”(…) och väntade på ångestropet, då Dödens lie skulle falla. Men det kom intet ångestrop. Pa hade rest sig upp och stod lutad över sängen. Jag steg närmare, hörde Döden lämna sin plats. Han behövdes ocker mer. Mors ögon hade brustit. Äntligen genomskars nu luften av ett skrik. Det var från mina läppar det bröt sig fram.”
S. 358
— Sep 03, 2025 10:10PM
Add a comment