Underhållande och viktig bok full av kärlek och samtidigt sorgligt. Härligt språk med en hel del jönköpingsslang (kanske måste man vara från Jönköping för att uppskatta just språket). Modiga beskrivningar om ung kärlek, ungdomlig vildhet och vilda upptåg. En stark skildring av hur det är att växa upp i en liten stad och upptäcka att man är homosexuell i en tid då detta klassades som en sjukdom.
Mian Lodalen har ett härligt språk och berättar en tragisk historia med mycket humor, värme och kärlek.
Tiger är fristående fortsättning på Dårens Dotter. Den behandlar Connies tonårstid i Jönköping. Hur hon upptäcker sin homosexualitet och försöker dölja den för omvärlden.
(English translation at the end of the review) 2.5 stjärnor
Tiger är en fristående fortsättning på Dårens Dotter, och handlar om Connie, som går på högstadiet. Hon bor hos fosterföräldrar i Jönköping, och från dem får hon varken kärlek eller stöd, utan får istället ständigt höra hur värdelös hon är.
Connie har stora problem både i skolan och utanför. Trots att hon inte träffat sin biologiska pappa på länge, hjälper hans lärdomar om hur man snattar henne ofta. Den mörka tillvaron blir plötsligt ljusare när hon lär känna Sirkka, Räkan och Lillen. Men just som hon börjat få uppleva livets bättre sidor händer det dåliga, ja det fruktansvärda, och hon tvingas bära det alldeles själv. För det är ju självklart totalt onämnbart, och blir hennes mörkaste hemlighet.
Tiger handlar om att vara ung och osäker på sin sexualitet på 70-talet, i en stad där det finns fler frikyrkor än ungdomsgårdar. I boken får vi på ett ledigt språk läsa om Connie och hennes ifrågasättanden av sin sexualitet.
Temat i den här boken är jätteviktigt, och jag tycker det är fantastiskt att boken blivit skriven. Ändå tycker jag inte att Tiger är mer än en okej bok. Den är absolut något utöver det vanliga, i den bemärkelsen att det är en speciell, unik bok, men jag tycker inte på något sätt att det är underbar eller revolutionerande.
Språket tilltalade mig inte det minsta, jag ansåg det vara för ledigt och hade stora svårigheter att vänja mig vid det. I vanliga fall brukar jag kunna anpassa mig till författarens sätt att skriva relativt snabbt, hur mycket jag än ogillar det i början, men här gick det bara inte. Jag hade lite svårt för att förstå karaktärerna, de beskrevs inte tillräckligt väl för att jag skulle kunna få en tydlig bild av dem och kunna förstå varför de agerade som de gjorde.