Helena > Recent Status Updates

Now this is both feelgood and romance. Emily Henry delivers.

Det här är inte feelgood. Existentiell ångest över att pappa är döende och över sina egna livsval. Vet inte om jag orkar läsa klart.

Tog en paus för åtminstone fem månader sedan, pga har inte den kognitiva kapaciteten just nu för att läsa så här komplexa böcker med så mycket olika storylines och saker att hålla reda på. Orkar inte helt enkelt. Hoppas att jag kommer vilja återuppta den så småningom.

I've read Ocean at the end of the lane and American Gods previously. Gaiman has this dream/nightmarish quality to his stories. You can't say what's real and what's not. Things and people keep shifting. There are these entities that take on different shapes and they want something and it's sinister. But still it's beautiful in a way, and there's this atmosphere of sorrowful longing for a lost time, childhood, home.