Wilma Möller > Recent Status Updates

Det tog ett tag att komma in i berättelsen, men nu är jag alldeles uppslukad

"Det är som att vi börjar högst upp på en skala och under livets gång så sänks glädjebarometern för varje person som dör och det blir omöjligt att komma tillbaka till toppen igen. Kanske om man får barn, men jag är ju så jäkla skeptisk till det."

Huvudpersonen är svår att tycka om, men det kanske är meningen? Jag förväntar mig a whole lot of charachter development av henne.

Är det spooktober så är det 🐾🎃👻

Nu är det ganska många år sedan jag läste om Hungerspelen, men jag minns att Katniss motstånd (t.ex. att skjuta en pil mot spelledarna och ge Rue ett värdigt avsked) sågs av både kapitolium och distrikten som något synnerligen extremt. Men Katniss påhitt är ju bara småpotatis jämfört med vad Haymitch och hans gäng håller på med. Ändå vet vi att Hungerspelen fortsätter ytterligare 25 år efter Sunrise on the Reaping.

Språket känns som fanfiction men the fact that vi redan i första kapitlet börjar ana vem som egentligen är släkt med vem och HUR KATNISS PÄRON TRÄFFAS (för att inte tala om hur kapitlet slutar!!)... nejmen alltså jag dreglar nu 🤤

Ett kapitel in och jag läser redan med darr på rösten för eleverna 🥺❤️

Spoiler: boken utspelar sig delvis under början av 2020, alltså när coronapandemin bröt ut. Det är ett ämne som tydligen inte var helt redo att närma mig än.

Nejmen 😍 "Skaffare" är visst inte något vi har på bröllop i Österbotten, utan också ett Gotländskt fenomen!

Ett kapitel in och jag har redan läst om en junikväll i juni, ett födelsemärke som "glänser i mörkret" och en åttioplussare som kidnappar ett barn genom att klättra in genom fönstret och ner tillbaka med ungen i famnen. Är det värt att fortsätta läsa?

Väldigt lite showing och desto mer telling.

Slukar boken, samtidigt som jag inte vill att den ska ta slut.

Fortsätter läsa (lyssna) på finska. Ämnet känns brännande aktuellt med tanke på idrottssommaren 2024.

Absolut sist på bollen, men nu är jag igång! Tycker dock att premissen är svårsmält. Hur kan det komma sig att Maia aldrig någonsin under sina 33 år undrat vem hennes adoptivfar egentligen är eller varifrån hans förmögenhet kommer? För att inte tala om the obvious red flags i att en ensam man adopterar sex små flickor från världens alla hörn för att uppfostra dem helt isolerade på en ö i Schweiz.

Suomi mainittu!

Ett kapitel in and I'm hooked. Fast de hade ju kunnat välja en inläsare som kan finska.

"Och som jag ser på det, hakar folk upp sig allt för mycket på längden av en relation nuförtiden. Det är väl framför allt innehållet som räknas? Noveller kan ju vara minst lika innehållsrika som romaner, inte sant?"

Dråpligt, tragiskt och tokroligt. Igenkänning på hög nivå för alla som någonsin haft med hästar och framförallt hästfolk att göra.

Plockade upp denna på loppis idag!

Drick varje gång författaren använder ordet "ruggigt"

Verkligen full fart från första sidan!

Springa som vinden är min mest fartfyllda bok hittills, så pass att man blir andfådd bara av att läsa. Fast det sa jag ju i och för sig om Mysteriet på Prästön också - var ska det här sluta?

Väldigt, väldigt snart galopperar boken i alla fall iväg till TRYCK och den 16:e april kommer ni att kunna läsa om hur det gick sen för Nora och resten av gänget från min debut Allt att vinna❣️🦄🎉

Åtminstone ljudboken är väldigt förvirrande i början, med många karaktärer och perspektiv att hålla reda på.

Önskar att jag kunde följa Elise på Instagram

En liten bit in och det verkar vara en bok helt i min smak MEN så råkade jag se en spoiler 🥲💔

Har som mål för 2024 att läsa fler finländska författare. Den här lyssnar jag till och med på finska.

"Folk idag vill vara eller skapa konst, ingen jävel har tid att uppskatta andras konst."

Ett kapitel in och jag känner redan WTF.

Damn, Pip is in her bad girl era.

Känns inte som en thriller men älskar hur smart och handlingskraftig huvudpersonen är.