Karin Boye > Quotes

“Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen, är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd”
― Karin Boye, Dikter

“Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.”
― Karin Boye

“Vi har gått mot allt strängare övervakning - och den har inte gjort oss säkrare, som vi hoppades, utan ängsligare. Med vår skräck växer också impulsen att så omkring oss. Är det inte så: då ett vilt djur känner sig hotat och inte ser någon utväg att fly, går den till anfall. Då skräcken smyger sig över oss, finns det inget annat att göra än att hugga först. Det är svårt, när vi inte ens vet vartåt vi ska hugga... Men bättre förekomma en förekommas ( s. 105)”
― Karin Boye, Kallocain

“Ni bygger utifrån , vi byggs inifrån och in. Ni bygger med er själva som stenar och faller sönder utifrån och in. Vi bygger inifrån som träd, och det växer ut broar mellan oss som inte är död materia och dött tvång. Från oss går det levande ut. I er går det livlösa in, sid 75”
― Karin Boye, Kallocain

“Alla är inte sanna nog för att höra sanningen, det är det sorgliga. Den kunde vara en bro mellan människa och människa - så länge den är frivillig, ja - så länge den ges som en gåva och tas emot som en gåva. Är det inte underligt att allting mister sitt värde så fort det upphör att vara en gåva - till och med sanningen?”
― Karin Boye, Kallocain

“Vad jag vet är, att av sjuka föräldrar och sjuka lärare fostras ännu sjukare barn, tills det sjuka har blivit norm och det friska en skräckbild. Av ensamma föds ännu ensammare, av rädda ännu räddare (s. 144)”
― Karin Boye, Kallocain

“Längtan är en lek. När den växer till allvar, kallas den ångest.”
― Karin Boye

“And is this not the very reason for the establishment of the State? If there were cause and reason for confidence among individuals, the State would never have come into existence. The sacred and essential foundation for the State is our mutual and well-founded suspicion of each other. Anyone questioning this foundation throws suspicion upon the State.”
― Karin Boye, Kallocain

“– Organisation? sade hon. Vi söker ingen organisation. Det som är organiskt behöver inte organiseras. Ni bygger utifrån, vi byggs inifrån. Ni bygger med er själva som stenar och faller sönder utifrån och in. Vi byggs inifrån som träd och det växer ut broar mellan oss som inte är av död materia och dött tvång. Från oss går det levande ut. I er går det livlösa in.”
― Karin Boye, Kallocain

“The sated day is never first
The best day is a day of thirst

Yes, there is goal and meaning in our path -
but it is the way that is the labour's worth.”
― Karin Boye, Complete Poems

“Min tunga hade alltid varit ett smidigt och pålitligt verktyg, men nu vägrade den att göra tjänst mer. Alldeles som jag nyss hade hade lyssnat för första gången i mitt liv, visste jag, att om jag nu vill tala, måste det vara på ett nytt sätt, som jag ännu inte var mogen för. De lager av mig själv, som nu skulle komma till tals, hade väl aldrig förr format några ord (s. 138).”
― Karin Boye, Kallocain

“I hate this wretched willow soul of mine, patiently enduring, plaited or twisted by other hands”
― Karin Boye, Kris

“Denn eine Sache ist, daß der Kaffee gut ist, eine andere, daß man sich das nicht ohne weiteres als selbstverständlich anmerken lassen darf.”
― Karin Boye

“Ur tankar och känslor föds ord och handlingar. Hur skulle tankar och känslor då kunna vara den enskildes ensak? (...) Hittills har det bara inte varit möjligt att kontrollera dem - men nu är alltså medlet funnet.”
― Karin Boye, Kallocain

“Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.”
― Karin Boye, Dikter

“Jag hörde en gång en konstnär säga, att kubismen inte är en konst för allmänheten direkt, utan en konst för konstnärer.”
― Karin Boye, Kris

“Збуджена, приязно налаштована юрба озвалася на мої слова бурею оплесків і схвальних вигуків. Але я бачив, що не всі аплодували. Коли плеще в долоні тисяча, а двоє сидять склавши руки, то ці двоє переважують. Вони ж бо можуть доповісти куди треба, тоді як жоден із тисячі й пальцем не кивне, щоб захистити того, ким тільки що захоплювався.”
― Karin Boye, Kallocain

“spädbarnet och stenåldersvilden lever kanske inte bara kvar i somliga, tänkte jag, utan i oss alla, fast mer eller mindre, det är en väsentlig skillnad (s. 60).”
― Karin Boye

“І раптом мені стукнула в голову егоїстична, по-романтичному зухвала думка — про своєрідне відшкодування. Його ж таки треба вділяти соратникам, які жертвують своє найсокровенніше задля Держави. Відплачувати їм треба найвищим і найціннішим із усього, чого тільки можна запрагнути, — славою й почестями. Якщо слава й почесті служать достатньою втіхою покаліченому на війні солдатові, то чом би їм не послужити в такий самий спосіб людині, покаліченій внутрішньо?”
― Karin Boye, Kallocain

“Народивши Маріль, я дивувалася, чому так спокійно ставлюся до того, що це дівчинка, а не хлопчик. Більше того — навіть тішуся. І знайшла відповідь: доня належить Державі не такою великою мірою, як син. Маріль більше моя, в ній більше від мене самої.”
― Karin Boye, Kallocain

“— Є одна обставина — цілком певна. Тоді ми розпрощаємося з рештками всього особистого в житті. 

— Пусте! — жваво заперечив я. — Зате каллокаїн завоює останню темну царину, в якій досі знаходили прихисток асоціальні тенденції. А це означає, що велика спільнота наблизиться до свого остаточного формування. 

— Спільнота… — помалу повторив він, ніби сумніваючись у моїх словах. ”
― Karin Boye, Kallocain

“SPRING SONG

In springtime, in sprouting time,
the seed its shell destroys,
and rye becomes rye and pine becomes pine
in freedom without choice.

A thrill of voluptuousness
passes through body and soul -
that I am I, necessarily I -
a sprout that's come up whole,

a spring shoot whose growing power
I scarce envision yet -
but the stem's sap of bitter taste,
with pleasure I know it.

Then begone, all my cowardice!
To my future I belong.
I take the right to grow now
as my roots will, and as strong.”
― Karin Boye

“На стіні висіли чутливе «поліційне вухо» й «поліційне око», таке саме зірке в темряві, як і при світлі. Ніхто не заперечить того, що ці органи дуже потрібні. Якби не вони, скільки помешкань могло б стати кублами для таємних зустрічей!”
― Karin Boye, Kallocain

“En trouwens, alleen al hoe ze elkaar begroetten! Ze pakten elkaars handen vast. Is dat normaal? Het moet onhygiënisch zijn en bovendien zo intiem dat het beschamend is. Ekaars lichamen zo aan te raken, opzettelijk! Ze beweerden dat het een heel oude begroeting was, die ze nieuw leven hadden ingeblazen, maar je hoefde het niet te doen als je niet wilde, je werd nergens toe gedwongen.”
― Karin Boye, Kallocain

“Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.”
― Karin Boye, Härdarna

“— Соратники! Героїчні дії не маліють, якщо їх супроводжує страждання. Страждає боєць від ран, страждає під траурною вуаллю вдова полеглого воїна, попри те, що радість служити Державі устократ переважує цей біль. Болить також тим юнакам і дівчатам, які виходять на дорогу трудового життя й розлучаються з близькими людьми, у більшості випадків назавжди. Ми можемо тільки захоплюватися, коли мати з донькою чи товариш із товаришем прощаються з радісним блиском в очах і бадьорими вигуками на вустах. І наше захоплення не змаліє від того, що за цією радістю ми відчуємо глибоко сховану скорботу — подолану, переможену. І ця перемога варта найглибшого пошанування, бо вона і є найбільшою жертвою, яку ми складаємо Державі. ”
― Karin Boye, Kallocain

“— Носія бацил можна дезінфікувати, — врочисто й владно повів річ суддя. — Але не вдасться вивести отруту з індивіда, який усіма своїми порами, кожним своїм подихом сіє невдоволення нашими інституціями й поширює ганебний песимізм та малодушну невіру в спроможність нашої великої Держави відбити розбійницькі напади сусідньої держави. Він завжди завдаватиме шкоди Державі — будь-де, будь-коли, на будь-якому місці й на будь-якій роботі. Тільки смерть може його знешкодити.”
― Karin Boye, Kallocain

“Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd.”
― Karin Boye, Härdarna

“Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.”
― Karin Boye, Härdarna

“Попри те, цього вечора не годилося поводитися понуро й сумувати. На урочистостях, присвячених примноженню добра й достатку Держави, має панувати піднесений настрій. Мабуть, моя доля пішла б іншим шляхом, якби я теж належав до радісних учасників свята. ”
― Karin Boye, Kallocain