What do you think?
Rate this book
Spill: En damroman
En författare får brev från en av sina läsare. Det är en gammal dam på spanska solkusten som känner igen sig på ett familjefoto från 30-talets Lund, beskrivet i en av författarens romaner.
Breven mellan norr och söder växer i antal och leder vidare till i skolkataloger, Veckojournalen och hemsidor på nätet.
Bilden av familjen Carlsson, där Hedda är enda dottern, tätnar efterhand genom den gamla Heddas brev och författarens "bredvidläsning". Parallellt med detta växer en berättelse om Hedda fram. Om hur hela hennes liv kom att formas av tillfälligheter och ogenomtänkta beslut när hon var nitton, tjugo. Slumpen, eller ödet, kastade henne ur den lugna kurs som verkade given för en flicka ur övre medelklassen. Och facit blev en pensionerad hemmafru i södra Spanien.
Mellan författaren och den gamla Hedda råder dragkamp om mening. Författaren förälskar sig i dåtid och det som inte blev, Hedda intresserar sig för nuet som är, och protesterar mot idén att hennes liv kanske blev förspillt.
Breven mellan norr och söder växer i antal och leder vidare till i skolkataloger, Veckojournalen och hemsidor på nätet.
Bilden av familjen Carlsson, där Hedda är enda dottern, tätnar efterhand genom den gamla Heddas brev och författarens "bredvidläsning". Parallellt med detta växer en berättelse om Hedda fram. Om hur hela hennes liv kom att formas av tillfälligheter och ogenomtänkta beslut när hon var nitton, tjugo. Slumpen, eller ödet, kastade henne ur den lugna kurs som verkade given för en flicka ur övre medelklassen. Och facit blev en pensionerad hemmafru i södra Spanien.
Mellan författaren och den gamla Hedda råder dragkamp om mening. Författaren förälskar sig i dåtid och det som inte blev, Hedda intresserar sig för nuet som är, och protesterar mot idén att hennes liv kanske blev förspillt.
447 pages, Paperback
First published August 1, 2010
13 people are currently reading
198 people want to read
About the author
Sigrid Combüchen
16 books7 followersSigrid Combüchen (born January 16, 1942) is an award-winning Swedish novelist, essayist, literary critic and journalist.
Sigrid Combüchen was born in Solingen (in the Ruhr territory). Shortly after the War her family moved to Sweden.
Sigrid Combüchen was born in Solingen (in the Ruhr territory). Shortly after the War her family moved to Sweden.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 23 of 23 reviews
April 15, 2022
”Man lever som man kan.”
För Spill vann Combüchen Augustpriset 2010. Det märkliga är att jag har aldrig hört talas om den, förrän jag hittade den i listan över Augustprisvinnare. Nog för att jag 2010 var i nybliven-mamma-bubblan med allt vad det innebär, men att jag som genomgått kurser med feministiska och litteraturvetenskapliga inriktningar inte fått den här nämnd för mig, anser jag vara närapå kriminellt. (Om det inte är så att jag glömt bort det.) (Det kan vara så också.) (Förmodligen är det så.)
Det här liknar inget jag tidigare läst (förutom möjligen Monika Fagerholms stil). Det är en rasande feministisk roman, mycket mogen och komplex i sin framställning. Språkligt och berättartekniskt är den helt outstanding. Inledningsvis har jag svårt för stilen. Läsningen kräver mycket koncentration och det fungerar inte att snabbläsa. Det är alltså ingen lättläst roman. Men. Så. Värt. Ansträngningen.
Det pågår flera parallella historier och perspektivskiften. Skeenden kommer inte i kronologisk ordning. Romanen är lite som en Matrjosjka med flera dockor inuti. Huvudkaraktären Hedda glider iväg i tankarna, hon associerar fritt mellan olika ämnen och fritt i förhållandet till tid. Det gör att jag ibland tappar tråden och måste gå tillbaka i texten. Från början upplever jag texten rörig, men efter cirka hundra sidor vänjer jag mig. När jag fått grepp om det tycker jag att författaren med sin prosa lyckas förmedla hur fragmentariskt och komplext det mänskliga livet är. Hur splittrat och liksom omgivet av spill som tillsammans bildar något ändlöst och ogripbart. Den lilla människan med det omätliga medvetandet som måste förhålla sig till den stora världen och allt vad den innehåller. Vad är kärnan och vad är spill i ett människoliv. Spill är definitivt något man kan bygga en mångbottnad roman av, det har författaren visat. På samma gång som den är mångbottnad, komplex och splittrad håller den som helhet en tydlig linje. Prosan är tät och extremt välskriven men samtidigt med vad jag upplever som lätthet och espri. Jag är djupt imponerad.
”Är skådespeleri ett ändamål? Nej det är ett medel. Konst är ett medel för andra ändamål (även om den inte skall tjäna). Och särskilt konstnärer, som tolkar andras verk och ingår i en ensemble som är en helhet, är medel för helhetens ändamål. Om konstnären låter medlen bli så utsökta och folk skall luras att beundra gesten som äkthet, då stjäl man föreställningen. Man taar bort den vidare meningen med det hela och gör sin egen prestation till slutmål.”
Det handlar om Heddas liv som utspelar sig på 30-talet i Lund. Här finns också en författare vid namn Sigrid Combüchen, som brevväxlar med en Hedwig Langmark. Författaren påpekar att allt i romanen är påhittat. Fusionen mellan fakta och fiktion tillför en extra dimension.
”På Strindbergs tid och åttio år före och efter kallades det nyckelroman, då krånglade författare med att sätta en genomskinlig förklädnad på folk de önskade räfsa. I stället för att leka med sådana låtsas hade man nu i öppenhetens och/eller kommersens namn låtit genren övergå i jag- och dagboksform och det var visst meningen att man då skulle tro på ljugandet därför att det var autentiskt. (Gud så naivt…)”
Jag skulle säga att det här är en litterär uppgörelse med vilka möjligheter som finns för kvinnor att forma sina liv. Om att hon väldigt lätt hamnar i det hon är predestinerad till. Att bli vid sin läst. Att oavsett intentioner, högtstående planer eller talanger ändå sluta som hemmafru, via vägen man och barn. Eller så väljer man den smala lilla otillgängliga och nästan helt igenväxta stigen, men då får man vara beredd på att vandra ensam, bli riven i ansiktet av utstickande grenar, sjunka ner rejält i gyttjan och branta uppförsbackar. En kvinna på Heddas tid som lyckades ta sig igenom den trånga passagen, förlorade sin tillhörighet som kvinna. Att som kvinna följa sin drömmar OCH vara del i familj verkar fortfarande vara väldigt svårt.
”’Det handlar om dig’, sade han. ’Unga kvinnor som kommer till storstan för att visa vad de kan.’ Hedda svarade inte. Hur kunde han vara så oseende? Båda filmerna handlade om att låta drömmarna fara och bli fru. Eller konstnär och karriär om m an anser sig förmer. Men vad kunde hon säga om det? Vad är det för mening att peka ut vad en annan inte ser? Hon hade inte lust att prata om kvinnosaken, allt kvinnosaken sade lät som självklarheter, det var inget att prata om, man fick bevisa i stället, övertyga sig själv.”
Det är väldigt stor mening med att Sigrid Combüchen skriver om kvinnosaken. Jag tvivlar på att någon kan komma ut på andra sidan av den här romanen och inte vara feminist. Jag skulle vilja rekommendera den här till Göran Lambertz.
För Spill vann Combüchen Augustpriset 2010. Det märkliga är att jag har aldrig hört talas om den, förrän jag hittade den i listan över Augustprisvinnare. Nog för att jag 2010 var i nybliven-mamma-bubblan med allt vad det innebär, men att jag som genomgått kurser med feministiska och litteraturvetenskapliga inriktningar inte fått den här nämnd för mig, anser jag vara närapå kriminellt. (Om det inte är så att jag glömt bort det.) (Det kan vara så också.) (Förmodligen är det så.)
Det här liknar inget jag tidigare läst (förutom möjligen Monika Fagerholms stil). Det är en rasande feministisk roman, mycket mogen och komplex i sin framställning. Språkligt och berättartekniskt är den helt outstanding. Inledningsvis har jag svårt för stilen. Läsningen kräver mycket koncentration och det fungerar inte att snabbläsa. Det är alltså ingen lättläst roman. Men. Så. Värt. Ansträngningen.
Det pågår flera parallella historier och perspektivskiften. Skeenden kommer inte i kronologisk ordning. Romanen är lite som en Matrjosjka med flera dockor inuti. Huvudkaraktären Hedda glider iväg i tankarna, hon associerar fritt mellan olika ämnen och fritt i förhållandet till tid. Det gör att jag ibland tappar tråden och måste gå tillbaka i texten. Från början upplever jag texten rörig, men efter cirka hundra sidor vänjer jag mig. När jag fått grepp om det tycker jag att författaren med sin prosa lyckas förmedla hur fragmentariskt och komplext det mänskliga livet är. Hur splittrat och liksom omgivet av spill som tillsammans bildar något ändlöst och ogripbart. Den lilla människan med det omätliga medvetandet som måste förhålla sig till den stora världen och allt vad den innehåller. Vad är kärnan och vad är spill i ett människoliv. Spill är definitivt något man kan bygga en mångbottnad roman av, det har författaren visat. På samma gång som den är mångbottnad, komplex och splittrad håller den som helhet en tydlig linje. Prosan är tät och extremt välskriven men samtidigt med vad jag upplever som lätthet och espri. Jag är djupt imponerad.
”Är skådespeleri ett ändamål? Nej det är ett medel. Konst är ett medel för andra ändamål (även om den inte skall tjäna). Och särskilt konstnärer, som tolkar andras verk och ingår i en ensemble som är en helhet, är medel för helhetens ändamål. Om konstnären låter medlen bli så utsökta och folk skall luras att beundra gesten som äkthet, då stjäl man föreställningen. Man taar bort den vidare meningen med det hela och gör sin egen prestation till slutmål.”
Det handlar om Heddas liv som utspelar sig på 30-talet i Lund. Här finns också en författare vid namn Sigrid Combüchen, som brevväxlar med en Hedwig Langmark. Författaren påpekar att allt i romanen är påhittat. Fusionen mellan fakta och fiktion tillför en extra dimension.
”På Strindbergs tid och åttio år före och efter kallades det nyckelroman, då krånglade författare med att sätta en genomskinlig förklädnad på folk de önskade räfsa. I stället för att leka med sådana låtsas hade man nu i öppenhetens och/eller kommersens namn låtit genren övergå i jag- och dagboksform och det var visst meningen att man då skulle tro på ljugandet därför att det var autentiskt. (Gud så naivt…)”
Jag skulle säga att det här är en litterär uppgörelse med vilka möjligheter som finns för kvinnor att forma sina liv. Om att hon väldigt lätt hamnar i det hon är predestinerad till. Att bli vid sin läst. Att oavsett intentioner, högtstående planer eller talanger ändå sluta som hemmafru, via vägen man och barn. Eller så väljer man den smala lilla otillgängliga och nästan helt igenväxta stigen, men då får man vara beredd på att vandra ensam, bli riven i ansiktet av utstickande grenar, sjunka ner rejält i gyttjan och branta uppförsbackar. En kvinna på Heddas tid som lyckades ta sig igenom den trånga passagen, förlorade sin tillhörighet som kvinna. Att som kvinna följa sin drömmar OCH vara del i familj verkar fortfarande vara väldigt svårt.
”’Det handlar om dig’, sade han. ’Unga kvinnor som kommer till storstan för att visa vad de kan.’ Hedda svarade inte. Hur kunde han vara så oseende? Båda filmerna handlade om att låta drömmarna fara och bli fru. Eller konstnär och karriär om m an anser sig förmer. Men vad kunde hon säga om det? Vad är det för mening att peka ut vad en annan inte ser? Hon hade inte lust att prata om kvinnosaken, allt kvinnosaken sade lät som självklarheter, det var inget att prata om, man fick bevisa i stället, övertyga sig själv.”
Det är väldigt stor mening med att Sigrid Combüchen skriver om kvinnosaken. Jag tvivlar på att någon kan komma ut på andra sidan av den här romanen och inte vara feminist. Jag skulle vilja rekommendera den här till Göran Lambertz.
June 21, 2020
En ganska krävande bok, eftersom den inte berättas kronologiskt utan hoppar fram och tillbaka både i tid och perspektiv. Men jag gillar den ändå. Tankar om ett liv kan gå till spillo eller inte funderar jag vidare kring. Även resonemang kring var slumpen tar en, ens skyldighet till sin familj och hur man ska utvärdera sitt liv var tänkvärda.
Att den utspelar sig i 30-talets Lund och Stockholm förgyllde boken, det är ju mina två hemstäder.
Att den utspelar sig i 30-talets Lund och Stockholm förgyllde boken, det är ju mina två hemstäder.
August 23, 2020
Äntligen klar! Den här gick trögt att läsa. De många perpektiven, tidshoppen, de osympatiska karaktärerna (typ alla, även jagberättaren), jag vet inte, jag fick aldrig riktigt något grepp, inget tycke. Borde gilla metabiten, men den kändes mest underlig. Språket ojämnt och inkonsekvent i känsla, gammalsvenska och knulla, kuk och fitta? Mja. Nja. Inte min kopp té.
May 8, 2022
Gömt i en massa utsvävningar, perspektivbyten och genreöverskridande beskrivningar finns en riktigt bra och välberättad historia. En redaktör borde ha fått författaren att döda sina älsklingar så hade det blivit ett litet mästerverk.
Read
January 22, 2012Jag tycker mig ha sett ordet formfulländad i sammanhang med denna roman och jag kan inte annat än att hålla med. Boken är imponerande skickligt upplagd och formen, språket, den fiktiva illusionen hålls samman på en sån konsekvent nivå att jag måste nypa mig i armen för att inte (som Daniel Sjölin) skriva ett mail till Hedda och förvänta mig ett svar. Combüchen skapar en vardagsroman, eller en roman i vardagen, som är fullt trovärdig samtidigt som den faktiskt är en damroman, men som helt går över och transcenderar genren. Det här är nog även något av de mesta lyckade tillfällena då författaren gör fiktion av sig själv och skriver in sig i boken. Man kanske inte kan ta med Proust i jämförelsen, men utöver det, eller också kan man det. Språket är skenbart enkelt, men samtidigt så mättat och substantiellt att man ibland måste lägga ifrån sig boken när man läst en längre stund. En bekant jämförde det med Herta Müllers språk. Det vet jag inget om, men det vore intressant att undersöka vidare. Jag vet inte riktigt hur Combüchen lyckas att få till den här otroligt kärnfulla språkliga karaktären, men språket är som husmanskost när den är som allra mest vällagad, mättande och närande, varje uns av råvarorna har tagits till vara. Spill är med andra ord väl värd att läsa och i mitt tycke mycket värd sitt Augustpris bara utifrån sin egna inneboende kvalitet och utan att jämföra med de andra nominerade.
December 28, 2017
En vindlande historia om en kvinnas uppväxt. Spill är det som aldrig blir, det som kunde varit. Alla kan nog känna igen sig i det.
Välskrivet, vältänkt. Möjligtvis lite långt.
Välskrivet, vältänkt. Möjligtvis lite långt.
July 13, 2011
Ingen bok för mig. Jag ha la ner efter 1/3. Säkert en mycket bra bok men mig roade den inte.
This entire review has been hidden because of spoilers.
January 4, 2018
Ja, kanske detta är höglitteratur, men ack så torr.
March 6, 2019
En bok som var ganska krävande att ta sig igenom, men ändå var mödan värd.
Fint om allt det där som kunde ha blivit, men aldrig blev.
Fint om allt det där som kunde ha blivit, men aldrig blev.
July 28, 2023
Intressant men svårläst fragmentarisk historia, fångade mig mer på slutet men hade svårt att bli helt drabbad av Heddas liv. Intressant koncept med tankar om ett liv till spillo.
February 18, 2024
För avancerad för min smak. Lade väldigt mycket energi på den, hade släppt den tidigt om jag inte bestämt mig för att läsa alla Augustprisvinnare. :)
May 29, 2020
Läs min recension här: http://elilaserochskriver.se/spill-si...
October 6, 2012
A truly great novel. It takes a while to get into this book (the structure isn't always easy to read and it's multi-layered; in fact it sometimes reads like a puzzle), but once you get the hang of it, it won't let you go.
Full of acurate, everyday life philosophy too.
A book to read and re-read.
My copy already has lots of pencil marks in it...
Full of acurate, everyday life philosophy too.
A book to read and re-read.
My copy already has lots of pencil marks in it...
September 2, 2012
Jag ville så gärna tycka om den här boken, den var ju byggd på en sån bra idé. Men ju mer jag läste, ju mer mynnade historien ut i ingenting. Beskrivningarna av Stockholm på den tiden och Heddas olika äventyr var så bra skrivna så jag sätter 2 stjärnor, men boken som helhet lade jag ifrån mig och tänkte bara - varför?
December 9, 2012
Very peculiar style, both stylistically and graphically. 450 pages of uneasy reading that become redable after maybe three thirds of the book. Things coming to their places too late in the book so a reader cannot realy follow it hte way they shoud so as to be able ot actually ENJOY it. If it wasn't for work, I would never have read this book. An award winner or not.
August 22, 2013
Givande och tänkvärd. Belyser intressanta frågor (kärlek, familj, att bli vuxen, krav, förväntningar, historiska aspekter, kvinnorollen ...). Strukturen är intressant och spännande. Bitvis svårt att hänga med och förvirrande.
Känds nu som att den klart var mödan värld. Läsvärd!
Känds nu som att den klart var mödan värld. Läsvärd!
July 19, 2016
Read the Polish version in fantastic translation of Dominika Gorecka, titled Skrawki. The history of one women's life, starting before war until modern times. Good narration, a bit mixed but giving very detailed story how it is to grow up in a bigger family in 30-ties in the southern Sweden.
Read
December 11, 2010It can be difficult to follow the different threads in the story, but a well written novel.
March 29, 2015
Started this but gave it up after 215 pages, couldn´t bare to read all 450... so boring!
February 18, 2016
Jag har börjat på boken flera gånger, men givit upp för att det gick så trögt. Nu tog jag mig samman och blev faktiskt riktigt förtjust. Ett underbart sätt att berätta en historia (eller flera...)
October 19, 2021
Gick absolut inte att slöläsa men vad absolut mödan värd.
Read
February 7, 2013A sad story about how very narrow the opportunities were for women 100 year ago.
Displaying 1 - 23 of 23 reviews