Tjuvarnas marknad

Ewa Johnsén-Tanguy #1

by Jan Guillou

Tjuvarnas marknad är en målande och underhållande skildring av människor vi läser om dagligen. Om de rika och mäktiga. Om de unga och bortskämda. Om människor vars enda mål är pengar och kändisskap. Och om ett land där den som stjäl lite får fängelse medan den som stjäl mycket går fri.

Genres: Fiction, Crime, Swedish Literature, Audiobook, Sweden, Contemporary, Roman

388 pages, Mass Market Paperback

First published January 1, 2004

About the author

Jan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou (born 17 January 1944) is a Swedish author and journalist. Among his books are a series of spy fiction novels about a spy named Carl Hamilton, and a trilogy of historical fiction novels about a Knight Templar, Arn Magnusson. He is the owner of one of the largest publishing companies in Sweden, Piratförlaget, together with Liza Marklund and his common-law wife, publisher Ann-Marie Skarp.

Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.

In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.

From Wikipedia

Reviews

[Niklas Laninge · Rating 2 out of 5]

Att läsa Guillou är lite som att titta på repriser från VM 94: det är lite spännande och man vill verkligen se hur det hela slutar men kvaliteten på innehållet är ljusår ifrån dagens standard.

Platta karaktärer, pinsamma sexscener och tafflig research. Kan det t o m vara så att Jan Guillou lyckats dra av vinköp tack vare denna bok?

[Ash Gawain · Rating 5 out of 5]

Sweden in the early 2000s. A series of burgling targets the super-rich in Stockholm. When insurance companies compensate the victims without further investigation, Inspector Eva Johnsén suspects something is not right.
The book is a cross-over between a detective story and a critic of the Swedish society. Not only is it a very entertaining, but it is also a must to read for whom wish to understand how traditionally social-democrat Sweden voted for the liberal right in 2006.
Unfortunately, not available in English.

[Izabella Bergström · Rating 2 out of 5]

En banal bok som saknar det där ”lilla extra”, tyvärr….

[Lars Jensen · Rating 2 out of 5]

Sjov krimi om det stockholmske jetsets excesser. Romanen er nok mest interessant for svenskere med trang til at vide mere om svensk kriminalret og lidt om vin og svenske malere. Romanen er usædvanlig lang i spyttet, men er ikke uden en vis underholdningsværdi - efter cirka 250 sider.

[Mikael Rudolfsson · Rating 5 out of 5]

Den här boken är en personlig favorit. Jag blir lika skadeglad åt de nyrika människorna varje gång jag läser den.

[Karoliina Loukari · Rating 3 out of 5]

Mitä enemmän luen Guillouta (eikä montaa lukematonta ole enää jäljellä) sitä voimakkaammin vahvistuu mielikuva, että kirjailijan tuotantoa ei kannata lukea yhtä sieltä, toinen täältä. Guilloulla on ihan oma maailmansa ja kokonaisuus hahmottuu eri osien, sarjojen ja päähenkilöiden kautta. Hamilton-sarja, Suuri vuosisata -sarja, Pahuus, tämä Ewa Johnsén-Tanquy -sarja - kaikissa on mukana samoja henkilöitä erilaisissa riemastuttavissa sivurooleissa, toistuvia teemoja eri tulokulmista ja tietenkin samoja miljöitä, jopa samoja katuja Tukholmassa ja aina kiinnitettynä joihinkin todellisiin, kulloisenkin ajan ajankohtaisiin tapahtumiin ja ilmiöihin. Guilloun tuotanto on (Ristiretki-trilogiaa lukuunottamatta) kuin yksi suuri ruotsalainen sosiaalinen kupla, johon lukija sukeltaa useista erilaisista kurkistusluukuista.
Jos ajattelen tätä kyseistä kirjaa yksittäisenä arvioitavana teoksena, se ei ole mikään erinomainen rikosromaani, joka esimerkiksi pitäisi pihdeissään nopeasti vaihtuvine odottamattomine juonenkäänteineen. Siinä ei ole väkivaltaa, mutta ei se varsinaisesti cozy crime -kirjallisuuttakaan ole. Juoni on varsin yksinkertainen ja hidastempoinenkin. Sen sijaan Guillou keskittyy talousrikollisuus -aiheensa yksityiskohtien kuvaamiseen sekä tämän uuden päähenkilönsä taustatarinan rakentamiseen. jälkimmäisen osalta Guillou äityi vähän yllättävästi jopa epäuskottavan romanttiseksi, mutta olen valmis antamaan sen anteeksi, koska sitä kautta mukaan saatiin taas yksi kiehtova hahmo lisää. Minulle itselleni kirjassa nautittavinta olivat Guilloulle tuttu tyyli (tietenkin), uskottaviin yksityiskohtiin panostaminen (kuten aina), henkilöhahmot (varsinkin Pahuudesta tutun Pierren ilmaantuminen tarinaan), sarkastinen huumori sekä keskittyminen rikollisten kampittamiseen terävällä älyllisellä pelillä, mikä tässä tapauksessa näkyi erityisesti päähenkilö Ewa Johnsénin kuulustelumetodiikassa.
Viihdyttävä avaus sarjalle, jonka seuraavat osat ovat jo lukujonossa, eritoten, koska tiedän Hamiltoninkin palaavan myöhemmin kuvioihin 😉.

[Nick · Rating 4 out of 5]

Ewa Järneklov, née Johnsén, nyskild fyrtioåring polisintendent, utreder en rad inbrott i mångmiljonklassen i överklassmiljö. Av en slump träffar hon fransosen Pierre Tanguy, som givetvis är barndomsvän med Erik Ponti (från Ondskan och Hamiltonserien).

Pierre Tanguy är en ekonomiskt oberoende elitsoldat och vinexpert som varit chef för en specialenhet som arbetade med operativ underrättelsetjänst. Det känns bekant på något vis. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är slappt att hitta på en karaktär som har exakt samma egenskaper som en annan karaktär man precis har skrivit tio böcker om, eller om det rentav är genialt: Hur två karaktärer som på ytan är exakt likadana kan ha så olika personligheter och utfall.

Själva storyn rullar på i rask takt. Östermalmsbrats, giriga direktörer, korrupta sossar, feminister, testosteronstinna ordningspoliser och Christian Diesen, alla får de sig en släng av sleven. Men om jag får gissa så är själva storyn sekundär. Det här är en polemisk bok, politisk agitation i skönlitterära kläder. En underbar bok om socialdemokraternas utveckling till ett nyliberalt högerparti. De har alltid svassat för överklassen (se Saltsjöbadsavtalet) men Guillou pekar underbart ut det absurda i deras politiska inriktning sedan 1980-talet där de helt har kapitulerat och blivit Svenskt Näringslivs lydiga tjänare.

PS. Är det ändå inte lite talande hur alla feta karaktärer i Guillous böcker beskrivs som korkade och odugliga (tills de möjligen själva bevisat motsatsen) medan vältränade alltid är kompetenta. Ironiskt nog luktar det rätt så mycket Ayn Rand (som inte själv var någon tiopoängare direkt) om beskrivningarna.

[Sasha Vatetco · Rating 4 out of 5]

Vilken intressant läsning det blev. Första sidor var inte särskilt lovande - någon beskrivning av en rike man och hans intresse för jakt, något utredning av stölder i rika svenskarnas hem, mittemot det alla beskrivningen av privatliv av en polisintendent Ewa Johnsén. Men komplotten får snart farten och denna Ewa Johnsén börjar sina utredningar med sitt manligt team, då får de bra ideér om vem kan vara de inte ordinarie tjuvar som kommer in så jätte lätt till varje hem de stjäl ifrån tavlor, juveler och konstigt nog vissa jätte dyra viner.

Allt detta utspelar sig under den stora händelsen av knivmord på utrikesministern Anna Lindh. Därför under tiden blir de flesta av Stocholms polis upptagna med jakten på Anna Lindhs mördare. Ewa får ändå alla tjuvar häktade och upprättar med stor framgång sitt privatliv till slut.

Man kan se omedelbart Jan Guillous hat mot nyrika direktörer och deras barn som tror att alla deras ofog kommer att stanna hemliga och fria från straff. Guillou försöker ställa dem till rättvisa i sin roman fast även här utan framgång. Till slut får de inte tillräckligt med fängelsetid och blir de inte av med sina miljarder ändå. Den mest intressanta tvisten blir på allt sista sidan. När en av poliserna Terje återkommer till sitt vanligt arbetsplats och hittar rapporten från sitt sista arbete innan han blev kallad till utredningen av den stora Tjuvligan. Då hittar han namnet av mördaren Mijajilo Mijajilovic i en vittnesbörd. Om inte bara den här stora tjuvar så kanske morden av Anna Lindh skulle inte alls hända.

[Big Satan · Rating 3 out of 5]

Man hoppas att rika människor, i alla fall de flesta av dem, inte stämmer in på Guillous nidbild av den ekonomiska överheten vars människosyn Mammon förvrängt. Storyn är intressant, men Guillou väver in flera sidospår som känns irrelevanta och ger helheten en spretig känsla. Huvudfåran är dock skarp och budskapet är kristallklart: världen är ej rättvis, i alla fall sett till samhällsstrukturer och rättssystem, och tragedier skulle kunna undvikas om prioriteringarna gick efter människovärden istället för pengar.

Betyg: 3 av 5

[Vesa Ollilainen · Rating 3 out of 5]

Hyvä yksinkertainen juoni. Antaa kuvaa poliisin kuulustelumetodeista varsinkin ylimielisten ja vastahakoisten kuulusteltavien tapauksissa. Antaa myös kuvan kirjoittajan erityismielenkiinnon kohteista: viinit ja metsästys. Miinuksena on löysä kuvailu asioista, jotka eivät vie juonta eteenpäin vaan tuntuvat lukijasta paikoitellen jopa kyllästyttäviltä. Pienemmällä sivumäärällä keskittyen olennaiseen olisi tähtiä tullut yksi tai kaksi enemmän.

[Thomas · Rating 4 out of 5]

Guillou er altid underholdende, og denne krimi er ingen undtagelse. Handlingsmæssigt er den ikke synderligt spændende eller overraskende, men den vinder betydeligt ved Guillous bidende, sorte, satiriske skildring af nyrige, møgarrogante, lethadelige skiderikker. Guillotinen slår til igen, og det en fornøjelse at læse (eller for mit vedkommende høre som lydbog).

[Laila · Rating 3 out of 5]

En skildring av Sverige under tidiga 2000-talet! Jag tyckte verkligen om Guillous bok. Möjligtvis lite väl mycket hopp från olika personers perspektiv och lite repetitivt, men annars njöt jag av språket, den kvinnliga medelålderskvinnan som huvudkaraktär och själva handlingen. Mycket intressant läsning!

[Bjarne Skjødt Hjaltalin · Rating 4 out of 5]

Fantastisk lille bog. Kan læses for sig selv, eller som en del af Guillous univers.

[Anna Björklund · Rating 4 out of 5]

Mycket välskriven och skarp med mycket humor och samhällskritik.

[Eva Garstedt · Rating 3 out of 5]

Inte det bästa han gjort, men det är aldrig fel med Guillou

[Alexander Lejdström · Rating 5 out of 5]

Rolig beskrivning av rikedomsfamiljer

[Kal Ström · Rating 3 out of 5]

Jag får stora utslag på min snobbismmätare när jag läser Guillou. Jag gillar det, jag vet ju det. Men jag har lite svårt att erkänna det. Kommer helst med undanflykter som att – Man vill ju ha något lätt ibland. Men varför är det en undanflykt? Jag gillar ju att läsa det av precis den anledningen. Guillou skriver som en Hollywood-film. Och Hollywood-filmer är en av mina passioner. Jag gillar att bli underhållen för en stund för att sedan i stort sett glömma vad jag ägnat timmarna åt. Jag gillar att håna detaljer med dem, men i stort sett njuter jag bara av upplevelsen att begrava mig i underhållning. Jag skall helt enkelt försöka bejaka min underhållningssjäl.
Det största problemet med att läsa Guillou är han själv. Hans självgodhet och hans ton. Precis det man älskar att hata i hans krönikor och i hans övriga framträdanden. Det svåraste att ta är hans självbild i boken, med den fantastiska Erik Ponti som alter ego. Nu har jag inte läst ”Ondskan”, men hur hänger den nya bilden av Pierre ihop med hans historia i ”Ondskan”? Den hänger inte ihop med filmen i alla fall.
”Tjuvarnas marknad” är den slarvigaste Guillou-boken jag läst och då har jag läst ganska många. Man riktigt märker hur han mest av allt kokade när han skrev den. Destillerat skulle man kunna se det som hans griniga krönikor som kommenterar samhällshändelser, i en för långt broderad form. Men mest av allt tänker jag på en blogg när jag läser.
Guillou kommenterar det som intresserar honom: försäkringsbolagen (bonussystem, krånglande utbetalningar till försäkringstagare, ohederlighet), polisen (otillräckliga utredningsresurser, SÄPO:s talanglöshet, internationella insatsstyrkans onödighet), rikedom (brats, kungafamiljen, girighet), ekonomisk brottslighet (contra vanligt tjyveri – straffskalor, utredningsresurser, svinighet). Och så plockar han in andra personliga intressen som konst, vin, jakt. En lång blogg löst sammanbunden i ett vitt, men personligt spektrum. Det skulle nästan vara intressant att leta tidningsartiklar till alla de syrligt nedskrivna detaljerna som hans språkrör i boken får uttala. För det är inte svårt att följa inrikesnyheterna som ligger till grund för kommentarerna. Naturligtvis har han även med en släng mot sin nya hang-up, oskyldigt dömda i pedofilmål, det ska ju nämligen hans nästa romanserie handla om satt i någon historisk kontext och jämförd med forntida häxjakter.
Och jag läser blogginlägget i boken som refererar till diskussionen i bloggosfären om karaktärer som finns i samma universum (glömt bort var jag såg den sist) när Anna Holt plockas med i historien. Där riktigt lyser det igenom av barnslig lycka i texten. Han verkar haft riktigt roligt när han lånat persondrag av Leif GW Perssons karaktär.
Men det är inte en särskilt bra bok. Just hans bubblande ilska gör det svårt för honom att hålla sig till formen. Han tappar formen och drivet, blir istället oftast mest agiterande. Har svårt att måla upp trovärdiga personligheter, särskilt i form av den kvinnliga huvudpersonen. Men ändock. Jag gillar det ändå. Trots, eller kanske till och med tack vare, att det inte är så bra.

[Joseph Sverker]

Guillou ger samhällskritik i spridda skurar efter samma metod som såningsmannen i Jesu liknelse. Och likt såningsmannen kan man förundras över avsaknaden av metod och mönster. Såningsmannen hade turen att viss sådd föll i god jord och Guillou har väl egentligen haft den turen han med då det är rätt underhållande att nära ens förakt mot överklassen med att låta ett par överklasslynglar bilda en osannolik inbrottsliga. Men än mer njutningsfullt är det väl att få beskriva hur osannolikt ohyfsat och ”brattigt” de uppträder i häktningsförhandlingarna och jag kan väl inte annat än erkänna att även jag njöt något. (Man kan dock fråga sig hur en far som inte vill att ens son ska bli bortskämd själv och ger honom månadspeng uppvisar alla dessa egenskaper själv i samma situation.)



Stilmässigt känns det som att Guillou lider av viss svårartad Hemingwaykomplex, speciellt i prologen. Men till skillnad från den mästerliga gestaltningen som Hemingway bemästrade känns Guillous stil mest styltig och självklar och utan vidare finess. Den nämnda samhällskritiken skrivs även den ofta gestaltande och då gärna med ett försök till dold ironi. Men den känns lika dold som en elefant i ett badkar. Bara en mycket närsynt person skulle undgå att upptäcka den och om elefanten själv har försökt dölja sig så är det bara skrattretande, vilket det ofta blir när Guillou verkar ha försökt dölja kritik mot t.ex. polisväsendet, feminister, överklassen och straffskalor över ekonomisk brottslighet genom att ”lite snygg” skriva in dem i bikommentarer hos karaktärerna.



Men i övrigt är karaktärerna visserligen platta och utan utveckling, men lyckade i sitt sammanhang. Bokens stora förtjänst är väl just själva kriminalgåtan och huvudhandlingen där viss spänning skapas och man vill gärna följa utvecklingen av fallet. Det är även intressant att följa huvudkaraktärens utveckling (så där kanske det fanns viss utveckling då, men inte i litteraturkritisk bemärkelse, då hon som person inte direkt förändras) efter skilsmässan.



En bok alltså som mycket väl kan få finnas i vissas hängmattor, men att Guillou skulle vara en stor författare motsäger jag mig och ställer mig rätt oförstående till. Att han däremot skriver underhållande och lyckas slå an till oss vanliga människors diverse fördomar på effektfullt sätt är klart. Tjuvarnas marknad översteg mina förväntningar något, men det ska sägas att de var lågt ställde då min bror nämnde att han enbart orkade sig igenom en sida innan han la ifrån sig boken och aldrig mer öppnade den.

[Fritzov · Rating 1 out of 5]

Flat out boring. It is very hard to understand what the different stories have to do with each other. I love Jan as a person and columnist but after reading he's book i can't understand what would make him a great author.

[Riku Sarlin · Rating 4 out of 5]

Ruotsin harjoittelua yhteiskuntakriittisellä satiirilla. Vähän sellaista standardi-älymystökamaa nuo kriitikin kohteet (yritysjohtajat, talousrikolliset ja heidän hemmoteltu jälkikasvuna). Mutta - teksti kulkee kyllä.

[Lisa · Rating 2 out of 5]

Platt skrevet....Dårlige personbeskrivelser.

[Ruzica · Rating 5 out of 5]

Jan Guillou does it again!

[josefinessen · Rating 3 out of 5]

Länge sedan jag läste men då gillade jag den mycket eftersom det var första gången jag (medvetet) läste något samhällskritiskt.

[Peter · Rating 3 out of 5]

Dessvärre forfarande aktuell tio år efter den kom ut. Överklassen och toppchefer verkar fortfarande inte lärt sig läxan.

[Dorthe Hornhaver · Rating 2 out of 5]

Læst på ferie sydpå - gad ikke ha' den med hjem, den skal alligevel ikke læses anden gang!