What do you think?
Rate this book
En dåre fri
Eli bor alene i en leilighet, men deler like fullt sin tilværelse med Espen, Erik og Emil. Det er stemmer som har fulgt henne siden barndommen. Senere i livet kommer også Prins Eugen til. Periodevis er hun innlagt på psykiatrisk sykehus, og der møter hun både stor omsorg og grov uforstand i forhold til sine lidelser. Elis vilje til å leve og skape er stor, men stemmene bråker og forstyrrer. Likevel skriver hun bøker som blir gitt ut og hun lager film. Hun vokser som forfatter, samtidig som hun stadig kjemper mot sykdommen og lever med sine psykoser.
I denne romanen åpner Beate Grimsrud døren til en verden som er ukjent for de fleste; en tung og til tider maktesløs tilværelse, men også til en fascinerende og gripende verden.
I denne romanen åpner Beate Grimsrud døren til en verden som er ukjent for de fleste; en tung og til tider maktesløs tilværelse, men også til en fascinerende og gripende verden.
510 pages, Hardcover
First published September 1, 2010
37 people are currently reading
817 people want to read
About the author
Beate Grimsrud
21 books34 followersBeate Grimsrud was a Norwegian author, playwright and director, who has lived in Stockholm, Sweden since 1984.
Grimsrud made her literary debute in 1990 with the short story collection Det fins grenser for hva jeg ikke forstår. Since then she has published several novels. She has also directed for film and radio, and written plays for theater, radio, TV and feature films.
Grimsrud made her literary debute in 1990 with the short story collection Det fins grenser for hva jeg ikke forstår. Since then she has published several novels. She has also directed for film and radio, and written plays for theater, radio, TV and feature films.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 83 reviews
March 12, 2023
ovu knjigu dobila sam 2014-e tek tako od sestre uz ovakvu posvetu:
evo d. i od mene nešto da dobiješ.
nadam se da ćeš je pročitaš iako je škart od književnosti (smajli koji se plazi)
((verovatno aludirajući pritom na moj knjiški apetit i običaj da po nasovu/koricama sudim))
dohvatim je prenekoveče sa najdonje police koja mi je do kreveta na kojoj borave knjige koje sam pročitala i neću ih više čitati kao i one koje sam započinjala i nikako nastavljala a pogotovu one koje nisam ni otvorila, pošto me na gornjim policama, torbi, na noćnom stočiću, pored kreveta pa i u radionici čekaju one voljene koje isčitavam (ili samo gledam), započete koje su zaglavile a svidjaju mi se i samo čekaju svoj momenat, pozajmljene, kao i nove koje kupujem u poslednje vreme razumnije nego ikad (mesta mi ponestaje).
dohvatim je i progutam! kakva vožnja kakav slalom!
bila sam eli/eli je u nekim momentima bila i ja.
preporuka za nesaničare, usamljene, one željne dobre priče, kao i ljude koji su zaboravili da se stvari dešavaju/menjaju kako same od sebe (spletom naizgled nasumičnih okolnosti) tako i od samih sebe (nauči da kažeš ne i slično)
nikad brži spust niz 479 strana.
evo d. i od mene nešto da dobiješ.
nadam se da ćeš je pročitaš iako je škart od književnosti (smajli koji se plazi)
((verovatno aludirajući pritom na moj knjiški apetit i običaj da po nasovu/koricama sudim))
dohvatim je prenekoveče sa najdonje police koja mi je do kreveta na kojoj borave knjige koje sam pročitala i neću ih više čitati kao i one koje sam započinjala i nikako nastavljala a pogotovu one koje nisam ni otvorila, pošto me na gornjim policama, torbi, na noćnom stočiću, pored kreveta pa i u radionici čekaju one voljene koje isčitavam (ili samo gledam), započete koje su zaglavile a svidjaju mi se i samo čekaju svoj momenat, pozajmljene, kao i nove koje kupujem u poslednje vreme razumnije nego ikad (mesta mi ponestaje).
dohvatim je i progutam! kakva vožnja kakav slalom!
bila sam eli/eli je u nekim momentima bila i ja.
preporuka za nesaničare, usamljene, one željne dobre priče, kao i ljude koji su zaboravili da se stvari dešavaju/menjaju kako same od sebe (spletom naizgled nasumičnih okolnosti) tako i od samih sebe (nauči da kažeš ne i slično)
nikad brži spust niz 479 strana.
May 8, 2017
3.75★
I started this book I think four times since I got it and have always put it down for some reason. Even now it was a struggle to continue reading, even though I was really enjoying and liking it (and I loooooove the topic that is in this book), I don't know why.
Unusual writing style that is a little hard to get into, but when I did, I saw that a writing style like that is perfect for this story. I do like that it is lyrical and that there were metaphors and unfinished sentences, because the story is in PoV of the main character, and a person that has schizophrenia would speak in unfinished sentences and sometimes wouldn't make any sense.
In this novel, we follow a girl with schizophrenia, from her young age to her mid-forties. I like that this book is in her PoV, even though it was sometimes hard to understand what is happening or when. She tells the story of how she got her illness and how she was dealing with it through years, and every now and then we get a chapter that is a glimpse of where she is now and how she's doing. This book deals with topics such as loss, not giving up even though it is hard, suicide, meaning of friendship and inspiration to do what you love. Also, I really like how it ended. If you want a romanticized mental illness book that tells you that you can cure your illness simply by falling in love, this is definitely not for you. But if you want to read a book that tells a, sometimes confusing, but realistic story of a young woman, her struggles and her fight, I would recommend this book.
I started this book I think four times since I got it and have always put it down for some reason. Even now it was a struggle to continue reading, even though I was really enjoying and liking it (and I loooooove the topic that is in this book), I don't know why.
Unusual writing style that is a little hard to get into, but when I did, I saw that a writing style like that is perfect for this story. I do like that it is lyrical and that there were metaphors and unfinished sentences, because the story is in PoV of the main character, and a person that has schizophrenia would speak in unfinished sentences and sometimes wouldn't make any sense.
In this novel, we follow a girl with schizophrenia, from her young age to her mid-forties. I like that this book is in her PoV, even though it was sometimes hard to understand what is happening or when. She tells the story of how she got her illness and how she was dealing with it through years, and every now and then we get a chapter that is a glimpse of where she is now and how she's doing. This book deals with topics such as loss, not giving up even though it is hard, suicide, meaning of friendship and inspiration to do what you love. Also, I really like how it ended. If you want a romanticized mental illness book that tells you that you can cure your illness simply by falling in love, this is definitely not for you. But if you want to read a book that tells a, sometimes confusing, but realistic story of a young woman, her struggles and her fight, I would recommend this book.
April 10, 2019
This novel, about a woman growing up with schizophrenia and her experiences with the condition, was fascinating and very enlightening about mental illness. It makes for an open and frank first-person narrative, told in a manner which is neither sensationalised nor sanitised. Very thought-provoking, and very informative regarding the struggles that some folk with schizophrenia and paranoia go through. It will stick with me, but to the author's credit it didn't demoralise or depress me like some 'misery memoirs' have in the past.
The only real problem I had related to an uncertainty about the level of autobiography/reality in the book - was this mainly true, based on truth or completely fictional. Likewise there were aspects of the style which I found confusing (as living with schizophrenia would be) which could be criticised were this a novel, but not so much if this were (auto)biographical. It was however a very serendipitous find, and a satisfying read.
The only real problem I had related to an uncertainty about the level of autobiography/reality in the book - was this mainly true, based on truth or completely fictional. Likewise there were aspects of the style which I found confusing (as living with schizophrenia would be) which could be criticised were this a novel, but not so much if this were (auto)biographical. It was however a very serendipitous find, and a satisfying read.
September 28, 2021
The writing style was a bit hard to get into and the chapters sometimes felt to short and abruptbit it did fit with the story overall. About a young woman growing up with schizophrenia and health care and everything else in her life. It was a very good book but at times felt a little messy but it fitted very well. Think it's a good book to pick up to learn more about the topic even if I've never dealt with schizophrenia either with myself or someone I knew.
July 1, 2012
Nå er jeg akkurat ferdig å lese boken og egentlig foretrekker jeg å vente ett par dager før jeg sier min mening, da jeg mener at i det lange løp så er det du sitter igjen med etter en ferdiglest bok viktigere enn selve leseopplevelsen. Men jeg klarer ikke vente ett par dager med å legge ut denne for den bør leses. AV ALLE.
Personlig klarte jeg ikke å legge ned boken og leste den altfor fort, slik at jeg savner å lese i den. Jeg vil lese mer om Eli's liv. Måten boken er skrevet på gjør at den er lettlest. Det er et dystert tema men hovedpersonen har så stor tro på seg selv, og det gjør den lettere å lese. Jeg kommer til å anbefale denne boken til alle jeg kjenner, ung som gammel.
Godt inn i boken stilte jeg meg et viktig spørsmål om boken. Jeg vil tro flere stiller seg det samme. Har du lest boken og ble du sittende igjen og lure på spesielt en ting?
Personlig klarte jeg ikke å legge ned boken og leste den altfor fort, slik at jeg savner å lese i den. Jeg vil lese mer om Eli's liv. Måten boken er skrevet på gjør at den er lettlest. Det er et dystert tema men hovedpersonen har så stor tro på seg selv, og det gjør den lettere å lese. Jeg kommer til å anbefale denne boken til alle jeg kjenner, ung som gammel.
Godt inn i boken stilte jeg meg et viktig spørsmål om boken. Jeg vil tro flere stiller seg det samme. Har du lest boken og ble du sittende igjen og lure på spesielt en ting?
March 10, 2015
Jeg fant jeg fant - en dårlig bok.
Denne fortjener ikke én eneste stjerne engang.
Trått, kjedelig, ensformig og vanskelig å komme seg igjennom - selv å høre på lydbok.
Det hjelper jo heller ikke at den er forholdsvis lang, og ender uten en skikkelig slutt. Espen Askeladd fant i hvert fall ikke slutten.
Jeg er nok forholdsvis kresen ettersom jeg har raidet psykisk helse-bokhyllene på biblioteket i ganske mange år nå, men samtidig, dette er langt under normalforventningene til en hvilken som helst bok i mine øyne.
Jeg beklager å måtte gi den så dårlig kritikk, for jeg vet mange liker den og ser på den som et fint bilde av psykisk helse og psykiatrien, men jeg er uenig i begge punkter. Det er et usannsynlig varierende funksjonsnivå fra den ene timen til den andre i livet til Eli, og jobbtilbud blir kastet etter henne omtrent hele tiden, enten hun ligger i belter eller hjemme i sin egen seng og tror at gulvet heller. Jeg kan i og for seg ikke si noe om lidelsen hennes konkret ettersom jeg ikke er godt nok opplyst om temaet, og derfor også valgte å lese denne boken for å forhåpentligvis lære mer om det.
Det manglet en god dose selvinnsikt (som kunne gitt oss en forklaring på både det ene og det andre, for å få folk til å forstå hva det egentlig dreide seg om, grunnen til at hun ble syk, hvorfor mønstrene opprettholdes (hva var funksjonene deres da de oppsto?), og hvorfor og hvordan vennene hennes tilsynelatende holdt ut i en evighet med både det ene og det andre). Det manglet oppriktige synspunkter fra fagpersoner. Det mest seriøse de sa var "nå er du veldig syk". Jada.
Den ga, i mine øyne, heller ikke et godt innblikk i psykiatrien, fordi Eli møter ekstremt mange mennesker som gjør ting som går langt utover deres arbeidsbeskrivelse, noe som hjelper henne i utallige situasjoner beskrivet gjennom boken.
Det ble ensformig, det var vanskelig å lese(høre) igjennom boken, fordi det var så varierende funksjonsnivå, gjentakende hendelser og forholdsvis platt stigning. Det bygde seg heller ikke opp til noen ting som helst, hverken positivt eller negativt - det bare fortsatte i samme bane til hele boken sluttet.
Jeg bestemte meg for å høre igjennom hele for å gi den en sjangse, fordi jeg ville forstå sykdommen bedre, og for å se hvordan det bar med stakkars Eli.
Desverre falt det virkelig ikke i smak.
(Jeg tar imot kritikk angående min kritikk av hennes psykiske helse, jeg kan minimalt om hennes problematikk.)
Denne fortjener ikke én eneste stjerne engang.
Trått, kjedelig, ensformig og vanskelig å komme seg igjennom - selv å høre på lydbok.
Det hjelper jo heller ikke at den er forholdsvis lang, og ender uten en skikkelig slutt. Espen Askeladd fant i hvert fall ikke slutten.
Jeg er nok forholdsvis kresen ettersom jeg har raidet psykisk helse-bokhyllene på biblioteket i ganske mange år nå, men samtidig, dette er langt under normalforventningene til en hvilken som helst bok i mine øyne.
Jeg beklager å måtte gi den så dårlig kritikk, for jeg vet mange liker den og ser på den som et fint bilde av psykisk helse og psykiatrien, men jeg er uenig i begge punkter. Det er et usannsynlig varierende funksjonsnivå fra den ene timen til den andre i livet til Eli, og jobbtilbud blir kastet etter henne omtrent hele tiden, enten hun ligger i belter eller hjemme i sin egen seng og tror at gulvet heller. Jeg kan i og for seg ikke si noe om lidelsen hennes konkret ettersom jeg ikke er godt nok opplyst om temaet, og derfor også valgte å lese denne boken for å forhåpentligvis lære mer om det.
Det manglet en god dose selvinnsikt (som kunne gitt oss en forklaring på både det ene og det andre, for å få folk til å forstå hva det egentlig dreide seg om, grunnen til at hun ble syk, hvorfor mønstrene opprettholdes (hva var funksjonene deres da de oppsto?), og hvorfor og hvordan vennene hennes tilsynelatende holdt ut i en evighet med både det ene og det andre). Det manglet oppriktige synspunkter fra fagpersoner. Det mest seriøse de sa var "nå er du veldig syk". Jada.
Den ga, i mine øyne, heller ikke et godt innblikk i psykiatrien, fordi Eli møter ekstremt mange mennesker som gjør ting som går langt utover deres arbeidsbeskrivelse, noe som hjelper henne i utallige situasjoner beskrivet gjennom boken.
Det ble ensformig, det var vanskelig å lese(høre) igjennom boken, fordi det var så varierende funksjonsnivå, gjentakende hendelser og forholdsvis platt stigning. Det bygde seg heller ikke opp til noen ting som helst, hverken positivt eller negativt - det bare fortsatte i samme bane til hele boken sluttet.
Jeg bestemte meg for å høre igjennom hele for å gi den en sjangse, fordi jeg ville forstå sykdommen bedre, og for å se hvordan det bar med stakkars Eli.
Desverre falt det virkelig ikke i smak.
(Jeg tar imot kritikk angående min kritikk av hennes psykiske helse, jeg kan minimalt om hennes problematikk.)
July 6, 2020
Aldrig har väl skör-stark passat bättre än på beskrivningen av protagonisten Elli. Romanen är bitvis enastående, bitvis lite tjatig.
”Hur skulle man veta vad man har för kön om man satt fastbunden på en stol med bindel för ögonen och hade tappat minnet?”
”Hur skulle man veta vad man har för kön om man satt fastbunden på en stol med bindel för ögonen och hade tappat minnet?”
January 30, 2025
en bog jeg læste da jeg var 12 og nu har jeg endelig turde at komme tilbage til den, det er den vildeste bog om en ung kvinde og stemmerne i hendes hoved. Virkelig værd at læse
May 25, 2017
I have finally got to finish this book after so many stops and starts. I don't think I was really in the right frame of mind for this novel and admit to putting it away and forgetting about it.
As it turns out, this was an interesting book and well written. This is despite losing my way on a few occasions, due to switching from past to present. I did feel that this book could have been condensed a little, especially towards the end. I know a fair amount about schizophrenia, having worked as a carer quite a few year's ago. My late son also had mental health issues.
This was a novel that I had won in a Goodreads First Reads giveaway.
As it turns out, this was an interesting book and well written. This is despite losing my way on a few occasions, due to switching from past to present. I did feel that this book could have been condensed a little, especially towards the end. I know a fair amount about schizophrenia, having worked as a carer quite a few year's ago. My late son also had mental health issues.
This was a novel that I had won in a Goodreads First Reads giveaway.
January 24, 2020
Отдавна не съм давал една звездичка. Рядко скучна книга. Това е от онези романи, които си прочел с първите 80 страници, защото нататък е едно и също. Началото е подлъгващо интересно.
Имаме си страдаща от шизофрения героиня, която чува гласове на деца в себе си. Расте трудно и мъчително, посяга към алкохол и наркотици, влиза в клиника. След това всичко започва да се върти едно и също.
Последните 90 страници съм ги прехвърлил през ред, защото бяха същите като предходните 90. Няма развитие на героя, тя просто си изпада в тъмни периоди, чието съдържание е почти идентично. Няма развръзка, няма тръпка, няма нищо.
Жалко, иначе звучеше доста добре и началото беше интересно.
Имаме си страдаща от шизофрения героиня, която чува гласове на деца в себе си. Расте трудно и мъчително, посяга към алкохол и наркотици, влиза в клиника. След това всичко започва да се върти едно и също.
Последните 90 страници съм ги прехвърлил през ред, защото бяха същите като предходните 90. Няма развитие на героя, тя просто си изпада в тъмни периоди, чието съдържание е почти идентично. Няма развръзка, няма тръпка, няма нищо.
Жалко, иначе звучеше доста добре и началото беше интересно.
July 16, 2024
Likte første halvdel veldig godt og likte byrjinga av andre halvdel heilt ok (det var liksom noko som føltes litt "off" med sjangeren, som om delar av boka heller burde vore ei diktsamling eller ei novellesamling?). Så tok det seg opp mot slutten.
God bok, med delar som føltes litt unaudsynte, men ikkje til eit nivå at det var irriterande eller "dårleg", berre litt sånn "denne boka hadde ikkje trengt å vere 500 sider, det hadde vore greitt med 400".
God bok, med delar som føltes litt unaudsynte, men ikkje til eit nivå at det var irriterande eller "dårleg", berre litt sånn "denne boka hadde ikkje trengt å vere 500 sider, det hadde vore greitt med 400".
September 4, 2024
Virkelig fascinerende og indsigtsfuld, synes dog den var lidt for lang og lidt ensformig
February 24, 2025
Bra och jobbig, väldigt mycket känslor
September 27, 2025
Geniet Beate Grimsrud
July 9, 2013
Kort sammanfattning:
En dåre fri är en bok om psykoser, tvångsinläggningar, mod och könstillhörighet. Vi får följa Eli från hennes tidiga barndom. Den är svår och kantas av många traumatiska händelser. Hon börjar höra röster. De tillkommer som ett resultat av att hon och omvärlden inte är i fas. Värt att notera är att samtliga röster (karaktärer?) är manliga. Detta ger en röd tråd genom boken; rätten till sin könstillhörighet eller att slippa någon tillhörighet över huvudtaget.
Eli är en väldigt driven och stark person men har inte mycket insikt i sina psykologiska problem. Hon jobbar ihärdigt för och med sitt författarskap. Kör på tills hon springer in i en vägg i form av tvångsinläggning eller totalt sammanbrott. Detta ger andra röda trådar genom boken. Så som Elis kontroll över sitt liv, rösterna och sitt eget medvetande. Också den svenska psykvården är närvarande genom boken.
Språk:
Språket är enligt mig väldigt bra och en av bokens styrkor. Kapitlen är korta men innehållsrika. Boken växlar mellan en yngre Eli och en framtida Eli i ett annat skede av sin behandling. Något som jag kan tänka mig vissa upplever som förvirrande även om det är bra gjort.
Bokens kontext:
Det här är en viktig bok. Människor som lider av mentalsjukdomar är ofta dåligt behandlade och dåligt representerade, även i de mest empatiska av demokratier. Böcker som hjälper oss att här se individer och sammanhang komplext är därför väldigt välkomna. En röst som inte går att nonchalera med en bokstavskombination. Rättfärdig kritik delas ut till den svenska psykvården.
Det finns dock en viss kontrovers i detta. Eli påminner nämligen om författaren själv, tydligast ses det i deras utgivna boktitlar. I vilken utsträckning är boken en självbiografi? Jag hitta en intervju där detta togs upp: http://omlinemagasin.se/2011/03/09/574/
Ett citat från intervjun som sammanfattar detta:
"Sen har jag erfarenheter nog att skriva om det jag skriver, annars hade jag ju inte gjort det. Men jag vill att diskussionen ska handla om verket, inte hur det ser ut för mig."
Det är såklart efter detta en attack på skönlitteraturens kärna (att påhittade historier kan betyda något) att spekulera om vad i boken som är fakta, ingen vinner något på detta. Den allt för tydliga likheten blir trots detta ett problem mot slutet av boken enligt min åsikt och hade kunnat gjorts bättre.
En dåre fri är en bok om psykoser, tvångsinläggningar, mod och könstillhörighet. Vi får följa Eli från hennes tidiga barndom. Den är svår och kantas av många traumatiska händelser. Hon börjar höra röster. De tillkommer som ett resultat av att hon och omvärlden inte är i fas. Värt att notera är att samtliga röster (karaktärer?) är manliga. Detta ger en röd tråd genom boken; rätten till sin könstillhörighet eller att slippa någon tillhörighet över huvudtaget.
Eli är en väldigt driven och stark person men har inte mycket insikt i sina psykologiska problem. Hon jobbar ihärdigt för och med sitt författarskap. Kör på tills hon springer in i en vägg i form av tvångsinläggning eller totalt sammanbrott. Detta ger andra röda trådar genom boken. Så som Elis kontroll över sitt liv, rösterna och sitt eget medvetande. Också den svenska psykvården är närvarande genom boken.
Språk:
Språket är enligt mig väldigt bra och en av bokens styrkor. Kapitlen är korta men innehållsrika. Boken växlar mellan en yngre Eli och en framtida Eli i ett annat skede av sin behandling. Något som jag kan tänka mig vissa upplever som förvirrande även om det är bra gjort.
Bokens kontext:
Det här är en viktig bok. Människor som lider av mentalsjukdomar är ofta dåligt behandlade och dåligt representerade, även i de mest empatiska av demokratier. Böcker som hjälper oss att här se individer och sammanhang komplext är därför väldigt välkomna. En röst som inte går att nonchalera med en bokstavskombination. Rättfärdig kritik delas ut till den svenska psykvården.
Det finns dock en viss kontrovers i detta. Eli påminner nämligen om författaren själv, tydligast ses det i deras utgivna boktitlar. I vilken utsträckning är boken en självbiografi? Jag hitta en intervju där detta togs upp: http://omlinemagasin.se/2011/03/09/574/
Ett citat från intervjun som sammanfattar detta:
"Sen har jag erfarenheter nog att skriva om det jag skriver, annars hade jag ju inte gjort det. Men jag vill att diskussionen ska handla om verket, inte hur det ser ut för mig."
Det är såklart efter detta en attack på skönlitteraturens kärna (att påhittade historier kan betyda något) att spekulera om vad i boken som är fakta, ingen vinner något på detta. Den allt för tydliga likheten blir trots detta ett problem mot slutet av boken enligt min åsikt och hade kunnat gjorts bättre.
August 5, 2018
I picked this off a library shelf on a whim and wasn't expecting much from the synopsis - sounded like it was going to be a pretty dire romanticisation/fantasy version of psychosis. It completely shattered my expectations - I don't want to speculate about the author's own life, but I've rarely read an account of mental illness that was both so affectingly well-written and so believable and realistic. Eli - et al - feels entirely fully-formed, the details of their life so specific, never too overblown, exactly as tragic, as dramatic, heartbreaking, and entertaining and at times ridiculous as serious mental illness really is. However since it so overshot my hopes I have to be a little more critical than I otherwise would be. The inner life of Eli's "little boys" is something that you can feel the author knows like the back of her hand - but perhaps to the extent that she forgets to even put it down; I'd like some more show and less tell at times, for these personalities to be so real and such an affecting part of Eli's everyday, it felt like we only got a one-dimensional view of each one - it felt there was more there, but we just never got to see it. In addition, though the narrative being non-linear and bouncing back and forth through time obviously makes sense for its subject matter, I feel there was something of a loss of a structure; no climax, no particularly high point of tension where a twist is revealed, and the ending feels like it could just be any spot in the book - I don't know what's particularly changed. Perhaps I missed something there, and I'm not saying that there's no plot or development - it was totally engrossing, I always wanted to know more - but as a work of fiction, I felt it could benefit from some more conclusiveness - both to some of its plot threads and to what it's trying to say. ...Though I've written a lot of criticism it's still four stars because every part of this story felt so real to me. I cried at times, at other times had to put it down and start writing myself. Really affecting novel.
October 17, 2013
Interesting insight into the Swedish psychiatry care and a person's experience with the psychiatry and world-view when suffering from schizophrenia.
The story is about Eli, a Norwegian woman who from early childhood started to hear voices in her head. The voices are created during traumatic events in her life to help her get through the hardships. Interestingly enough, all the voices are male characters.
The book is written in a 1:st POV style, which makes it even more personal and makes you experience the experiences of schizophrenia in a much more personal way. The beginning of the book is quite messy, jumping from childhood to the present, thoughts scrambled. Once you get use to it, it's a nice touch, as it adds to experience.
It's thought-worthy, I can see why we had to read a novel in our social work class about disabilities. nonfiction is good as well, of course, but novels gives you that extra emotion that makes you understand better how real humans experience and think about society, disabilities, etcetera.
In this book you get to understand how real the voices and the paranoia is for the person having this disability. How hard it is to express your thoughts and frustrations, to ignore the voices in one's head. You as the reader knows that the voices isn't real, that nothing will happen if she doesn't obey the voices commands, but for her it's so real. It's fascinating to see her battle with it, and her disconnection to the society norms. For example, she could undress and swim naked in a city lake, not knowing how her adult-woman body could be viewed and interpret as, as in her head it could be well be the 6-year-old boy-voice that took the swim, not the grown female she. It was also interesting to read how she felt about the psychiatry and the medicine. You also got to read her medical records here and there, giving a contrast between her reality and the medical view of her condition and behaviours.
A book recommended.
The story is about Eli, a Norwegian woman who from early childhood started to hear voices in her head. The voices are created during traumatic events in her life to help her get through the hardships. Interestingly enough, all the voices are male characters.
The book is written in a 1:st POV style, which makes it even more personal and makes you experience the experiences of schizophrenia in a much more personal way. The beginning of the book is quite messy, jumping from childhood to the present, thoughts scrambled. Once you get use to it, it's a nice touch, as it adds to experience.
It's thought-worthy, I can see why we had to read a novel in our social work class about disabilities. nonfiction is good as well, of course, but novels gives you that extra emotion that makes you understand better how real humans experience and think about society, disabilities, etcetera.
In this book you get to understand how real the voices and the paranoia is for the person having this disability. How hard it is to express your thoughts and frustrations, to ignore the voices in one's head. You as the reader knows that the voices isn't real, that nothing will happen if she doesn't obey the voices commands, but for her it's so real. It's fascinating to see her battle with it, and her disconnection to the society norms. For example, she could undress and swim naked in a city lake, not knowing how her adult-woman body could be viewed and interpret as, as in her head it could be well be the 6-year-old boy-voice that took the swim, not the grown female she. It was also interesting to read how she felt about the psychiatry and the medicine. You also got to read her medical records here and there, giving a contrast between her reality and the medical view of her condition and behaviours.
A book recommended.
May 18, 2018
Är den sann? Är det Beate Grimsrud som är Eli? Det kan ju verka så. En jag berättelse med Eli som växte upp i Norge, gillar färglada kläder, skriver, gör film och boxas.
Eli hör röster. Det bor några pojkar i hennes hjärna och Prins Eugen. Ibland är det bara Eli som är i sin kropp, ibland tar de andra överhanden. Dom vill bråka, eller kasta saker, eller hoppa ut genom ett fönster.
En dåre fri skildrar en kreativ person som skapar otroligt mycket och har vänner men som samtidigt mår så psykiskt dåligt att hon inte kan ta hand om sig själv utan måste vara inlåst på psykiatrisk klinik.
Det är vackert och realistiskt på samma gång.
Som läsare är man verkligen inne i Elis värld, samtidigt som man ser det galna i hennes beteende och tankar. Det är inte skrivet utav någon mitt uppe i psykosen, utan vi ser det också utifrån. Det är väl gjort. Att skriva så att läsaren både känner ångesten Eli har, rastlösheten, övertygelsen om att vara iaktagen, men också hur skrämmande en psykos måste verka för de anhöriga, vänner och personal som ser beteendet och personlighetsförändringen. Jag vet inte om det känns så här. Det är därför jag skulle vilja veta om det verkligen är Grimsrud vi träffar.
En dåre fri är en stark läsupplevelse. Och en hoppfull läsupplevelse. Den visar att gränsen mellan sjuk och frisk inte är absolut och att psykiskt sjukdom inte behöver betyda att man lever ett dåligt liv. Man kan leva fullt ut i galenskap, om man får det rätta stödet.
Läs den!
Eli hör röster. Det bor några pojkar i hennes hjärna och Prins Eugen. Ibland är det bara Eli som är i sin kropp, ibland tar de andra överhanden. Dom vill bråka, eller kasta saker, eller hoppa ut genom ett fönster.
En dåre fri skildrar en kreativ person som skapar otroligt mycket och har vänner men som samtidigt mår så psykiskt dåligt att hon inte kan ta hand om sig själv utan måste vara inlåst på psykiatrisk klinik.
Det är vackert och realistiskt på samma gång.
Som läsare är man verkligen inne i Elis värld, samtidigt som man ser det galna i hennes beteende och tankar. Det är inte skrivet utav någon mitt uppe i psykosen, utan vi ser det också utifrån. Det är väl gjort. Att skriva så att läsaren både känner ångesten Eli har, rastlösheten, övertygelsen om att vara iaktagen, men också hur skrämmande en psykos måste verka för de anhöriga, vänner och personal som ser beteendet och personlighetsförändringen. Jag vet inte om det känns så här. Det är därför jag skulle vilja veta om det verkligen är Grimsrud vi träffar.
En dåre fri är en stark läsupplevelse. Och en hoppfull läsupplevelse. Den visar att gränsen mellan sjuk och frisk inte är absolut och att psykiskt sjukdom inte behöver betyda att man lever ett dåligt liv. Man kan leva fullt ut i galenskap, om man får det rätta stödet.
Läs den!
Read
October 1, 2017A Fool, Free is a total mind fuck which is ridiculously appropriate for a character study of a sufferer* of mental illness. This is not a book to read if you're looking for an easy read, nor one for readers looking for a plot driven story. It ambles, skips back and forth. The narrator remembers things they cannot possibly remember and thrives off contradictions. They tell us "My parents are kind and nice and they think that I’m open and honest with them." but also tell us of a father who clearly is also mentally ill, of being strapped naked into a cot and giving up crying as it went ignored. I wonder if this being strapped down is intended to correlate with their restraint in psychiatric wards as an adult, but it is hard to be sure. An unreliable narrator throws deep shadow over authorial intent.
A Fool, Free doesn't lend itself to a clear review. I didn't enjoy reading it, but it's not a book to be enjoyed. It was undoubtedly well written. It may even have been powerful; I haven't got my head round it enough to say.
"I’ve not got anything to complain about really. When you’ve got a freezer full of food, clothes on your back, a roof over your head and a place to sleep, then you’re better off than 75 per cent of the world’s population. So why do I have this unbearable pain inside?"
I leave you with some quotes that stood out to me. I'm hiding them under spoilers, just in case.
*I hesitate to say woman as the narrator questions their gender. This raises an interesting question in my mind: if a person who is psychotic experiences doubt over their gender... is this part of their psychosis or is it identity? Are they transgender?
** to something they do not want to hear
***In reference to hearing the stories of other mentally ill people.
**** I'm rather curious to know what mental illness the author has. How autobiographical is this, I wonder?
A Fool, Free doesn't lend itself to a clear review. I didn't enjoy reading it, but it's not a book to be enjoyed. It was undoubtedly well written. It may even have been powerful; I haven't got my head round it enough to say.
"I’ve not got anything to complain about really. When you’ve got a freezer full of food, clothes on your back, a roof over your head and a place to sleep, then you’re better off than 75 per cent of the world’s population. So why do I have this unbearable pain inside?"
I leave you with some quotes that stood out to me. I'm hiding them under spoilers, just in case.
*I hesitate to say woman as the narrator questions their gender. This raises an interesting question in my mind: if a person who is psychotic experiences doubt over their gender... is this part of their psychosis or is it identity? Are they transgender?
** to something they do not want to hear
***In reference to hearing the stories of other mentally ill people.
**** I'm rather curious to know what mental illness the author has. How autobiographical is this, I wonder?
March 29, 2015
Jag tycker om att läsa om människors inre liv och att följa deras inre monologer, särskilt om de är mörka och hemliga (psykotiska också) men den här boken var bara för mycket. Den är för lång och jag kände inte ens att den hade slutat, den kunde ha pågått i ett tusen sidor till utan att märka. Den har för många upprepningar och jag känner inte att det står någon poäng bakom dem. Hade den varit 100 sidor lång hade jag kanske även gillat den - en berättelse om en förvirrad person som ibland lyckas att rädda sig och ibland inte. Men 500 sidor av upprepningar och oändlig, betydelselös kamp är bara tråkig. Och den är inte ens självbiografisk (åtminstone inte när det gäller psykosen). Jag skulle rekommendera den bara till de som känner någon med schizofreni eller som har obegränsad tålamod. Eller som bara vill öva sin svenska såsom jag gjorde - det är bokstavligen det enda skälet till att jag läste klart den. Lycka till.
December 18, 2014
En tänkvärd men smått rörig bok om hur livet med röster i huvudet, tvångstankar och psykoser kan se ut. Den sköra personen Elis vardag, hennes andra personligheter och deras inverkan på henne, kampen med sin könsidentitet och kontakterna med vården. Ibland medvetna och genomtänkta handlingar från henne och hennes omgivning och ibland obegripliga inslag som tagna ur luften för att hon eller de inte förstår.
Jag fascineras av författarinnans mix av närhet och avstånd - hur man ena sekunden känner sig som mitt ibland Elis tankar och i nästa som en utomstående betraktare. Det är svårt att förbli oberörd och det är spännande att upptäcka hur vissa saker känns bekanta fast de är så främmande för en.
Jag fascineras av författarinnans mix av närhet och avstånd - hur man ena sekunden känner sig som mitt ibland Elis tankar och i nästa som en utomstående betraktare. Det är svårt att förbli oberörd och det är spännande att upptäcka hur vissa saker känns bekanta fast de är så främmande för en.
October 29, 2015
This book offers great insight into the world of mental health and schizophrenia in particular. Eli is confused about a lot of things, and other personalities help her deal with the world, sometimes with disastrous consequences. It takes you through the fear of being sectioned and held against your will. The humiliation of being pinned down and medicated. The book is a roller coaster of highs and lows.
However, if you have OCD tendencies and like everything in a neat orderly manner, then you will probably be frustrated by the constant switches in mood and direction.
I found it to be a very brave book that covered a lot of taboo topics in a very personal way.
However, if you have OCD tendencies and like everything in a neat orderly manner, then you will probably be frustrated by the constant switches in mood and direction.
I found it to be a very brave book that covered a lot of taboo topics in a very personal way.
January 3, 2014
Интересно е да се види света през погледа на една страдаща от шизофрения писателка, още по-интересни са размислите й за писането, за раждането на идеите и обличането им в думи. Хубава книга, написана с типичната за северните народи сдържаност, но с едни малки изречения-сентенции, вплетени и скрити като ценности, които читателят открива страница след страница.
March 31, 2017
En otroligt stark skildring av hur det är leva med en psykisk sjukdom. Länk till recensionen: http://ewelinasbokblogg.blogspot.se/2...
October 31, 2015
Väldigt bra och gripande om psykisk sjukdom. Slutade lite tvärt och nu är jag orolig. 476 sidor i boken men Goodreads hävdar att den är 510 sidor. Får hitta på ett eget kapitel som avslutar
November 15, 2015
Very insightful, asks the question "ïs this autobiographical ? ", and which, if true, is incredible.
March 13, 2015
Jako teška knjiga jer je delom autobiografska. Kratke rečenice i fantastični opisi. Ulazi u psihu.
July 1, 2020
En dåre fri av Beate Grimsrud
Eli är en norsk flicka som både tycker om att spela fotboll, åka skidor och givetvis vill hon alltid vinna. Redan i tidig ålder bestämde Eli sig för att bli författare, men hennes lärare sa att det kunde hon inte eftersom hon har dyslexi. För att bli författare bör man både kunna läsa och skriva.
Espen, Erik, Emil och prins Eugen är tre personer som bor i Elis huvud, de försöker styra Elis liv och ibland berättar de för henne vad hon ska göra. Ju äldre Eli blir desto sjukare blir hon och personerna i hennes huvud säger till när hon ska bli våldsam, skrika, bli arg och ha sönder saker. Hon blir till slut tvångsintagen och bältad på psyket och får starka mediciner.
När hon blir bättre flyttar Eli till Sverige där hon går en skrivarkurs. Hon blir skicklig på att skriva och på att filma, till slut skriver hon både böcker och gör filmer. Hon växlar mellan att leva normalt och vistas på psyket och hon får diagnosen schizofreni.
Precis som alla Beate Grimsrud böcker älskade jag också denna. Efter att sträckläst romanen var jag helt tom inom mig. Språket var avskalat med djupa känslor, välgestaltade karaktärer och miljöer, men även obehaglig.
Eli är en norsk flicka som både tycker om att spela fotboll, åka skidor och givetvis vill hon alltid vinna. Redan i tidig ålder bestämde Eli sig för att bli författare, men hennes lärare sa att det kunde hon inte eftersom hon har dyslexi. För att bli författare bör man både kunna läsa och skriva.
Espen, Erik, Emil och prins Eugen är tre personer som bor i Elis huvud, de försöker styra Elis liv och ibland berättar de för henne vad hon ska göra. Ju äldre Eli blir desto sjukare blir hon och personerna i hennes huvud säger till när hon ska bli våldsam, skrika, bli arg och ha sönder saker. Hon blir till slut tvångsintagen och bältad på psyket och får starka mediciner.
När hon blir bättre flyttar Eli till Sverige där hon går en skrivarkurs. Hon blir skicklig på att skriva och på att filma, till slut skriver hon både böcker och gör filmer. Hon växlar mellan att leva normalt och vistas på psyket och hon får diagnosen schizofreni.
Precis som alla Beate Grimsrud böcker älskade jag också denna. Efter att sträckläst romanen var jag helt tom inom mig. Språket var avskalat med djupa känslor, välgestaltade karaktärer och miljöer, men även obehaglig.
June 2, 2020
А как хубаво звучеше "Смахнат, свободен" като заглавие...и макар да има истина между заглавието и историята в книгата, романът се оказа доста тежък и скучен ( на моменти ) за преглъщане. Определено имам чувството ,че норвежката писателка донякъде е написала биография без да съм се задълбавал дали това е така. Гледайки резюмето и кариерата и обаче има аналогични докосвания като професия, пребиваване на градове и т.н. Не знам как успявам , но последните ми избори на романи все имат общо с шизофреници ( "Американски психар", "Боен клуб" ), а този специално е апогея на шизоландия. Не препоръчвам никак, макар и да се сещам за някои индивиди от нежния пол сред моите познати , на които мога и да я препоръчам :D . Радвам се ,че мъчението приключи, но заради таланта или умението по-скоро да се напише такава книга ще дигна леко оценката.
June 10, 2024
Jättefin bok skriven av en kvinna med schizofreni om hur det är för henne att leva med den sjukdomen, med rösterna som tillkommer, tydliga karaktärer som kommer under olika delar av hennes liv. Espen och Emil och Erik och Eugen. Många fina och unika formuleringar. Fint för mig som jobbar med de här patienterna, som ser dem dagligen utifrån, att få en bild av hur det kan vara inifrån. ”I botten av ögonblicket binder jag en liten knut.” ”enda skillnaden mellan mig och en galen är att jag inte är galen”.
Displaying 1 - 30 of 83 reviews