Lovisa Jyllhed > Recent Status Updates

Jag är inte så intresserad av den gråa mannens kapitel. Han är såklart välskriven för jag gillar sättet Maggie skriver alla karaktärer, så jag vet inte vad det är som gör att jag inte vill läsa om honom.
Han är bara ett girigt hinder som ska överstökas med och jag vill hellre läsa om gänget och deras äventyr i tid och drömmar.

Såå bra kapitel. Lite udda att Orla är med på deras båtäventyr men hela grejjen med den orangea bikinin är så rolig.
"En liten del av Ganseys hjärna sa att han har stirrat för länge.
Den större delen av hjärnan sa: ORANGE"

De hittar underliga ledtrådar och spänningen mellan karaktärerna bara växer. Så mycket som sägs mellan raderna, men samtidigt så lättsam och kul.

Frågor för läsförståelse:
1. Varför blir Ronan arg när han tänker på sina manliga vänner?
2. Varför får Blue komplicerade känslor i magen när hon umgås med Gansey?

Svaret är detsamma

Jag tror kanske jag kommer gilla serien bättre nu andra gången jag läser dem. Alla karaktärer är så levande!
Det gör dock ont att läsa om Blue och Adam när man vet vart de är på väg.

Jag tänker att jag ska försöka speedrunna att läsa om serien, för om jag går rakt in i Call Down the Hawk nästan 10 år efter Raven King kommer jag troligtvis fatta noll

Alltså Klaras plan och bön till solen är helt orimlig och otroligt osannolik att fungera men ändå hoppas jag ju på något sätt att solen hör henne!

Gud så rörigt allt blir! Pappan är faschist kanske, mamman har försagt sig, grannens ex är här och någon tjej har info om Klaras butik men glöm inte Klaras plan som har gått i lås ojojoj hahah
Intressant scen!

Ooooohh black mirror vibbar

Jag i alla fall glad att Sal inte är inlåst i en källare någonstans.

Vad är grejjen med porträtt sessionerna, varför är de så kontroversiella med Josies föräldrar??

Hahaha gick hon vilse i ett dike??
Schysst av Rick att komma och hjälpa henne även om han fattar noll.

Det är inte lätt att navigera känslosvängarna hos en 14 åring, stackars Klara.

Jag gillar hur Ishiguro bara visar delar av relationer så man hela tiden får försöka pussla ihop hur karaktärerna känner för varandra och deras historik. Det kändes som jag fick massa ledtrådar tikk pusslet nu när Klara fick prata med Ricks mamma.

Dramat mellan Josie och hennes mamma är väldigt spännande. Inte hälsosamt och det känns som att Klara kanske kommer göra det värre.
Jag fattade verkligen inte grejjen med "rutor" hon ser hela tiden, men nu tror jag typ det är hennes processor. När hon behöver tänka extra mycket för att ta in en miljö eller analysera omgivningen så kanske datorn hackar lite så att synen blir i rutor. Det är min teori, jag gillar det.

Så Klara har fått följa med hem till Josie. Det är kul att följa hennes tolkningar och beskrivningar av Josies vardag.
Men vad är det för sjukdom Josie har? Och hur kommer Rick spela in i fortsättningen?

Verkar vara en stillsam bok med mycket funderingar om omvärlden. Men likt "Never let me go" väcks frågor om huvudkaraktärens liv, så det ska bli intressant att följa.

Lissa med den rullande skrivbordsstolen som sitt vapen, vilken action!! Hahahh Alltså speciellt efter den intensiva flykten från vampyrslottet med Rose så ska Lissa som aldrig slagits i sitt liv nu försöka rulla en stol för att slå ner sin mobbare waaaaoww 😆😆😆
Oklart om Mead skapade en sådan komisk kontrast med mening...

Rose har blivit kidnappad!! Nuu är det spännande. Lite kul hur hon blir ompysslad av de onda vampyrerna med. Bella Twilight hade sagt ja tack, detta är allt jag vill men för Rose Vampire Academy är det en mardröm.

Jag minns inte hur hon kommer fly, är det Adrian som lyckas hitta henne?

Nuuu blir det lite spännande med Strigoijakt, äntligen! Kul hur Rose som brukade vara den våghalsiga i bok ett nu är ledaren med förnuft och noga planering.

Får ta ett djupt andetag ibland och påminna mig om att detta är en bok för ungdomar hahahh
Abe är en sån karikatyr av en ond maffiasnubbe. Han vägrar tala klarspråk så scenerna han är med i leder ingen vart förutom att Rose känner sig hotad. Han hade lika gärna kunnat hitta på allt han sa om Viktoria, men vi får lita på att Rose gjorde rätt beslut i att stoppa henne från att bli "blodhora" ooooh så läskigt

Alla vill att Rose ska vara kvar i den ryska byn men SNÄLLLA åk därifrån snart. Alla är så snälla och trevliga och det ääär så tråkigt.

Tridde inte Lissas handling skulle vara den intressanta men plötsligt vill jag gärna höra mer om hennes resa till hovet.

Hmm kan Avery också vara andemagiker? Jag tror att hon påverkar Lissas känslor för att få henne ur kontroll. Men jag minns inte vart den handlingen går.

Dimitris minnestjänst är fin, men det blir så utdraget och jag har lite svårt att bli berörd 1. för att jag inte gillar Dimitri så mycket hahhah och 2. För att jag vet vad som händer sen.

Jag har en stark aning om vem Abe Mazur är också men jag gillar inte hans beteende. Komma och fråga ut en stackars sörjande tonåring, bara tala klarspråk istället!

Min största pet peeve med den här serien är att hon skriver varje bok "Vampyrer har omvänt schema, så skolan börjar på natten" men sen använder hon fel ord för att beskriva konstant!!
Som att de äter frukost på "morgonen" när det borde vara kväll. Har pluggat hela "dagen".
Skriv skolnatt istället!! Eller typ "Det var eftermiddag och solen började gå upp" det är inte svårt att fatta.

Jag vet inte om jag fattar Roses plan att blint resa till ryssland för att hitta Dimitri. Det finns ingen anledning att tro att han är där hahhah
Men vi träffade Sydney! Inte för att Sydney är en av mina favoritkaraktärer eller så, men hon får en egen spinoff serie senare så det är intressant att se hur hon blir introducerad.

Wow, en passande bossfight. Den tredje terrorn var INTE vad jag förväntade mig

Oj spännande. Jag hade inte väntat mig att Araya skulle bli så viktig här i slutet, även om det är hennes spjut Keema har burit med sig hela vägen. Det var kul att få hennes backstory.
Undrar vad som kommer hända med Shan...

"Keema was embarassed about how happy he was, to be sitting next to someone. He tried to hide it, his delight, but it was too expansive. It flowed over the lip of his soul and onto the floor.

Jun pressed gently into Keema's side; Keema pressed back. The sat together with elbows touching, with lightning on their skin." 🥲

Jag ser fram emot den sista biten av boken nu. Det är så fantastiskt vackra beskrivningar hela tiden och Keema och Jun har kommit varandra närmare än någonsin.
Det var en så mysig scen när Keema lagade frukost åt dem båda och nu har dem upptäckt att de kan höra varandras tankar!

Wow wow wow. När det händer så händer det stort, det där var crazy. Men Jun och Keema har klarat sig och deras målsättning har ändrats...sorgligt att kejsarinnan inte är med dem längre men det var fint att få följa henne och läsa om hennes tankar.
Keema har dock tappat spjutet som boken är döpt efter? Hur ska han få tillbaka det?

Medans jag hatar att hjälplöst följa Luubus hemskheter så är det väldigt spännande att följa kejsarinnan desperat försöka rädda situationen i formen av en björn! Och stackars Keema som inte fattar någonting, han får bara hänga på så gott han kan medans hon ryter mot honom hahah

Allt har gått åt helvete, modersköldpaddan är död och Luubu är inte det.
Väldigt lätt att hata Luubu, hoppas han dör snart ändå men jag vet inte hur...Jun och Keema har skiljts åt och det ser mörkt ut.