Ann Heberlein > Quotes

“Idag samlar vi skor och bilar, igår flintyxor. Utan tvivel har arkeologer funnit betydligt fler flintyxor än vad människan rimligtvis behövde. Jag tror att flintyxorna handlar om en längtan, kanske en rädsla. Om jag bara har tillräckligt många flintyxor, eller skor, eller ett nyrenoverat kök så kan inget ont hända. Det är den där dödsångesten igen. Den otäcka insikten att allt, allt, allt är förgängligt. Jag kommer att dö, men mina flintyxor kommer att finnas kvar. (Och de fanns ju kvar, eller hur? Men vad hjälper det?)”
― Ann Heberlein, Ett gott liv

“När jag förstår att alla andra klarar av det där jag inte kan. Det är som om resten av världen talar ett språk jag inte förstår. Jag saknar något.”
― Ann Heberlein, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

“Kökssoffan vid fönstret. Pelargonerna och porsinsblomman i vita krukor. Kaffekokaren på diskbänken och trasistorradion på skänken i hörnet. Allt är som vanligt men allt är ändå fel.”
― Ann Heberlein, Allt kommer nog att bli bra

“Det är något mer. Något mera som skaver. Alla de där misslyckandena. Att ändå liksom alltid bli bortvald, lämnad ensam kvar.”
― Ann Heberlein, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

“Vi är alltså svaga, och hon, kvinnan med någon sorts ceriserosa kavaj och lite för trång blus, så där så att det glipar över bysten, är alltså stark.
Jag är inte säker på att jag vill ha den här beskäftiga och illa klädda kvinnan på ’min sida’. Jag fruktar att hon inte är lika smart som jag. Jag tror att hon är dum och jag är smart, men visst, jag kan väl sympatisera med de dumma. Stå på deras sida och försvara de stackarna, men jag vill helst inte att de för min talan. Jag tror inte att hennes intellektuella kapacitet räcker till för det. Nämligen.”
― Ann Heberlein, Ett gott liv