Mina Widding's Blog

Totalt 219 böcker. Har försökt tracka lite olika saker, men det blev olika månad för månad. De första månaderna iddes jag inte skriva författare heller, det var dumt men nu ids jag inte fylla i i efterhand heller. Håll tillgodo. Markerar de böcker som har lämnat allra starkast intryck, med fetstil.

Januari:Grand malNattmusik för dagsländorDown belowBeautiful losersAlkestisI rörelseOm mörkerPachinkoHot MilkNära det vilda hjärtatSpår av AntigoneGrief is the thing with feathersMadonnaMiss Pettigrew lives for a dayDär rinner en älv genom Saivoumuotka byVinternovellerFebruari:Mother winterMammajournalernaNattmannenBaserad på en sann historiaOm man håller sig i solenThe well of lonelinessDen sista vargenSkriv först, fråga senLiv efter livJorden runt på 80 dagarThe Hobbit, or there and back againLite död runt ögonenThe hitchhiker’s guide to the galaxyThe restaurant at the end of the universeMars:Inga stormar än, Lars WiddingDe, Helle HelleThe girl with the louding voice, Abi DaréRågblont hår, grå ögon, SjónBakvatten, Maria BrobergMina onda tankar, Nina BouraouiMedea, EuripidesHippolytos, EuripidesDeliria, Mare KandreDen femte sanningen, Doris LessingO, Judith KirosDen stora skrivboken, Agota KristofHome fire, Kamila ShamsieBeviset, Agota KristofOgjort, Doris DahlinDen tredje lögnen, Agota KristofFörsta djungelboken, Rudyard KiplingDepeche Mode, Serhij ZadanAndra djungelboken, Rudyard KiplingLagt kort, Joan DidionEva ur spillrorna, Ananda DeviApril:Emily Dickinson och vulkanerna, Josefin HolmströmThe princess saves herself in this one, Amanda LovelaceDär livet är fullkomligt, Silvia AvalloneMin kompis Gunnar – Nina Hemmingsson/Gunnar LundkvistTripprapporter, Tone SchunnessonVredens druvor, John SteinbeckJag är Istanbul, Malin IsakssonKnow my name, Chanel MillerJag ser allt du gör, Annika NorlinMy dark Vanessa, Kate Elisabeth RussellThe man who saw everything, Deborah LevyCrome yellow, Aldous HuxleyRegnet luktar inte här, Duraid Al-KhamisiIs, Anna KavanDe afghanska sönerna, Elin PerssonLiten bok om döden, Andrzej StasiukI väntan på Bojangles, Olivier BourdeautÖdesmark, Stina JacksonMaj:Den brutna kvinnan, Simone de BeauvoirBoken om Blanche och Marie, PO EnqvistModerna äktenskap, Karen BlixenCoventry, Rachel CuskHelioskatastrofen, Linda Boström KnausgårdFörtvivlan, Vladimir NabokovMin morbror trollkarlen, C.S. LewisHundstunden, Kristina LugnOm jag inte, Kristina LugnEtt annat liv, Per Olov EnquistDagar av ensamhet, Elena FerranteHej då, ha det så bra!, Kristina LugnPicknick vid vägkanten, Arkady & Boris StrugatskyWhere the crawdads sing, Delia OwensRitualer, Cees NooteboomMaken, Gun-Britt SundströmThe flight from the enchanter, Iris Murdoch

Tre böcker på engelska
Tre diktsamlingar (Kristina Lugn!)
Sex översatta (från andra språk än engelska)

Tre från Västerbotten

En science fiction

En omläsning (Maken)

Fyra/sex ljudböcker (Ett annat liv och Boken om Blanche och Marie delvis som ljudbok)

Juni:Din tjänare hör, Sara LidmanMögel, Shusei TokudaAnnie John, Jamaica KincaidThe life of Lazarillo del Tormes, AnonymousDykungens dotter, Birgitta TrotzigHäxan och lejonet, C.S LewisHem, Toni MorrisonSommarboken, Tove JanssonAgnes Grey, Anne BrontëBiblioteket i Babel, Jorge Luis BorgesFolktales from the Moose of Burkina FasoOutlaw, Stephen DaviesStanna hos mig, Ayobami AdebayoFarlig midsommar, Tove JanssonVredens barn, Sara LidmanTheir eyes were watching God, Zora Neale HurstonMitt liv utan dig, Betlehem Isaak

Två omläsningar = två Tove Jansson

Fem böcker på engelska

Fem översatta (från annat språk än engelska)

Fem från 1001 books (Lazarillo, Sommarboken, Annie John, Agnes Grey och Their eyes)

8 ljudböcker, några tillsammans med ebok

Två Sara Lidman

Två i ”kartan” = slumpmässigt valt land (Burkina Faso)

Juli:Tätt intill dagarna, Mustafa Can (Kurdistan/Sverige)All boys aren’t blue, George M. Johnson (USA, POC, Queer, ljudbok)Tystnad och eko – Sun Axelsson (Sverige)Tordyveln flyger i skymningen – Maria Gripe (delvis ljudbok – omläsning)Mellan handen och munnen, halsen är en bro, mellan skallen och bröstbenet – Marie Norin (poesi, Sverige)Samlade verk – Lydia Sandgren (debut, Sverige, ljudbok)Nabots sten, Sara Lidman (Sverige, delvis ebok)The hearing trumpet, Leonora Carrington (England/Mexico, delvis ljudbok)Händelser vid vatten, Kerstin Ekman (Sverige, deckare, delvis ljudbok)Swallowing geography, Deborah Levy (England)Strata, Helena Eriksson (Sverige, lyrik)Under the skin, Michel Faber (delvis ljudbok, Holland)Du har funnits här – poesi på liv och död, Jacques Werup (Essä, om skrivande, Sverige)Binti (första), Nnedi Okorafor (scifi, POC, USA, delvis ljudbok)Nick Cave: have mercy on me, Reinhard Kleist (grafisk roman, biografi, Germany)Beckomberga: en ode till min familj, Sara Stridberg (Sverige, ljudbok)Mot ännu en sommar, Janet Frame (NZ)Den underbare mannen, Sara Lidman (Sverige, delvis ljudbok)

Och detta med en läspaus på en HEL VECKA.

6 böcker på engelska

11 från min egen bokhylla

9 helt eller (mest) delvis ljudbok

1 från 1001 (Under the skin)

Augusti: Sixty stories, Donald Barthelme (noveller, USA)*Hästen och hans pojke, C.S Lewis (England)*Fear and loathing in Las Vegas & other American stories, Hunter S. Thompson (USA)*XFridas bok, Birger Sjöberg (Sverige)The painted bird, Jerzy Kosinski (Polen)*X~I sommar blir det nog bättre, Sisko Savonlahti (Finland)The ventriloquist’s tale, Pauline Melville (Guyana) ~Nej och åter nej, Nina Lykke (Norge)*Parable of the sower, Octavia E. Butler (USA)*Outline, Rachel Cusk (England) ~The buried giant, Kazuo Ishiguro (England)* ~Transit, Rachel Cusk (England) ~Spill, Sigrid Combüchen (Sverige)* ~We have always lived in the castle, Shirley Jackson (USA)*Fjärilsvägen, Patrik Lundberg (biografi, Sverige)*Månfågel, Ingelin Angerborn (Sverige)Kudos, Rachek Cusk (England) ~Ma, Ida Börjel (poesi, Sverige)Järnkronan, Sara Lidman (Sverige)*Blood and guts in high school, Kathy Acker (USA)X~

11 böcker på engelska

8 böcker som jag äger (~)

11 ljudbok, helt eller delvis (*)

3 från 1001 books (X)

SeptemberAllt som var mitt, Cissi Wallin (Sverige)*Sista sommarlovet (Oroa icke kärleken), Lars Widding (Sverige) ~Vuxna människor, Marie Aubert (Norge) *Stilens munterhet, Sara Lidman (Sverige) ~Ur askan, Lina Areklew (Sverige*Jag kommer ihåg, Peter Englund (Sverige)Enstörig, Nina Bouraoui (Frankrike/Algeriet)The underground railroad, Colson Whitehead (USA) ~Herrarna satte oss hit, Elin Anna Labba (Sverige/Sapmi) *Du, mitt du, Christine Hesselholdt (Danmark) ~Sötvatten, Akwaeke Emezi (Nigeria) ~Här brusar strömmen förbi, Stina Ekblad (Sverige/Finland) *The lightness, Emily Temple (USA) *Dröm natten till idag, Anna Järvinen (Sverige/Finland) *The door, Magda Szabó*Morgondagens post till Vidhäll, Solja Krapu-Kallio *

3 böcker på engelska

5 böcker som jag äger (~)

9 ljudbok, helt eller delvis (*)

0 från 1001 books (X)

OktoberThe minotaur takes a ciggarette break, Steven Sherrill (USA) /e~Dina händer är fulla av liv, Suad Ali (Sverige/Somalia) *All quiet on the western front, Erich Maria Remarque (Tyskland) /e*XFiktiva dagboken, Johanna Ekström (Sverige) p~Alla människor har av naturen ett begär att få veta, Nina Bouraoui (Frankrike) ~Lifsens rot, Sara Lidman (Sverige) *Prince Caspian, C.S Lewis (UK) /e*Moving the mountain, Charlotte Perkins Gilman (USA) /e*~Writers & lovers, Lily King (USA) /e*Drifts, Kate Zambreno (USA) /e~I’m thinking of ending things, Iain Reid (USA) /e*Skymningsporten, Jeanette Winterson (UK) bibloHäxorna, Elisabeth Östnäs (Sverige) bibloCirce/Kirke, Madeline Miller (USA) /e* bibloAtt omfamna ett vattenfall, Ida Therén (Sverige) bibloHerland, Charlotte Perkins Gilman (USA) /e~När häxbålen brann, Lars Widding (Sverige) bibloMinnen av minnet, Maria Stepanova (Ryssland) biblo

9 böcker på engelska /e

6 böcker som jag äger ~

8 ljudböcker, helt eller delvis *

Ebok *)

Bibliotekslån b

1 från 1001 books (All quiet on the western front) X

NovemberX – den sista platsen, John Ajvide Lindqvist (Sverige) *~Skall, Agnes Gerner (Sverige) *De afghanska sönerna, Elin Persson (Sverige) omläsning~Dikter 2014, Theis Örntoft (Danmark) *)Nonviolent communication: A language of life, Marshall Rosenberg (USA) *eAnne of Green Gables, L.M Montgomery (Kanada) *ePurple Hibiscus, Chimamanda Ngozie Adichie *)eHyenorna, Hanne Örstavik (Norge) bKlädesplagg mot kvinnor, Annie Boyer (USA) bAnteckningar intill ett nordiskt innanhav, Agneta Enckell (Finland) bThe hound of the Baskervilles, Arthur Conan Doyle (UK) *eXBlödningen, Lyra Koli (Sverige) *)Ikon, Yolanda Aurora Bohm Ramirez (Sverige) ~Älskarinnorna, Elfriede Jelinek (Österrike)~The complete stories, Clarice Lispector (Brasilien) *)eOperation Shylock: en bekännelse, Philip Roth (USA) bXThe seven ages, Louise Glück (USA) be

4 som jag äger

9 ljudböcker

6 på engelska

5 låneböcker bibliotek

DecemberThe passion according to G.H, Clarice Lispector (Brasilien) ~e*)Sukkwan Island, David Vann (USA/Alaska) *)eSilence is my mother tongue, Sulaiman Addonia (Eritrea) *)eStyr din plog över de dödas ben, Olga Tokarzcuk (Polen) *)Våld och nära samtal, Wera von Essen (Sverige) *)I nöd och lust, Anne Morrow Lindbergh (USA) ~The milk of dreams, Leonora Carrington (USA/Mexiko) ~eGenom märg och ben, Jacqueline WoodsonOdinsbarn, Siri PettersenNåd, Linn UllmanKärleksdikt, Ingeborg BjörklundVitlöksballaderna, Mo YanKlein, Axel ÅhmanEn sång om sken och vara, Cees NooteboomDet blåser på månen, Eric LinklaterConfessions of an english opium eater, Thomas de QuinceyGenom dina ögon, Peter HöegBlod på matsalsgolvet, Gertrude SteinThe embroidered shoes, Can XueÖgat, Vladimir NabokovOskuldens minut, Sara LidmanThe lottery and other stories, Shirley JacksonAftermath, Rachel CuskGenomskinliga ting, Vladimir Nabokov

Många tunna böcker i december, på grund av #unreadbookshelf2020 som hade det som sista tema detta år. Ganska tillfredsställande men 24 böcker på en månad är ju lite galet… Dessutom alfabetsutmaningen som ”tvingade” mig att läsa från de sista, svåra bokstäverna: X, Q, Y, Å och U

De nederländska bergen, Cees Nooteboom            We, Yevgeny ZamyatinBrev i urval, Clarice LispectorBehold the dreamers, Imbolo MbueObehaget om kvällarna, Marieke Lucas RijneveldFjärilsvägen, Patrik LundbergBattlestar suburbia, Chris McCruddenDagarna, dagarna, dagarna, Tone SchunnessonThe nonviolent communication training course, Marshall B. RosenbergThe liar’s club, Mary KarrKvinnan och apan, Peter HöegHjärtlinjer, Brit BennettÄnnu talar träden, Calixthe BeyalaVita nova, Louise Glück

5 böcker som jag äger
6 på engelska
7 ljudböcker
1 från 1001 (We, Yevgeny Zamyatin)
2 bibliotekslån
2 författare från Kamerun (Beyala, Mbue)
3 biografiska/brev
2 scifi
2 svenska författare
3 amerikaner

Jag tänkte läsa mindre böcker i år, som en slags omvänd utmaning. Men det går lite sådär. Så känner jag bara också: men va fan. Jag tycker om att läsa böcker. Det är inte det värsta beroende man kan ha.

Bäst var nog Obehaget om kvällarna. Jävligt obehaglig, och just därför så jävla bra. Läs den. Den var också min olästa bok i #unreadbookshelf2021 – “an anticipated read”, hade sett fram emot att läsa den eftersom den hade så blandade recensioner, men jag gillar ju underliga böcker.

Fjärilsvägen och The liar’s club kan jag rekommendera till de som gillar biografier. We är ett måste om du gillar scifi/dystopier, så mycket som bygger på den här klassikern! Nooteboom är en ny favorit, är nöjd över att han skrivit mycket som jag fortfarande har kvar att läsa.

Blir nyfiken på Kamerun, men lämnar nu landet för nästa i mitt läsprojekt Kartan – jag kommer att stanna kvar i Afrika men förflytta mig till Congo-Brazzaville. Tänkte börja med den lovande titeln African Psycho. Jag har skaffat mig en scratch off-karta över världen, för att kunna få en överblick på vilka länder jag har läst mig igenom, men det får vänta tills jag installerat mig i mitt nya hus!

Förra lördagen höll jag ett bokprat om häxor i litteraturen, som inledning på Tommy Kuuselas föreläsning om Trolldom i Ångermanland. Här kommer mina boktips i textform.

Det finns förstås en uppsjö litteratur som behandlar ämnet häxor i stort, och gränsen mellan vad som är baserat på de faktiska häxförföljelserna i vår historia och dess verkliga bakgrund, och sagans häxor med fantasins magi är inte alltid så lätt att dra. Många berättelser dras till det sensationella i det som gränsar till sagans värld, fantasins värld även när de vill grunda sig i vad som faktiskt hände, och såklart finns det många böcker som inte alls drar någon gräns, utan låter fantasin flöda fritt.

Men jag har valt ut några böcker som relaterar till det historiska händelserna och gör anspråk på att utgå från häxprocessernas tragiska verklighet.

Vägen mot Bålberget är den svenska bok som jag tror flest känner till. Det är också den bok som allra tydligast faktiskt utgår från häxprocesserna här i Torsåker.

Vägen till Bålberget utspelar sig alltså på denna plats, och på fyra tidsplan, i fyra olika perspektiv. I bokens första del följer vi pappan Jacke och hans relations- och famlijekriser, som står som bakgrundsfond för att han börjar släktforska, och finner släktens koppling till de som närvarade under häxprocesserna. Det leder till att han även gör en undersökning, och vetenskapligt bevisar att det faktiskt brann tre människobål på Bålberget (numera ”Häxberget”). Sammanflätat med hans perspektiv, får vi även följa en presumptiv släkting, Malin, som anklagas för trolldom och sitter fängslad under en hel vinter tillsammans med andra kvinnor som också anklagats, i väntan på häradsrättens rättegång. I bokens andra del följer vi dottern Veronika i vuxen ålder, och hennes ingång och möte med sin släkthistoria, samt Olof, som gifte sig med Malins dotter Segrid, och för hennes berättelse vidare.

Det är en ganska invecklad och spännande soppa av familjetragedier, som ramar in de historiska händelserna och det faktum att så många kvinnor anklagades för trolldom och dessutom straffades med ”yxa och bål” som det kallades. Söderlind blandar in trassliga familjeförhållanden, otrogenhet, osäkerhet om faderskap och trasiga förhållanden i både det ”nutida” och det historiska skeendena, så man kan kalla det relationsroman lika mycket som en historisk undersökande roman. Men släktbanden, släktforskningen och perspektivet över tid, vad arv innebär är också en stark tråd i boken, samt förstås ett försök att förstå hur det kunde ske, att man kunde tro att människor stod i förbund med djävulen på detta rent fysiska sätt, hur drevet kunde gå och så många människor gå med på det, till och med bekänna att de varit på Blåkulla!

För allt bygger på historiska fakta. Det finns papper bevarade som berättar om hur man lät barnen vittna om hur de blivit förda till Blåkulla av sina mödrar, systrar, grannar, och de två ”visgossar” sa sig kunna se djävulens märke i pannan på de som var trollpackor.

Vägen mot Bålberget cirkulerar mycket kring släktforskning, att söka sitt eget arv från denna tid, och man kan ju förstå att det är ett lockande släktforskningsämne att ta reda på hur och var ens släktingar tagit del av dessa händelser. I min kurs Biografiskt berättande brukar vi också göra den föreställningen, för att kunna sätta sig in i den mänskliga upplevelsen av hur det var att leva då, att förstå sina egna rötter in i vad som pågick. För oss som kan spåra släktingar tillbaka till den tiden är den lite trista sanningen att de flesta nog stod på den anklagande sidan, det var ju dom som levde kvar och fortsatte att föda barn till världen. Det ger också ett perspektiv att tänka på, vad det innebär att vara en del av ett samhälle och hur svårt det kan vara att stå emot drev som går, vad andra säger, tror och tycker.

Boken Dödsblommeört av Johanna Willmark, utgiven för ett knappt år sedan, är en släktkrönika som i tre delar följer det mörka arvet från det som i historieböckerna kallas ”det stora oväsendet” till modern tid. Tre kvinnors berättelser binds samman under temana myndighetsutövning, alternativmedicin, moderskap och sexualitet.

Berättelsen är gestaltad, alltså skriven som en fiktiv, föreställd historia där berättaren bygger upp den tidens värld genom Märits jagperspektiv. I de senare delarna av boken följer vi två andra släktingars berättelser, och boken vill gestalta och lyfta fram hur trauman återkommer gång på gång i ett släktled. Som Willmark skriver: ”trauman som är invävda i DNA:t och gång på gång kommer upp till ytan. Till slut, när smärtan blir för djup eller styrkan för stor, måste någon försöka bryta kedjan.” Och det är det hon gör i denna bok, tänker jag, genom att sätta ord på dessa kvinnors berättelser. Hon stödjer sig på sin släktforskning, men har verkligen transformerat det till en levande värld, blåst liv i personerna och miljöerna hon berättar om. Och dessutom på ett mycket fint och levande språk.

En annan berättelse som stödjer sig på de dokument och protokoll som finns kvar från processerna under denna tid, är boken ”Oväsen i Älvdalen” som gavs ut i år. Här gestaltas och levandegörs berättelsen utifrån historiska fakta, och de handskrivna protokollen, förlagorna, finns avbildade i boken vilket också påminner om verkligheten i det hela. Utifrån vad författaren Annika Alderbark forskat fram, har hon gett de verkliga människorna som nämns och finns bakom protokollen, kött och blod. Både från den dömande, och den anklagade sidan, får vi följa händelserna och i någon mån förstå utifrån båda sidornas perspektiv. Berättelsen belyser hur det är samhällets rädslor och oförstående som driver fram det som sker, och hur kvinnor som vill vara självständiga och gå sin egen väg, vara en människa i sin egen rätt, blir de som utpekas som farliga element.

Det är också temat för berättelsen om Kirke, av Madeline Miller. Denna bok bygger på de grekiska myterna om titaner och olymper,  och berättar om Kirke, en gudinna med förhållandesvis låg status, trots att hon är dotter till Helios, solens gud. Kirke upptäcker växternas och örternas magi och blir litteraturhistoriens första häxa. Det är en väldigt stark berättelse, som skriver fram en mänsklig gudinna, en stark kvinnogestalt, och ger inifrån det perspektivet en bild av den typ av kvinna som samhället helst lyfte fram som just häxor. Kirke skapar en egen förståelse av världen, och sig själv, av kärlek och sexualitet, och bryter sig loss från den värld hon är född in i, de lagar och påbud som är skrivna henne förutan. För detta straffas hon, förvisas till isolering på en ö, och i sin ensamhet bygger hon upp sina magiska krafter, lika väl som kunskaperna om de läkande växter och örter som finns på ön. I Millers version är trolldomen häxans vilja, och de trollformler hon använder sig av är de som kommer inifrån henne själv, olika för varje utövare. Jag läser det som att magin är att ta del av sin egen inre kraft, för att skapa det man eftersträvar. Det som kanske till syvende och sist är kärnan i vad vi kallar trolldom – kunskap och viljestyrka.

Det här är ett axplock av berättelser som rör detta ämne. Några fler vill jag nämna, utan att berätta alltför ingående om deras handling:

Jag kan ju inte hålla en presentation av böcker om häxprocesserna, utan att nämna min farfars bror! När häxbålen brann är en ”dokumentär roman” som levnadegör häxprocesserna i Stockholm, av min släkting Lars Widding. Med finns även en informativ essä och analys av den historiska bakgrunden och hur häxprocesser kan uppstå av Anita Jacobsen-Widding.

Skymningsporten av Jeanette Winterson, bygger till viss del också på faktiska protokoll från processerna i England, men levandegör en mer sensationell magisk berättelse, grundad i förödande fattigdom och tragiska mänskliga förhållanden.

Ondskan i Nordingrå handlar om processerna i den trakten, en reportagebok där Kalle Holmqvist återberättar vad som skedde där 1675.

För historiska skildringar som levandegör kvinnor berättelser under denna tid, utifrån läkekunniga, självständiga kvinnors perspektiv (och med lite romantiska inslag), rekommenderar jag Elisabeth Östnäs ”Häxorna” och Elisabeth Nemerts ”Röd måne”.

Sen har vi förstås giganterna Läckberg, med sin deckare Häxa som kopplar händelser i nutid med rötter i det förflutna, och Guillos Häxornas försvarare, ett historiskt reportage.

För den som är mer intresserad av analyser av det som skedde då, i ett feministiskt, kvinnovetenskapligt perspektiv, rekommenderar jag den nyutgivna ”Den liderliga häxan” av Åsa Bergenheim och ”Där mörker möter ljus – en resa i kvinnohistoria” av Agneta Nyholm Winqvist.

Jag vill också nämna i detta sammanhang, Maryse Condés bok ”I, Tituba, black witch of Salem” som tyvärr inte är översatt ännu. Här målar Condé upp en svart kvinnas öde under häxprocesserna i Salem, USA, och som vittnar än mer om att det främmande, sexuella, och självständiga – och särskilt i kvinnor – är vad som fruktades under denna tid.

Som motpol kanske, vill jag också nämna några böcker som riktar sig till barn. Till exempel ”Visgossens bror” av Bo. R. Holmberg som ju också behandlar häxprocesserna här i området, och Maj Bylocks I häxornas tid. Även Häxa av Celia Rees är en barn- och ungdomsbok som skildrar häxprocesserna i USA ur ett barns perspektiv. Den finns tyvärr inte tillgänglig på svenska längre, men kolla på biblioteken!

Den här månadens läsning har präglats mycket av böcker om häxprocesserna, inför ett bokprat i samband med Tommy Kuuselas föreläsning om folktro och trolldom i Ångermanland. Skrivande som magi, magi som metafor, verkar också vara ett tema som ploppar upp överallt nu när jag fått ögonen på det, såsom det kan bli.

Mina favoriter denna månad var Kirke, av Madeline Miller – en stark kvinnoskildring och ett superbt berättande som drog in mig direkt. Dina händer var fulla av liv av Suad Ali, var också en stark läsupplevelse, och jag grät av att läsa vissa delar. Krigsskildring fast från det mänskliga hållet, fick jag även i All quiet on the western front. Hade aldrig trott att en krigsroman skriven av en dude i början av förra seklet skulle kunna vara intressant, men den var drabbande, och har ett fantastiskt språk. Självklart tyckte jag också om Att omfamna ett vattenfall av Ida Therén, eftersom jag älskar allt som är meta och dessutom relaterar den till min älskade Anaïs Nin (om än kritiskt i denna vinkel). Blev inte helt överväldigad, men tyckte om nonetheless. Sara Lidman fortsätter att trollbinda med sitt berättande, gud vad jag älskar den kvinnan! Denna månad läste jag ut Lifsens rot. Just det, en annan pärla var I’m thinking of ending things av Iain Reid som var rätt obehaglig faktiskt. Nu kan jag också se filmen, ville läsa boken först.

Andra litterära höjdpunkter under månaden: planering av Elin Perssons De afghanska pojkarna som läsprojekt på Allmän linje, Hola folkhögskola, med inbokat författarbesök. Marie Brobergs besök på Bokcafé Pilgatan om sin bok Bakvatten. Alltid roligt att höra henne prata om den, har varit fascinerad sedan jag läste de första utkasten på Skapande Svenska, som jag gick samtidigt som henne.

Besökte även ett författarnätverk i Östersund och fick träffa många spännande författare där, bland annat Sara Strömberg som snart kommer ut med en spänningsroman som utspelar sig i trakterna runt Östersund, och som blev antagen av en hel bunta stora förlag samtidigt, en inte alltför vanlig situation precis…

Och så har jag sytt en klänning till författaren Solja Krapu-Kallio – det ligger lite utanför det litterära området men tangerar väl ändå, får man väl säga? Hon är aktuell med Morgondagens post till Vidhäll, en fin roman om livsval och kärlek som trasslar till sig. Dessutom högläsning av både HP Lovecraft och Edgar Allan Poe för deltagarna på Hola folkhögskola.

I skrivande stund läser jag X – den sista platsen av John Ajvide Lindqvist, som jag egentligen skulle läst klart denna månad som en del i utmaningen #unreadbookshelf, vars tema denna månad var “a book that scares you”. Ajvide Lindqvist skräckelböcker drar jag mig för att läsa, de är verkligen äckliga och hemska, men han skriver väldigt bra.

Dessutom har jag börjat lyssna på The complete stories of Clarice Lispector – 22 timmar av fantastisk prosa, jag är redan lyrisk. Kommer bära med mig denna som en liten juvel. För övrigt en av böckerna som talade om magi i förhållande till författarskap (i inledningen) – vilket även Maria Broberg talade om… Jag har även Lispectors Brev i urval som ligger och väntar också, får se om jag hinner läsa dem också nästa månad.

Som godnattbok (jag använder ljudböcker som sömnmedel för att kunna slappna av och somna om, och då gärna “snälla” böcker) läser jag just nu Anne of Green Gables av L. M Montgomery. Det är mitt första möte med Anne på Grönkulla, har inte alls haft någon relation till henne innan, men jag är rätt så förtjust, bortom dåtidens krassa könsuppdelningar etc. Hennes fantasi och glädje är ju smittande och ljuvlig.

Oktobers läsning:

The minotaur takes a ciggarette break, Steven Sherrill (USA) /e~Dina händer är fulla av liv, Suad Ali (Sverige/Somalia) *All quiet on the western front, Erich Maria Remarque (Tyskland) /e*XFiktiva dagboken, Johanna Ekström (Sverige) p~Alla människor har av naturen ett begär att få veta, Nina Bouraoui (Frankrike) ~Lifsens rot, Sara Lidman (Sverige) *Prince Caspian, C.S Lewis (UK) /e*Moving the mountain, Charlotte Perkins Gilman (USA) /e*~Writers & lovers, Lily King (USA) /e*Drifts, Kate Zambreno (USA) /e~I’m thinking of ending things, Iain Reid (USA) /e*Skymningsporten, Jeanette Winterson (UK) bibloHäxorna, Elisabeth Östnäs (Sverige) bibloCirce/Kirke, Madeline Miller (USA) /e* bibloAtt omfamna ett vattenfall, Ida Therén (Sverige) bibloHerland, Charlotte Perkins Gilman (USA) /e~När häxbålen brann, Lars Widding (Sverige) bibloMinnen av minnet, Maria Stepanova (Ryssland) biblo

9 böcker på engelska /e
6 böcker som jag äger ~
8 ljudböcker, helt eller delvis *
1 från 1001 books (All quiet on the western front) X

Läst hittills i år: 177 böcker.

Jag har längtat efter berättelser som denna. Och när jag läser tänker jag på hur viktig roll skönlitteraturen kan spela, i att få mig som läsare, som inte har dessa erfarenheter, som är så långt från det som man kan vara i princip – att komma några steg närmare in i att förstå. Jag grät på bussen. Det brukar jag inte göra. Och det var inget effektsökeri i den scen som orsakade de tårarna, det var inget “tycksyndom”, det var gestaltning. Jag var med och upplevde.

Jag uppskattar att vi får berättelsen från hennes barndom till hennes nu. Boken inleds med en scen från nuet – Noora befinner sig i Sandviken, och står i begrepp att åka tillbaka till Somalia och får sina händer målade med henna. I scenen finns konflikterande känslor under ytan, bland annat gentemot de som hjälper henne. Den här scenen bär jag med mig under resten av läsningen, i bakgrunden, och väntar på att den ska få sin upplösning, sina svar. Men sedan följer vi Noora från barndomen, till att hon möter den hon kommer att gifta sig med, hans aktivism och hennes första möte med flyktinglägren, som hon i egenskap av att komma från en välborgad familj med klanskydd, inte har någon kunskap om, inte velat se. Vi följer henne hela vägen genom konflikterna som trappas upp i landet, hennes utbildning och arbete som gymnasielärare, vi lär känna henne och hennes historia. Och så bryter kriget ut, och de tvingas fly.

Och vi följer med henne, genom alla fruktansvärda händelser, till att hon kommer till Sverige, till hur hon upplever det. Till hur det känns att komma till ett främmande land och förväntas vara tacksam, förväntas lämna sina upplevelser och sina band bakom sig, till att klumpas ihop med alla afrikaner, till att stå ut från mängden, exotifieras, bespottas, inte respekteras, till att utbildningen och erfarenheten i yrket inte betyder någonting. Och det här är så självklart egentligen, och jag skäms om man kan skämmas, jo – borde skämmas – för hur korkade vi i Sverige är. Vad fan, liksom? Vi med våra idiotiska system som förtrycker, bara på ett lite annat sätt. Nej, vi slaktar inte varandra, åtminstone inte öppet. Men under ytan? Vi får också följa mammans och systerns perspektiv, som är kvar i Somalia. Och det gör ont, och det ska göra ont och det borde inte få vara så.

Jag skulle vilja säga att det är obligatorisk läsning för varenda en, men jag vet att det inte fungerar så. Eller kan det göra det? Jag vill ändå tro på att skönlitteraturen kan förändra och påverka.

Lyssnat på denna bok, mycket bra uppläsning, och svår att stänga av/lägga ifrån sig. 

Titel: Dina händer var fulla av liv
Författare: Suad Ali
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2020
Format: Jag lyssnade på ljudbok.

Köp boken på din lokala bokhandel, tex på Bokcafé Pilgatan i Umeå >>

Eller hitta den på Bokbörsen >>

Eller på Bokus >>

Eller låna på ett bibliotek>>

Andra bokbloggar om Dina händer var fulla av liv >>

Grekisk mytologi i modern litteratur, jag tycker om det litterära greppet, det finns mycket man kan göra med det. Jag är bara inte så säker på att jag tycker om den här minotauren…

Första halvan var långsam, hela kapitel som beskriver arbetet på restaurangen i detalj, och mekande med bilar i detalj – not really my thing. Sen börjar det ta lite fart äntligen, när han interagerar med människor.
Minotauren som en varelse, odödlig, levandes bland oss människor. De femtusen åren på hans nacke (och en tjurnacke at that) har gjort honom långsam och avtrubbad, eller om det ska föreställa vara hans tjur-aktighet (inte som i tjurig, utan som i att vara delvis tjur). Jag hade lite svårt att köpa bilden av att han skulle vara så dense, så “korkad” eller långsam, och det var nog den delen av hans karaktär jag hade svårast att förstå. För det mesta läser jag det som en parallell eller symbol för “det främmande” eller “det annorlunda” – eller snarare DEN främmande, DEN annorlunda – och här kan man stoppa in vilken kategori som helst som kan vara den motsvarigheten, men många referenser drar parallellen till rasism överlag. Och de bitarna är intressanta att läsa speglade i företeelsen av den främmande som minotaur – gestaltat som det är som det faktiska förhållandet.

Men ändå. Den här emotionella och även intellektuella långsamheten, jag vet inte. Det kändes mest som en sorglig ursäkt för ett korkat manligt beteende. Så på det planet kanske det är en parallell för det – tjuren får representera det djuriska i mäns beteende på något plan. Den välmenande men klumpiga mannen som är för stor för sitt eget bästa och sårar för att han tar korkade beslut, men som ändå ska älskas eftersom hans hjärta eventuellt ändå är “gott”. Men bara eventuellt osv, för han HAR ätit oskulder i sina dar, han HAR dödat människor hit och dit, det ligger i hans natur och det har han inga samvetskval över, eftersom han ju ÄR delvis djur. Jag vill nog inte riktigt gå med på det, helt enkelt.

Läs, och ta reda på vad du själv tycker.

Den här boken köpte jag för jag vet inte hur länge sen, i en bokrea på Konstmuseet i Göteborg, och slumpade fram i min läsutmaning att läsa alla mina olästa böcker som jag äger.

Titel: The minotaur takes a ciggarette break
Författare: Steven Sherrill
Författarens hemland: USA
Förlag: Canongate (Blair Publishing)
Utgivningsår: 2005 (2000)
Format: Mjukband

Köp boken på din lokala bokhandel, tex på Bokcafé Pilgatan i Umeå >>

Eller hitta den på Bokbörsen >>

Eller på Bokus >>

Andra bokbloggar om The minotaur takes a ciggarette brea k >>

September

Allt som var mitt, Cissi Wallin (Sverige)*Sista sommarlovet (Oroa icke kärleken), Lars Widding (Sverige) ~Vuxna människor, Marie Aubert (Norge) *Stilens munterhet, Sara Lidman (Sverige) ~Ur askan, Lina Areklew (Sverige*Jag kommer ihåg, Peter Englund (Sverige)Enstörig, Nina Bouraoui (Frankrike/Algeriet)The underground railroad, Colson Whitehead (USA) ~Herrarna satte oss hit, Elin Anna Labba (Sverige/Sapmi) *Du, mitt du, Christine Hesselholdt (Danmark) ~Sötvatten, Akwaeke Emezi (Nigeria) ~Här brusar strömmen förbi, Stina Ekblad (Sverige/Finland) *The lightness, Emily Temple (USA) *Dröm natten till idag, Anna Järvinen (Sverige/Finland) *The door, Magda Szabó*Morgondagens post till Vidhäll, Solja Krapu-Kallio *

3 böcker på engelska
5 böcker som jag äger (~)
9 ljudböcker, helt eller delvis (*)

Starkaste läsupplevelsen Sötvatten (mutipel personlighet, igboandar och trauma) samt The Door (om mänsklig integritet)

Det här var en bok som jag direkt var tvungen att klicka hem, då jag såg vad den handlade om. Ett splittrat psyke, multipla personligheter som är andar från igboreligionens myter. Klick. Att den också baseras på författarens egen historia, och hens resa i både inre och yttre bemärkelse, för att hitta sig själv, sina rötter och sin identitet, lockade bara ännu mer.

Vi får följa Ada genom hennes inneboende ogbanje, först som ett kollektivt vi – de andar/gudar som följt Adas själ in i hennes kropp men på grund av ett misstag blivit kvar som ett medvetet kollektivt vi, vilket alltså inte ska ske. De berättar om deras ursprung, och vem Ada är, vem hon kommer ifrån – Ala, världens moder, en gud i pytonormens skepnad som sägs vara sötvattnets källa. De försöker skydda henne, men vid en traumatisk händelse manifesteras en av dem som en ren personlighet inuti Ada, och tar kommando över hennes liv, i vissa aspekter. Därefter följer en trasig period av självskadebeteende, festande, one night stands, pådrivna av denna nya personlighet, som slutar i självmordsförsök och ett uppvaknande som icke-binär. Vi följer hens resa för att förstå sina inneboende personligheter och hur hen ska leva med dem, leva sitt eget liv, förstå dem.

I grunden är det här en djupt tragisk berättelse om utsatthet, sexuellt utnyttjande och en människas försök att hantera detta och återta makten över sitt liv. Och berättelsen blir så mycket starkare genom dessa element, öppnar en ännu större värld.

Jag tyckte mycket om denna blandning av igbo/andlighet, psykisk sjukdom och trauma. Att personlighetssplittringen på grund av trauma (efter trauma efter…) illustreras genom igboterminologi, det splittrade psyket är andar/gudar som av misstag placerats medvetna i Adas psyke, och både hjälper och stjälper. Jag känner igen det som skildras från andra berättelser om trauman, och kanske är det förenklande att säga att det är “multipla personligheter” och “psykiska trauman”. I berättelsens inre värld, är det ju andarna som är svaret, inte nödvändigtvis som en spegling, utan de facto så. Men för mig som bär detta västerländska tolkningssätt med mig, blir det ett sätt att se på, förstå, manifestera det som händer genom den utsattas egna språk, egna idévärld. Och ger en länk in i andlighet/filosofi för den delen, som jag alltid fascineras av att tänka på.

Den blir intressant för mig också av andra anledningar, eftersom det manus jag nu skriver på också handlar om en splittring. Det har inte så många likheter – inga andar inblandade, men fortfarande mycket intressant att se hur jaget/jagen hanterar upplevelser, minnen, medvetenheten eller omedvetenheten, kring de multipla jagen.

Det blir rörigt emellanåt, vad är vad och vilka regler gäller? Eftersom de själva inte vet eller förstår, och Ada inte är den som talar och inte heller riktigt är på det klara med vad som händer ens i ett efteråt, blir det svårt att hänga med på alla turer. Men å andra sidan upplever jag att det speglar ännu mer det psykiska traumat, den psykologiska resan, som aldrig kan vara annat än rörig och ibland motsägelsefull.

Igboreligionens andar har jag stött på i litterär form även i Minoritetsorkestern av Chigozie Obioma, på ett lite liknande sätt, men inte som en del av huvudpersonens medvetande/personlighet, utan som en skyddsande som vakar över huvudpersonen. Lika fascinerande dock, som litterärt grepp, så ett tips om du är nyfiken på det sättet att berätta.

Jag är mycket förtjust i den nya nigerianska litteraturen som börjat sprida sig, och ser fram emot att läsa ännu mer av både Emezi och andra nigerianska författare. Tack Tranan, för att ni ser till att den här litteraturen också kommer på svenska.

Här hittar du också en fin artikel om Sötvatten och Akwaeke Emezi på deras hemsida >>

Titel: Sötvatten
Originaltitel: Freshwater
Författare: Akwaeke Emezi
Författarens hemland: Nigeria
Originalspråk: Engelska
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Tranan
Utgivningsår: 2020
Format: Inbunden

Köp boken på din lokala bokhandel, tex på Bokcafé Pilgatan i Umeå >>

Eller hitta den på Bokbörsen >>

Eller på Bokus >>

Eller låna på ett bibliotek>>

Andra bokbloggar om Sötvatte n >>

Att jag läser så mycket varje månad, beror såklart mycket på att jag lyssnar på en massa böcker. Om jag inte lyssnade (vilket jag kan göra då jag gör annat, som att åka buss/tåg, hushållssysslor, ligger sömnlös) skulle jag såklart läsa betydligt mindre. Ibland minns jag inte om jag läst eller lyssnat. Ibland har jag gjort både och. Vissa böcker går bättre att lyssna på än andra, lättast är om det är “straight stories”, det vill säga en enda berättare/huvudperson som följs genom boken, samt att den inte hoppar för mycket i tid. Vissa böcker är omöjliga att lyssna på. Vissa böcker läser jag istället högt, oftast poesi. Poesi blir alltid bäst om man läser den högt för sig själv. Då tar den plats i kroppen, i munnen, i sinnet. Och så läser man långsammare.

Under månaden har jag satt upp Holas bibliotek i nya lokaler. Bilden är därifrån, ett mintgrönt rum med bokhyllor som skapar “rum i rummet”. Vi saknar fortfarande mycket, men det har blivit ett rum med många mysiga platser, och en skön “vibe”. Jag hoppas att deltagarna på skolan också ska trivas här, och på köpet få sig lite litteratur…

Augusti:

Sixty stories, Donald Barthelme (noveller, USA)*Hästen och hans pojke, C.S Lewis (England)*Fear and loathing in Las Vegas & other American stories, Hunter S. Thompson (USA)*XFridas bok, Birger Sjöberg (Sverige)The painted bird, Jerzy Kosinski (Polen)*X~I sommar blir det nog bättre, Sisko Savonlahti (Finland)The ventriloquist’s tale, Pauline Melville (Guyana) ~Nej och åter nej, Nina Lykke (Norge)*Parable of the sower, Octavia E. Butler (USA)*Outline, Rachel Cusk (England) ~The buried giant, Kazuo Ishiguro (England)* ~Transit, Rachel Cusk (England) ~Spill, Sigrid Combüchen (Sverige)* ~We have always lived in the castle, Shirley Jackson (USA)*Fjärilsvägen, Patrik Lundberg (biografi, Sverige)*Månfågel, Ingelin Angerborn (Sverige)Kudos, Rachek Cusk (England) ~Ma, Ida Börjel (poesi, Sverige)Järnkronan, Sara Lidman (Sverige)*Blood and guts in high school, Kathy Acker (USA)X~

11 böcker på engelska
8 böcker som jag äger (~)
11 ljudbok, helt eller delvis (*)
3 från 1001 books (X)

The ventriloquist’s tale – Buktalarens berättelse.
Boken börjar med en ramberättelse, buktalaren själv som med en rapp, fyndig, lite galen röst berättar sin egen historia i korta drag, men sedan, som berättare bör (enligt honom själv) försvinner in i bakgrunden när han går över till att berätta den historia han vill berätta. Jag lockades av den där rösten, tonen i den, och blev lite besviken när berättarstilen sedan gick över till en allvetande berättare som växlade fokus och ganska styltigt ”talade om” vad olika karaktärer kände och tänkte. Det fanns ett flyt och en attityd i ramberättelsen, som jag inte riktigt uppfattade i huvudberättelsen. Kanske har det med språket att göra? Men den är skriven på engelska, så det har inget med översättning att göra åtminstone.

Jag läste den som en del av mitt läsprojekt ”kartan”, där jag slumpar fram ett land jag inte läst något från och sedan försöker hitta bra litteratur. Projektet går långsamt, men är väl värt, för det ger mig möjligheten att hitta författare och ta till mig av berättelsen från och om länder och kulturer som jag inte vet så mycket om. Guyuana hade jag ingen koll på alls, skam till sägande, likadant var det med Burkina Faso, mitt förra (och första) ”slumpland”. Guyuana ligger alltså i nordöstra sydamerika, gränsar till Brasilien, Surinam och Venezuela. De har koloniserats av Nederländerna och sedan av England.

Boken handlar om indianstammarna i det inre Guyuana, och mycket av deras kultur, landskapet där de lever, deras förutsättningar under kolonialismen och hur det förändrar och påverkar både kulturen och landskapet. I grova drag. I mer specifika drag handlar den om två tidslinjer, förutom den omringande berättarens ramberättelse, så kan man tala om en ramberättelse i amerindianen Chofys perspektiv, som tar avstamp i ett femtiotal, sextiotal? kanske, där Chofy tvingas in till kuststaden Georgetown för att försörja sin familj (eftersom släktens kor dött i någon sjukdom på savannen) tillsammans med sin farmor som behöver en ögonoperation. Där möter han en vit engelsk kvinna, som letar efter information om författaren Evelyn Waughs resor i Guyana, vilket lett henne till Chofys släkt. De blir kära i varandra. Den andra historien är den om Chofys släkt, farmoderns förflutna, om hur hennes far, en vit man, kom till deras trakter och bestämde sig för att stanna, gifte sig med två systrar. Den handlar om deras barn, en incesthistoria, om prästen som kommer till savannerna för att missionera, och hur allt urartar. Man förflyttas tillbaka i tiden och in i en miljö som är helt annorlunda från vår, och där deras kultur också börjar krocka med den urbana, engelska miljön som påtvingas dem.

Det finns många trådar i den här berättelsen. På ett plan saknar jag en slags drivkraft, jag hängde inte riktigt med på det ”livsviktiga” i hur narrativet framställdes, föranledning till den historiska berättelsen och dess betydelse för ”nuets” berättelse. Det haltade litegrann där för mig. Ändå har jag haft stor behållning av allt det jag fått till mig, alla berättleser i berättelsen, alla myter och sagor, och framför allt hela miljön och kulturen. Självklart finns här också en kritik mot kolonialismen och dess framfart, samtidigt är den inte drivkraften, utan följer med av bara farten? Kanske hade det varit starkare om det fått vara en del av gnistan, och inte så lågmält som det är nu? Kanske beror det på att det är så många tyngdpunkter, att man inte vet vilken som är viktigast, och därför på något sätt missar emfasen, missar den starka känslan? Lite av väldigt mycket, och trots att det är starkt, så blir min känsla splittrad.

En sak jag fastnade för, var dels symboliken i buktalaren, som återkommer ett par gånger. Främst i betydelsen någon som kan härma ett djur så att han lockar fram den och kan jaga den, men också som litterär idé. Det kommer fram mer kring det i slutet, där möjligen buktalarens identitet och koppling till släktens berättelse blir mer tydlig. Möjligen, skriver jag, eftersom jag inte är helt säker på att jag tolkat rätt? Hade som sagt gärna sett mer av den berättaren, själva buktalaren, hans historia.

En annan sak var indianernas sed att säga det den som frågar vill höra, hellre än att säga sanningen. Det gör den som frågar glad, och lugn, får man förmoda? Men besvärligt sen, när det visar sig inte vara sanning? Mycket intressant beteende!

En tredje sak är förstås alla myter som svar på frågor som naturen ställer oss inför. Varför har vi en måne, tex? Att jaguaren är solens representant på jorden. Myten om vattenanden som skapade först en vit, sedan en svart, sedan en mellanbrun kvinna till solen, men det var först den mellanbruna som inte smälte i vatten. För att förklara hur deras hudfärg är den bästa? Jag känner igen det elementet från folksagorna från Burkina Faso, att man byggt upp en historia kring ett naturfenomen för att förklara det, och kanske också för att minnas det och den betydelse det kan ha för att kunna navigera i livet. En annan sak jag associerade till Burkina Faso var idén om buktalaren, fast det i den bok jag läste därifrån (Outlaw av Stephen Davies) handlade om en kameleont, en förklädnadernas mästare. Melville har förresten en bok som heter The Shape Shifter också. Så något lockar uppenbarligen i den bilden.

Jag blev också nyfiken på Melvilles andra böcker, och beställde ”Eating air”. Jag har ju egentligen bestämt mig för att inte köpa nya böcker i år, men… Det blev för svårt, för tråkigt, för plågsamt. Nu har jag ingen aning om när jag kommer ta mig för att läsa Eating air, men… Det känns gott att äga den.

Titel: The ventriloquist’s tale
Författare: Pauline Melville
Förlag: Bloomsbury
Utgivningsår: 1998
Format: Häftad

Köp boken på din lokala bokhandel, tex på Bokcafé Pilgatan i Umeå >>

Eller hitta den på Bokbörsen >>

Eller på Bokus >>

Eller låna på ett bibliotek>>

Andra bokbloggar om  The ventriloquist’s tale >>