Trude Lorentzen > Quotes

“Om jag blev ett sådant barn som »bara en mor kan älska« skulle det betyda att ingen längre älskade mig. Andras mammor tyckte nog synd om mig, föreställde jag mig. De skulle göra sitt bästa för att vara snälla.
Men innerst inne var jag ingen mammas dotter.
Ingen.
Den känslan. Att jag var ingen. Eftersom hon som mindes alla dessa viktiga saker, mitt livs kronvittne, hon fanns inte längre.”
― Trude Lorentzen, Mysteriet mamma

“Det är som om frånvaron av dem som inte längre finns blir tydligare av att väggarna de en gång levde innanför fortfarande står kvar.”
― Trude Lorentzen, Mysteriet mamma

“Det kändes naturvidrigt att jag skulle fortsätta att fylla år varje tjugofemte juli efter att mamma gick bort. Att jag blev sjutton, arton, nitton och plötsligt vuxen, när hon som satt mig till världen och fått allt att hända i mitt liv inte fanns längre.”
― Trude Lorentzen, Mysteriet mamma

“Tänk om det hade visat sig att det bara fattades en enda pusselbit för att allt skulle falla på plats inom henne? Skulle det inte bara ha gjort allt värre att hitta den biten nu, alltför sent, som att förlora henne igen? Avståndet mellan liv och död, mellan mamma och icke-mamma, skulle ha känts ännu mindre. Att hon ändå slutade med att dö blir, om man tänker så, en slump.
Nej. När denna enda pusselbit inte hittades i tid är det bättre att den inte finns, intalar jag mig. Jag vill inte att ett människolivs facit ska vara så enkelt. Berättelsen om mamma har inget lyckligt slut. Att det nästan kunde ha gått bra skulle ha känts ännu värre
I själva verket blir ingenting löst. Pusslet är fullt av luckor och bitar som inte passar.
Det sista jag vill är att mamma ska dö ifrån mig igen.”
― Trude Lorentzen, Mysteriet mamma