Erika > Recent Status Updates

Nu räcker det. Det är för länge sedan de här populärkulturella analyserna gjordes för att de ska intressera mig tillräckligt, och inte ens om jag skulle ha läst boken 20 år tidigare skulle jag ha känt till tillräckligt många referenser. Är inte heller tillräckligt imponerad av Klostermans sätt att skriva för att orka fortsätta.

Jag förstår att det här är bra litteratur, men orkar helt enkelt inte med en roman som kräver så här mycket av mig just nu. Hade inte heller förstått att den är tredje delen i en trilogi.

Aldrig har jag lagt ifrån mig en Sittenfeld-roman halvläst tidigare, men i morgon får den här gå tillbaka till biblioteket. Ska försöka lyssna färdigt på resten som ljudbok. Men så här långt känns bokens huvudperson ganska distanserad och jag lyckas inte bli exalterad över alla dessa personer som hon träffar. Amerikansk inrikespolitik är tydligen inte riktigt min grej.

Känner mig tveksam till om det är värt att fortsätta. Ser liksom mera fram emot att få den utläst än att få se vad som händer.

När jag tittar i ljudboksappen och förvånat och besviket konstaterar att jag inte kommit längre än så här är det dags att inse att jag borde lägga den här åt sidan och lyssna på en annan bok. Lyckas inte engagera mig i Lena och Lo och drogskildringarna känns jobbiga och repetetiva att läsa om. Det kan också ligga något i det som någon skrev, att allt skildras som om det vore lika viktigt.

Det är tredje gången jag stiger in i den här berättelsen (i bokform, filmatiseringen har jag också sett några gånger) och det tar inte många sidor innan Selma Lagerlöfs berättande har kopplat greppet om mig. Inledningen, så mycket den lägger grund för.

Klickar inte alls med Ingrid, vad ÄR det hör för tråkig människa? Efter tre dagars vistelse i det första kapitlet med stort ointresse för hur det ska gå för henne ger jag upp och återlämnar boken till biblioteket. Den här sommaren är för kort för nöjesläsning som inte väcker läslusten.

Nä alltså – det här är alldeles för mastigt för min kvällsritual (läsa ett par dikter sedan jag lagt mig). Jag kan se att mycket är fint och kvalitativt, men körde fast i Hellas och Rom-avsnittet där många av dikterna är flera sidor långa. Översättningarna känns också ganska daterade.

Började spela Harry Potter: Wizards Unite och kände mycket snabbt ett stort behov av att läsa om böckerna. Reserverade den illustrerade utgåvan på biblioteket, men det tar ju en evighet innan den anländer. Fanns inget annat att göra än att börja lyssna på ljudboken i väntan på den illustrerade utgåvan.

Alltså... det här är ju en bok som bara försöker vara rolig hela tiden och berättar sorgligt lite om den medicinska bakgrunden till händelserna, och hur man går vidare för att hjälpa patienten. Inte riktigt min typ av läkarmemoar.

Lyckas inte riktigt fokusera på läsningen av den här just nu och har lite för många biblioteksböcker hemma just nu, så den här får gå vidare till nästa i kön halvläst.

Har försökt lyssna på ljudboken, men det är som om Ocean Vuongs språk inte fungerar i uppläst version. Så märkligt? Nu tar jag paus tills min biblioteksreservation anländer.

Läser om. Delvis för att uppleva den illustrerade utgåvan, delvis för att jag behöver något icke-ångestframkallande att läsa innan jag somnar. Martín Caparrós reportagebok om svälten i världen (som jag annars läser just nu) är inte en sådan bok. Lite som när jag typ samma år som jag första gången läste den här boken läste om The Secret Garden som kvällsläsning eftersom Fågelsång av Sebastian Faulks var för otäck.

Det är lite med hjärtat i halsgropen jag ger mig in på det här projektet. Normalt brukar jag tänka att jag kan lyssna på ljudboksversionen om det blir för tungt med pappersboken, men det vete fåglarna om jag skulle hänga med i de finska dialekterna om jag lyssnade på den här. Vi ska hoppas att den lyckas med konststycket att fånga mig i pappersversionen. Så här en bit in i första kapitlet känns det relativt lovande.

Omläsning. Jag känner igen mig, och ändå inte. Detaljerna i handlingen känns främmande, men Selma Lagerlöfs sätt att berätta känns bekant, och det är inte för att jag nyligen läste Gösta Berlings saga. Det här är hennes Jerusalem-berättande, och det känns som att komma hem.

Preparing for an upcoming trip to Estonia by listening to this audiobook. (Any more tips on Estonian literature translated to English, Swedish or Finnish, or novels opening up some part of Estonian history?)

Jag gillar idén och jag gillade början – men sedan gick det utför. Jag kan inte uppbåda intresse för någon av huvudpersonerna och nu är det dags att ta konsekvenserna av det och sluta läsa den här boken. Det hjälper inte att den är prisbelönt, den lyckas ändå inte uppehålla mitt intresse.

Efter de två första novellerna känns det som om jag aldrig mer kommer att få uppleva en lika logisk övergång från en ljudbok (Chimamanda Ngozi Adichies Alla borde vara feminister) till en annan (den här).

Hann inte läsa ut den före förfallodagen, nu pausad i väntan på att det antingen ska bli min tur i reservationskön igen eller att jag ska köpa den själv. Gillar det jag läst hittills så pass mycket att det kunde motivera ett köp.

Okej, första delen var onödigt tramsig och sockersöt. Men när jag kom till andra delen (som trots allt är skriven av John Green) och läste "Jag glömde att dörrarna på Waffle House är lika vidöppna som Lindsay Lohans ben" stannade jag upp och frågade mig själv: Varför läser jag den här skiten?
Och det är historien om hur det gick julen 2017 när jag skulle läsa en julbok.

Jag har oerhört svårt att lämna böcker oavslutade, men tror faktiskt att jag ska lägga den här åt sidan nu. Det är något i Armando Lucas Correas sätt att skriva som inte alls går hem hos mig. Jag tycker inte om hur han hanterar språket (alternativt är det översättningen som inte fungerar) och jag är faktiskt inte överdrivet engagerad i huvudpersonerna.

Vill passa på att tipsa andra som eventuellt läser Anna Karenina om att man via SR P1 kan lyssna på en intressant bokcirkel i fem delar där Aase Berg, Jonas Hassen Khemiri och Elsie Johansson diskuterar boken.