Fritiof Nilsson Piratens debutbok Bombi Bitt och jag (1932) är en legendarisk pojkskildring och en av de bästa i svensk litteratur. Tjuv-och rackarungen Bombi Bitt är en svensk, eller snarare en skånsk, Huckleberry Finn. Boken är ett välkänt och uppskattat exempel på stor berättarkonst och burlesk humor.
Not that long ago, my fiancée's father told me a story about "Fritiof Nilsson Piraten". While, I had heard his name before, I can't say I knew who he was, or why I would care about him. During my last trip to the library (a.k.a. my moment of bliss), I happened to run into Piraten's book, and immediately recognised the book "Bombi Bitt och jag", which also happened to be the first book released by Piraten.
Bombi Bitt och jag is a good-humoured little tale about Eli ("jag") and his somewhat older friend, the impish Bombi Bitt, and their adventures in the rural parts of Scania around the turn of the twentieth century. Among other things we get to follow the boys when they try to empty the lake of a stingy farmer from fish, when they join a racist cult, when Bombi Bitt exacts vengeance on a rude German and when Bombi Bitt engages in fraud at Kivik Market. Overall, the stories are short, sweet and interesting. I really liked the surroundings of the story, and it felt nice reading a classic taking place close to home. I have not read Tom Sawyer myself, but I have understood that Bombi Bitt och jag is similar to that book.
There was one part of the book which was surprisingly racist (even for being a book written by someone from Scania). Moreover, the surprisingly explicit thing that occurred didn't really move the story forward in any matter, which made it feel even more strange. That part of the book thus became less enjoyable to me. Otherwise, I really enjoyed Bombi Bitt och jag and will probably be reading some of Piraten's other books in the future, such as "Bock in Örtagård" and "Bokhandlaren som slutade bada"
Jomen man älskar ju när man blir rekommenderad en klassiker? Läste om Bombi bitt hos @lasdagbok och kände direkt två saker: 1) hur har jag kunnat missa den? Och 2) att det lät exakt som en bok för mig. Jag fick upp förhoppningen om en bok i samma klass med Räddaren i nöden eller Tom Sawyer - böcker som jag läst och älskat.
Då jag inte hade den hemma lyssnade jag på ljudboken, inläst av Hasse Alfredsson. Den var otroligt bra och stämningsfullt inläst, om än ibland på lite VÄL grötig skånska: tysken hörde jag inte alls vad han sa 😂
I vanlig anda fastnade jag i författar-googlande och lärde mig Bond annat att Piraten anses vara den svenska skrönans mästare, att han under en period jobbade som advokat i Tranås och he en gata uppkallad efter sig där, och att det på hans gravsten inte finns något namn, men däremot en text som lyder ”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972.” Tyckte det lär briljant.
Boken då? Hm. Ibland tenderar mästaren att göra sitt jobb lite FÖR bra: stundtals känns hela boken som en stor skröna, istället för att handla om Bombi bitt och Eli. Boken blänker till i och med vännernas dialoger, i och med deras barndomsminnen och när Bombi bitt får härja fritt. Men när de kommer till cirkusen och vaxkabinetten handlar det mer om farbröderna där, och pojkarna hamnar i skymundan. Då sjunker bokens kvalitet och mitt intresse svalnar.
Men som med alla klassiker så känns det kul att ha Bombi bitt inom mig nu. Att ha läst den. Den bjöd på berättarglädje, lysande (om än inte alltid lyckliga) barndomsminnen och en insyn i ett Sverige som inte längre finns.
Inte riktigt min typ av historier och inte riktigt min sorts humor och en del utdaterade och rätt unkna personbeskrivningar. Men ibland glimrar den ändå till.
Om man som jag är "ingift" i en skånsk släkt och dessutom har hus på Söderslätt bör man kanske ha koll på en del av traktens stora. Och då är Piraten en av dem. Den burleska och naturromantiska Bombi Bitt och jag var hans debutroman och undertiteln "barndomsminnen" skvallrar om att en del av händelserna liknar Piratens egna från sydöstra Skåne.
Boken är indelad i fyra fristående episoder, berättade av Piratens alter ego Eli. Bland annat ska Eli och Bombi Bitt förhindra en fräck stöld av kyrksilvret i byn. I sista delen får de följa med en skojare till Kiviks marknad, med allt vad det kunde innebära. Mycket inspiration kommer från Twains böcker om Tom Sawyer och Huckleberry Finn. Språket är korthugget, fyndigt och liknar muntligt berättande. Här förekommer också de ironiska blinkningar som ofta kännetecknar den sortens goda barn- och ungdomslitteratur som funkar minst lika bra för vuxna läsare. Men pojkstreck och lokalfärg i all ära, Bombi Bitt når inte upp till knäna på sin amerikanska föregångare. (Huckleberry Finns äventyr är en spännande och samhällskritisk bildningsroman med flera lager som fick stor betydelse för samtid och eftervärld.)
Bombi Bitt och jag har på senare år anklagats för bl a rasism, lyteskomik och nedvärderande kvinnoporträtt. Och de inslagen finns där. Men man får hålla i minnet att boken skrevs för 90 år sedan och utspelar sig ännu tidigare. Och att det inte är självklart att författaren representerar de värderingar som rollfigurerna ger uttryck för. I TV-serien från 1968 kunde man redan skönja Stellan Skarsgårds talang. Både serien och boken är festliga och fräcka, men utan anspråk på budskap eller karaktärsutveckling. Men som frejdiga sommarminnen från en annan tid duger de gott.
Rolig och underhållande. Man blir lite barnslig och tänker sig tillbaka till hur det var när man själv var en liten busunge som sprang runt i skogarna och hade jävelskap för sig.