Nepreading > Recent Status Updates

Gillar boken skarpt än så länge! Men språket ibland.. ”Det här stället skruvar med min hjärna”? Låter som en dålig översättning från engelska..

Varför FLINAR alla??? Har författaren/översättaren ingen synonymordbok? Och är det verkligen känslan av ett FLIN som de vill förmedla? Och VARFÖR är språket och dialogerna så ålderdomligt?

Jag kan inte sluta störa mig på språket. Det känns som en otroligt dålig översättning från danska till onaturlig svenska. Stör mig också på den underliggande mansgrisigheten (eventuellt till och med någon sorts vagt kvinnohat) hos ALLA karaktärer, även hos den kvinnliga huvudkaraktären.

Urgh, språket är fortfarande störigt. Helt onaturliga dialoger och forcerat språk i övrigt. Wtf

Jag har inte ens läst 20 sidor och jag har redan himlat med ögonen åt formuleringar och beteenden och stört mig på språket (oklart för mig om det är översättningen eller originalet som är stora boven). Får väl se hur det här blir.

What the flying fuck? The blurb says “a love story of immense drama and uncompromising passion”. My ass it is.

The editing…? Was there any? So far SO UNDERWHELMING.

I had an inkling about where this was going with the romance and I just don’t think I can take that. So it’s gonna be a DNF for me.

Just WHAT? What the hell am I reading??? But can I stop? NO.

Oj, som ett jäkla slag i magen är det att läsa den här

Still really enjoying this! Although “enjoyment” was not what I was feeling as I was absolutely sucker punched by the essay on rape. I’m always enraged and saddened when I’m reminded by how far we still have to go..

So far so good! I’m more interested in competitive Scrabble than I ever would have been able to guess

Det går lite smidigare att läsa nu när jag insett att novellerna inte är mer än typ: ”å så hände det här i Himmerland, kan du tänka dig?”

Men fortfarande ett rätt stort 🤷‍♀️ på det hela

Jag kan fortfarande inte riktigt se poängen med alla dessa korta inblickar i ”folks” liv. Plus: Den tystlåtne Mogens? Där Martine absolut vill gifta sig med honom efter att han våldtar henne, försöker dränka henne, försöker mörda henne genom att tända eld på huset där hon och hennes familj ligger och sover? FUCK OFF.

Oh, Malone. His coming to terms with his sexuality and the descriptions of his relationship with Frankie? 😭

Noveller som verkligen är små slices of life, men utan att jag tydligt förstår varför jag ska bry mig?

Uh. 10 pages in and already I’ve cringed several times over the style, turns of phrase and characterisations. Doesn’t really bode well.

Jag är kanske 1/4 igenom ljudboken, har himlat med ögonen flera gånger redan. Formulaiskt. Men underhållande.

Och DÄR kom tortyr av en gråtande totalt maktlös och utsatt kvinna för att illustrera hänsynslöshet. Plus återigen prat om matkhavande och stark kvinna som subba och hora. Hurra.

Okej. Klyschorna har börjat hagla. Visa på en viktig överarbetande man genom att presentera ett barns missade födelsedag och en snygg fru som inte lyckas upphetsa honom?

En kvinnlig makthavare får subba väst åt sig?

Superond säkerhetstjänst?

Mjaaaa...

Överraskande smidig och lättläst text för genren! Hyfsat intressant huvudperson, även om stereotypt superkraftig och rättrådig och begåvad. Viss anglicism i språket? Men bättre än förväntat, helt klart!

VAD är det med att all meddelanden börjar med “dear so-and-so”?? De är ju tonåringar??

Wtf på porträttering av japaner?? Seiza, samurai, Parzival-san, överdrivet bugande. 2045??

Också: varför förklara exempelvis namnet Bebop? Får det att kännas både wannabe-ish och skrytigt. Om allt handlar om easter eggs som man måste lösa, kan inte det vara en del av boken också??

???? Okej. 1) om nördbok, varför överförklara alla referenser?
2) omg, SÅ PLATTA KARAKTÄRER.
3) eh, beskrivningen av de japanska bröderna. Really??

Like seriously 5 pages in and already chuckling out loud on the rudely early morning train. AND thinking about how I want to leave this book out and easily accessible for my future children to sneak-read. I have a good feeling about this.

“Tomorrow and tomorrow and tomorrow”, REALLY?

Jag förstår inte riktigt? Jag tycker Reacher är osympatisk, inkonsekvent och arrogant på nivån att han blir nästan ointelligent. Kvinnoporträtten är bedrövliga. Känns som att författaren 1) inte har koll på andra kulturer/kontexter och 2) vill visa sig smart genom att ”förutspå” saker om nutid via sina karaktärer på 90-talet...?? Vad är det här?