Karin Bengtsson > Recent Status Updates

Stör mig redan på att exfrunbara är glad och stöttande rakt av när mannen erkänner att han är gay efter 15 års äktenskap. Stör mig också på att Adam framställs som helt flyttbar till Riley och hans trädgård, hans tonårsbarn (15 och 16) är ändå intresserade av honom, han kan bo 6 timmar bort. (Vad fan! )Och då har jag inte ens kommit till att Adam ska vara ett as mot Riley också. Puh.

Jag blir tokig på att de ska vara såna genier och fantastiskt begåvade allihop, men att det inte gestaltas för fem öre utan bara berättas berättas o h det får ju Alex (vars perspektiv vi är i) att framstå som ett uppblåst as.

Alkoholromantiken stör mig också.

Hatläser alltså den här då och då för att kunna dissa den med feeling framöver. Inte mitt charmigaste drag men ändå sant.

Jag förstår inte på villkors vis hur den här blev så stor. Alex är så jävla jobbig! Konstruktionen av att han som presidentson är som en amerikansk prins - svintöntig! (och då hae jag ju älskat bok med presidentens dotter tidigare). Så lite pirr och svirr : en dryg amerikansk jävel och en som borde ha högre standarder (kom igen Henry!). Meh.

Mycket pepp på denna, vill ha någon lite genomtänkt tanke om detta fascinerande fenomen och hittade en BOK istället för reddit-trådar och Quora-svar.

Den ÄR tråkig. Arrgh. Jag kan köpa att jag mest läser romance mellan män nuförtiden (har fortfarande läst så mycket heteroromance i livet att jag bara arbetar med att jämna ut det lite) men varför är både den här och Proper English så ointressanta?

Den här var ju ljuvlig! Vet inte varför jag inte läst den tidigare, snygg är den också. Och parallellt magiskt drama och romans, som båda känns lätta och snygga. Just nu känns det toppen med en trilogi.

Tyvärr är min internaliserade misogyni skittrött på den kvinnliga huvudpersonen och hennes ångest som hon inte medicinerar och hennes oförmåga att ta kritik medan hon går en fucking skrivarkurs.

Eller hon är förvånansvärt sympatisk trots detta men.

Det är också för mycket fram och åter och typ 25% av boken borde bort.

Men tänker att jag ska läsa klart den innan det blir KJ Charles igen.

Jaha, tänk att jag ändå läst både Austen och den här i år, i min flod av manlig kärlek. Den här drabbades lite orättvist av att jag hellre läser roliga böcker, och kanske också av att jag hört en del förr via författarens sociala medier / olika diskussioner i allmänläkarforum.

Okej det tog sig ganska precis efter där jag hade gett upp. Nu har jag lite dåligt samvete för att jag läst den stackars boken så upphackat, det vinner den inte på. Men jag har ju läst den upphackat för att den var lite trist ändå.

Jag har noll tålamod med de här sölkorvarna och läser om slutet på annan romance istället och funderar allvarligt på att ge upp. Nåjaa.

1: så fult omslag!!
2: det finns absolut en touch av KJ Charles i USA men det är inte riktigt lika... Jag gillar att någon känner till magin i Charles, här famlar båda i mörkret. + att det går för snabbt med vänskapen tror jag.

Vad var det jag sa om fula omslag...

En korsning mellan For Real och Glitterland och lite Boyfriend Material. Arden är en korsning av Toby, lite både Ash och Darian (kultorkofta med examen i engelska respektive levnadsglädje) och sån lite Luc som självironisk loser. Undrar om det är nära författaren själv.

Lite orättvist att tycka att böcker är lika varandra när jag klämmer många på så här pass kort tid också.

Är man rik och mäktig nog reder sig allt. 100% sant, kanske inte jätteromantiskt. Ett halvhjärtat hinder för kärleken är verkligen sugigt i den här genren.

Nej men det är precis så tråkigt som jag tänkte att det skulle kunna vara med regency m+f, även om miss Church känner sig mer som mr Sellby. Utdragen handling och instalove och fokus på penetration på ett sätt jag ändå hoppats bättre om (mycket bättre i Marians bok ändå)

Tyckte förvånansvärt mycket om den här fast de är asjobbiga båda två egentligen!

Har verkligen dubbla känslor för Claire, huvudpersonen. Ibland är hon så rimlig och ibland frustrerande. Tycker det är fint med föräldraskapsskildringen; hur efterlängtade barnen är, hur trött man kan vilja bolla över dem till den andra föräldern (eller sin nanny!! vilken jävla grej ändå)

Inte så muntert, någondera, men jag ska hindra mig från att kasta mig in i något fluffigt istället.

Alltså gubbjävel.

Men sluta var ett sexistiskt as mot din a huvudpersoner, Updike. Hur många gånger ska du skriva "plump" om Alexandra?

Funderar också mycket på var de här kvinnornas barn eg befinner sig. Ok att de inte är 2000talscurlade, men de finns ju - och borde iaf äta mer än selleri?

Förfärligt långsam start, det här. Och så har jag en vecka på mig att läsa klart den...