What do you think?
Rate this book
Till sanningens lov: rammakaren Theodor Marklunds egen redogörelse
Swedish
271 pages, Hardcover
First published January 1, 1991
4 people are currently reading
94 people want to read
About the author
Torgny Lindgren
49 books106 followersGustav Torgny Lindgren was a Swedish writer.
Lindgren was the son of Andreas Lindgren and Helga Björk. He studied in Umeå to become a teacher and worked as a teacher until the middle of the 1970s. He was for several years active as a local politician for the Swedish Social Democratic Party. In the 1980s he converted to the Catholic faith.
Lindgren began as a poet in 1965 but had to wait until 1982 for his breakthrough, with The Way of a Serpent (Swedish: Ormens väg på hälleberget). Lindgren has been translated into more than thirty languages and was one of Sweden's most internationally successful contemporary writers. He became a member of the Swedish Academy in 1991.
Lindgren was the son of Andreas Lindgren and Helga Björk. He studied in Umeå to become a teacher and worked as a teacher until the middle of the 1970s. He was for several years active as a local politician for the Swedish Social Democratic Party. In the 1980s he converted to the Catholic faith.
Lindgren began as a poet in 1965 but had to wait until 1982 for his breakthrough, with The Way of a Serpent (Swedish: Ormens väg på hälleberget). Lindgren has been translated into more than thirty languages and was one of Sweden's most internationally successful contemporary writers. He became a member of the Swedish Academy in 1991.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 22 of 22 reviews
November 2, 2017
La rock-star e l'amico contemplativo
T. Lindgren, scrittore svedese scomparso qualche mese fa, per vari anni fece parte del gruppo che assegna il Nobel per la Letteratura.
"Per amore della verità" , libro molto bello e di gradevole lettura, ha come protagonisti un giovane uomo, "l'unico corniciaio intellettuale di tutta la Svezia", e Paula, dapprima bambina-prodigio come pianista e cantante, poi celeberrima rock-star. Lei, figura di strettissima attualità ; lui, uno dei più bei personaggi maschili della letteratura contemporanea : amante dell'arte e spirito contemplativo, richiama alla mente, in chiave moderna, il Principe Myskin del romanzo "L'idiota" di Dostoevskj.
Il giovane uomo, libero da ogni attaccamento al denaro, riesce fortunosamente ad avere un dipinto dal valore inestimabile che rappresenta l'immagine della Madonna, quadro che ama smisuratamente.
La sua unica amica, in un legame che dura fin dall'infanzia, è Paula, la cantante di notorietà sbalorditiva : quanto ai suoi spettacoli, scrive un giornalista, nel Regno di Svezia non si è mai visto nulla di simile.
Il tema di fondo, attualissimo, riguarda i meccanismi del successo e l'ambiguità fra autenticità e falsificazione, aspetti spesso strettamente legati, come nel caso di Paula costretta a vivere in un mondo in cui "niente esisteva di per sé, tutto rappresentava qualcos'altro", in una vita di smarrimento, di sola apparenza.
Le cose si complicano anche per il colto corniciaio, la cui intelligente ingenuità ci offre vari momenti di involontario umorismo.
Che la falsificazione sia espressione che più connota la nostra smarrita epoca contemporanea ? E come recuperare l'autenticità per chi si è perduto ?
T. Lindgren, scrittore svedese scomparso qualche mese fa, per vari anni fece parte del gruppo che assegna il Nobel per la Letteratura.
"Per amore della verità" , libro molto bello e di gradevole lettura, ha come protagonisti un giovane uomo, "l'unico corniciaio intellettuale di tutta la Svezia", e Paula, dapprima bambina-prodigio come pianista e cantante, poi celeberrima rock-star. Lei, figura di strettissima attualità ; lui, uno dei più bei personaggi maschili della letteratura contemporanea : amante dell'arte e spirito contemplativo, richiama alla mente, in chiave moderna, il Principe Myskin del romanzo "L'idiota" di Dostoevskj.
Il giovane uomo, libero da ogni attaccamento al denaro, riesce fortunosamente ad avere un dipinto dal valore inestimabile che rappresenta l'immagine della Madonna, quadro che ama smisuratamente.
La sua unica amica, in un legame che dura fin dall'infanzia, è Paula, la cantante di notorietà sbalorditiva : quanto ai suoi spettacoli, scrive un giornalista, nel Regno di Svezia non si è mai visto nulla di simile.
Il tema di fondo, attualissimo, riguarda i meccanismi del successo e l'ambiguità fra autenticità e falsificazione, aspetti spesso strettamente legati, come nel caso di Paula costretta a vivere in un mondo in cui "niente esisteva di per sé, tutto rappresentava qualcos'altro", in una vita di smarrimento, di sola apparenza.
Le cose si complicano anche per il colto corniciaio, la cui intelligente ingenuità ci offre vari momenti di involontario umorismo.
Che la falsificazione sia espressione che più connota la nostra smarrita epoca contemporanea ? E come recuperare l'autenticità per chi si è perduto ?
September 27, 2022
På framsidan sägs det att TL är en ”otrolig fabulator” som här slår ”alla rekord” - svårtoppad recension. Kan bara tillägga att det var knasigt att vara utanför Västerbotten och att boken bjöd på ett för torgny ovanligt välgenomfört slut.
December 17, 2021
Busques el libro que busques en Goodreads siempre hay un comentario de alguien diciendo que ese es uno de sus libros favoritos. Todos los libros del mundo son, en algún momento dado, los favoritos de al menos una persona. El libro que más aborrezcamos o que menos huella nos haya dejado es el favorito de alguien. Me pregunto qué otros libros tiene que haber leído una persona para que este de Lindgren sea uno de sus favoritos. Me pregunto por qué no me ha ocurrido a mí: por qué esta novela no se ha convertido en una de mis favoritas, a pesar de lo mucho que me gustó el comienzo y el estilo. Me pregunto si nuestros libros favoritos se convierten en nuestros favoritos por una cuestión de calidad o simplemente de casualidad. El narrador de esta novela también se pregunta si todo es casual. Algo se me debe de haber pegado.
January 11, 2014
One of my favorite books, definitely.
September 15, 2021
Geweldig boek van Torgny Lindgren. Waarom is dit boek als enige van zijn oeuvre sinds "De Weg van de slang" niet naar het Nederlands vertaald? Het is net zo'n meesterwerk als de rest. Jammer van de naargeestige cover van deze Engelse vertaling, die totaal niet de sfeer van het boek vangt.
De Nederlandse titel zou luiden: "Lof der waarheid - het eigen verhaal van lijstenmaker Theodor Marklund". Het bevat veel vertrouwde Lindgren-ingrediënten: min of meer contactgestoorde eigenzinnige mensen in afgelegen delen van Zweden, het belang van kunst om het leven zin te geven, filosofie, humor. Vrij uniek in Lindgren's oeuvre is dat dit ook echt een liefdesgeschiedenis is, maar eentje die in geen enkel opzicht aan de Hollywood- en romannetjesclichés voldoet. Belangrijk thema in dit boek is de vraag "Wat is waarheid"? Ofwel: wat is echt, wat is authentiek? Het motief "vervalsing" komt op talloze verrassende manieren terug. Wat is echte kunst, wat is nep? Wat is echte liefde, wat is nep? Wat is echt schrijven, wat is nep? En de antwoorden zijn nooit simpel, clichématig of eenduidig. Dit boek is wat eigentijdser dan de meeste boeken van Lindgren. Het speelt rond 1990, met een in 1964 geboren hoofdpersoon, en zijn 10 jaar jongere jeugdvriendinnetje dat als een soort Zweedse Britney Spears een raketachtige, volledig door een dubieuze impressario gestuurde zangcarrière heeft. Wat de glossy's daarover schrijven, speelt een grote rol. Maar verder is er niks glossy aan die boek. Dit is de volmaakte anti-glossy. En zoals altijd bij Lindgren zit de grote kracht in wat niet wordt verteld, maar alleen gesuggereerd. Lindgren is mijn favoriete schrijver der schrijvers.
De Nederlandse titel zou luiden: "Lof der waarheid - het eigen verhaal van lijstenmaker Theodor Marklund". Het bevat veel vertrouwde Lindgren-ingrediënten: min of meer contactgestoorde eigenzinnige mensen in afgelegen delen van Zweden, het belang van kunst om het leven zin te geven, filosofie, humor. Vrij uniek in Lindgren's oeuvre is dat dit ook echt een liefdesgeschiedenis is, maar eentje die in geen enkel opzicht aan de Hollywood- en romannetjesclichés voldoet. Belangrijk thema in dit boek is de vraag "Wat is waarheid"? Ofwel: wat is echt, wat is authentiek? Het motief "vervalsing" komt op talloze verrassende manieren terug. Wat is echte kunst, wat is nep? Wat is echte liefde, wat is nep? Wat is echt schrijven, wat is nep? En de antwoorden zijn nooit simpel, clichématig of eenduidig. Dit boek is wat eigentijdser dan de meeste boeken van Lindgren. Het speelt rond 1990, met een in 1964 geboren hoofdpersoon, en zijn 10 jaar jongere jeugdvriendinnetje dat als een soort Zweedse Britney Spears een raketachtige, volledig door een dubieuze impressario gestuurde zangcarrière heeft. Wat de glossy's daarover schrijven, speelt een grote rol. Maar verder is er niks glossy aan die boek. Dit is de volmaakte anti-glossy. En zoals altijd bij Lindgren zit de grote kracht in wat niet wordt verteld, maar alleen gesuggereerd. Lindgren is mijn favoriete schrijver der schrijvers.
March 21, 2022
Älskade Torgny. Man känner igen det Torgnyska i karaktärer och förhållningssätt. Jag har försummat att läsa hela hans produktion och nu ska jag göra bot och bättring. Det enkla och en aning enfaldiga i hans karaktärer är helt underbart, och Theodor är inget undantag. Egensinniga och helt igenom sig själva - "Jag har aldrig lurat någon i hela mitt liv" säger han och menar det, samtidigt som han lurar någon. Men det är liksom nästan inte ens med flit. Och det lustiga är ju att det är en bedräglig jagberättare, där läsaren tycker sig förstå mer än vad han själv gör.
Bedrägerier, äkthet, vad är sant ich vad är falskt, kan man ens avgöra det till slut?
Har lyssnat på författarens egna inläsning, alltid att rekommendera då det gäller Torgny.
Bedrägerier, äkthet, vad är sant ich vad är falskt, kan man ens avgöra det till slut?
Har lyssnat på författarens egna inläsning, alltid att rekommendera då det gäller Torgny.
October 22, 2022
En go saga. Lite mindre Forrest gump-stämning än vanligt.
September 22, 2024
För det fantastiska språket får den här boken en stark fyra. Berättelsen rolig och underfundig, subtil och träffsäker samhällskritik.
August 17, 2009
Marklund, an ordinary picture framer with an extraordinary family history, discovers a lost masterpiece of the art world, a Madonna triptych by Dardel. At the same time Paula--formerly the “girl next door” and almost a sister to Marklund--is experiencing a new phase in her career as a wildly famous pop singer, a synthetic Madonna for a synthetic age.
Themes of authenticity, forgery, and perceived value run through this novel and are accompanied by a fairly complex plot. However, there is perhaps a bit too much material here, and I found myself wishing Lindgren had pruned away at some of his narrative developments and let the heart of the novel achieve a greater depth and resonance. Still, the first half of this book contains moments that show Lindgren at his best.
Two points of interest: 1) the title is attributed to a piece by Bach, and 2) the novel is a departure for Lindgren in its use of first person narration.
Themes of authenticity, forgery, and perceived value run through this novel and are accompanied by a fairly complex plot. However, there is perhaps a bit too much material here, and I found myself wishing Lindgren had pruned away at some of his narrative developments and let the heart of the novel achieve a greater depth and resonance. Still, the first half of this book contains moments that show Lindgren at his best.
Two points of interest: 1) the title is attributed to a piece by Bach, and 2) the novel is a departure for Lindgren in its use of first person narration.
March 6, 2014
This entire review has been hidden because of spoilers.
October 11, 2016
V. amusing and thought-provoking fiction of the lives of two childhood sweet-hearts and the destruction of their lives when encountering the fickleness of fame and art
June 18, 2019
Started good, got boring after awhile because it kept repeating itself.
August 25, 2025
Torgny Lindgrens roman Till sanningens lov (1991) är inte min favoritroman av Torgny Lindgren och jag är ganska säker på varför. Boken rör sig delvis kring etiska frågor men kanske mest kring estetiska frågor, samtidigt är det en satirisk berättelse om konst, sanning och förfalskning.
Jag själv föredrar hans mer filosofiska och teologiska diskussioner.
Romanen följer Theodor Marklund, en ramtillverkare som lever ett stillsamt liv på landsbygden men som blir fullkomligt gripen av en tavla – Nils de Dardels ”Madonnan med dolken”. För honom blir tavlan inte ett objekt bland andra, utan en levande sanningskälla, en upplevelse som gör honom hel.
Kontrasten är tydlig: medan medier, konsthandlare och myndigheter ser tavlan som en ekonomisk tillgång, ser Theodor den som något bortom värde, något existentiellt. Här ligger en nyckel till romanen: konstverkets betydelse avgörs inte av marknadens stämpel utan av den känsla av äkthet det framkallar. Som konstförfalskaren Pipskägget säger: ”Äktheten är en egenskap hos verket, den har ingenting med att göra med vem som utfört det.”
I boken blir tavlan en symbol för konstens dubbla natur: den kan vara både lögn och sanning på samma gång. En förfalskning kan paradoxalt nog vara mer ”äkta” än originalet, eftersom dess kraft ligger i betraktarens upplevelse. Här anknyter Lindgren tydligt till Schopenhauers idé om att konsten kan frigöra oss från vardagens begär och visa oss något mer grundläggande och sant än fakta eller nytta.
Btw... Det är mycket Schopenhauer i romanen och jag älskat att det är så uppenbart (huvudpersonen har bara läst Schopenhauer och inget annat i sitt liv)
Parallellt med Theodors berättelse möter vi Paula, den unga flickan med en enastående sångröst som formas, exploateras och kontrolleras av underhållningsindustrin. Hennes liv framstår som falskt, iscensatt och styrt av andra. Hon själv beskriver sig som en träfågel i en sjö – till synes äkta men egentligen en lockbild. Ändå finns hos Paula något orubbligt genuint: hennes kärlek till musiken.
Här uppstår en intressant parallell mellan tavlan och Paula. Tavlan är en bild, stilla och kontemplativ, medan Paula representerar musiken – det levande, klingande, kroppsliga. Likt Schopenhauers syn på musiken som den högsta konsten blir Paula en levande gestalt för en sanning som inte går att reducera till marknadens logik. Precis som tavlan kan hon associeras till en madonnabild, en bärare av något rent, oförfalskat och heligt.
Tekniskt sett älskar jag hur Torgny använder motsatspar – äkthet och förfalskning, stillbild och sång, sanning och lögn – inte för att lösa dem, utan för att låta spänningen mellan dem bära berättelsen. Sanningen blir något som bara existerar i detta dialektiska spel. På så vis finns en tydlig koppling till Kierkegaards tankar om sanningen som något som inte kan fångas i enkla definitioner utan måste erfaras i paradoxen.
Men det är ändå lite slätstruket och för ointressant för att vara Torgny.
Ok att det är en satir över vår tids konstmarknad och underhållningsindustri men jag vet inte. Läser inte Torgny Lindgren för samhällskritik.
Jag gillar enskilda karaktärer som chefen över kronofogden och jag förstår kopplingen till Schopenhauer, tycket vissa stilistiska knep är lite skojiga men saknar också humorn och de absurda vändningar (som också finns här men inte är lika kraftfulla) från hans andra böcker.
Jag själv föredrar hans mer filosofiska och teologiska diskussioner.
Romanen följer Theodor Marklund, en ramtillverkare som lever ett stillsamt liv på landsbygden men som blir fullkomligt gripen av en tavla – Nils de Dardels ”Madonnan med dolken”. För honom blir tavlan inte ett objekt bland andra, utan en levande sanningskälla, en upplevelse som gör honom hel.
Kontrasten är tydlig: medan medier, konsthandlare och myndigheter ser tavlan som en ekonomisk tillgång, ser Theodor den som något bortom värde, något existentiellt. Här ligger en nyckel till romanen: konstverkets betydelse avgörs inte av marknadens stämpel utan av den känsla av äkthet det framkallar. Som konstförfalskaren Pipskägget säger: ”Äktheten är en egenskap hos verket, den har ingenting med att göra med vem som utfört det.”
I boken blir tavlan en symbol för konstens dubbla natur: den kan vara både lögn och sanning på samma gång. En förfalskning kan paradoxalt nog vara mer ”äkta” än originalet, eftersom dess kraft ligger i betraktarens upplevelse. Här anknyter Lindgren tydligt till Schopenhauers idé om att konsten kan frigöra oss från vardagens begär och visa oss något mer grundläggande och sant än fakta eller nytta.
Btw... Det är mycket Schopenhauer i romanen och jag älskat att det är så uppenbart (huvudpersonen har bara läst Schopenhauer och inget annat i sitt liv)
Parallellt med Theodors berättelse möter vi Paula, den unga flickan med en enastående sångröst som formas, exploateras och kontrolleras av underhållningsindustrin. Hennes liv framstår som falskt, iscensatt och styrt av andra. Hon själv beskriver sig som en träfågel i en sjö – till synes äkta men egentligen en lockbild. Ändå finns hos Paula något orubbligt genuint: hennes kärlek till musiken.
Här uppstår en intressant parallell mellan tavlan och Paula. Tavlan är en bild, stilla och kontemplativ, medan Paula representerar musiken – det levande, klingande, kroppsliga. Likt Schopenhauers syn på musiken som den högsta konsten blir Paula en levande gestalt för en sanning som inte går att reducera till marknadens logik. Precis som tavlan kan hon associeras till en madonnabild, en bärare av något rent, oförfalskat och heligt.
Tekniskt sett älskar jag hur Torgny använder motsatspar – äkthet och förfalskning, stillbild och sång, sanning och lögn – inte för att lösa dem, utan för att låta spänningen mellan dem bära berättelsen. Sanningen blir något som bara existerar i detta dialektiska spel. På så vis finns en tydlig koppling till Kierkegaards tankar om sanningen som något som inte kan fångas i enkla definitioner utan måste erfaras i paradoxen.
Men det är ändå lite slätstruket och för ointressant för att vara Torgny.
Ok att det är en satir över vår tids konstmarknad och underhållningsindustri men jag vet inte. Läser inte Torgny Lindgren för samhällskritik.
Jag gillar enskilda karaktärer som chefen över kronofogden och jag förstår kopplingen till Schopenhauer, tycket vissa stilistiska knep är lite skojiga men saknar också humorn och de absurda vändningar (som också finns här men inte är lika kraftfulla) från hans andra böcker.
Read
April 21, 2025Довольно странная книга, с не менее странными героями.
Когда Мальчику было двенадцать лет, у соседей родилась Девочка. Мальчик увидел в ней родственную душу и все свободное время проводил с ней. Дети росли, но дружба их продолжалась. У Девочки оказался удивительный голос и мама продала ее продюсеру. Юный талант отбыл в столицу, но не забывал каждый день звонить своему другу. Однажды Мальчик, теперь мужчина, увидел картину и влюбился в нее. Он без зазрения совести отдал за нее все свое состояние и стал владельцем Шедевра. А потом все как завертелось, как закружилось!
Несмотря на то, что я люблю странных персонажей, здесь, как для меня, странность зашкаливала. Герои напоминали марионеток, кто их дернет, к тому они и падают. Ну, нельзя же быть настолько бесхребетными! Может нужно было читать между строк? Но как я не приглядывалась, там я ничего не увидела. А некоторые моменты вообще вызвали недоумение. Например, зачем нужны были отношения с телохранителем? Что автор хотел этим показать? - Насколько Паулина бесправна... но это и так прекрасно видно!
Спасло книгу ее окончание. Буквально на последних страницах автор поставил все с ног на голову, чем неимоверно меня порадовал.
Когда Мальчику было двенадцать лет, у соседей родилась Девочка. Мальчик увидел в ней родственную душу и все свободное время проводил с ней. Дети росли, но дружба их продолжалась. У Девочки оказался удивительный голос и мама продала ее продюсеру. Юный талант отбыл в столицу, но не забывал каждый день звонить своему другу. Однажды Мальчик, теперь мужчина, увидел картину и влюбился в нее. Он без зазрения совести отдал за нее все свое состояние и стал владельцем Шедевра. А потом все как завертелось, как закружилось!
Несмотря на то, что я люблю странных персонажей, здесь, как для меня, странность зашкаливала. Герои напоминали марионеток, кто их дернет, к тому они и падают. Ну, нельзя же быть настолько бесхребетными! Может нужно было читать между строк? Но как я не приглядывалась, там я ничего не увидела. А некоторые моменты вообще вызвали недоумение. Например, зачем нужны были отношения с телохранителем? Что автор хотел этим показать? - Насколько Паулина бесправна... но это и так прекрасно видно!
Спасло книгу ее окончание. Буквально на последних страницах автор поставил все с ног на голову, чем неимоверно меня порадовал.
November 5, 2020
Non fidatevi mai del narratore, storia dove il vero e il falso si contrappongono e si mescolano di continuo... l'autore gioca con il lettore con tranelli o incoerenze. I riferimenti a reali opere d'arte pittorica, musicale e poetica rendono interessante la lettura; le troppo assurde situazioni e le costanti incongruenze mi hanno tenuta sempre ad una certa distanza dai personaggi e dalla trama, non riuscendo a coinvolgermi come avrei voluto.
February 20, 2019
En historia kan vara naiv och sakna de stora eposens kvalitéer. Men det är hur man berättar en historia som skapar något beständigt. Genom den djupa relation huvudpersonerna har till varandra och konsten skapar Till sanningens lov en stark berättelse som bygger på kulturens starka påverkan på våra liv.
December 21, 2024
Till sanningens lov
av Torgny Lindgren
** Kan innehålla spår av spoilers **
Sammanfattning:
8/10
Precis så skruvad, morbid och på samma gång vardaglig som jag älskar med Torgny Lindgren. När han själv står för inläsningen får boken dessutom en dimension ytterligare.
-
Berättelse: 8/10
Utförande: 9/10
Karaktärer: 7/10
Miljöer: 7/10
Uppläsning: 9/10
-
simongonefishin@gmail.com
av Torgny Lindgren
** Kan innehålla spår av spoilers **
Sammanfattning:
8/10
Precis så skruvad, morbid och på samma gång vardaglig som jag älskar med Torgny Lindgren. När han själv står för inläsningen får boken dessutom en dimension ytterligare.
-
Berättelse: 8/10
Utförande: 9/10
Karaktärer: 7/10
Miljöer: 7/10
Uppläsning: 9/10
-
simongonefishin@gmail.com
September 27, 2021
Ma ei suuda peaaegu kunagi olla kellegi fänn, aga ma vist olen Torgny Lindgreni fänn. Mis siis tähendab seda, et ma olen valmis lugema peaaegu ükskõik mida, mille tema on kirja pannud. "Pistodaga madonna" on hoolimata oma tõeliselt lollakast kaanepildist väga nauditav lugemine.
December 11, 2022
En fyndig berättelse med ett vackert och unikt språk. För mig lyfte den dock aldrig till några högre höjder som Torgny Lindgrens andra böcker gjort.
August 2, 2023
Briljant!
June 10, 2025
Omläsning. Det var länge sedan så den var som ny. En riktig skröna i bästa Torgnystil. Utanför Västerbotten för ovanlighetens skull. Men lättläst och med många underfundiga meningar, som vanligt.
December 1, 2025
Fängslande och oförutsägbar satir. Skriven på ett väldigt ”Torgny”-skt sätt. Bra!
Displaying 1 - 22 of 22 reviews