Den här sommaren älskar Ester och Isak varandra vettlöst. Den här sommaren kommer deras kärlekshistoria att solkas, falla sönder och återuppstå. Den här sommaren misshandlas en ung pojke till döds vid en stilla insjö. Och Isaks lillebror var där när det hände. Jessica Schiefauers roman är en förtätad och aktuell berättelse om kärlek, besatthet och om våld.
Jessica Schiefauer är född 1978 och uppvuxen i Kungälv utanför Göteborg. Hon har gått skrivarutbildningar på Fridhems folkhögskola, Bona folkhögskola och Nordiska folkhögskolan. Hon har även studerat svenska, engelska och litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och har en pedagogisk examen i språk och kreativt skrivande.Vid sidan om författarskapet arbetar Jessica med kurser i språk och skrivande.
Den här boken var det värsta boken jag läst i år än så länge, och jag är säker att ingen bok kommer att vara värre. När hundarna kommer var inte dålig på ett sätt så att det blir komiskt pågrund av att den är så dålig, utan den är dålig på ett sätt som får dig att tappa hoppet om mänskligheten.
Boken var tråkig, trots att den var precis under 300 sidor så kändes den otroligt slö, och detta kommer från någon som älskar långa böcker. Jag skulle beskriva att läsa den här boken som att vada genom en seg gyttja i dagar utan att göra några framsteg. Det var inte mycket som hände, det är inte den slags boken som du läser på kvällen och upptäcker från ingenstans att klockan inte är nio längre, utan tre. Mer action tack. Mer intressant interaktion mellan karaktärerna, och inte bara ren nonsens…
Hur var karaktärerna? Vidriga. Jag har inget emot karaktärer som är moraliskt gråa, tycker de är intressanta och fångar ens intresse om de är bra skrivna. Karaktären som var åt det moraliskt gråa hållet i den här boken tyckte jag förmodligen om mest av bokens karaktärer, men både han och de två andra huvudkaraktärerna gick mig bara på nerverna hela tiden, jag önskar att någon skulle kunna banka lite vett i dem.
Vår kill-huvudkaraktär Isak var så hemskt jobbig, han är en riktig utnyttjare, uttråkar dig till döds och har en en riktigt grov nivå av hybris. Glömde han att ingen gillar honom och att han har tur att ens Ester kollar på honom?
Ester, tjej-huvudkaraktären, var också väldigt jobbig. I början verkade hon ganska normal, men sen blev det drastiskt bara värre och värre. Hon glömmer helt bort sitt egna värde och betedde sig så sjukt ignorant och irrationellt. Hon tror att världen cirkulerar henne och hennes problem. När någon försöker förklara för henne att hon inte kan bete sig som hon gör blir hon arg på dem för att ”de inte förstår”. Jag tycker så synd om hennes föräldrar, och Isak (även fast jag avskyr honom) för hon är helt besatt och vägrar ge honom utrymme. I början kunde jag känna en slags empati för henne när han behandlade henne dåligt, men mot slutet kände jag bara att jag inte orkade bry mig helt ärligt. Ingen av Ester eller Isak hade någon positiv egenskap som vägde upp deras dåliga, om de ens kunde ha tillräckligt av positiva egenskaper för att få mig att överse de negativa.
Vår tredje huvudkaraktär Anton, Isaks lillebror, var väl lite bättre, men inte på det sättet att du tycker om honom, utan han får dig intresserad och faktiskt känna något. Men samtidigt var hans karaktär väldigt luddig, det känns inte som om författaren verkligen kunde förmedla vem han var, jag önskar att hon hade skrivit honom bättre, men idéen bakom var det inte något fel på. Jag är säker på att han är en komplex karaktär, även om vi bara får se en glimt av det.
Jag hade inga problem med skrivstilen, den stack inte ut för mig, kändes inte speciell. Men det var inget fel på den, jag kan se många tycka om den. Mycket metaforer, men de kändes irrelevanta för mig. Saknar mer beskrivning av världen. Men resten av skrivandet när det kommer till att berätta historien var inte så jätte bra, det nådde hursomhelst inte mig. Hela boken byggde upp till något, skapade teorier i ditt huvud, men slutet kom och gjorde mig väldigt besviken, allt kändes väldigt stressat. Säcken blev inte ordentligt hopknuten, synd. Jag skulle gärna vilja förstå mer av Antons karaktär och vad som motiverade hans val. Men han verkar ärligt inte veta själv, eller ha tillräckligt av ett eget sinne, så jag antar att det inte ens skulle vara möjligt.
Denna bok var helt enkelt inget för mig. Den var inte jättedåligt skriven pågrund av att författaren var oskicklig, utan jag gillade bara verkligen inte författarens val, den föll mig verkligen inte in på smaken. Även om jag inte är ett fan av böcker i denna genre, så var huvud-plotten ganska ok. Ett hemskt fall. Men jag önskar att plotten blivit bättre skriven, och att författaren hade tagit bättre beslut. Jag gillar att tycka om karaktärer och önska det bästa för dem, jag vill att de ska kännas riktiga, väcka känslor i mig, att känna skräcken när de ligger illa till. Men detta var inte ens sådan bok. Skulle karaktärerna vara mer älskvärda så skulle boken fått högre poäng från mig.
Jag är otroligt glad över att jag läst ut den den här boken, vet inte om jag hade klarat det om den var en enda sida längre. Så, nu önskar jag att jag aldrig mer behöver tänka på den. Var snälla mot era själva och välj en annan bok att läsa.
Hands down den starkaste boken som ni kommer att läsa under 2015. I grunden handlar boken om osunda relationer. Spåret med Isak och Ester och deras till en början glödande kärleksrelation som sedan blir något helt annat, mycket mörkare och desperatare, är - likt hela romanen - påfrestande att ta del av. Isaks bror Antons resa är dock rena golgatavandringen. Anton blir delaktig i ett brutalt mord som har stora likheter med John Hrons mord i Kungälv 1995 och detta påverkar både Esters och, såklart, Isaks och Antons familjer. "När Hundarna Kommer" är ingen bok som är lätt att läsa. Ändå kunde jag inte sluta. Schiefauer har här åstadkommit en roman som vibrerar på ett sätt som det var väldigt länge sedan jag upplevde - jag vill sträcka mig in i boken och säga till samtliga inblandade, "stopp, hejda er, ser ni inte vart ni är på väg?!" - i takt med att denna synnerligen mörka historia obarmhärtigt fortsätter att rullas upp inför mina ögon.
this book sucks the character sucks the plot is predictable they didn't even talk about the nazism and the love story sucks and the ending was so stupid the dogs get one star each in conclusion: the sucks except the dogs
När jag väl började läsa kunde jag inte sluta och det var så himla bra. Att man slukar en bok är ju alltid ett bra tecken!
men alltså - jag älskar cirkus allt, från metaforerna med hundar och sjön och språket överlag. Och personerna. som jag sympatiserar med. i princip oavsett vad de gjort. så jäkla obehaglig, men samtidigt så väldans viktig, läsning. LÄS! (Inte helt full pott pga kände liksom inte så mycket trots att jag är lyrisk över hur perfekt den är överlag. tror det har att göra med egna erfarenheter och hur nära man låter berättelsen komma en..)
Vissa kommer nog att kalla mig en ultra feminist men det måste sägas, kvinnosynen i denna boken va hemsk. Trodde under den första hälften av boken att den var skriven av en man med tanke på den typiska bilden av en kvinna som man många gånger ser i skönlitteratur, tills jag vände boken för att se vem som skrev den.
Ester är den typiska tjejen som man gång på gång får läsa om i skönlitterära böcker. Ester är blyg, smart, har stränga föräldrar, läser mycket, har aldrig haft någon slags av romantisk relation och såklart är hon bästa vän med en rebellisk tjej som ofta är i ohälsosamma förhållanden.
När Isak och Ester träffas så ska såklart Isak ta hand om henne (för tydligen så är Ester inte kapabel till detta själv)när Ester råkade skära sig på en klipp hell. Samt på deras första dejt när de är på tivoli så ska Isak hålla om henne och beskydda henne när hon blir rädd, för det har man ju inte hört 1000 gånger förr.
Isak är medveten om att han inte har känslor för Ester längre och är så himla nära att göra slut. Men så fort han behöver henne så låtsas han som om han fortfarande älskar henne. Allting är okej mellan dem så länge det är på Isaks villkor. När Isak och hans familj har det som tuffats så känner Ester att hon är klistret som håller ihop familjen. Isak har fått henne tro att han skulle göra vad som helst för henne men i själva verket så är det inte så. Han är bara för feg för att säga det till henne.
Inte bara att synen av Ester är skev och ohälsosam men även den toxic masculinity som förekommer flera gånger under bokens gång. Ett exempel är hur pappan i Isaks familj håller tillbaka sin sorg för att visa att han är stark. Han visar inte sina känslor genom kommunikation, varken verbalt eller fysiskt. Ännu en gång där ”män ska inte visa känslor” präglats in i våra hjärnor.
Jag förstår absolut varför många gillar denna boken då den har tagit inspiration av ett verkligt mord och hur alla runt om kring blir påverkade av detta. Men när jag som kvinna måste läsa ännu en bok om den ”typiska” tjejen så är det inte konstigt att jag aldrig skulle rekommendera någon att läsa denna bok.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Imatran surmien jälkeen - ja kaikkien järjettömien väkivallantekojen jälkeen - jatkuvasti hoettu kysymys on "miksi". Halu ymmärtää käsittämätöntä, tekijän siirtäminen sairaan kategoriaan, omasta pelosta kumpuavat uhkaukset ja yritys päästä ahdistuksesta nopeasti ohi tavalliseen arkeen täyttävät keskustelut ja lehdet muutaman päivän ajan.
Mitä, jos se oletkin sinä? Jos se on veljesi tai ystäväsi? Poikasi?
Rinnalla kulkee tarina rakkaudesta, joka alkaa kuin kaikki onnelliset tarinat, mutta nyrjähtää sijoiltaan kuten useimmat niistä. Kun elämä romahtaa, halu palata takaisin turvaan on kuitenkin liian suuri vastustettavaksi. Nuorten rakkaussuhteet kuvataan usein aika yksiulotteisina ja traagisuudessaan ja menetyksissäänkin hiukan alentuvasti katsottuina. Kun rakkaus joutuu kypsymään, pilaantumaan, huolehtimaan ja kestämään, sitä on katsottava toisin.
Lopulta Ester ja Isak on kirja äärimmäisistä vallankäytön tavoista ja osoittaa, kuinka rakkaudellakin voi vangita, huolenpidolla melkein tappaa kaikki osapuolet.
Vuoden 2017 ensimmäinen luettu kirja on tässä. Ei ehkä kirjapinoni kirkkain tähti, mutta ihan hyvä tapa potkia lukujumia auki ja lämmitellä, josko seuraavat kirjat rullailisivat paremmin. (Olen tänä vuonna aloittanut about kymmentä kirjaa, joista yhtäkään en ole jaksanut lukea ennen tätä.)
En tiedä onko tämä enemmän tarina vaikeasta ensimmäisestä rakkaudesta vai väkivallasta, mutta molemmista se kertoo. Minusta se olisi voinut kertoa vain toisesta, nyt kirjassa oli paljon tavaraa ja rönsyä.
Nuortenkirjana minusta oikein hyvä tarinan, näkökulmien ja kielen puolesta. Mutta näin vanhempana lukijana kirja ei tehnyt mitään sen suurempaa vaikutusta. Kirja oli enemmän tai vähemmän ok.
Egentligen hade jag inte tänkt läsa den här boken, men sedan verkar alla planeter ha ställt sig i exakt rätt position och plötsligt låg boken här hemma och Kulturkollo skulle bokcirkla om den. Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2015/11/na...
Jag kan se att den här boken hade kunnat vara mer utbygd än vad den är, att den i sin korthet lämnar en del att önska. Jag håller med om att karaktärerna är frustrerande af, men ändå engagerade de mig. Jag vet inte om jag blev så drabbad på grund av att den så tydligt är baserad på mordet av John Hron, men något gjorde den med mig. Glad att jag läste den trots att jag är typ ett decennium sen till tåget...
"Det är inte en sann berättelse. Men den är inte heller osann."
So this book happened yesterday! Finished a little over midnight. This was just crazy addicting, dark and wonderful. Needs reading, unfortunately it's not translated to English.
*There's probably multiple trigger warnings in this book, but for me the most notable is there is a scene with animal abuse in the first part of the book. Worth noting.
På ett sätt avskydde jag boken,och på ett sätt...så är den helt okej.
Vi börjar med karaktärerna. Jag hatar både huvudkillen Isak och huvudtjejen Ester. Isak för att han är ett otroget och fegt kräk, och Ester för att hon inte ser de bra saker hon har i sitt liv och klänger fast vid Isak även när hon får reda på att han var otrogen. Otrogenhet får mig alltid att må illa, och det förstörde boken totalt,även om jag vet att det inte var något författaren menade.
Den enda intressanta karaktären är Anton, Isaks bror. Även när han gjorde något fruktansvärt så förstod jag honom, även när det bara var konstigt. I varje människa kan något ont komma ut, även när man är en vanlig tonåring.
Själva språket och skrivandet är vackert, och det förväntade jag mig av författaren eftersom jag för många år sen också läste en annan bok av henne som heter "Pojkarna". I vilket fall som helst är denna en okej bok, men det är faktigst böcker som denna jag helst undviker att läsa böcker av svenska författare.
Platta och toma karaktär som man inte känner någonting för. Boken kommer inte igång förräns mordet i boken händer, vilket händer när man har läst typ 25% av boken. Den är uppbyggd på ett sådant sätt att man ska lära känna karaktärerna först innan mordet sker, men det tycker jag är något som författaren misslyckas med. Det är iallafall tur att boken är kort, var tvungen att läsa den i skolan :')
Jag förstår vad författaren vill åstadkomma med den här berättelsen, men tyvärr fungerar det inte för mig. Karaktärerna är för stereotypa och det känns som att det blandats perspektiv hej vilt.
Det är sällan jag läser ungdomsböcker, men den här fick jag i ett julklappsbyte och det är jag glad för. Berättelsen har mordet på John Hron som bakgrund men det här är en roman med fiktiva gestalter. Mordet är inte heller berättelsens egentliga centrum, det är istället relationen mellan Ester och Isak. Men, den relationen är helt kopplad till efterspelet. Beroendet av varandra. Tryggheten som söks. Uppgåendet i den andra. Det är starkt skildrat och språket är klart vassare än vad det brukar i genren.
För mig som är uppvuxen i den nynazistiska eran på 90-talet (jag är jämngammal med karaktärerna i boken) och dessutom i en stad som var något av ett centrum för rörelsen kommer en del minnen upp när det gäller skildringen av Isaks bror. Jag hade unga pojkarna som honom runt mig i skolan och på stan. Det blir så märkligt att tänka tillbaka på det. Se det med vuxna ögon och distans. Fundera på vad som passerade som normalt. Koppla det till dagens situation. Boken sätter verkligen igång tankar. Det här är helt enkelt jäkligt bra litteratur!
Flera starka och viktiga teman, som säkert kan bli bra diskussion och som väcker mycket tankar, och berättad med ett språk som tilltalar mig mycket. Det är en fantastisk skildring av att vara ung och först bli förälskad i och därefter besatt och beroende av en annan människa, till den grad att det blir ohälsosamt. Tyvärr tycker jag nog att det spårade ur väl mycket mot slutet, just den biten, så det drar ner den lite. Blev lite besviken på slutet. Det blir dock ändå fem stjärnor eftersom den fick mig att fastna och jag sträckläste hela på en dag, en känsla som ju långt ifrån alla böcker ger (och som man jagar som vore det kicken av heroin).
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det jag gillar mest med boken är karaktärerna. Jag tror att många ungdomar kan känna igen sig i Ester och hur hennes relation till Veronica är, och kan känna de känslor som Isak känner efter mordet. Samtidigt finns det också mycket som går att ifrågasätta kring Esters handlande och hennes relation med Isak. Trots att boken egentligen handlar om ett mord på en ung person finns det alltså så mycket mer att diskutera kring vad gäller exempelvis alkohol, relationer, identitet, föräldrar och att känna tillhörighet. Det finns också mycket att samtala kring vad gäller symbolik (ex. hundarna) och dramaturgi. Jag kommer att arbeta med denna med mina åttor. Det ser jag fram emot!
Det här var riktigt intressant och bra. Den fick mig att tänka på mordet på John Hron. Jag var 11-12 år när det mordet begicks och har inte jättebra koll på hur allt gick till. En sak som jag stör mig oerhört mycket på är att Sabatons låt "Carolus Rex" citeras vid flera tillfällen som att det är en nynazistisk låt. Det är det absolut inte.