre tonåren börja med kriminalitet. Speglar även bra skillnad beroende på levnadsförhållanden.
4 🌟 Ljudbok || Inte en bladvändare av samma kaliber som ’Störst av allt’ men ändå väldigt läsvärd. Vissa partier var lite för långdragna dock och det blev riktigt spännande först i slutet. Tyckte verkligen om Suddens storyline.
Lite rörig i början och det tog en bra stund innan jag kom in i den men sedan växte berättelsen och karaktärerna till att bli en riktigt bra bok i flera lager.