De flesta som hör ordet självskadebeteende tänker på tonårstjejer som skär sig på armarna. En självskada kan definieras som en avsiktlig, självdestruktiv handling som begås utan intention att dö. Men alla gör vi ju ibland ohälsosamma och skadliga saker kliar sönder myggbett, går i obekväma skor, äter chips och röker. Var ska man dra gränsen? Vem utsätter sig frivilligt för skador, och varför?
Sofia Åkerman började skada sig själv som fjortonåring i slutet av 90-talet och tillbringade flera år på sjukhus. Numera betraktar hon sig som frisk. Hon utbildar sig till sjuksköterska och ägnar mycket tid åt att förbättra vården av självskadande patienter och öka kunskapen om dessa problem.
För att överleva är skriven ur ett patientperspektiv och riktar sig till föräldrar och anhöriga, sjukvårdspersonal, studerande och andra som vill ha information om hur man bäst kan hjälpa någon som skadar sig själv.
Jeg har hørt om denne boken i utrolig mange år - og jeg kunne ønske at jeg leste den for mange år siden også. Den er, som så mange andre av bøkene om selvskading, noe jeg kunne trengt for syv, åtte år siden, og ikke her jeg sitter i dag.
Likevel får det meg til å tenke tilbake - og Sofia skriver godt om hvordan man kan og bør møte mennesker med selvdestruktiv atferd. Hva som kan fungere for noen, og ikke for andre. Det er individuelle forskjeller hele veien, men her får man et bredere innsyn i hvordan det er å leve som selvskader - og det å være pårørende venn.
Enkle, men gode illustrasjoner med gode forklaringer på sammenhenger og opphav til selvskadende atferd. Det handler mye om medmenneskelighet og respekt ovenfor de som skader seg selv på den ene eller andre måten, og Sofia understreker at det er viktig at vi ikke glemmer å ta med oss medmenneskeligheten inn i relasjoner og møter med mennesker som skader seg selv.
Absolutt verdt å lese for folk som er interessert i temaet.
Boken är utmärkt för alla som vill få inblick och förståelse i självskador. Sofia skriver tydligt och informativt, men utan att vara för definitivt och bestämd i sin fakta, sina teorier och personliga tips. Den triggerfaktor jag annars upplever att den här typen av litteratur ofta innehåller, saknas helt, vilket jag tycker är en imponerande bedrift. Texten är genomgående hoppfull utan att för den sakens skull förminska den drabbades lidande - ytterligare en imponerande faktor. Det enda negativa jag kan peka ut är att jag kände att det blev lite väl mycket fokus på IPS (borderline/emotionellt instabil personlighetsstörning), i synnerhet i kapitlet om relationer, men jag antar att även det kan fylla en viktig funktion för många.
Jag vill till sist påpeka att jag inte är ett fan av självbiografier på temat psykisk ohälsa, således är jag heller inte särskilt intresserad av diverse självhjälpsböcker i samma kategori. Därför fann jag mig förvånad när jag faktiskt impulsköpte den här boken, och det behöver kanske inte påpekas att jag inte hade större förväntningar. Slutresultatet: mycket positivt överraskad. Som en person som också har ett självskadebeteende i bagaget förvånades jag över hur jag själv plötsligt kunde se ett tydligare mönster i vem jag var då och varför jag agerade på det sätt jag gjorde - trots att drygt ett decennium har passerat sedan dess.
Jag tyckte boken var väldigt ärlig när det kommer till psykisk ohälsa och självskada. Jag fick den rekommenderad av min psykolog och jag tyckte den hade en hel del intressanta insikter. Framförallt var den viktig för mig då den gav ett perspektiv av någon som hade återhämtat sig och kommit vidare i livet. Det gav mig framtidshopp när jag behövde det. Det finns givetvis ingen bok som ger svaren på alla frågor, men den gav mig förståelse och tröst.
En bok som alla borde läsa - oavsett om man har erfarenhet av självskadebeteende i sin närhet eller inte. En mänsklig, jordnära och enkel förklaring som ger stor förståelse och igenkänning för alla!